Möt Zelda, kinesisk nakenhund, och Åsa Nilsonne, professor, psykiater och författare, under deras första gemensamma år.
Detta är inte i första hand en handbok för hundägare, utan kanske snarare en handbok för människor. Från sin unika utgångspunkt som terapeut och forskare ger Åsa en vidare bild av hur det är att ha hund. Samvaron med Zelda ger henne möjligheter att reflektera över tidigare erfarenheter, fundera över sitt eget sätt att vara helt enkelt att lära sig en hel del om sig själv.
Märklig bok! Psykologen Nilsonne får spegla sig i sin nya valp och sina minst sagt ambivalenta känslor till denna valp. Varför skaffar hon sig en så skör liten knähund, hon som uppskattar robusthet och stora hundar? Psykologen letar förklaringar till 'meningen med hund' och jämför i slutet hund-människa-relationen med psykoterapi - självreflektion och självkännedom - fram till de förlösande orden mot slutet. "måste allt ha en mening?" ... "Kanske kan vi två bara vara".
Ja, tack. Jag är visserligen 'kattmänniska' - även om jag också passade mina grannars knähundar när jag var barn - så när jag väl skulle få mitt eget djur blev det en katt. Den uppfostrar man inte, den samvaron känns mer kravlös, avslappnad. Katten sköter sig själv.
Författaren är tämligen pompös i stora delar av boken och jag fixade inte att läsa bitarna hon skrivit om "forskning och den kulturella kontexten", de gav mig fnatt. Men bitarna då hon skriver om själva relationen till hunden och hennes reflektioner kring sina egna tankar och reaktioner är fin och sympatisk läsning. Hon borde hållit sig till att skriva om just hunden och sig själv så hade det blivit en bättre bok.
Fascinerande att få följa Åsa när hon omvärderar sig själv och sin relation till hundar för att kunna skapa en ömsesidig relation med sin nya hund, olik alla andra hundar hon tidigare haft. En bok om Zelda i egenskap av CCD men främst en bok om Åsa i egenskap av hundägare. Mycket fin läsning som jag inte ville skulle ta slut.