What do you think?
Rate this book
Ekspedycja
Jest 11 lipca 1897 roku. Trzej członkowie wyprawy polarnej ze Sztokholmu: Salomon August Andrée, Knut Frænkel i najmłodszy – dwudziestoczteroletni, Nils Strindberg, odlatują wypełnionym wodorem balonem o nazwie „Orzeł” w stronę bieguna północnego. Trzydzieści trzy lata później zupełnym przypadkiem inna wyprawa natrafia na resztki ich ostatniego obozowiska na lodowcowej wyspie. W dziennikach można przeczytać, że po kilku dniach w balonie musieli awaryjnie lądować pośrodku wielkiej kry i przez kolejne miesiące próbowali wrócić na stały ląd.
Trzech mężczyzn o minimalnej wiedzy na temat Arktyki znalazło się w środku koszmaru. Nie przebyli nawet jednej trzeciej odległości do bieguna, nie udało im się nawet dotrzeć najdalej na północ – oni wylądowali na 82° 56’, przed nimi norwescy polarnicy dotarli już dalej. Członkowie wyprawy byli tego świadomi. Wobec innych wypraw, które kończyły się sukcesem, ta w ogóle nie powinna była się odbyć.
Na początku każdy z nich miał ciągnąć sanie o wadze 200 kilogramów, ale ostatecznie przepakowali je i zostawili dużą część wyposażenia. Ale po co ciągnęli ze sobą do końca kilka tomów encyklopedii, spinacze, krawaty, szalik z różowego jedwabiu, obrus? Zapisują: „Tu każdy dzień mija jak inny. Ciągniemy sanie, jemy i śpimy”. Żaden z członków wyprawy nie wiedział, jak utrzymać się przy życiu w warunkach arktycznych.
Przez niemal sto lat badacze Arktyki, dziennikarze i lekarze próbowali rozwiązać zagadkę: co tak naprawdę wydarzyło się na wyspie? Co spowodowało śmierć trzech członków ekspedycji? Mieli przecież dużo pożywienia, ciepłe ubrania, skrzynie z amunicją i broń. Wszystko to znaleziono obok ich ciał w obozowisku. A także inne pamiątki, które mogły powiedzieć coś więcej o uczestnikach: medalik ze zdjęciem i puklem włosów narzeczonej Strindberga, Anny Charlier, rolki filmowe ze zdjęciami wykonanymi podczas wyprawy.
Trzech mężczyzn o minimalnej wiedzy na temat Arktyki znalazło się w środku koszmaru. Nie przebyli nawet jednej trzeciej odległości do bieguna, nie udało im się nawet dotrzeć najdalej na północ – oni wylądowali na 82° 56’, przed nimi norwescy polarnicy dotarli już dalej. Członkowie wyprawy byli tego świadomi. Wobec innych wypraw, które kończyły się sukcesem, ta w ogóle nie powinna była się odbyć.
Na początku każdy z nich miał ciągnąć sanie o wadze 200 kilogramów, ale ostatecznie przepakowali je i zostawili dużą część wyposażenia. Ale po co ciągnęli ze sobą do końca kilka tomów encyklopedii, spinacze, krawaty, szalik z różowego jedwabiu, obrus? Zapisują: „Tu każdy dzień mija jak inny. Ciągniemy sanie, jemy i śpimy”. Żaden z członków wyprawy nie wiedział, jak utrzymać się przy życiu w warunkach arktycznych.
Przez niemal sto lat badacze Arktyki, dziennikarze i lekarze próbowali rozwiązać zagadkę: co tak naprawdę wydarzyło się na wyspie? Co spowodowało śmierć trzech członków ekspedycji? Mieli przecież dużo pożywienia, ciepłe ubrania, skrzynie z amunicją i broń. Wszystko to znaleziono obok ich ciał w obozowisku. A także inne pamiątki, które mogły powiedzieć coś więcej o uczestnikach: medalik ze zdjęciem i puklem włosów narzeczonej Strindberga, Anny Charlier, rolki filmowe ze zdjęciami wykonanymi podczas wyprawy.
320 pages, Paperback
First published September 2, 2013
124 people are currently reading
3577 people want to read
About the author
Bea Uusma
5 books67 followersMari Beatrice "Bea" Uusma, previously Uusma Schyffert, is a Swedish author, illustrator and medical doctor.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 646 reviews
February 18, 2024
What the hell did I just read?! I can’t remember the last time I was so disappointed for a book to end. I was feeling sad even seeing the pages of this creep towards the end. I really wish this author would get obsessed with something else enough to write about it, because making me care this much about a polar expedition (not exactly my favorite reading area) is astounding. Everything here was quite literally astounding.
This is a bit hard to explain or categorize, but it's essentially about the modern investigation of, and subsequent obsession with, a history mystery: the Andrée expedition, a Swedish expedition to the North Pole in 1897 attempted by helium balloon (wow, ok) which predictably failed, with the bodies of the three men discovered 30 years later, which the author learned about when she was bored at a party and pulled a book off a shelf (this book is so good that I'll even forgive her the terrible crime of never returning that book she stole from her host).
Although I wasn't really clear – I think she did already know about this, and it seems it's a very well known incident in Sweden or Scandinavia broadly? Because she also tells a hilarious anecdote about how she and her sister wrote a song for the Eurovision Song Contest about a prevailing theory at the time for what killed them. (Bacteria in polar bear meat; sadly, Sweden did not go with this gem for Eurovision).
She became obsessed with the story and if you think you've ever been obsessed with something, have a seat. She makes a throwaway comment near the end about how she may have even become a doctor because she wanted to better understand what happened to their bodies. I can't tell if that was supposed to be a joke or not, but aside from that early Eurovision song, she does not really come across as the joking type.
It reminded me of what Susan Orlean wrote about in The Orchid Thief, that it's the people who are so obsessed who are interesting, and this book is such a perfect example of what she was talking about there. The author's obsession is fascinating because she really makes you feel why she felt it, and what it meant to her, even when her children question why she even cares.
"I have carried this place inside me for so long, and now that I am here it is as though I am wandering around inside myself.
I am wandering around inside myself now."
They died over a hundred years ago on one of the most remote Arctic islands, is it really that much of an interesting mystery? I admit that's why I hesitated to read this. Arctic expedition stories just don't captivate me all that much even when they go wrong, because it's generally the same usual suspects plus a lot of brutality (eating animals I don't want to see eaten and each other) and horrific suffering before succumbing to the elements. It just doesn't feel like a compelling mystery.
I only eventually did because 1) translated nonfiction is a rarity, translated nonfiction by women even more so, and this was a quirky enough topic to be intriguing, and 2) it came highly recommended in a Stranger Than Fiction theme topic, one of my favorite types of nonfiction, 3) I got the library ebook and it's massive due to all the photos and layout and I needed to get it off my ereader as quickly as possible.
The author makes several trips to the region, consults forensic experts, meets with the modern families of one of the men, analyzes their letters and diaries, and chronicles her own experiences visiting the location and researching what she's able to about the remains (they were all unfortunately cremated, but she ultimately makes a very convincing case for her theory of what happened, which also seems crazy...this evidence was there all along!)
I have many still remaining unanswered questions: how did they fit so much into that balloon that looks SO tiny? Then she describes how much ballast they had to throw out of it and you learn it had three sleds and a small boat inside it too? And each sled was loaded with hundreds of pounds of stuff? That balloon basket must have been like a clown car or that suitcase Merlin packs in The Sword and the Stone where everything is shrunken down. And where did they poop in the balloon? Or sleep? There doesn't look to be space to lie down! Ugh now I have to go to the museum for the Andrée Expedition in Sweden and I'm not even joking. I never had much interest in visiting Sweden again but you better believe I'm doing it now. That's what this book does to you.
I would have read a book twice as long about it and my only disappointment is that this wasn't longer. Or that she didn't publish a second book about her own life as she researched this for years. And that she hasn't published anything else since! (I just stalked her Insta and it looks like she's still been working on things related to the expedition, so my day is made!!!) But I think that's also what makes this have such an outsized impact for a smaller book. She tells stories so well and succinctly that they hit really hard and linger.
The writing is gorgeous and haunting, even in translation. She also manages to pull out so many interesting stories. I'll remember forever what the fiancée of the youngest man did at the end of her life. My god. This book is just perfection.
This is a bit hard to explain or categorize, but it's essentially about the modern investigation of, and subsequent obsession with, a history mystery: the Andrée expedition, a Swedish expedition to the North Pole in 1897 attempted by helium balloon (wow, ok) which predictably failed, with the bodies of the three men discovered 30 years later, which the author learned about when she was bored at a party and pulled a book off a shelf (this book is so good that I'll even forgive her the terrible crime of never returning that book she stole from her host).
Although I wasn't really clear – I think she did already know about this, and it seems it's a very well known incident in Sweden or Scandinavia broadly? Because she also tells a hilarious anecdote about how she and her sister wrote a song for the Eurovision Song Contest about a prevailing theory at the time for what killed them. (Bacteria in polar bear meat; sadly, Sweden did not go with this gem for Eurovision).
She became obsessed with the story and if you think you've ever been obsessed with something, have a seat. She makes a throwaway comment near the end about how she may have even become a doctor because she wanted to better understand what happened to their bodies. I can't tell if that was supposed to be a joke or not, but aside from that early Eurovision song, she does not really come across as the joking type.
It reminded me of what Susan Orlean wrote about in The Orchid Thief, that it's the people who are so obsessed who are interesting, and this book is such a perfect example of what she was talking about there. The author's obsession is fascinating because she really makes you feel why she felt it, and what it meant to her, even when her children question why she even cares.
"I have carried this place inside me for so long, and now that I am here it is as though I am wandering around inside myself.
I am wandering around inside myself now."
They died over a hundred years ago on one of the most remote Arctic islands, is it really that much of an interesting mystery? I admit that's why I hesitated to read this. Arctic expedition stories just don't captivate me all that much even when they go wrong, because it's generally the same usual suspects plus a lot of brutality (eating animals I don't want to see eaten and each other) and horrific suffering before succumbing to the elements. It just doesn't feel like a compelling mystery.
I only eventually did because 1) translated nonfiction is a rarity, translated nonfiction by women even more so, and this was a quirky enough topic to be intriguing, and 2) it came highly recommended in a Stranger Than Fiction theme topic, one of my favorite types of nonfiction, 3) I got the library ebook and it's massive due to all the photos and layout and I needed to get it off my ereader as quickly as possible.
The author makes several trips to the region, consults forensic experts, meets with the modern families of one of the men, analyzes their letters and diaries, and chronicles her own experiences visiting the location and researching what she's able to about the remains (they were all unfortunately cremated, but she ultimately makes a very convincing case for her theory of what happened, which also seems crazy...this evidence was there all along!)
I have many still remaining unanswered questions: how did they fit so much into that balloon that looks SO tiny? Then she describes how much ballast they had to throw out of it and you learn it had three sleds and a small boat inside it too? And each sled was loaded with hundreds of pounds of stuff? That balloon basket must have been like a clown car or that suitcase Merlin packs in The Sword and the Stone where everything is shrunken down. And where did they poop in the balloon? Or sleep? There doesn't look to be space to lie down! Ugh now I have to go to the museum for the Andrée Expedition in Sweden and I'm not even joking. I never had much interest in visiting Sweden again but you better believe I'm doing it now. That's what this book does to you.
I would have read a book twice as long about it and my only disappointment is that this wasn't longer. Or that she didn't publish a second book about her own life as she researched this for years. And that she hasn't published anything else since! (I just stalked her Insta and it looks like she's still been working on things related to the expedition, so my day is made!!!) But I think that's also what makes this have such an outsized impact for a smaller book. She tells stories so well and succinctly that they hit really hard and linger.
The writing is gorgeous and haunting, even in translation. She also manages to pull out so many interesting stories. I'll remember forever what the fiancée of the youngest man did at the end of her life. My god. This book is just perfection.
February 19, 2021
Olipas tässä kiinnostava ja intensiivinen teos!
Naparetki on ollut lukulistallani suomennoksen julkaisusta lähtien eli vuodesta 2015, ja se on toistuvasti näinä vuosina noussut esiin, kun joku on sitä kehunut. En ole kuullut tästä kuin pelkkää hyvää.
Viimeksi viime vuonna työkaverini kehui tätä -ja kummasteli etten ole kirjaa vielä lukenut! - joten varasin sen kirjasto samana päivänä. Nyt vihdoin luin.
Ja pidin.
Andrée-retkikunnan tapaus on kiinnostava. Jo lähtöasetelma, jossa kolme miestä lähtee tutkimaan Pohjoisnapaa kuumailmapallolla, kiinnostaa ja kummastuttaa. Monen kuukauden selviytyminen arktisissa oloissa kiinnostaa. Eniten toki kiinnostaa heidän menehtymisensä - se on nimittäin yhä mysteeri.
Mutta kaikista eniten tässä kirjassa kiinnosti kirjailijan intohimoinen ja pakkomielteinen suhtautuminen retkikuntaan! En usko, että näin pikkutarkka, elävä ja inhimillinen teos olisi syntynyt mistään muusta, kuin järkähtämättömästä pakkomielteestä.
Kirja on koukuttava ja sitä ei malttaisi jättää kesken. Ehdottomasti kannatti ja kannattaa lukea. Vaikka Andrée-retkikunnan kohtalo ei kiinnostaisi, tämän lukemisen jälkeen se saattaa kiinnostaa.
Naparetki on ollut lukulistallani suomennoksen julkaisusta lähtien eli vuodesta 2015, ja se on toistuvasti näinä vuosina noussut esiin, kun joku on sitä kehunut. En ole kuullut tästä kuin pelkkää hyvää.
Viimeksi viime vuonna työkaverini kehui tätä -ja kummasteli etten ole kirjaa vielä lukenut! - joten varasin sen kirjasto samana päivänä. Nyt vihdoin luin.
Ja pidin.
Andrée-retkikunnan tapaus on kiinnostava. Jo lähtöasetelma, jossa kolme miestä lähtee tutkimaan Pohjoisnapaa kuumailmapallolla, kiinnostaa ja kummastuttaa. Monen kuukauden selviytyminen arktisissa oloissa kiinnostaa. Eniten toki kiinnostaa heidän menehtymisensä - se on nimittäin yhä mysteeri.
Mutta kaikista eniten tässä kirjassa kiinnosti kirjailijan intohimoinen ja pakkomielteinen suhtautuminen retkikuntaan! En usko, että näin pikkutarkka, elävä ja inhimillinen teos olisi syntynyt mistään muusta, kuin järkähtämättömästä pakkomielteestä.
Kirja on koukuttava ja sitä ei malttaisi jättää kesken. Ehdottomasti kannatti ja kannattaa lukea. Vaikka Andrée-retkikunnan kohtalo ei kiinnostaisi, tämän lukemisen jälkeen se saattaa kiinnostaa.
February 9, 2017
Enpä olisi ennen ensimmäistä sivua uskonut kiinnostuneeni kadonneista naparetkeilijöistä näin paljoa. Olihan kirja tosin lempeällä tavalla myös tarina pakkomielteestä, mutta sen verran visuaalisesti kaunis teos oli kyseessä ja tietokin tarjottiin niin taidokkaasti, että pakko tästä oli pitää. Jopa niin paljon, että suuntasin heti nettiantikvaareihin metsästämään teosta ihan omaksikin.
May 16, 2019
Že mňa bude baviť kniha o polárnej expedícii, to by nikto nepovedal. Výborné napísané, krásne graficky spracované. Tlieskam!
"Tak dlho som toto miesto nosila v sebe, až mám pocit, akoby som kráčala vo svojom vnútri."
[Viac o knihe v rozhovore s autorkou Beou Uusma - https://dennikn.sk/1468738/autorka-kn...]
"Tak dlho som toto miesto nosila v sebe, až mám pocit, akoby som kráčala vo svojom vnútri."
[Viac o knihe v rozhovore s autorkou Beou Uusma - https://dennikn.sk/1468738/autorka-kn...]
October 16, 2025
Boken kändes som en upplevelse. Den illustrerade utgåvan var som en skattkammare, jag bläddrade försiktigt mellan sidorna och läste noga, noga. Ville inte att det skulle ta slut. Jag rycktes med i den extrema passion som Uusma visar expeditionsdeltagarna och fallet Andrée: jag blev precis lika besatt som henne av att få ett slut, en förklaring, ett svar. Jag blev starkt berörd av korrespondensen mellan Anna Charlier och Nils Strindberg, och började gråta rakt ut vid uppslaget där hon badar i en sjö. Den här boken är så mycket mer än bara en bok. Det är inte ens endast en genre. Det är facklitteratur, dagbokskorrespondens, statistik, vetenskap, läkarhandbok, skönlitteratur, och alldeles, alldeles underbart. Medryckande. Sorgligt. Fantastiskt.
LÄS.
LÄS.
December 1, 2018
Erinomainen tietokirja, joka yhdistää yksityistä ja yleistä kiehtovalla tavalla. Ei tätä syyttä ole hehkutettu viime vuosina lähes kaikkialla. Epäonnisen naparetken kaivelu yli 100 vuotta myöhemmin on todellinen tutkimusmatka sekin. Hieno teos!
April 14, 2014
Three men. One hydrogen balloon. A journey to the North Pole. Something goes very wrong. Thirty years later they are found dead. It turns out they crashed on the ice in the middle of nowhere, only three days into their adventure. The year was 1897 and Salomon August Andrée, Knut Fraenkel and Nils Strindberg had to drag their two hundred kilos heavy sledges across the ice, trying to avoid the holes of open water, only to discover that the ice drifted in the opposite direction. After a while they managed to get ashore an ampty island they name White Island, where they spend their last days despite their supplies of food, clothes and weapons.
The author, Bea Uusma, is determined to find the cause of death. She is such an inspiring person. While others think something is interesting, and leave it at that, she, at the age of twelve, writes a melody for the Swedish Eurovision with lyrics about Trichinella Spiralis infection, Trichinosis - the commonly considered cause of death of the expedition participants, in the late 70's. When others watch a documentary and discusses it later, she studies to become a doctor, and graduates with the attitude to finally being able to investigate the scientific and biological elements profoundly – hopefully with the truth within reach. When others read a book about a mystery and suspect there is something to discover but ignore it, she actually manages to find financiers and gathers her own expedition, and sets out for the North Pole.
The common denominator is passion. The book is both a non-fictitious detective story, a biographical narrative about the author's obsession and a heart breaking love story. Among photographs, autopsy protocols and the search for new evidence is personal letters representing another story. A story about the youngest member of the expedition leaving his soon to be wife on the mainland, living on hope and writing letters to her during the expedition that were found among everything else thirty years later.
Bea Uusuma was awarded the August Prize in 2013 for the book.
My whole review
http://thereaderdiary.blogspot.se/201...
The author, Bea Uusma, is determined to find the cause of death. She is such an inspiring person. While others think something is interesting, and leave it at that, she, at the age of twelve, writes a melody for the Swedish Eurovision with lyrics about Trichinella Spiralis infection, Trichinosis - the commonly considered cause of death of the expedition participants, in the late 70's. When others watch a documentary and discusses it later, she studies to become a doctor, and graduates with the attitude to finally being able to investigate the scientific and biological elements profoundly – hopefully with the truth within reach. When others read a book about a mystery and suspect there is something to discover but ignore it, she actually manages to find financiers and gathers her own expedition, and sets out for the North Pole.
The common denominator is passion. The book is both a non-fictitious detective story, a biographical narrative about the author's obsession and a heart breaking love story. Among photographs, autopsy protocols and the search for new evidence is personal letters representing another story. A story about the youngest member of the expedition leaving his soon to be wife on the mainland, living on hope and writing letters to her during the expedition that were found among everything else thirty years later.
Bea Uusuma was awarded the August Prize in 2013 for the book.
My whole review
http://thereaderdiary.blogspot.se/201...
June 5, 2016
Olipa mielenkiintoinen tietokirja, joka sai Ruotsissa August-tietokirjapalkinnon vuonna 2013. Bea Uusma on tutkinut omasta mielenkiinnostaan 1800-luvun loppupuolen tutkimusretkeläisiä, jotka kuvittelivat lentävänsä napapiirin yli kesäaikaan auringonpaisteessa. Auringonpaiste oli vain kuvitelmaa, sillä napapiirin säässä ei juurikaan ole vaihteluja, eikä varsinkaan auringonpaistetta. Bea Uusma on itse tehnyt useita tutkimusretkiä napapiirille, sillä hän yritti päästä saarelle, jonne miehet lopulta päätyivät. Tästä retkestä on kirjoitettu useita kirjoja ja tehty vielä useampia tutkimuksia siitä, mitä oikein tapahtui retkellä. Bea Uusma tuo oman teoriansa siitä mitä tapahtui. Kirjassa on useita kuvia 1800-luvun retkeltä ja myös kirjoittajan omilta matkoilta. Nopealukuinen ja asiapitoinen tietoteos, jota pehmentää kirjoittajan oma tutkimusnäkökulma.
November 19, 2018
Kirja on visuaalisesti erittäin kaunis ja rauhallinen sinisensävytteisine lumikuvineen. Autenttiset valokuvat Andrée-museosta Grennasta olivat säväyttäviä, samoin Uusman tarkoin tutkimat ja jäljentämät retkikunnan päiväkirjamerkinnät ja muut dokumentit. Itse retkihanke vaikutti minusta järkyttävän yltiöpäiseltä ja hurjalta. Vetypallo vuoti, mutta matkaan lähdettiin silti. Sankaruuden tavoittelu ja järjetön kunnianhimo vei kolme miestä Salomon Andréen, Nils Strandbergin ja Knut Frænkelin, kuolemaan. Muuta ei kai voinut odottaakaan.
March 22, 2015
Det här är en bok jag läste i Boktwittgruppen. Samma dag som vi bestämde, Expeditionen Min kärlekshistoria, som nästa bok att diskutera, laddade jag ned den och började lyssna. Nästa dag var boken slut. Det gick inte att sluta lyssna.
Kanske tycker jag så mycket om boken för att det är en faktabok om Andréexpeditionen, eller så är det författarens personliga, lättlästa stil, som gjorde att jag slukade boken.
Berättelsen förhöjs av att det är författaren själv som läst in boken.
Bea Uusma väver skickligt ihop en fängslande berättelse om vad som hände expeditionen. Det känns som en spännande deckargåta och jag försöker gissa mig till vad som hänt genom författarens ledtrådar.
Läsaren får följa författarens jakt efter sanningen, samtidigt som man får ta del av de dagboksanteckningar som expeditionens deltagare har skrivit.
När boken är slut känner jag saknad. Läs den!
Kanske tycker jag så mycket om boken för att det är en faktabok om Andréexpeditionen, eller så är det författarens personliga, lättlästa stil, som gjorde att jag slukade boken.
Berättelsen förhöjs av att det är författaren själv som läst in boken.
Bea Uusma väver skickligt ihop en fängslande berättelse om vad som hände expeditionen. Det känns som en spännande deckargåta och jag försöker gissa mig till vad som hänt genom författarens ledtrådar.
Läsaren får följa författarens jakt efter sanningen, samtidigt som man får ta del av de dagboksanteckningar som expeditionens deltagare har skrivit.
När boken är slut känner jag saknad. Läs den!
December 31, 2019
Miten voikaan rakastaa jotain kirjaa näin paljon. Mulle napakymppi.
March 20, 2021
True crime kirjana. Yli sata vuotta vanha mysteeri ja yksi siitä fasinoitunut ihminen. Ällistyttävä intensiteetti. Lukija saa olla mukana ratkomassa mysteeriä. Ainutlaatuinen. Huh, vau!
September 2, 2022
Prečítané za jeden deň, to asi vraví za všetko. Chýba mi ale odpoveď na otázku “Prečo?”- nie prečo sa na výprave stalo to veľké “niečo”, ale prečo autorka podstúpila to všetko, čo podstúpila a čo ju hnalo.
February 14, 2019
Книжка про шведську експедицію Саломона Андре на Північний полюс. Три чувака, досить молоді (42 р., 27 р., 24 р) і дуже завзяті одного не дуже прекрасного для них дня 1897 року піднялися на повітряній кулі зі Спіцберга з метою облетіти полярне коло. Через три дні в небі куля почала спускати повітря, команда опинилася на кризі, в темноті полярної ночі. Так вони провели 3 місяці, в які вони ще документували своє перебування. Потім щоденники закінчуються. Експедицію (скелети) знайшли випадково лише через 33 роки. Досі не існує достовірної версії, що саме з ними сталося, адже запасів їжі, сірників, одягу було вдосталь, щоби вижити (примус досі був функціональним, його без проблем запалили через 33 роки). В таких умовах в ті часи виживало вже кілька команд, тому загадка, чому саме загинули всі з цієї команди турбує неспокійні і допитливі голови уже майже століття. Існує близько 50 книжок про усіляки версії подій. Беа Усма пропонує свою. Цю книжку дуже цікаво читати, там цілі шмати листів цих трьох чоловіків, особливо любовні листи наймолодшого своїй нареченій чіпляють за живе.
Щоб не спойлерити, не буду писати, як вони померли за версією саме цієї авторки, але історія дуже печальна, повірте.
Щоб не спойлерити, не буду писати, як вони померли за версією саме цієї авторки, але історія дуже печальна, повірте.
July 26, 2016
Omläsning av en favoritbok -- perfekt att läsa om is och snö i den här sommarvärmen.
November 10, 2025
4.5 ⭐️
Jag trodde då aldrig att jag skulle bli så hooked på en story om en polarexpedition. Men Bea har ett helt fantastiskt sätt att skriva på som får det att kännas som att jag läser om ett olöst mordfall och jag slukar hela boken i ett nafs när jag väl började. Kommer definitivt läsa Vitön snarast!
Jag trodde då aldrig att jag skulle bli så hooked på en story om en polarexpedition. Men Bea har ett helt fantastiskt sätt att skriva på som får det att kännas som att jag läser om ett olöst mordfall och jag slukar hela boken i ett nafs när jag väl började. Kommer definitivt läsa Vitön snarast!
January 12, 2023
Uusma tilldelades Augustpriset inom kategorin facklitteratur 2013 för denna bok, jag har alltid varit intresserad av att läsa men inte förmått mig av nån konstig anledning. För hypad kanske?? Nån sommar låg ju alla på stranden och läste denna som pocket.
Det är en djupdykning i Andrées polarexpedition som reste med vätgasballong över Arktis 1887. Ni vet den klassiska? De försvann och ingen visste vad som hände med dem. Kropparna och lägret återfanns 1930 på Vitön och många har försökt att lägga pusslet av händelser, dagböcker, obduktioner med mera för att ta reda på vad som hände.
Uusma berättar om sin egen besatthet av expeditionen och hur den pågår under flera år. Hon försöker nå Vitön flertalet gånger utan resultat. Först tror jag att kärlekshistorian i boken handlar om expeditionsdeltagaren Strindberg och hans fästmö Anna men nej, ju mer man läser desto mer förstår man att kärlekshistorien är mellan Uusma och mysteriet självt.
Boken är en blandning av fakta, roman, spekulationer och pusseldeckare! Ödet och alla frågetecken gör att man följer berättelsen med spänning och blir själv mycket angelägen om att få svar.
Gillar VERKLIGEN greppet att blanda författarens egna tankar/känslor/upplevelser med renodlad fakta. Ett fint sätt att allmänbildas samtidigt som man är underhållen. Jag bläddrar och bläddrar och bläddrar innan jag ska sova, drömmer om död och expeditioner. Men det var det värt!
Det är en djupdykning i Andrées polarexpedition som reste med vätgasballong över Arktis 1887. Ni vet den klassiska? De försvann och ingen visste vad som hände med dem. Kropparna och lägret återfanns 1930 på Vitön och många har försökt att lägga pusslet av händelser, dagböcker, obduktioner med mera för att ta reda på vad som hände.
Uusma berättar om sin egen besatthet av expeditionen och hur den pågår under flera år. Hon försöker nå Vitön flertalet gånger utan resultat. Först tror jag att kärlekshistorian i boken handlar om expeditionsdeltagaren Strindberg och hans fästmö Anna men nej, ju mer man läser desto mer förstår man att kärlekshistorien är mellan Uusma och mysteriet självt.
Boken är en blandning av fakta, roman, spekulationer och pusseldeckare! Ödet och alla frågetecken gör att man följer berättelsen med spänning och blir själv mycket angelägen om att få svar.
Gillar VERKLIGEN greppet att blanda författarens egna tankar/känslor/upplevelser med renodlad fakta. Ett fint sätt att allmänbildas samtidigt som man är underhållen. Jag bläddrar och bläddrar och bläddrar innan jag ska sova, drömmer om död och expeditioner. Men det var det värt!
May 18, 2021
Akú motiváciu má mladá žena, lekárka, aby sa vydala po stopách neúspešnej, tragickej výpravy Salomona Andreého a jeho dvoch spoločníkov na Severný pól? Čo ju poháňa, aby sa pustila do detailného skúmania výpravy?
V roku 1897 stroskotal nie dobre pripravený plán dobiť Severný pól v koši balóna. Stál tri ľudské životy. Bea Uusma sa vydá na tzv. Severný ostrov, kde všetci traja bádatelia zomreli. Kniha je po obsahovej , aj grafickej stránke urobená prehľadne, citlivo a faktograficky prehľadne. Dochované fotografie, artefakty, reálny fotografie z Beinho skúmania, to všetko robí z knihy krásny, silný a emocionálne silný príbeh. Na nápad skúmať Andreého výprava prišla autorka na jednej nudnej rodinnej oslave, kde si vytiahla z police starú knihu s názvom S Orlom( tak sa volal balón) k pólu. Knihy ovplyvňujú život, do slova, do písmena.
Bea Uusma: " ...Tak dlho som toto miesto nosila v sebe, až mám pocit, akoby som kráčala vo svojom vnútri".
V roku 1897 stroskotal nie dobre pripravený plán dobiť Severný pól v koši balóna. Stál tri ľudské životy. Bea Uusma sa vydá na tzv. Severný ostrov, kde všetci traja bádatelia zomreli. Kniha je po obsahovej , aj grafickej stránke urobená prehľadne, citlivo a faktograficky prehľadne. Dochované fotografie, artefakty, reálny fotografie z Beinho skúmania, to všetko robí z knihy krásny, silný a emocionálne silný príbeh. Na nápad skúmať Andreého výprava prišla autorka na jednej nudnej rodinnej oslave, kde si vytiahla z police starú knihu s názvom S Orlom( tak sa volal balón) k pólu. Knihy ovplyvňujú život, do slova, do písmena.
Bea Uusma: " ...Tak dlho som toto miesto nosila v sebe, až mám pocit, akoby som kráčala vo svojom vnútri".
March 9, 2019
För en gammal polarlitteratursnörd är ju detta en fröjd att läsa! Vi får en djupdykning i dokument och fynd som sträcker sig långt utöver det som levereras i klassiker som Med Örnen Mot Polen, och dessutom tillåter sig Uusma att bli så personlig att vi får ta del av hennes spekulationer och fantasier kring polarödet. Fascination smälter samman med fakta - och mot alla odds funkar det! Toppenbok!
October 11, 2025
Gillade den verkligen och är glad att jag har läst den. Dock funderade jag över betyget, tvekade mellan en fyra och femma... men jag är snäll så blir en svag femma. Det är den nog värd.
October 12, 2022
Blev mest provocerad av tanken VARFÖR skulle de ut där för som fullständiga amatörer? Såklart de dog.
August 17, 2023
Fantastiskt spännande. Det trodde jag inte att jag skulle fastna så för en expedition till Nordpolen! Jag påbörjade boken imorse och läste precis klart den, så bra var den. :)
April 13, 2025
Fenomenal.
February 8, 2016
Huikea tarina uhkarohkeista miehistä, joiden pohjoisnavan valloitusmatkassa kaikki mahdollinen menee pieleen. Vuosi on 1887 ja sankareina kolme tukholmalaismiestä. Heidän suunnitelmansa menee lyhyesti näin: liidellään (elegantisti) ajan nykyaikaisimmalla kulkupelillä, vetykaasupallolla, Huippuvuorilta kohti pohjoisnapaa. Pohjoisnavan yläpuolella lasketaan alas iso poiju merkiksi navan valloituksesta. Siitä lentomatka jatkuu kohti kiinteää maata Siperiaan, Alaskaan tai Kanadaan, mihin tuulet nyt sattuvat kuljettamaan. Matkaan lasketaan menevän joitakin päiviä, minkä jälkeen perillä odottavat villit juhlat, maine ja kunnia.
Näinhän asiat eivät suinkaan mene. Koko suunnitelma on jälkikäteen arvioituna mahdoton ja miehet kohtalokkaan tietämättömiä arktisista olosuhteista. Loistavan tulevaisuuden sijaan miehiä odottaa sarja järkyttäviä vastoinkäymisiä, hirvittäviä virhevalintoja ja viikkoja kestävä eloonjäämiskamppailu. Lopussa ei seiso kiitos, vaan jokainen matkaajista kuolee. Heidän ruumiinsa katoavat jääkentille 33 vuodeksi. Ne löydetään sattumalta vuonna 1930. Samalla löytyvät miesten varusteet, päiväkirjat ja kamerat täynnä kehityskelpoisia kuvia. Tästä alkaa jälkipolvien pohdinta: Kuinka he kuolivat? Miksi he kuolivat? Ja mikä (kaikki) meni pieleen?
Bea Uusma kiinnostui miesten tarinasta 15 vuotta sitten. Kiinnostus muuttuu intohimoiseksi harrastukseksi, joka vei hänet useille vaivalloisille matkoille mm. juuri tarinan tapahtumapaikoille arktiselle alueelle, sekä kirjoittamaan kirjaa, johon hän kokoaa matkalaisten surkean tarinan, kaikki jäljelle jääneet tiedonmurut ja tuoreimman tutkimustiedon, löytääkseen puuttuvat palaset.
Kirja etenee kuin dekkari, miesten epäonnista matkaa seurataan vaihe vaiheelta kunnes kaikki kolme makaavat kuolleina lumessa. Sen jälkeen tarina muuttuu matkan kuvauksesta kuolemansyytutkimukseksi. Uusma käy läpi miesten matkapäiväkirjoja ja kirjeitä, joissa he kertovat tunnelmistaan, aterioistaan ja vastoinkäymisistään. Miesten viimeiseksi jäänyttä leiriä tutkitaan kuin rikospaikkaa ja uutta todistusaineistoa etsitään museoiden ja kotien kätköistä. Lukija jännittää loppuun asti, löytääkö Uusma vastauksia arvoikseen.
Näinhän asiat eivät suinkaan mene. Koko suunnitelma on jälkikäteen arvioituna mahdoton ja miehet kohtalokkaan tietämättömiä arktisista olosuhteista. Loistavan tulevaisuuden sijaan miehiä odottaa sarja järkyttäviä vastoinkäymisiä, hirvittäviä virhevalintoja ja viikkoja kestävä eloonjäämiskamppailu. Lopussa ei seiso kiitos, vaan jokainen matkaajista kuolee. Heidän ruumiinsa katoavat jääkentille 33 vuodeksi. Ne löydetään sattumalta vuonna 1930. Samalla löytyvät miesten varusteet, päiväkirjat ja kamerat täynnä kehityskelpoisia kuvia. Tästä alkaa jälkipolvien pohdinta: Kuinka he kuolivat? Miksi he kuolivat? Ja mikä (kaikki) meni pieleen?
Bea Uusma kiinnostui miesten tarinasta 15 vuotta sitten. Kiinnostus muuttuu intohimoiseksi harrastukseksi, joka vei hänet useille vaivalloisille matkoille mm. juuri tarinan tapahtumapaikoille arktiselle alueelle, sekä kirjoittamaan kirjaa, johon hän kokoaa matkalaisten surkean tarinan, kaikki jäljelle jääneet tiedonmurut ja tuoreimman tutkimustiedon, löytääkseen puuttuvat palaset.
Kirja etenee kuin dekkari, miesten epäonnista matkaa seurataan vaihe vaiheelta kunnes kaikki kolme makaavat kuolleina lumessa. Sen jälkeen tarina muuttuu matkan kuvauksesta kuolemansyytutkimukseksi. Uusma käy läpi miesten matkapäiväkirjoja ja kirjeitä, joissa he kertovat tunnelmistaan, aterioistaan ja vastoinkäymisistään. Miesten viimeiseksi jäänyttä leiriä tutkitaan kuin rikospaikkaa ja uutta todistusaineistoa etsitään museoiden ja kotien kätköistä. Lukija jännittää loppuun asti, löytääkö Uusma vastauksia arvoikseen.
January 7, 2019
“White Island is glowing. In dark solitude of the Arctic Ocean, though no one can see it. Right now, as I type this in Stockholm, White Island is glowing.”
Three men set off from an arctic island near Spitsbergen in an ill-equipped, leaking hydrogen balloon in the summer of 1897. Their quest is to reach the North Pole. They don’t. Instead they crash on the ice sheet, drift in the wrong direction, and eventually end up in the desolated White Island in October the same year. Thirty-three years later their dead bodies are found, together with their diaries.
The full title of this book in Swedish Is “The Expedition: My Love Story”. Unfortunately, the latter part of the title got lost in translation. Because this is a book about love, about being possessed.
It’s a story about Bea Uusma’s own possession with the story of the expedition as such. How she for fifteen years digs into archives, goes to the far north, interviews relatives of the members of the expedition. Why is this so important to you? one of her children asks. She can’t answer.
It’s also a story about a more conventional love story between a young crew member, Nils Strindberg, and his fiancée Anna Charlier. Why does a totally clueless and unprepared young man join an expedition like this, leaving the love of his life behind? Naivety? Definitely. Vanity? Absolutely. Stupidity? You bet.
Bea Uusma was studying to become a doctor when she wrote this book. This gave her the angle. Her quest became to determine how, and in what order, the crew members died. She reads autopsy protocols, gets in contact with a forensic specialist, looks at old photos, and constructs a new map of the area. Slowly a plausible event-chain emerges.
This is an outstanding book, full of passion. It’s thrilling, mysterious, sad, honest, poetic, and the layout is stunning (at least the Swedish hard-cover). A must read.
Three men set off from an arctic island near Spitsbergen in an ill-equipped, leaking hydrogen balloon in the summer of 1897. Their quest is to reach the North Pole. They don’t. Instead they crash on the ice sheet, drift in the wrong direction, and eventually end up in the desolated White Island in October the same year. Thirty-three years later their dead bodies are found, together with their diaries.
The full title of this book in Swedish Is “The Expedition: My Love Story”. Unfortunately, the latter part of the title got lost in translation. Because this is a book about love, about being possessed.
It’s a story about Bea Uusma’s own possession with the story of the expedition as such. How she for fifteen years digs into archives, goes to the far north, interviews relatives of the members of the expedition. Why is this so important to you? one of her children asks. She can’t answer.
It’s also a story about a more conventional love story between a young crew member, Nils Strindberg, and his fiancée Anna Charlier. Why does a totally clueless and unprepared young man join an expedition like this, leaving the love of his life behind? Naivety? Definitely. Vanity? Absolutely. Stupidity? You bet.
Bea Uusma was studying to become a doctor when she wrote this book. This gave her the angle. Her quest became to determine how, and in what order, the crew members died. She reads autopsy protocols, gets in contact with a forensic specialist, looks at old photos, and constructs a new map of the area. Slowly a plausible event-chain emerges.
This is an outstanding book, full of passion. It’s thrilling, mysterious, sad, honest, poetic, and the layout is stunning (at least the Swedish hard-cover). A must read.
October 30, 2013
As the sub-title indicates, this is a book about Bea Uusmas passion for André expedition.
For 313 pages, and for 15 years she longed to go to White Island and to solve the mystery of the three polar explorers death. It is exciting and gripping, I can not drop the book even though I "should" read other books first.
I would just browse a bit and then I got stuck in the ice too. Here is so much of everything! The adventure, the joy and pride of doing something ' important '. The foolhardyness of the expedition, to go out there without having tested everything 100 times, the naive faith in man's superiority all the elements and all the hungry polar bears. Despair over the cold, stomach pain, blisters on feet, disgusting meat powder, ice drifting faster than they can walk. Quarrels and tense moods and desperation. Homesickness and longing for love . A heart that eventually may find it's way.
It's a love story and a detective story. The book is full of pictures and lists and charts but most of all it is filled with passion!
I really hope this one will be translated to english so more people can read it.
For 313 pages, and for 15 years she longed to go to White Island and to solve the mystery of the three polar explorers death. It is exciting and gripping, I can not drop the book even though I "should" read other books first.
I would just browse a bit and then I got stuck in the ice too. Here is so much of everything! The adventure, the joy and pride of doing something ' important '. The foolhardyness of the expedition, to go out there without having tested everything 100 times, the naive faith in man's superiority all the elements and all the hungry polar bears. Despair over the cold, stomach pain, blisters on feet, disgusting meat powder, ice drifting faster than they can walk. Quarrels and tense moods and desperation. Homesickness and longing for love . A heart that eventually may find it's way.
It's a love story and a detective story. The book is full of pictures and lists and charts but most of all it is filled with passion!
I really hope this one will be translated to english so more people can read it.
July 6, 2020
Wow. Läs denna. Fascineras av böcker som öppnar upp och omfamnar en, inom något man aldrig varit varken intresserad av eller har någon som helst kunskap om. En sann historia som än idag inte är fullständigt klarlagd.
Tre svenskar gör år 1897 ett gediget men ack så misslyckat försök att resa över Arktis med en vätgasballong. Inget som helst livstecken visar sig och efter ett antal år förmodas de ha dött. År 1930 - 33 år sedan expeditionen påbörjades - hittas på Vitön i Svalbard kvarlevor från tre skelett som senare visar sig ha varit dessa tre svenskar. Vad som följer är ett mysterium med ett dussintal olika teorier om hur allt kunde gå så fel.
Tre svenskar gör år 1897 ett gediget men ack så misslyckat försök att resa över Arktis med en vätgasballong. Inget som helst livstecken visar sig och efter ett antal år förmodas de ha dött. År 1930 - 33 år sedan expeditionen påbörjades - hittas på Vitön i Svalbard kvarlevor från tre skelett som senare visar sig ha varit dessa tre svenskar. Vad som följer är ett mysterium med ett dussintal olika teorier om hur allt kunde gå så fel.
October 12, 2015
Fantastisk bok om en misslyckad polarexpedition. En faktabok och en sorglig kärlekshistoria i ett. Men främst en bok om besatthet av olika slag, om hur långt en människa är beredd att gå för att följa sitt hjärta.
April 20, 2015
An easy-to-read page turner that you'll find hard to put down. If you're a fast reader you can easily read it in a day. It's a fascinating story, the kind that makes you want to go on Google and continue reading about it once you're done with the book.
April 25, 2020
Nördigt intressant. Det är svårt att inte gripas av de tre polarfararnas livsöden och smittas av Uusmas hängivenhet. Den här boken faller definitivt in i kategorin ”det jag inte visste att jag ville veta” och vackert så. Kan varmt rekommendera ljudboksversionen.
Displaying 1 - 30 of 646 reviews