Är ganska förvånad över det beröm den här boken fått. Jag fann den väldigt överdriven och övertydlig, och språket är upprepande och skriver läsaren på näsan för mycket. Personerna i boken ska gå i gymnasiet, något jag inte fattade i början för att allt var såpass banalt. Karaktärernas handlingar och känslor kändes betydligt mer som 13-15-åringars än gymnasieelevers.
Någon påpekade att denna bok är "romance", men jag har svårt att förstå skillnaden på böcker som har romance som genre och böcker som innehåller kärlek. Men absolut är detta en bok som vilken kärlekskrank person som helst kan uppslukas av, eftersom skildringen av den växande kärleken var bland det bra i boken.
Däremot vet jag inte om jag skulle klassa den som en ungdomsbok utan mer "yngre ungdom", helt enkelt för att språket var som det var och kändes såpass klichéartat. Ingenting antyddes mellan raderna förutom huvudpersonen Emilias hemlighet som verkligen pressades in i mig som läsare som en Stor Hemlighet.
Inte särskilt imponerad alltså, men å andra sidan tillhör jag inte målgruppen heller.