Rechne immer mit dem Schlimmsten

by Petteri Nuottimäki

Alles kommt anders, immer! Das lernt der strenge Matti, als er mit Frau und Kindern von Finnland nach Schweden umsiedelt. Er verkauft nützliche Insekten zur Schädlingsbekämpfung und sieht seinen eigentlichen Lebensinhalt darin, den Nachwuchs auf das richtige, das harte Leben vorzubereiten. Die wollen jedoch lieber Billard spielen, Samthosen tragen und nichts tun. Der Zeitgeist der Siebziger Jahre macht ihm einen Strich durch die Rechnung. Aber eins der Kinder soll sein Lebenswerk erben, bevor er stirbt. Matti ersinnt eine List.

356 pages, Kindle Edition

First published May 1, 2015

Reviews

[Anna Björklund · Rating 1 out of 5]

En familjesaga som hade kunnat vara så mycket mer. Jag trodde verkligen att den skulle vara rolig men den är full av upprepningar, berättelsen är platt, karaktärerna tomma och förvisso en och annan poäng men inte mer än så. Alla fotnoter och kommentarer gör mig galen!!

[Madde J · Rating 1 out of 5]

Funkade inte på mig. Trodde den skulle vara mycket roligare men blev mer fånig och överdriven.
Alla fotnoter som lästes var jobbiga, störde flytet i boken

[Richard Andersson · Rating 3 out of 5]

I Förvänta dig det värsta, med undertiteln; En hejdlös skröna om familjen Altos liv och leverne, berättas om Matti Alto som med frun Beata flyttar till Sverige från Finland, den kulturkrock som följer därav, samt deras tre barn Raimo, Elina och Antti.
Romanen kan liknas vid en modern pikareskroman, lik Winston Grooms Forrest Gump eller Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. En pikareskroman handlar om skälmen, en socialt missanpassad person, med en förmåga att hamna i svåra situationer men ändå alltid överleva dem. Ofta innehåller pikareskromanen inslag av samhällskritik.

Huvudpersonerna i Nuottimäkis bok befinner sig inte i misär likt Lazarillo ur Lazarillo de Tomes, vars varje dag blir till en kamp att med list överleva. De är inte heller direkt svagsinta, som Forrest Gump eller Svejk ur Jaroslav Haseks Den tappre soldaten Svejks äventyr, eller till viss del även Lazarillo de Tormes, då han i slutet av boken, visar sig dum och godtrogen då han inte genomskådar sin hustrus otrohet. Dock är familjen Alto till viss del skälmar, Matti genom sin karaktär, han besitter en osviklig insikt i att världen är emot honom och han måste kämpa emot den med alla möjliga medel. Varje dag är ett krig för att överleva och man måste tillhöra de starkaste för att överleva. Ett uttryck för detta är vid barnuppfostran, där hans förstfödda tvillingbarn; Raimo och Risto (där den senare sedan försvinner under tragiska omständigheter) sporras till att alltid ge sitt yttersta;

“Så”, fortsatte Matti, “om du går upp en halvtimme före Raimo och springer några varv runt huset, kommer du alltid att vara snabbare än han. För ni har exakt samma förutsättningar. Och du har tränat mer.” [...] “Och”, sa Matti, “sedan skadar det inte att göra några armhävningar också, så kommer du alltid att vara starkare än han”. [...] Senare på dagen tog Matti naturligtvis Raimo avsides och tipsade honom om samma sak. Resultatet blev att pojkarna med stort intresse började observera varandras förehavanden. Broderns träningsschema blev en ständig källa till oro. Det var otänkbart att hamna på efterkälken, eftersom man inte visste hur makten skulle missbrukas. Matti hade skickligt ympat in sina egna paranoida drag hos pojkarna.

Mattis barn är också skälmar, genom sina brister, sina svårigheter i att leva upp sin fars ideal och hur de hanterar denna situation (ofta med oärliga medel och uppsåt). Främst sticker Raimo ut här som en skälm, i det att han är ohederlig i sin jakt efter snabba pengar, och hans ständigt dåliga val gör att han hamnar i allt värre och värre situationer.
Raimo är en spelare som förlorar alla sina pengar, och är på jakt efter skumma affärer för att få tillbaka pengarna. En episod i boken, som kanske bäst speglar dessa invecklade intriger, likt Forrest Gump eller Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, där situationen snabbt eskalerar till det sämre, är när Raimo kommer på att han vill kidnappa sin grannes hund för att avla på denna och på så vis tjäna pengar. Han blandar in en kriminell underhuggare som han är skyldig pengar av, men tyvärr lyckas han få hunden till synes överkörd av tåget och tvingas uppsöka en estnisk bekant för att skaffa en liknande hund för att fortsätta lura den kriminella kompanjonen. Som betalning för den nya hunden skall han förvara “tvättmedel” i sin lägenhet, men istället säljer han det vita pulvret vidare till kompanjonens mor som har ett tvätteri samtidigt som han själv tvättar sin jacka med det. Han blir fast av en narkotikahund innan han inser sitt misstag och när han släpps har han redan sålt allt pulver till ett tvätteri och han får både sin estniska kompis och sin kriminella kumpan efter sig.
De andra barnen, Elina och Antti, är kanske inte direkt fullt utvecklade skälmar, men visar ändå sådana tendenser. Elina dras till kriminella killar som sätter henne i bekymmer, och Antti med författardrömmar hittar på rykten om sina skolkompisar för att se hur dessa rykten eskalerar och sprids. Han är även överdrivet blyg och tafatt, vilket får honom att åtminstone likna en klassisk skälm likt Svejk.

Även om det var en populär uppfattning så var Antti faktiskt inte dummare än något annat av barnen. Det var snarare så att han tänkte mer. Och precis som en löpare som springer längre än sina medtävlare oundvikligen kommer sist i mål, nådde han slutsatserna lite senare än de andra Det kunde lätt ge intrycket att han var ointresserad av omgivningen, trots att verkligheten var den motsatta.

Nuottimäkis bok skildrar inte direkt samhällskritik likt en klassisk pikareskroman, som Den tappre soldaten Svejks äventyr där Svejk möter det vansinniga i det pågående första världskriget, eller Lazarillo de Tomes beskrivning av det fattiga Spanien och prästernas och kyrkans omoral. Istället skildrar boken en kulturkrock mellan det finska och det svenska och hur man som invandrare kan bli vilse i hur olika traditionerna mellan dessa kulturer skiljer sig åt. Matti är en karikatyr över en finlandssvensk. Han utkämpar en ständig kamp för att bibehålla sina finska rötter och traditioner i en ny omställning till de förslappade svenska livsvillkoren. En egenskap är att han verkligen inte vill skilja sig från mängden, vilket bland annat aktualiseras när han hamnar överst i telefonkatalogen och som i förlängningen leder till att de tar bort ett ‘A’ från stavningen av efternamnet;

Matti bläddrade förskräckt i sitt första exemplar av telefonkatalogen, som de fått tilldelad av Telias föregångare Televerket. Kinderna hettade som av skam. De stod ju där allra överst på den första sidan! Som om de ville visa sig förmer än sina grannar. Vid en försynt och trevande kontakt med Televerket fick han beskedet att de ju inte gärna kunde göra något åt att namnet Aalto, enligt alfabetisk ordning, ohjälpligt hamnar först i en katalog över traktens telefonabonnenter.

Slutligen sätter han sina barn på prov genom att utse den som bäst lyckas förvalta pengar får ärva hans familjeföretag. För att överleva måste man i förlängningen kunna lyckas i affärer. Därför måste alla barnen bevisa sitt affärssinne.

Det finns en likhet här med Den tappre soldaten Svejks äventyr där skälmen Svejk genom sin är enfald gör romanen till en parodi på det officiella förnuftet.
På samma sätt påvisar Matti genom sin enfald i att behålla sina finska rötter och synsätt, trots allt som går emot honom och hur fåniga de än kan verka. Hur oresonliga dessa traditioner och synsätt än ter sig när man drar dem till sin spets. Ett exempel på detta är Mattis syn på den svenska modellen, vilket även är motivet till vad som utgör en stor del av handlingen i boken; vilket av barnen är bäst lämpad att ta över faderns familjeföretag.

Hur skulle det se ut när barnens generation, uppväxt i rena vakuumet och i total avsaknad av krav, tog över rodret? Vad skulle ske när landet inte längre hade det försprång som den inktakta industrin efter kriget hade gett det? [...] Systemet kunde naturligtvis inte fungera över en längre tidsrymd, det sade sig självt. Bara att det var möjligt att gå i konkurs i Sverige för att sedan, närapå omedelbart, starta upp igen, var ju något oerhört. Vad uppmuntrade det till, utöver ekonomisk brottslighet? Jo, det kunde han svara på; till att undvika allt tänkbart ansvar!

Boken innehåller också en twist som har med arv och miljö att göra, hur mycket av ens personlighet beror på ens gener och hur mycket beror på ens föräldrars påverkan. Raimos tvillingbror Risto, som antogs vara död efter en olycka i Finland, visar sig istället ha växt upp i ett polskt barnhem. Det var Mattis paranoida lärdomar som gjorde att han, efter att ha blivit borttappad i Polen, vägrade att avslöja sig och således blev fast där.

Man tog honom för dövstum och dessutom lätt efterbliven, eftersom han stoiskt teg sig igenom alla försök till kommunikation. Risto, med sin fars utbildning i ryggraden, uppfattade samtalen som förhör, och övervägde inte för ett ögonblick att be om en tolk, låtsas förstå någon bild man visade, eller ta emot den penna och det papper man försökte få honom att meddela sig med.

Denna skilda miljö under uppväxten har gjort Risto helt olik Raimo, och istället för de skälmartade egenskaper hos Raimo som ständigt sätter honom i klistret, har Risto istället utvecklat starka överlevnadsegenskaper, helt enligt Mattis ideal. Detta trots att han - eller kanske på grund av att han växer upp till största del utan Matti. Matti hyser hopp när han hör talas om Risto, hopp om att han funnit en värdig arvtagare, då hans andra barn är för hopplösa;

“Visserligen är han praktiskt taget samma unge som Raimo. Men han har fått en helt annan uppväxt. Det förändrar saker!”
“Gör det?”
“Det kan mycket väl finnas stål i den pojken.[“]

[Mika · Rating 2 out of 5]

En högaktningsfull knäpp och kul bok om kulturkrockar mellan Finland och Sverige som den överliggande temat. Invandrarfamiljen A(a)lto med Matti som familjefar försöker att motivera sina barn för att göra det yttersta i livet, som han anser har förslappat sig i den svenska kulturen. Det är en kamp för att bibehålla sina finska rötter och traditioner i en ny omställning.

So far, so god är det en kul läsning och känslan av sammanhanget finns där för mig som läsare och en andra generationens invandrare. Däremot kan den känns långdragen och relativt ur sitt sammanhang i många sekvenser, jämfört med den egentliga berättelsen. Det är varken spännande eller intressant och har svårt att hitta en gemenskap mellan tema och berättelse.

Några skratt och filuriga liknelser kontra någorlunda tråkig läsning. En helt okej bok att låna på biblioteket för att hålla sig i ajour med svensk litteratur.

[Myswedishbookcase · Rating 3 out of 5]

När jag lästa att Petteri Nuottimäki haft ett finger med i filmen om Smala Sussie, viste jag att det här var en bok jag ville läsa!

Författarstilen påminner något om Jonas Jonasson, som ni som läst tex "Hundraåringen.." känner igen.

Humorn är vass, och förstärker den karikatyriska bild jag har av våra grannar finnarna. :) Vi får följa familjen Aaltos resa till Sverige och kulturkrocken som följer.

Jag gillade boken, det gjorde jag. Men jag är övertygad om att mina finska vänner och kanske de som är en generation äldre, skulle känna högre igenkännighetsfaktor och antagligen ge minst en stjärna till.

[Therese Svensson · Rating 2 out of 5]

Även om boken har ett bra budskap och vill nypa åt den svenska självgodheten österifrån så är den tyvärr väldigt platt. Ibland lite smårolig, men det blir för mig mest upprepningar och förutsägbarhet i handlingen. Dessutom en drös statiska karaktärer och några som figurerar men aldrig utvecklas. Kort och med flera poänger, men inte alls imponerande.

[M-M · Rating 2 out of 5]

Erikoinen kertomus suomalaisperheen elämästä Ruotsissa. Kirjoittajan tekemät lisähuomautukset sivujen alareunassa olivat sinällään ihan onnistunut ratkaisu tuoda tarinaan mukaan lisää humoristisiä piirteitä.

[Karsten Karpius · Rating 2 out of 5]

Löst sammanfogade skrönor med en sverigefinsk kuliss som håller ihop det lite väl skakiga bygget. Enstaka guldkorn i en till slut rätt tjatig och tillkämpad språkdräkt.

[Sanna ☆ · Rating 3 out of 5]

Lyssnade på denna bok och läsaren uttalar Väinö som Veinö, men annars e själva berättelsen underhållande.

[Fialia (läsfåtöljens bokblogg)]

Den här kom jag inte igenom. Inget flyt och jag tappade intresset ganska snart.

[ReiShimura · Rating 4 out of 5]

Mit der großen Hoffnung im Gepäck, dass in Schweden alles besser wird, wandert der Finne Matti Aalto mit seiner Familie dorthin aus. Der Neubeginn startet holprig und ein Todesfall in der Familie macht die ganze Sache nicht einfacher. Doch mit der Zeit scheint alles besser zu werden. Matti ist sehr erfolgreich mit seiner Raubtierinsekten-Zucht und verkauft diese als Schädlingsbekämpfung. Aber Matti weiß, dass es nicht immer so schön bleiben wird und rechnet wie immer mit dem Schlimmsten. Und schon bald soll er Recht haben, denn trotz seiner außergewöhnlichen Erziehungsmethoden scheinen die Kinder völlig motivationslos und unbegabt zu sein. Matti setzt alles daran seine Kinder wieder auf die Spur zu bringen und einen würdigen Nachfolger für sein Geschäft zu finden. Doch die Zeit läuft im davon.
„Rechne immer mit dem Schlimmsten“ ist der erste Roman des Finnen Petteri Nuottimäki, der wie auch seine Hauptperson Matti Aalto, in Schweden aufgewachsen ist. Diese Ähnlichkeit kommt nicht von ungefähr, denn der Autor hat sich bei diesem Buch von realen Begebenheiten inspirieren lassen.
Das Buch zeichnet sich durch einen etwas ungewöhnlichen Erzählstil aus. Generell wird die Geschichte von einem außenstehenden Dritten erzählt, dennoch hat man an manchen Stellen, dass Gefühl, dass der Erzähler ein Teil der Familie oder ein sehr enger Freund sein muss. Trotzdem werden immer wieder Lücken offenbart, in denen der Erzähler zu gibt, dass er eigentlich nicht so genau weiß was eigentlich passiert ist und das eben beschriebene wahr sein kann oder eben auch nicht. Unterstrichen wird das Ganze noch durch eine Reihe von Fußnoten, die einerseits zur Begriffserklärung dienen, was vor allem bei den Kriegsepisoden sehr hilfreich ist, andererseits aber auch um zusätzliche kleine Anekdoten zu erzählen. Ein wenig wird dadurch der Lesefluss unterbrochen, für mich war dies aber nicht weiter störend, da ich schlimmeres gewöhnt bin, z.B. aus „Schrecklich amüsant aber in Zukunft ohne mich“ von David Foster Wallace.
Auch wenn der Klappentext eine normale Familiengeschichte vermuten lässt, ist diese Geschichte sowie auch die Familie alles andere als normal. Die einzelnen Episoden die erzählt werden übertreffen sich an Absurdität und Skurrilität und dies trifft auch auf die Familienmitglieder zu. Hin und wieder bleibt einem als Leser nichts anderes übrig als den Kopf zu schütteln, zu staunen oder lauthals zu lachen. Zu meiner großen Verwunderung kann ich auch nach Abschluss des Buches keinen der Charaktere als liebenswert oder besonders sympathisch beschreiben. Trotzdem hat mich die Geschichte gefesselt und ich wollte wissen wie es Matti, seiner Frau Beata und seinen Kinder Raimo, Risto, Elina und Antti ergeht.
Der Einstieg in das Buch selbst ist mir persönlich äußerst schwer gefallen. Dies lag vor allem an dem gewöhnungsbedürftigen Erzählstil, aber auch an den Kriegsgeschichten von Matti. Im Nachhinein kann ich nicht mit Sicherheit sagen, an welcher Stelle genau der Punkt kam an dem ich Feuer und Flamme für die Geschichte wurde, aber von Kapitel zu Kapitel hat sie mir immer besser gefallen. An den Stil habe ich mich dann doch recht schnell gewöhnt und dieses ironische und sarkastische zu schätzen und lieben gelernt.
Auch das Ende fand ich sehr gut, da es eigentlich alle Handlungsstränge noch einmal aufgreift, zusammenführt und zu einem Abschluss bringt. Dennoch bleibt genug Raum für eigene Gedanken, wie es denn mit der Familie weitergehen wird.
„Rechne immer mit dem Schlimmsten“ ist eine etwas andere Art von Familiengeschichte, voll mit schwarzem Humor, ein wenig Slapstick und einem Haufen Sarkasmus und Raubinsekten. Kein leichtes Buch, aber definitiv eines bei dem sich die Mühe belohnt macht.

[Tina (Sips & Scares) · Rating 2 out of 5]

„Rechne immer mit dem Schlimmsten“ von Petteri Nuottimäki erzählt die Familiengeschichte der Aaltos, die sich, nur um nicht ganz oben im Telefonbuch zu stehen, in „Alto“ umbenennen lassen haben. So skurril das klingt, umso skurriler ist die ganze Familienbande. Dieses Buch beschreibt das Leben Mattis, seine Zeit während des Krieges, seine Beziehung zu seiner Frau und letztendlich auch das Leben seiner Kinder. Von klein auf begleitet man die drei, der vierte kam schon als kleines Kind beim Spielen mit einer Granate ums Leben. Doch so sehr Matti sich für die Erziehung der Kinder eingesetzt und sich bemüht hat, diese zu ehrgeizigen Personen zu erziehen, scheint doch alles aus dem Ruder zu laufen: Raimo häuft Spielschulden an, Elina umgibt sich immer noch mit den falschen Jungs und Antti… nun, der Jüngste der Baggage, Antti, zeigt überhaupt kein Talent für irgendetwas. Doch einem dieser Nichtsnutze muss Matti sein Unternehmen vererben, in das er ein Leben lang sein Herzblut gesteckt hat; besonders jetzt, wo er krank ist, muss jemand den Laden übernehmen. Doch wie soll er sich zwischen diesen Nieten, die seine Kinder sind, entscheiden, um das Unheil noch gering zu halten?

„Rechne immer mit dem Schlimmsten“ ist Petteri Nuottimäkis erster Roman. Der gebürtige Finne erzählt mit einer Riesenportion schwarzem Humor die Lebens- und Leidensgeschichte Mattis. Dieser muss nicht nur schauen, dass sein Geschäft gut läuft, sondern auch dafür sorgen, dass aus seinen nicht gerade ehrgeizigen Kindern noch etwas wird. Und sowieso hat er sie doch anders erzogen, Kämpfer sollten sie sein, die sich gegenseitig übertrumpfen wollen! Doch leider ist dem nicht so. Alle seine Kinder scheinen ihm nur Ärger zu machen. Seitdem einer der Zwillinge, Risto, als kleiner Junge umgekommen ist, ist sowieso alles anders. Ohne es zugeben zu wollen, fühlen Matti sowie Ristos Zwillingsbruder Raimo sich amputiert. Doch für Gefühle ist im Hause Alto keine Zeit: Jedes Jahr zum Geburtstag muss das Geburtstagskind sich vor Mattis Schreibtisch stellen und verkünden, wie seine Zukunftspläne aussehen und was bisher dafür unternommen wurde. Man könnte meinen, dass diese Erziehung zu realistischen Träumen und das ewige „Kleinhalten“ Mattis Kindern nicht gut getan hat. Schließlich ist der Eine eine schlimmere Enttäuschung als der Andere. Als Matti krank wird und sein Unternehmen einem seiner Kinder vermachen muss, greift er daher zu einem ausgeklügelten Plan: Jedem seiner Kinder stehen 100.000 Kronen zu, und jeder darf damit machen, was er will. Der, der aus seinem Geld jedoch das Beste macht und echten Unternehmergeist zeigt, soll Mattis Unternehmen erben. Gesagt, getan. Es beginnt das Chaos, wenn Raimo, Elina und Antti losziehen, um etwas auf die Beine zu stellen, das ihren alten Herrn überzeugen wird…

Die vollständige Rezension findet ihr auf meinem Blog: http://killmonotony.wordpress.com.

[Hortensia13 · Rating 4 out of 5]

So skurril das Cover daher kommt, so skurril erscheint die Geschichte. Im Mittelpunkt steht der finnische Matti Aalto, der mit seiner Ehefrau Beata nach Schweden auswandert. Die Erziehungsmassnahmen von Matti erscheinen sehr rigid und obwohl er nur das Beste für seine Kinder möchte, entwickeln sie sich so gar nicht nach seinen Vorstellungen.
Das Buch bietet viel Geschichte rund um den finnisch-russischen Dienst und ist voll (teils skurrilem) schwedischen Humors. Aus der Sicht eines unbeteiligten Erzählers wird dem Leser die Familiengeschichte und -geheimnisse der Aaltos näher gebracht. Definitiv ist es eine Erzählung, auf die man sich einlassen möchte und nicht Mainstream mässig daher kommt.

[Maria Beltrami · Rating 4 out of 5]

Vor Jahren sagte mir ein Freund, dass der finnische Humor besonders anders ist, analytischer und schwarzer als der bereits analytische und schwarze Humor anderer skandinavischer Länder. Dieses Buch ist der Beweis, dass dieser Freund Recht hatte. Mehr noch: Die finnischen Protagonisten, ein Veteran des Zweiten Weltkriegs, seine Frau und seine Kinder, wandern ins benachbarte Schweden aus, wo sie überleben und sogar gedeihen, ohne die Kultur zu verstehen. Wie der Titel schon sagt, kann es nur noch schlimmer werden, und die Kinder, eines nach dem anderen, werden den Erwartungen ihres Vaters nicht gerecht, doch, wie Fabrizio De André gesagt hätte, aus Dreck werden Blumen. Kulturell komplexe Lektüre, aber sehr unterhaltsam.

[Jonas · Rating 4 out of 5]

Really entertaining Quirky :-)

[Jenny E. · Rating 3 out of 5]

Here you can read my review in Swedish: https://jennyjag.wordpress.com/2016/0...