Jag tänker på hur snygg han är. Snyggare nu än när vi möttes. Munnen bred och profilen rak. Manlig, fast ingen av oss egentligen gillar det ordet. Ögonen har små rynkor, de har djupnat sedan han fyllde trettio. Den ljusa luggen hänger ner över ögat och en impuls att stryka undan hårtestarna kommer över mig, men jag håller tillbaka.
När Evelyn tänker på sin och Eriks relation tänker hon på det perfekta paret. Så jämställda. Medvetna. Hon vet att de hör ihop. Har gjort det i tio år. När de gifter sig och skaffar barn tänker Erik ta Evelyns efternamn och halva föräldraledigheten, det är båda överens om. Först ska de bara göra den där långresan de så länge har pratat om: Två månaders kringflackande i Indien, genom söderns landskap av stränder och kokospalmer, sedan norrut mot Himalayas karga berg. Den här resan ska bli en nystart i deras förhållande; Evelyn är övertygad om det.
Utan dina andetag är en roman om tvåsamhet och ensamhet. Om drömmar, förväntningar och det svåra i att upptäcka att livet inte blev som man hade tänkt sig.
Ungefär 50 sidor in i boken drabbas jag av en oerhörd lust att bara slita strupen ur kroppen på huvudkaraktären Evelyns bedrövliga ursäkt till pojkvän Erik. Hans manipulerande och passiv-aggressiva stil provocerar mig något så vansinnigt. Det dröjer dock inte länge innan jag även börjar ogilla huvudpersonen! Efter att hon gång på gång har lagt sig platt och är på gränsen till självutplånande försöker hon ändå intala sig att hennes relation är det hon vill ha, och understödjer den uppfattningen med stora mängder alkohol som smörjmedel.
Jag känner igen vissa av temana i boken, hur en resa i fjärran land blandar de nya yttre upplevelserna med en inre självrannsakning. Jag känner igen stressen i att vara runt 30, känna att livet sticker iväg, och att verkligen verkligen vilja att det man har är det rätta för en, även när man innerst inne vet att så inte är fallet. Jag har inga problem med själva premissen här, den är verkligen intressant.
Det jag har problem med är själva utförandet och berättandet som känns hastigt, slarvigt och utan någon större djup i relationsanalyserna, det går ganska mycket på ytan tyvärr. Med så osympatiska karaktärer så känner jag heller inte direkt att jag fäst mig vid någon utan känner att det öde som väntar för dem i den fiktiva framtiden gör mig varken till eller från.
Hittade den här boken för 30 kr i en pocketrea-korg på ÖoB, så känner inte direkt att det var ett slöseri att läsa den, men hade jag köpt den för fullpris inbunden hade jag haft en bistrare min.
Evelyn och Erik är på väg till Indien. Deras relation är stabil och i Evelyns tycke är de jämställda och medvetna individer. De behöver bara lite passion igen och kanske är det här resan som ska ge dem det innan de gifter sig och skaffar barn.
De reser runt i ett par månader och saker och ting ställs på sin spets till slut. Erik får en bromance med en kille som de ansluter sig till och reser tillsammans med. Men vem är han egentligen?
GAH, jag blir så irriterad på Evelyn som tycker att de lever så jämlikt när hon egentligen förminskar sig själv hela tiden och tassar på tå för den grinige och egocentriske Erik. Den har sina poänger men framförallt några timmars underhållning.
Ångestbok. Om ett dysfunktionellt förhållande, en helvetesresa och att vara 30 och kvalet i vad man har för val, eller ickeval i sitt liv. Ändå spännande men typ en feel-bad med osympatiska karaktärer.
En jobbig bok att läsa... välskriven och snabbläst men svår liksom. Mår mest dåligt av den och hur karaktärerna mår. Läsvärd men långt ifrån en feelgood...
Jag är väldigt förvånad över att denna bok fått så många låga betyg. Jag är kritisk, men tyckte boken var både välskriven och intressant. Att man inte sympatiserar med huvudpersonerna är en annan sak.
I början fick jag lite känslor av Gun-Britt Sundströms (helt fantastiska, helt i särklass) bok Maken - det kändes som en sådan relationsbok. Det avtog. Icke desto mindre är den välskriven, intressant, jag får förståelse för de olika personernas reaktioner. Därutöver tyckte jag det var befriande att den inte var skriven ur olika perspektiv - det har blivit så vanligt nu.
Det är en ganska kort och snabbläst bok som ändå ger upphov till funderingar.
Om ett par runt 30 vars förhållande kanske inte riktigt är så stabilt som de själva och omgivning tror. De ger iväg på en långresa runt Indien och träffar på en kille som blir en katalysator för hela relationen och berättelsen i sig. Det här är en bok som nog måste klassas som feelbad då ingen av karaktärerna egentligen är särskilt sympatisk och det mesta befinner sig i en nedåtgående spiral. Den har vissa poänger, men det blir inte mer än en stark tvåa från mig i betyg.
En bok som är snabb och lätt att läsa. Jag gillade Evelyns säkerhet på hur jämställda hon och Erik är, medan läsaren kan se att det inte riktigt stämmer. De är inte särskilt sympatiska karaktärer, men ändå bryr jag mig lite om hur det går för dem.
Nej, det var inte min bok. Resor, de yttre och vad de ska göra med de inre är ett svårt tema. Det går inte så bra här utan blir stereotypt och platt. För att undvika spoilers så säger jag bara att det borde varit ett annat slut...
En snabbläst roman som ändå lämnar mig lite tom. Händelseförloppet känns också en aning för slumpmässigt för min smak. Men det är en bra bok för semestern och slappa dagar.
Så platt historia. Och otroligt frustrerande huvudpersoner. Vet inte vem som är värst av Evelyn eller Erik. Det positiva med denna boken är den är kort. Hade förväntat mig ett bättre slut men till och med slutet var sämre än resten av boken.
Blev lite besviken på beskrivningarna och händelserna mot slutet som inte kändes helt verkliga och lite hoppiga/konstiga/platta. Till exempel kändes det sjukt overkligt att de hoppade in i en bil och bilade hela vägen till Delhi... När man själv suttit på Indiens vägar känns det svårt att tro det :)
Men hade svårt att lägga ner boken och ville veta hur det skulle gå, så något har den allt! Och mysigt överlag att läsa om två svenskar som reser runt i Indien!