What do you think?
Rate this book
Någon annanstans, här inne: immigrationen, flyktingskapet och gränshändelsen
Någon annanstans, här inne samlar tio av Trinh T Minh-has viktigaste essäer skrivna under de senaste tjugo åren, och är den första av hennes böcker som översatts till svenska. I fokus står ”gränshändelsen”, liksom ett antal teman bekanta från hennes övriga verk – immigration, hybriditet, exil, översättningar, förskjutningar och avvisningar.
Vad betyder det att känna sig out of place på den plats du kallar ditt hem? När och hur framträder främlingen i ”den globala rädslans tidsålder”? Mycket står på spel och många motsättningar måste gestaltas på nytt: innanför och utanför, centrum och periferi, hemma och borta, säkerhet och osäkerhet. Trinh T Minh-ha berättar med hjälp av resonanser snarare än enligt en linjär logik, och låter konsten och litteraturen bli oskiljaktiga från den politiska teorin snarare än att renodla någondera. På så sätt kan hon närma sig gränserna mellan dåtiden och framtiden, den enskilde och kollektivet, de döda och de levande. I Trinh T Minh-has upp-fordrande berättelser om tystnad och väntan framträder gränshändelsen efterhand som en zon där man kan ifrågasätta och stärka sin inre övertygelse för att ”vinna över en omöjlig situation”.
Trinh T Minh-ha är verksam vid institutionerna för Retorik och Genus- och Kvinnostudier vid University of California, Berkeley. Hon är prisbelönad filmare, författare, kompositör och kulturkritiker och har skrivit ett antal inflytelserika böcker inom postkolonial teori, feminism och estetik, som When the Moon Waxes Red, Framer Framed, Woman, Native, Other och The Digital Film Event. Bland hennes filmer kan nämnas Reassemblage, Surname Viet Given Name Nam, The Fourth Dimension och Night Passage.
Vad betyder det att känna sig out of place på den plats du kallar ditt hem? När och hur framträder främlingen i ”den globala rädslans tidsålder”? Mycket står på spel och många motsättningar måste gestaltas på nytt: innanför och utanför, centrum och periferi, hemma och borta, säkerhet och osäkerhet. Trinh T Minh-ha berättar med hjälp av resonanser snarare än enligt en linjär logik, och låter konsten och litteraturen bli oskiljaktiga från den politiska teorin snarare än att renodla någondera. På så sätt kan hon närma sig gränserna mellan dåtiden och framtiden, den enskilde och kollektivet, de döda och de levande. I Trinh T Minh-has upp-fordrande berättelser om tystnad och väntan framträder gränshändelsen efterhand som en zon där man kan ifrågasätta och stärka sin inre övertygelse för att ”vinna över en omöjlig situation”.
Trinh T Minh-ha är verksam vid institutionerna för Retorik och Genus- och Kvinnostudier vid University of California, Berkeley. Hon är prisbelönad filmare, författare, kompositör och kulturkritiker och har skrivit ett antal inflytelserika böcker inom postkolonial teori, feminism och estetik, som When the Moon Waxes Red, Framer Framed, Woman, Native, Other och The Digital Film Event. Bland hennes filmer kan nämnas Reassemblage, Surname Viet Given Name Nam, The Fourth Dimension och Night Passage.
208 pages, Paperback
First published July 30, 2010
About the author
Trinh T. Minh-ha
36 books135 followersTrinh T. Minh-ha (born 1952) is a filmmaker, writer, academic and composer. She is an independent filmmaker and feminist, post-colonial theorist. She teaches courses that focus on women's work as related to cultural politics, post-coloniality, contemporary critical theory and the arts. The seminars she offers focus on Third cinema, film theory and aesthetics, the voice in cinema, the autobiographical voice, critical theory and research, cultural politics and feminist theory.[1] She has been making films for over twenty years and may be best known for her first film Reassemblage, made in 1982. She has received several awards and grants, including the American Film Institute’s National Independent Filmmaker Maya Deren Award, and Fellowships from the John Simon Guggenheim Foundation, the National Endowment for the Arts and the California Arts Council. Her films have been the subject of twenty retrospectives.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 of 1 review
October 15, 2014
Minh-ha gathers all of the stereotypes White Americans have about "others" and plays with them until they burst. Dominant discourse aligns marginalized people with irrationality, nature, passivity, and silence, against the centralized culture's reason, culture, activity and words. By the time Minh-ha is done crafting her poem/theory, all of this is upended. Silence -- particularly the breaths between words -- takes on meaning, and the uninterruptable speech of the self-important betrays its meaninglessness; ways of knowing dance and nest together; winning starts to look a lot like losing, and vice versa. Each word of the West unspeaks itself (for example, when an authority says "security" you'll begin to hear "insecurity").
I loved her writing on mothers and nature and becoming, and how she follows Genet into an "accoustic approach to truth" ("What made Genet draw the line -- a line that matters here and now -- and take up a position by the side of the dispossessed was, not so much the voice of justice in its logic of naming, as the emotions it conveyed -- or better, its musical accuracy: 'I had greeted the revolt as a musical ear recognizes a right note.'").
The last essay was impossible for me -- it focuses on the work of Theresa Hak Kyung Cha and travelled far into the realm of the inexplicable. I'll read Cha's Dictee one day, but without hope that this will help me.
Minh-ha valorizes mistranslation as the only way to keep words alive across cultures -- a clear, faithful translation kills the story, which must transform to live. So maybe this book is a lively, synaesthetic mistranslation of Western culture, returned to readers from a journey so far away it could finally be seen.
I loved her writing on mothers and nature and becoming, and how she follows Genet into an "accoustic approach to truth" ("What made Genet draw the line -- a line that matters here and now -- and take up a position by the side of the dispossessed was, not so much the voice of justice in its logic of naming, as the emotions it conveyed -- or better, its musical accuracy: 'I had greeted the revolt as a musical ear recognizes a right note.'").
The last essay was impossible for me -- it focuses on the work of Theresa Hak Kyung Cha and travelled far into the realm of the inexplicable. I'll read Cha's Dictee one day, but without hope that this will help me.
Minh-ha valorizes mistranslation as the only way to keep words alive across cultures -- a clear, faithful translation kills the story, which must transform to live. So maybe this book is a lively, synaesthetic mistranslation of Western culture, returned to readers from a journey so far away it could finally be seen.
Displaying 1 of 1 review