Det är idrottsdag, Eddi åker skridskor med sin bästis Alex. De är på sista varvet runt sjön när de kommer ikapp långsamma Marit som fortfarande är på sitt första varv.
De börjar putta och dra i henne. ”På skämt” puttar Alex iväg henne mot ett parti med svagare is, utmärkt med granruskor. Marit går igenom isen och Eddi och Alex åker snabbt därifrån. Det är ett beslut som får oanade konsekvenser.
Don't know what to say about this, really. It's one of those "punch in the gut" books. It's one of those easy to read books, and I could not put it down! Geezes...
I was badly bullied in school, and to sit here and read a book where you get the bullies side of the story... and how the bullying went to far. WAY to far... To the deadly. It was tough. Very tough. But Sofia Nordin has a way with words and she saves this story time and again. It's amazing, and very strong. And last words just kills me. Fittingly considering the story...
Riktigt jävla bra! Brukar aldrig läsa lättläst och de få gånger jag faktiskt har gjort det har jag aldrig blivit riktigt fast. Det är ofta för grunt, går för snabbt och är för ytligt. Inget av det stämmer på den här boken. Kände mig fan slagen i magen och mådde fysiskt illa från första sidan. Sååå spännande, ville bara veta mer och fascinerades något oerhört av det annorlunda berättarperspektivet. Känns som det är sällan man läser ur mobbarens perspektiv och Sofia Nordin gjorde det såå himla bra. För övrigt en otrolig avslutande mening! Så jävla positivt överraskad av allt med den här boken. Rekommenderar!!
Jag gillar Sofia Nordin! Tycker alltid hennes böcker är läsvärda. Jag har flera gånger sneglat på boken Svag is, men inte läst den förrän nu. Boken är utgiven att LL-förlaget och därför (så klart) lättläst, men med 137sidor är boken ändå inte en supertunnis.
Eddi och Alex har hållit ihop sedan dagis. De har testat gränserna ihop... snattat, varit taskiga men haft varandras rygg och ett visst anseende i skolan. Under en friluftsdag har de bestämt sig för att åka tre varv på Stensjöns plogade bana. De varvar Marit en gång och när de är på sitt tredje varv hinner de upp henne igen. De retas. Hon är ju så långsam och dålig och Alex drar iväg henne mot den delen av sjön som har markeringar med svag is, puttar henne och hon varken stannar eller svänger. Och så brister isen. Då drar Eddi och Alex.
Alex stirrar på mig. Ögonen är rädda. De blänker i mörkret. - Svär att du inte säger något, säger han. - Jag svär, säger jag.
Sen säger vi inget mer. Vi bara står där och tittar. Vi tittar på en vante. Den har fryst fast i isen på sjön. Lite längre bort är det ett hål i isen. Där vill jag inte titta. Där finns en mössa också. Under mössan finns det hår, och under håret finns ett ansikte. Ansiktet är vänt neråt i vattnet. Det iskalla, mörka vattnet. s.5
Jag tycker Sofia Nordin lyckas igen! Hennes skildring av Eddis (allt för sent påkomna) uppvaknade kring sig själv och Alex är insiktsfull. Eddie har fruktansvärt dåligt samvete samtidigt som han blir rusig av att ljuga för polisen och komma undan med det. Han har börjat fatta att den gräns han själv börjat känna av inte finns för Alex. Via kärleksintresset Tina fattar han också att "skoj" inte alltid är så skoj och att tjejers villkor är sugiga. När han inser att Alex är på hans egen lillasyster, och blir galet arg, saknar han fortfarande sin kompis... och börjar förstå att den syster han tycker så mycket om är rädd för honom mellan varven.
Det hinns med mycket på 137sidor och det är inte särskilt tillrättalagt. Boken går att läsa som en Brott och straff light (person begår brott och samvetet tvingar personen till ett erkännande) och en samtalsledare kan nog få ut intressanta diskussioner. Som spänningsbok tror jag (?) att målgruppen skulle bli lite... besviken. Eftersom Svag is är verklig går tiden innan det blir rättegång och sen är Alex fortfarande kvar på skolan... kort och gått är det rätt verkligt och verkligheten är inte så rafflande.
Jag ska testa att bokprata om Svag is imorgon och jag ska också tipsa en lärare eller två om dess existens. Får se hur det går.
Det är inte ofta vi får följa mobbarna, vilket jag först var lite tveksam till, men de ursäktas inte för sitt beteende. Eddi försöker ursäkta sig själv men med andras hjälp inser han hur illa hans beteende är.
Inte bara mobbningen av Marit utan de där beteendet som alla tjejer fått möta. Först är det slag, putt och ryck i håret med ursäkten att "han gillar bara dig", följt av tafsandet och regnet av ord. Om en inte säger ifrån så är du en hora, om du säger ifrån är du pryd. Det finns ingen väg ut.
Tania, tjejen som Eddi är intesserad av, är skoningslös i ämnet och låter inte inte Eddi kommer undan.
"-Alltså, det är ju på skämt, säger jag. -Ska inte skämt vara roliga? säger Tania"
Jag har läst min beskärda del av Sofia Nordin, och är väl medveten om att hon har språket som tar de lilla extra steget, men denna boken var fantastisk. Den förvånade mig och de sista orden i slutet var precis vad boken behöver!