Bara en kram

by Henrik Bromander

Jens Svanström, nöjesprofil i Göteborgs indievärld, väcker uppmärksamhet med sina krönikor om jämställdhet och mansvälde. Till sist landar han posten som chefredaktör för en av stadens gratistidningar. Men vad är det för rykten som sprids om honom, om gränslöshet, stalkertendenser och rena övergrepp?

Du hittar hans dator slängd på trottoaren. Varför ligger den där? På datorn finns två dokument: en dagbok och en roman. Börja läs.

Bara en kram avslutar Henrik Bromanders trilogi om maskulinitet. Det är en roman om sprickan mellan den yta vi vill visa upp och de monstruösa krafter vi försöker tygla inom oss. Ett isärplockande av den moderna, genusmedvetna kulturmannen. En berättelse om makt och maktlöshet som är svår att skaka av sig.

Genres: Fiction, Roman

414 pages, Hardcover

First published August 1, 2017

Reviews

[Evelina Marklund · Rating 4 out of 5]

Intressant upplägg med att varva dagbok och roman, gillar även hela "found-footage"-inramningen (kommer inte på vad det heter när det gäller litteratur??). Huvudpersonen är vidrig och realistisk, precis som Bromanders karaktärer brukar vara. Ändå sitter jag inte och myser när fallet väl kommer, fast jag sett fram emot det. Jag kommer på mig själv med att leva mig in fullständigt i Jens självömkande livsberättelse. Skadeglädjen infinner sig aldrig riktigt. Det här är också något jag känner igen från tidigare Bromander-böcker: osympatiska huvudkaraktärer som man börjar bry sig om, mot sin vilja. Jens saknar förmåga till verklig självinsikt, vilket gör honom till en opålitlig berättare, men det är också en av bokens många styrkor. Det är ett effektivt grepp för att bygga en parallell berättelse mellan raderna.

[Jovna · Rating 3 out of 5]

Metagrepp som målar upp en riktig praktarslekaraktär till kulturmanskräk. På gränsen till otrovärdig på sina ställen, samtidigt: har jag inte stött på kloner av det här egoistiska svinet på riktigt, gödda och gömda bakom kulturelitistisk framgång och andra snubbars ryggdunk? Jovisst!

[Josefina Myrman · Rating 2 out of 5]

Idén är bra, men jag tycker inte att det håller. Dels är boken alldeles för lång. Man kan läsa den på en kväll, men den är ändå för lång. Stora delar hade kunnat kortas ner. Dessutom funkar inte upplägget att varva huvudpersonens dagboksanteckningar och hans roman särskilt väl. Romanen är (medvetet, såklart) dålig, vilket gör de sidorna tråkiga att läsa. Dessutom behövs de inte för att visa huvudpersonens inre, det framgår ändå. Det framgår till och med väl tydligt.

Huvudkaraktären känns också platt. Jag har träffat såna killar. De är rätt ointressanta. Men för att göra karaktären obehaglig eller åtminstone intressant så krävs det mer.

Det känns också oklart vad boken vill vara. Det finns en sidoplot om organiserad brottslighet som mest känns störande. De sidorna borde ha ägnats åt turerna kring polisanmälan av sexbrotten. Slutet är också otillfredsställande. Ingen upplösning, utan mest som att författaren bara slutade skriva.

[Fanny Ebba · Rating 3 out of 5]

Otrevlig med lättläst av Bromander. Något oklart syfte. Den ene (huvudpersonen) vänsteraktivist och feminist och hans motsats (huvudperson i den roman som Jens skriver) egoistisk, aktie-nörd och säkerligen väldigt blå. Båda är vidriga gentemot kvinnor men den ena omedvetet och den andre supermedvetet. Vill författaren säga att alla män utnyttjar kvinnor och att politiskt tillhörighet och intressen inte spelar någon roll?
Slutet är något oklart för mig. Blev han ett med sin romanfigur, mannen i vitt? Eller var det kvinnorna som slog tillbaka?
Ändå läsvärd och väldigt aktuell.

[Maria · Rating 4 out of 5]

Det skaver, redan från början. Inte pga texten, utan innehållet. Obehaget i att något ganska välbekant blottas, visas upp med en djupare och betydligt mörkare sida. En sida som jag helst inte vill tänka på, men ändå inte kan komma ifrån finns där hos ganska många. Säkert fler än jag vill veta. Snubbar.

Emellanåt upplever jag Jens som tjatig, men det är vi kanske alla emellanåt i vårt ältande av händelser genom livet. Självupptagen, utan förmåga att riktigt knyta an till andra människor. En på ytan medveten man som kan klämma ur sig rätt repliker men som egentligen är rätt douchig. En snubbe. Fake it til you make it funkar inte alltid. Upplösningen känns en liten aning långsökt, men är samtidigt inte otänkbar. Det där skavet kommer nog att sitta kvar ett tag.

Jag slås ganska snart av hur god lokalkännedom Bromander besitter - jag tas snabbt tillbaka till studietiden i Borås när jag lotsas genom staden genom berättelsen. Undrar om han kanske har bott där själv.

[Niklas Laninge · Rating 4 out of 5]

Dagboksinramningen gjorde mig först skeptisk men efter 100 sidor var jag helt hooked. Som alltid så mår jag rätt dåligt av att lösa Brommander, vilket väl är lite hand poäng? Extra kul att lösa boken om man som jag bodde i Gbg samtidigt som boken utspelar sig. Men som sagt bara en kul krydda.

Supervärd bok, en sann bladvändare som inte gör Brommander-fans besviken. Ganska många transportsträckor men när man har facit i hand så fyller de verkligen en funkation.

[Peter · Rating 3 out of 5]

gillade första i serien om manlighet mycket bättre. konstigt eftersom jag trodde Igenkänningsfaktorn på den här skulle vara skyhög. har svårt att komma förbi snobbigheten hos huvudpersonen.

[Reynolds · Rating 4 out of 5]

Solklar 4.

[Charlotta · Rating 2 out of 5]

Nope didn’t like so much. Too weird. Book club (new), they liked. Read too quick. Parallel story apparently too violent: like a diary of a dairy. Dairy of a hipster in the 90s references.