Legenden De utsatta är både en tidlös moralitet och en fängslande historisk roman med levande människoporträtt och verklighetstrogen miljöskildring. Den svenska stormaktstidens dramatiska omvälvningar och apokalyptiska stämningar bildar bakgrunden till boken. Platsen för de utsattas prövningar är det härtagna Skåne, som i de långa krigen våndas under svenska och danska arméers härjningar. Över bokens sidor driver ofärdsårens rökmoln och hungervindar, de plågades hat och vånda. Författarinnan är utomordentligt väl förtrogen både med det skånska landskapet (hon är född i Kristianstad, som också är centrum för bokens handling) och med sextonhundratalet. Hon har i suggestiva bilder fångat tidsfärgen och hennes prosa ger en intensiv föreställning om tidens liv.
I visionära svep berättar Birgitta Trotzig om prästsläkten Graas öden under Karl XI:s regering. Med djärva, säkra linjer ger hon fantasieggande porträtt av den oåtkomlige Isak Graa, som anklagas för högförräderi, hans svekfulle son, som är präst i Kristianstad, hans förtryckta dotter och hennes man, den sluge vindflöjeln Söved Fischer. Om dessa öden berättar Birgitta Trotzig på sin utsökta prosa en dramatisk historia i intensivt tempo.
Birgitta Trotzig was a Swedish writer who was elected to the Swedish Academy in 1993. She was one of Sweden's most celebrated authors, and wrote prose fiction and non-fiction, as well as prose poetry.
Har inte läst Birgitta Trotzig förut, så jag var mycket nyfiken. Temat för boken är Kristianstad i slutet av 1600-talet, när Skåne pendlar mellan att vara danskt och svenskt, och det allenarådande tillståndet är Misär. Jag uppskattar det poesinära språket, men jag tyckte det gled över i snårighet och oskärpa, liksom berättelsen gled över i ett grottande i mänskligt lidande. Allt överskuggas, tanken är att man ska övermannas och det gör man också. Det överskuggar familjen som står i centrum, deras relationer och handlande som annars är intressant; det går helt enkelt inte att koncentrera sig när det är drivor av döda barn i vägen. En reflektion: det är intressant att man ändå är så pass avtrubbad att drivor av döda vuxna går att rationalisera bort, så länge de är namnlösa. Men barn, det går inte, oavsett. Det kanske är något slags moralisk ljusglimt i mänsklighetens mörker; det gör också böcker som denna svåra att ta sig igenom.
Skulle ärligt talat ha gett upp på denna om det inte var för en deadline jag hade. Men tror det var bra att jag sträckläste den så jag kom in i språket. Språket är svårt. Det påminner bitvis om gamla testamentet helt ärligt. Men det är också mycket vackert. Skulle rekommendera den till en van läsare som är intresserad av skånskt 1600-tal och svensk-danska krig...
Detta är en märklig legendartad bok som handlar om fattiga bondeskåne och det berör mig, och språket och rytmen luktar nästan blöt åkerjord och fattigdom i sig, vilket är uppfriskande och spännande i början, kanske lite väl tjatigt och dävet i längden. Ändå mycket fin
Ingen skriver som Trotzig. Denna roman är så tät och så rik på skickliga, närgångna beskrivningar av misären som omger Isak att jag tycker den luktar. Det luktar stall, blött gräs, jord, lera, träck, gift.
Sjukt deppig, författaren har en sjukt mörk livsåskådning och pessimism. Handlar om 1600-talets Skåne med svält, kristendom och fattigdom. Rekommenderar inte
En typ av bok jag inte tidigare läst. Ett flertal löst sammansatt mindre berättelser, vilka tillsammans ger en mycket målande bild av det tunga livet som bonde i slutet av 1700-talet.