Den som går på tigerstigar

by Helena Thorfinn

Det har blivit dags för Sofia och Janne att återvända till Dhaka efter semestern i Sverige. Ett terrorattentat har under sommaren inträffat på ett av de ställen familjen brukar besöka och de kommer tillbaka till en förändrad och chockad stad.

Sofia hoppas ändå att hennes arbete för jämställdhet och mänskliga rättigheter ska få fart, och lämnar lättad barnen och vardagen till en allt mer uttråkad Janne. Inte förrän hon blir fast med en amerikansk kollega, Collin, i det tigertäta träsket Sunderbans inser hon att är i fara både politiskt och privat.

Mina har flyttat hem till byn och fått en baby, och i hennes rum på Janne och Sofias garagetak flyttar dansarna Dipita och Pinky in. Deras nattliga uppdrag på den närliggande militärförläggningen undgår helt svenskarna. När en container med tortyrutrustning dyker upp på fel plats är det dock Pinky som vet vilka val Sofia måste göra.

Precis som den framgångsrika debutromanen Innan floden tar oss är Helena Thorfinns uppföljare Den som går på tigerstigar en tät väv där privatmoral och globala åtaganden inte alltid går hand i hand.

Genres: Fiction

439 pages, Hardcover

Published January 1, 2017

Reviews

[Sandra · Rating 4 out of 5]

Love these two books of Helena Thorfinn about Swedish work with Human Rights in Bangladesh. The book is thought-provoking: how much good with our aid do we from West do "over there" really? Do we introduce the change or just look at Human Rights as a business opportunity? If you ask me, big part of the world has serious issues with ethics and morals and this book is very good to put that challenge in front of us.

[Emilie · Rating 4 out of 5]

När Innan Floden Tar Oss kom ut läste jag boken med fascination och glädje. Det var ovanligt och intressant att läsa en roman som involverar ämnet jag studerade (utveckling och internationellt samarbete med inriktning global hälsa/infektionsepidemiologi och humanitärt arbete vid konflikter). Att läsa memoarer om detta, eller non-fiction om detta fanns det gott om. Men en kommersiellt framgångsrik roman?

Nu kom uppföljaren och precis som att mycket hunnit hända för Janne och Sofia (och alla andra) har även jag diverse diplom och lyckats få in mig på Sida’s humanitära enhet som programhandläggare. Med andra ord kändes böckerna ännu mer relevanta än innan. Precis som första skyggande författaren inte för hur komplext det är att jobba med bistånd och mänskliga rättigheter. Hur mänskliga rättigheter kan bli ett diplom som länder som Sverige kan titta stolt på medan regeringen begår tortyr och andra brott.

Boken var för mig svårare att sträckläsa än den förra, mycket beror på en klyscha i förhållanderomaner som jag bara inte orkar med. Sen kunde jag känna att det blev lite väl mycket olika åsikter om allt hela tiden. Vilket är väldigt trovärdigt (prova var med på ett enhetsmöte…) men jag orkar inte alltid höra det hela tiden.

Slutligen känner jag att för att ha läst 400+ sidor med sån detaljrikedom om minsta lilla aspekt så bara… slutade boken. Is that it? Med det sagt var det en bra och välkomnande uppföljare, som jag absolut rekommenderar.

[Lotten · Rating 3 out of 5]

Den som går på tigerstigar är en ambitiös och intressant berättelse som utspelar sig Bangladesh. Ambitionen med boken är god, och den innehåller många intressanta aspekter på diplomati och politik. Helena Thorfinn skriver initierat om biståndsfrågor, västerlänningar i Bangladesh, kulturkrockar och inställningar. Hon gör det på ett sätt som sätter svenska värderingar och det svenska samhället i ett annat perspektiv.

Berättelsen drivs av karaktärerna, och deras upplevelser. Det är lärorikt, eftersom jag förutsätter att beskrivningarna av livet som Pinky, Dipita och Nazarin lever är rättvisande. Jag upplever att karaktärerna inte är särskilt sympatiska. Jag har svårt för Sofia och hennes obegripliga beteende, och Janne som visar vissa sympatiska drag blir jag inte klok på. Deras barn får en väldigt undanskymd roll i berättandet, trots att mycket går ut över dem.

Den som går på tigerstigar är intressant men jag tycker berättelsen drunknar i ett överflöd. Det är som att så mycket som möjligt ska klämmas in i en och samma berättelse. Det blir långa utläggningar, och väldigt ordrika beskrivningar. Den är inte trögläst, men ibland har jag svårt att hålla fokus på berättelsen.

I grunden tycker jag det här är en väldigt deprimerande syn på bistånd. Det är mycket möjligt att den är helt riktig, men personligen blir jag deppig och uppgiven.

Betyg: 3+

https://lottensbokblogg.wordpress.com...

[Annemarie Brunstein · Rating 4 out of 5]

"Den som går på tigerstigar" är den fascinerande och mycket intressanta uppföljaren till "Innan floden tar oss" och följer Sofia och hennes familj när de efter semester i Sverige återvänder till Dhaka i Bangladesh där Sofia arbetar med bistånd och mänskliga rättigheter på den svenska ambassaden. Dhaka är en annorlunda stad när de kommer tillbaka efter att ett terrorattentat mot en västerländsk restaurang genomförts och med många döda som resultat. Jihadister tar på sig skulden. Huvudhandlingen är hur CIA utbildar torterare i samarbete med det nordiska arbetet för utbildning av poliser för ett humanare arbetssätt. När en container med tortyrredskap kommer fel och hamnar på Nordic club sätts bollen i rullning. Personporträtten är nyanserade och man får stor inblick i hur lokalbefolkningen lever i jämförelse med ambassadpersonalens lyxiga tillvaro. Många intressanta resonemang om hur bistånd ska fördelas lyfter boken ytterligare. Eftersom författaren själv har bott och arbetat med bistånd på ambassaden i Dhaka känns innehållet autentiskt och nästan dokumentärt. Kängan mot rädda ambassadörer och inflygande konsulter känns uppfriskande. Detta är en intressant och mycket läsvärd roman.

[O* · Rating 2 out of 5]

Som den första boken i "serien" (men går bra att läsa fristående - jag mindes inte mycket av den första innan jag gav mig i kast med denna) känns texten och berättelsen ganska realistisk, och ger en intressant bild av hur livet är för en diplomat i tredje världen. Den delen gillar jag, även om den ibland blir av närmast "fackbokskaraktär". Själva storyn kändes dock lite tunn och förutsägbar denna gång, och jag känner mig inte lika engagerad i den. Jag hade också emellanåt svårt att följa med i vem som var vem - en del namn var lika varann (eller är det bara så att jag var så oengagerad att jag inte förmådde skilja mellan dem..?) och fick bläddra en del fram och tillbaka för att påminna mig.

Stilistiskt skriver Thorfinn ganska väl, och det är skönt att slippa irritera sig på språkfel.

Att boken slutar med att huvudpersonerna flyttar till Burma/Myanmar känns lite too much - det är där Thorfinn bor själv nu, så det kändes som en alltför "lätt" lösning för henne att fortsätta sin berättelse. Kom igen, du kan skriva, så hitta en annan vinkel/nya huvudpersoner/en ny berättelse, och sluta leva på gamla lagrar :-)

[Perlan · Rating 1 out of 5]

Kanske inte en urdålig berättelse men jag blev inte inspirerad alls. Första halva händer ingenting, andra halvan hände lite. Kanske lite för realistisk egentligen, dramat drivs helt enkel inte till tillräckligt spännande nivåer för min understimulerade ärthjärna och problematiken utveckades inte till något vidare djup så berörd blev jag inte heller. Dessutom inga vidare litterära kvalitéer att väga upp det hela med. En hel del av innehållet bidrar inte till berättelsens huvudsakliga konflikt. Rör vid viktiga teman men utvecklar sedan inte dessa till fullo. >Den som går på tigerstigar< får en stjärna i alla fall, för i brist på utmärkelser så fanns heller inga allvarliga fel.

[Nina · Rating 4 out of 5]

Hög igenkänningsfaktor för mig som arbetar i myndighetsbyråkratikonsultsvängen. Kanske lite torr för den som inte intresserar sig för biståndspolitik. Främmande land och främmande kultur höll mitt intresse uppe. Älskar framförallt de träffsäkra beskrivningarna av kulturkrockarna mellan bokens olika huvudpersoner. Författaren verkar ha bra lokalkännedom och fler än en gång har jag nyfiket kikat på bokens miljöer genom Google Street View.

[Anna Galenpanna · Rating 4 out of 5]

Den här boken kändes i stora delar väldigt konstruerad, den har inte samma flow som ”Innan floden tar oss”. Till stor del fokuserade den mest på Sofia och Janne kom i skymundan. Därför kändes sista biten bra när Janne kom mer i fokus. Den slutade med en cliffhanger men jag vet inte om den har någon uppföljare. Då författaren bott och arbetat i Bangladesh känns storyn trovärdig vilket leder till att det är en lärorik och upplysande bok. Intressanta diskussioner om Mänskliga rättigheter.

[Helena · Rating 3 out of 5]

Läsvärd och tankeväckande: hur går det egentligen till i världen? Det finns så mycket jag inte känner till alls, och nog smyger det sig in en misstanke att detta, trots allt, inte är så osannolikt. Tyvärr.

Blev ett blogginlägg inspirerat av ett par rader i boken dessutom: https://herothecoach.com/2017/07/04/e...

[Frida Christensen · Rating 4 out of 5]

Om man inte gillar när man kan förutse vad som ska hända kan jag inte rekommendera denna, men boken är så bra i övrigt att jag vill rekommendera den ändå.

[bokmal · Rating 3 out of 5]

Svag 3:a hade svårt att engagera mig i karaktärerna

[Ellen Roxenius · Rating 4 out of 5]

Kan bara säga att denna uppföljare är minst lika intressant, spännande och viktig som ”Innan floden tar oss”. Ska gå och köpa ”I munkens skugga” nu!

[Albin Johannesson · Rating 5 out of 5]

Helena Thorfinn did it again!

[Lena Akerblom]

Långtråkig

[Evelina · Rating 4 out of 5]

Sista boken för mig (men andra i trilogin) av Thorfinn. Likt dom två tidigare är det här en bok som både berör och ger mig nya perspektiv på länderna. Rekommenderar!

[Smilla · Rating 5 out of 5]

Gripande!! Uppföljaren var bättre än första boken, kan vara för att man lärt känna karaktärerna sedan tidigare, men också för att det var mer spänning och en mer komplex storyline. Rekommenderar verkligen till någon som är intresserad av internationella relationer då man får en inblick i hur bistånds- och hjälporganisationer inte är svart eller vitt.