Påskhelgen närmar sig och Charlotta längtar efter ett avbrott från livet på banken i staden. Av en kollega får hon ett erbjudande om att åka ut till en gård med en nedlagd minkfarm och jobba några dagar. Lisa och Tomas, som också ska jobba där, är vänliga. Men det är något som inte riktigt stämmer. Charlotta trivs i vårvärmen, om det inte vore för den där lukten. Och att det är så svårt att sova.
Så en dag är Lisa försvunnen. Hon tycks uppslukad av den mörka skogen som omger farmen. Charlotta och Tomas ger sig ut för att leta men det dröjer inte länge innan de kommer ifrån varandra. Tills de återses vid bunkern...
Hanna von Corswant debuterade med den uppmärksammade skräckromanen Barnflickan 2011. Nu är hon tillbaka med en svart skräckhistoria som undersöker landskapet som bebos av de nästan döda. Samtidigt är Bunkern en stor roman om sorg, ensamhet och kärlekstörst.
Hanna von Corswant har skapat en alldeles egen värld där nästan vad som helst kan hända – och ändå tror man som läsare på vartenda ord, varenda död själ som talar till en.
Jag kan inte riktigt styra upp vad jag tycker om denna. Å ena sidan var den krypande obehaglig, precis som jag hoppats, å andra sidan var den rörigt berättad. Vad hade Charlottas förhållande med Harry med historien att göra, t.ex? Helt orelevant. Dessutom tyckte jag att för mycket tid lades på karaktärernas tänkande. Missförstå mig rätt, ibland tänkte dom på saker som hade en poäng, men allt som oftast skedde det i kombination med ett (ytterst knapphändigt) samtal, där en person ställer en fråga, för att få ett svar en halv sida senare. Paragrafer kunde ibland börja mitt i en händelse och för det mesta känns Charlotta som en ganska platt och enkelspårig person. Slutet känns som ett klassiskt skräckfilmsslut, ett to be continued. Ett sånt där icke-slut som jag inte är överdrivet förtjust i. Jag hade gärna velat tycka om den mer, det finns så ohyggligt lite svensk skräck, men tyvärr blir min reaktion ganska ljummen.
En lång inledning där vardag och vardagliga konversationer porträtteras väldigt bra och med det lite tråkigt. Tar ett bra tag innan boken blir intressant. Men ett spännande slut. Skulle säga att inledande 50% är realism. Avslutande 50% är mer semisurialism och värd fyra stjärnor.
Denna bok fastnade jag inte riktigt i, den kändes rörig och lite osammanhängande samtidigt som den lämnade massa lösa trådar som inte förklarades. Jag trodde att det skulle vara en läskig bok som skulle vara svår att lägga ifrån sig och det var den även vid några enstaka tillfällen men jag hade hoppats på mer. Det var svårt att förstå vad som var verkligt och vad som bara hände i Charlottas huvud. Boken bygger på en bra och spännande grund men den når inte riktigt hela vägen fram, därför får den endast två av fem i betyg.
Jag läste ut den. Vilken röra: vem var kvinnan i huset? Vem är Torkel? Vem är soldaten? Vad hände med Lisa? Jag hängde inte riktigt med och det berodde nog främst på berättartekniken. Jag trodde nog detta skulle vara en thriller ....
Handling & Tema : 3/5 Karaktärerna: 3/5 Miljöbeskrivning: 3/5 Språk och berättarkonst: 3/5
Problemet med handlingen är slutet. Författaren lyckades bygga upp en kuslig stämning genom hela boken. Man viste att något kommer hända frågan var när och vad. Men slutet som skulle ge oss svaren förstod jag inte alls. Kändes som om författaren slarvade ihop ett slut.
Om Hanna von Corswant hållit sig till berättelsen i de första två tredjedelarna (tror jag - det har gått rätt lång tid mellan att jag läste boken och skriver recensionen) hade boken lätt varit fem stjärnor för mig. Jag var riktigt rädd när det hoppade mellan karaktärerna i bunkern och deras resa dit, och jag älskade det. Men mot slutet spårade historien ur och jag förstod inte vad som hände eller varför, och det förstörde en hel del.
Det är synd; det känns som om hon ville berätta två olika historier, men en av dem var betydligt bättre och mer sammanhängande än den andra och de hörde inte samman i samma bok.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Exilgotlänning som jag är borde jag kanske patriotiskt lovprisa denna bok och författare, men tyvärr är den inte så speciellt spännande. Den är väldigt rörigt skriven. Ett kapitel kan hoppa i mellan olika handlingar så man blir tvungen att läsa om stora stycken för att förstå... och ändå gör man inte alltid det. Slutet kommer snabbt och utan förklaringar. Boken lämnar en utan några svar på vad som hänt. Ibland kan det fungera bra, men i detta fall blir det bara konstigt. Kan tyvärr inte rekommendera den.