Jag hade en deltidsanställning i en bokhandel och var i snabb takt på väg till Kronofogden eftersom jag inte kunde sluta leva över mina tillgångar.
Jag tänkte söka till Lyxfällan och bara ta ett sista sms-lån till kläder för att se bra ut i tv. Den tanken fick mig att inse att jag måste sluta shoppa, börja sälja av de saker jag köpt genom åren och försöka förstå att jag faktiskt inte har råd.
Jag började skriva dagbok om mitt köpfria år och det allra skämmigaste jag kunde tänka mig: min usla privatekonomi.
För att kunna sluta konsumera behövde jag förstå varför vi i den rikaste delen av världen tjänar mer och mer för varje år men samtidigt får större och större skulder. Och varför jag gillar att shoppa så mycket.
Boken är reflekterande. Den får en att fundera över sin egen inställning till pengar och sakers värde. Texten känns aktuell och jag rekommenderar den gladeligen.
"Så länge mitt konto är nästan tomt är jag på rätt spår. Jag är bara en transportsträcka för pengar på väg någon annanstans men jag måste dra i rätt reglage så de inte åker fel."
Konsumtion, kulturbranschen, böcker, inlärda beteenden, psykisk ohälsa. Intressant och självutlämnande, även om det går bortom det personliga också.
Boken med den ursnygga framsidan, Jag har inte råd, belyser konsumtion ur olika synvinklar, framförallt Marcus egen shopping och vad som händer inne i en när man inte får eller snarare kan köpa längre.
Det är som med dieter, kan jag tänka mig, att efter det intiala-jag-har-fått-nog-beslutet är det svårt att vara stoisk och hålla uppe peppen under en lång period. Det är trist att alltid vara den som säger "Nej, jag har inte råd". Det är inte så ädelt att vara fattigt, det är bara fattigt.
Här finns både vardagens tradiga verklighet och historier om andras extrema lyxkonsumtion. Passager som är bland mina favoriter är fem i topp-listorna över kundbeteendet i den lilla, lila bokhandeln, tex. "Fem vanligast sakerna som män med självgoda leenden frågoar mig i butiken". Kunder kan vara rätt sviniga, liksom kulturarbetares arbetsvillkor, som man också får en insikt i.
Jag har råd är lite som Lyxfällan bakom kulisserna, på ett icke-freakshow-aktigt sätt. Det är viktigt att våga prata om att ha dåligt med pengar och det är viktigt att förstå att det går att lösa, men det går inte spikrakt och man måste svälja en del stolthet. I slutet av boken flyttar Marcus till ett billigt hus i norra Sverige och jag vet att han bor där än. Jag hoppas att allt är lite bättre idag.
Snygg, välskriven, tungläst - den här hetslästes inte utan jag ville ta till mig varje ord. Den är väldigt intressant och inte så tung som man kan tro, trots att den handlar om både fattigdom och psykisk ohälsa. Man får sig en tankeställare.
Trots att det är en sträckläsningsbok tar den tid att läsa eftersom jag tar så många pauser för att tänka på det jag läser. Marcus skriver detaljerat och personligt om att inte ha pengar, konsumism, kapitalism och mycket annat. Fina och bra illustrationer och omslaget är fantastiskt!
Älskar språket, de vindlande tankegångarna, den nakna ärligheten, ångesten. Jag har inte varit i samma sits som Marcus men det finns så många tankar i den här boken som jag också har tänkt (borde ha antecknat/strukit under, men jag gör aldrig det i böcker pga att jag är för rädd om dem..). Intressant att få en inblick i en kulturarbetares liv och vad arg jag blir på att det så ofta är ett obetalt jobb!
Boken är skriven i dagboksform, första person och är mycket personlig. Det gör att jag känner att jag recenserar personen och inte boken vilket känns lite obehagligt. Framförallt handlar den om (över)konsumtion och skuldfällan men även psykisk ohälsa. Personliga erfarenheter av detta samt köpstopp och saneringsförsök blandas med lite fakta om marknadsföring och lånemarknaden. I det stora hela tyckte jag boken var ganska tråkig och kändes tjatig. Självklart är skuldsanering en lång process och det är säkert tjatigt och jobbigt för en person som går igenom det. I bokform blev det dock ganska många upprepningar och... tjatigt. Jag tror inte att dagboksformen var lyckad här och att viktiga teman försvinner i ett myller av ord. I genren föredrar jag "Fattigfällan".
Brukar absolut inte läsa SJÄLVHJÄLP, men detta är mer som en roman än självhjälp imnsho. Mycket underhållande och stundom hjärtskärande, ofta intressanta fakta och referenser.
3+ Snyggt formgiven och intressant läsning om kulturarbete (ofta gratis för att få nåt på sitt cv!), konsumtion, privatekonomi och psykisk ohälsa. Många kloka tankar! Emellanåt även väldigt självutlämnande. Modigt! Tyvärr en del korrfel som stör.