Kriminalinspektör Simon Häggströms debutbok Skuggans lag slog ned som en blixt i den allmänna debatten. Den självbiografiska boken visade på ett hårt och realistiskt vis upp flera av samhällets skuggsidor och gjorde upp med myten om "den lyckliga horan".
Nattstad är den fristående uppföljaren och precis som sin föregångare innehåller den starka berättelser som chockerar och berör. Här får vi möta människohandlaren Andrei som sålt kvinnor i Sverige, den unga flickan Lydia som ensam försöker överleva på Stockholms gator och den modiga Jasmina som hjälper Simon och hans kollegor i jakten på en pedofil. Simon berättar om en ljusskygg värld som de flesta av oss inte kan föreställa oss ens i våra vildaste fantasier. Boken inkluderar även ett unikt fotomaterial ur författarens eget arkiv.
Lika grym och viktig som dess föregångare, Skuggans lag. Som kvinna blir jag upprörd och illamående av hur trafficking och prostitution fungerar både i Sverige och utomlands. Men även hur acceptabelt det verkar vara bland män. Att tillsammans med ett par vänner åka hem till en kvinna som inte ens kan språket och tillsammans komma på så mycket vidrigheter som möjligt, sådant de aldrig skulle få för sig att förvänta sig av flickvännen där hemma. Hur, jag undrar bara hur kan män än idag leva i tron på den lyckliga horan? Nej, fler vanliga pojkar och män borde läsa de här här böckerna, för det är bara så tragiskt.
Vilken resa att läsa denna. Jag vet mer om polisens arbete och prostituerades, sexköpares och hallickars värld nu än vad jag någonsin vetat även om jag anat. Så som det ser ut i verkligheten, inte som i amerikanska filmer. Så glad att jag har fått del av den här verklighetsskildringen och så tacksam att vi alla har Simon och hans kollegor. Alla borde läsa den här boken.
Har jättesvårt att reviewa den här, lyssnade klart på den för typ två veckor sen och har inte lyckats än.
Å ena sidan är den viktig, speciellt som viktig röst i debatten om sexarbete och legalisering av sådan. Att höra en hallicks perspektiv var väldigt intressant, om än inte alls nyanserat. Å andra sidan - slarvigt skriven, han gör ett konstigt och onödigt instick om att ensamkommande flyktingar har ökat sexköpen, ett påstående som varken backas av fakta eller som är upplagt på ett nyanserat sätt. "Jag är inte rasist bara för att jag talar som det är" är inte ett godtyckligt argument. Det räddas upp en aning lite senare, men sen i slutet kommer nästa jättemärkliga grej; han skriver ett slags försvarstal till dom som såg honom och en kollega utföra övervåld när de skulle gripa en sexköpare. Även här saknas nyansering, förståelse, reflektion. Det lämnade en bitter smak i munnen som överskuggade det positiva med boken.
Pga denna bok handlar om prostitution och trafficking orkade jag inte läsa flera kapitel åt gången. Många öden författaren skriver om berör mig. Jag beundrar att han orkar arbeta hos avdelningen mot prostitution hos polisen. Risken kan bli att man blir luttrad och cynisk men författaren har mycket empati.
Häggströms första bok var en ögonöppnare och en riktigt välskriven dokumentär berättelse. Nattstad kan snarare ses som en fördjupning än en fortsättning - det är mer av samma. Det är lika mörkt och läsvärt, dock inte med samma berättarmässiga finnish som den förra boken. Det är mer en samling råmaterial än en sammansatt helhet - de fragment som inte fick plats i den första boken. Men med det sagt är det viktig läsning och Häggström och hans kollegor gör ett fantastiskt jobb och förtjänar all respekt och all beröm för sin insats för samhällets olycksbarn.
Jag som har låg tilltro till män från början känner nu efter den här boken att jag tappat ytterligare tilltro…igen, om någon behöver få det förklarat för sig varför svensk prostitutionslagstiftning är viktig har de beviset här svart på vitt.
Jobbig men viktig läsning! Det är verkligen svårt att skriva något om denna bok, den väcker så mycket känslor att allt bara blir ett virrvarr av tankar. Men jag ska försöka göra någon form av recension.
Det som händer i "Nattstad" är vardagen för många människor, alltför många. Man får följa Prostitutionsgruppen, en enhet vid Stockholmspolisen, i deras kamp mot människohandel och prostitution. Varje kapitel handlar om en enskild person eller händelse och vi får se prostitutionen från såväl kvinnans, sexköparens, hallickens som polisens håll.
Det är verkligen vidriga händelser som skildras men jag känner ändå en värme i boken. Simon Häggström och hans kollegor bryr sig verkligen om kvinnorna och bygger upp ett förtroende från dem. Ett kapitel som jag fastnade extra mycket för var det med människohandlaren Andrei från Rumänien. Jag vet ju att det finns väldigt många fattiga människor där och att det är ett korrupt land men hans ord gav mig en annan förståelse för livet där och varför kvinnorna kommer hit. Det betyder absolut inte att jag tycker det är okej att utnyttja kvinnor, eller någon människa, på detta viset men det blir ju lite som om de väljer mellan pest eller kolera.
Detta är en bok som alla bör läsa, framförallt kanske tonåringar som lätt kan hamna i detta på ena eller andra sättet.
Hemsk, fantastisk, full av förtvivlan och frustration, men ändå en fin skildring av dem som svikits mest av samhället.
Nattstad är råare, kargare och mindre sammanhållen än Skuggans Lag, men jag känner också att den ligger närmare Simon än den förra. Vi får höra mer av hur han själv resonerar och känner och mindre av de stagade berättelserna, vilket jag uppskattar.
Boken väcker så mycket sorg i mitt hjärta, men jag känner mig också stärkt i min yrkesroll och ideella åtaganden efter att ha läst den. Vi behöver ett jämställt samhälle fritt från våld, och det känns skönt att människor som Simon står vid min sida och kämpar med mig i detta.
Liksom den förra boken är denna väldigt bra, den innehåller intressanta anekdoter som får mig som läsare att vilja veta mer om både prostitutiongruppens arbete och de människor de möter. När Simon berättar om människohandlaren i Rumänien känner jag som läsare först avsky för denne, men jag håller med Simon i det att man förstår mer och mer allt eftersom människohandlaren berättar. Människohandel ÄR fel, men samtidigt är det lätt att förstå att en kvinna hellre säljer sex till en man i Sverige än 30 olika män i Rumänien för att få samma "lön".
Upplysande, djupt frustrerande, någon enstaka gång provocerande (i mötet med människohandlaren, där mina egna slutsatser skiljer sig från författarens) och framför allt *oerhört viktigt*. Jag är väldigt glad och tacksam över att både den här och föregångaren Skuggans lag blivit skrivna - och har försetts med ett par solskenshistorier och en smula humor så att man får chans att hämta andan mitt i det kompakta mörkret.
Lyssnar på boken för andra gången. Simon Häggströms böcker fastnar verkligen hos mig och blir kvar som en del av mig. De är upplysande, utbildande, skildrar en vidrig vardag för prostituerade kvinnor. Alla känslor jag har kommer fram. Jag gråter, blir arg, känner kampvilja. Även glädje över att läsa om de starka kvinnor, som till exempel Jasmina, som trots sin tillvaro lyckas kämpa sig till en dräglig tillvaro!!
fortsatt välskrivet om prostitution i Stockholm. framförallt kapitlen om hallick i Bukarest och kapitlet om hur polisen meddelar frun med två barn om att maken är barnporrköpare är otroligt gripande.
3,5-4 av 5, är inte vad vid att läsa ”dokumentärer”. Bra och VIKTIG men man blir mörkrädd, otroligt spännande att han fått med så många perspektiv. Slutet var sådär.