I Hjärtat får inga rynkor vecklas Mark Levengoods universum ut, en värld där kinesiska Elvisimitatörer skimrar i kapp med Danmarks drottning, där Körskolläraren Som Gud Glömde samsas med Jesus i Orlando (som Gud helst skulle vilja glömma). Här möter vi nya vårar som blommar i krematoriets park och grannens otäta hund. Hjärtat får inga rynkor lär oss varför det är vådligt att tolka folk i form av blombuketter samt faran av att stå på huvudet om man inte bär trosor.
Betyg: 4 av 5 - Mark Levengood har skrivit nio böcker. Jag har läst sex av dom tidigare. Och nu har jag läst dom tre som jag inte hade läst förut. Jag har lyssnat på alla tre som ljudböcker, och Mark själv läser in dom helt fantastiskt. Jag tycker mycket om hans böcker, med underfundiga formuleringar, härlig humor, och tankeväckande meningar. Kan verkligen rekommendera alla hans böcker, och då allra mest att lyssna på dom.
Som min först "riktig" svensk bök (alla de ändra har varit barnböker), det gick faktiskt ganske bra att börja med Hjärtat får inga rynkor. Jag hade också tur att böken har massa små historier och inte bara en lång. Om jag inte tyckte om en historia då var nästa bara några sidor iväg... Nivån var också lagom till mig -- några svåra ord och utryck, men flestan av böken gick utan att slår upp någon ord.
Mark Levengood's skrivning ligger någonstands på grensen mellan tontig och ärtig. Hans observationer är triviala men det verkar som han har hederliga avsikter. Böken kännde riktigt svensk också: hans klagomål handlar alltid om sverige och hans humor är svensk. Jag märkte när han ville göra ett skämt, även om jag inte tyckte det var roligt. Ibland är det ganske klar att vi har inte samma humor...
På det hela taget var böken bara genomsnitt. Jag har läst flera bättre böker och jag skulle ha inte kastat bort tiden på en sån bök på engelska.
Kort, sockersöt, härlig satir och finska visdomar! En perfekt och vacker bok! Men (!!) vartenda kapitel i sig är som en chokladpralin i en fint paketerad ask, äter en för många på raken mår en illa och får diabetes. Pauser emellan kapitlen rekommenderas alltså för att verkligen uppskatta dem och ta till sig det goda . Att jag nu har mental sockerchock är inte Marks fel , det är mitt. Nästa bok av Levengood blir i ett lugnare tempo från mitt håll:) Det var just en sån här bok jag behövde just nu och jag vet nu vart jag ska vända mig när livet är mörkt eller bara lite långtråkigt och jag behöver en och annan pralin för hjärnan. Tack Mark!!!
Det är tryggt att hoppa in i Marks värld ibland. Den är tillitsfull och öm till mänskliga krumelurer och tycks klacksparka livets motgångar.
På sidan 126 står dessa rader, som ett manifest att livet är starkare än döden:
”Bodil Malmsten sade en gång att för henne började livet vid fyrtio. Och sen tog det slut vid fyrtiotvå. Jag tror inte livet börjar vid fyrtio. Jag tror det börjar när man föds, och det tar inte slut vid fyrtiotvå. Jag tror aldrig det tar slut, men det förändras.”
Tron är som en bottenplatta och i bredspacklat ovanpå ligger humorn. Det är ingen liten glimt i ögat, det är mer som ett fyrtorn som blinkar återkommande. Som här:
”Visste ni att samerna har 45 ord för ’snö’. Visste ni att jag skiter i vart och ett av dem. För mig räcker det med bra med ett. ’Snöhelvete’ täcker alla nyanser av eländet.”
Bok tre jag läst av Mark Levengood och den här är den klart bästa. Skrattade mycket, log och lyssnade ut hela boken på en gång. Riktigt underhållande och författarens röst är underbar att lyssna på.
Det var nog inte klokt av mig att sträckläsa den här. Hade jag läst kanske ett kapitel i veckan så hade det varit mer angenämt, nu blir det ganska sliskigt och snusförnuftigt och helt enkelt för mycket. Ordspråk, metaforer, "livsglada lustigheter". Mark Levengood borde skriva en skönlitterär roman istället. Skulle kunna bli guld med rätt idé.
"Mina vänner verkar på sitt omtänksamma sätt tycka att jag är smutsig och ful. Svagt i bakgrunden hör jag ett surrande ljud, det är mina finska förfäder som roterar i graven över att deras avkomma ska gå på ansiktsbehandling."