Sielujen saari

by Johanna Holmström, Jaana Nikula (translator)

Terve vai hullu – missä raja kulkee? Väkevä tarina toisiinsa kietoutuvista naiskohtaloista synkkämaineisella saarella.

Kristina oli itsekin vielä lapsi tullessaan raskaaksi. Nyt hänen lapsensa ovat kuolleet, ja häntä tullaan noutamaan. Porvaristyttö Elli suljetaan Sielujen saarelle vuosia myöhemmin, kun hän on paennut suin päin vanhempiensa kodin ahdasta ilmapiiriä.

Rikas ja runsas tarina kertoo naisen osasta, terveyden ja hulluuden huterasta rajasta ja kaikesta siitä, mitä ihminen on valmis tekemään pysyäkseen vahvempien puolella rajaa.

Genres: Fiction, Historical Fiction, Finnish Literature, Historical, Audiobook, Feminism, Mental Health

365 pages, Hardcover

First published January 1, 2017

About the author

Johanna Holmström, född 1981, är uppvuxen i Sibbo men bor numera i Helsingfors. Hon debuterade år 2003 med novellsamlingen Inlåst och andra noveller som nominerades till Sveriges Radios novellpris. Med den tredje samlingen Camera Obscura erhöll hon bland annat Svenska Dagbladets litteraturpris. Hennes roman Asfaltsänglar har översatts till åtta språk. Hon har hyllats som en författare som går direkt på smärtpunkterna i mänskliga relationer och i det komplicerade i att existera som människa.

Reviews

[Arja-täti · Rating 5 out of 5]

Seilin saaresta on kirjoitettu paljon. Silti jaksan näitä lukea. Tämä ehkä yksi parhaista. Jos siis vähänkin kiinnostaa mielenterveys, siihen liittyvä historia ja karut ihmiskohtalot niin lue. Porin lukuhaasteeseen sopii ainakin kohtaan kirjassa rakastutaan tai erotaan, joku kuolee ja mulle kohtaan aihe joka kiinnostaa.

[Erika · Rating 4 out of 5]

Väldigt fint språk med träffande symbolik. Första halvan av boken som berättar om Kristina lyser klart, men den senare halvan tappar farten lite.

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Det här var riktigt bra. Hon har ett fantastiskt språk, och ämnet för berättelsen berör. Kanske lite tråkigt att Kristinas spår nådde vägs ände, att det gled över i Sigrids, Karins och Ellis berättelser istället så att man blev lite osäker på vad som var huvudspåret, det skapade en viss spretighet. På sätt och vis är det ju själva platsen, men det börjar ju inte där. Tänkte ibland på Janet Frames skildringar inifrån mentalvården, lite på Beckomberga. God, episk berättelse.

[Ellen Axelsson · Rating 3 out of 5]

Jag tycker att boken var bra, men lite spretig, i brist på bättre ord. Det var synd att Kristinas berättelse inte riktigt lyftes fram i andra halvan av boken. Samtidigt tyckte jag att Ellis och Karins relation, och hur denna växte fram, var intressant att läsa om. Men förutom att de befinner sig på samma anstalt känns inte riktigt som att Kristina och Elli får någon koppling till varandra. Det känns nästan som att de bådas historier istället hade kunnat berättats mer utförligt, men då kanske i två separata böcker, eller liknande. Sammanfattningsvis en intressant bok, som jag skulle rekommendera, men den lämnar lite att önska.

[Bgcrtice · Rating 5 out of 5]

4.6⭐️
Izdavač u Srbiji Treći Trg, 2023.

[lisamargar3ta · Rating 4 out of 5]

Den här boken har en galet magstark och mörk början (det står på baksidan av boken vad som händer men jag har en förmåga att glömma bort baksidor när jag väl börjar läsa, och ofta skippar jag att läsa baksidor över huvud taget) och historien fortsätter i samma stil. Tidsperiod: första halvan av 1900-talet. Skådeplats: ett mentalsjukhus på Själö i Nagu skärgård, Finland. De inneboende: vissa sjuka från födsel men merparten en produkt av det hårda livet de fått utstå och de dåtida normerna som de inte passade in i.

Historien är väldigt fint skriven och jag tycker det är intressant att följa både de intagna kvinnorna och de så kallade "dårvårderskorna". De olika personernas historier berättar att vistelsen på Själö var en påtvingad fångenskap men för vissa blev det också en slags frihet.

[Bokbabbel]

"Nu, när förlusten hade slagit ner mellan dem som en yxa i bordsskivan, fanns det inget annat att göra än att foga sig i att det var så. Den var kall, hård, orubblig och den hade sjunkit djupt, som om den klöv hemmet, kroppen och hela tillvaron itu."

[Jenny · Rating 5 out of 5]

Där kom den, årets första femma. Den drabbade mig hårt, den här boken. Rekommenderar att lyssna med Malou Zilliacus som inläsare.

[Antonina Kozłowska · Rating 5 out of 5]

Piękna, rozdzierająco smutna książka o szpitalu psychiatrycznym dla kobiet (ale bez epatowania okrucieństwem w stylu "Runy" - okrucieństwa jest tu tylko tyle, ile musi wynikać z dawnej praktyki psychiatrycznej, kiedy kobiety chętnie leczono z "hiperseksualności" czy włóczęgostwa, pojęcia depresji nie znano, a eugenika i przymusowe sterylizacje funkcjonowały w najlepsze). Do szpitala na wyspie pod koniec XIX wieku trafia Kristina, która utopiła swoje dzieci w rzece, a 40 lat później zbuntowana, niepokorna Elli. Poznajemy też Sigrid, jedną z pielęgniarek, które opiekowały się pacjentkami i dzieliły ich losy, tak, że przerażający szpital stał się dla nich względnie spokojnym azylem. Historia oparta na faktach a przez to jeszcze bardziej przejmująca. I nie wiem jak to jest, ale książki o skandynawskich wyspach są zwykle tak pięknie napisane... i ta też.

[Lena · Rating 5 out of 5]

"Men hon är inte densamma. Hon blev aldrig som förr",
berättar Erland, Något dog i henne med den där flickan och
fast hon inte såg henne längre så gick flickan rätt genom hennes
kropp och ut igen på andra sidan med ett gapande tomrum som följd.

[Stina · Rating 4 out of 5]

DNF vid 50%. Otroligt, outsägligt vackert, hjärtskärande, förtärande. Det är så mörkt, så mörkt, jag klarar inte att från min plats i livet läsa mer just nu. Jag kommer nog att återvända till den i framtiden.

[olivia · Rating 5 out of 5]

Jag ääääääälskaaaar den här boken

[Jaana · Rating 3 out of 5]

Kirjan alku järkytti ja itketti. Lukeminen kesti kauan kun surin nin kovasti Kristinan elämää ja pelkäsin hirveästi että hän tappaa tai kaappaa pastori Björkestamin lapset. Loppupuoli oli helppolukuisempi mutta myös kiinnostava. Krjan rakenteessa on minusta vikaa: se jakaantuu kömpelösti kahteen osaan, Kristinan ja hänen läheistensä vaiheet hylätään noin vain ja Kristinasta tulee mykkä potilas muiden joukkoon. Kirjailijan loppukiitosten mukaan kirja perustuu Seilin saaresta tehtyyn väitöskirjaan. Potilaiden tarinat herättävätkin ajatuksia siitä mikä naisen osa tuona aikana on ollut ja kuinka lääketiede myös palveli perheitä tai yhteiskuntaa joka halusi eroon hankalasta jäsenestään. Lohdullista oli sairaalan huolenpito potilaistaan ja monien naisten siellä kokema turvallisuuden tunne. Kirjailija osaa kuvailla asiat hyvin elävästi ja teksti meni ainakin minulla ihon alle. Äitien ja tyttärien välinen suhde kuvattiin usein kaikkein merkityksellisimmäksi naisen jaksamisen kannalta, siitä itse tyttärenä ja äitinä myös syyllistyin ja stressaannuin.

[Päivi Metsäniemi · Rating 3 out of 5]

Luulen, että kirja saisi minulta paremman arvion, jos olisin lukenut sen keskittyneesti. Nyt kuuntelin sitä autossa kesäisillä reissuilla, myös saaristoon ja itse Seiliin. Huomasin kuuntelevani laiskasti, eivätkä sinänsä koskettavalta kuulostavat houruinhoitolan naiskohtalot imaisseet mukaansa kuin hetkittäin. Taustatyö on todella vakuuttavaa, Seilin naisten kohtalot punottu kauniisti, Seilin maisemat ja luonto heräävät kyllä eloon. Mutta lopulta runsaudesta tulee ähky, ja toivon paluuta alun yksinkertaiseen kerrontaan, jossa pitkään seurataan yhden naisen kohtaloa ja lapsensurman äärimmäisen surullista taustaa. Voi olla että palaan alkukieliseen ja kirjoitettuun versioon vielä.

Sellaista jäin vielä miettimään, että Seilissä hoidettiin lopulta noin sataa naista mielisairauden takia. Kirjoja on kirjoitettu vino pino, enkä ihmettele, aihe on inhimillisesti todella kiehtova. Mutta onko kirjojen tarinoita jo enemmän kuin oikeita Seilin naisia? (Tätä mietin aina dekkareita lukiessa, että ylittävätkö mielikuvitukselliset murhat lukumäärässä ”oikeat”…)

[Mind the Book · Rating 4 out of 5]

För ett tag sedan, när jag var lite krasslig och som vanligt svenskspråkig-pocket-regredierade kom #boblmaf-Ulrica till undsättning med den här + Läkerol Sea Salt. Tack igen!

Romaner baserade på tidig psykiatrihistoria och autentiska patientjournaler är en favoritgenre - tänk Nerverna - och den här var lika bra som jag hoppades.

[Mari · Rating 3 out of 5]

I slutet av 1800-talet får vi följa Kristina som lever ensam med sina två barn i ett torp. Kristina har levt ett tufft liv och en kväll blir allt bara för mycket och hon dränker sina barn i ån. Som straff hamnar hon till slut på ett dårhospital på en ö i den åboländska skärgården. Där lever hon resten av sitt liv.

Många år senare, några år innan andra världskriget bryter ut, kommer Elli till samma dårhospital. På samma ställe jobbar Sigrid Friman, hon har bland annat vårdat Kristina i alla dessa år och nu även Elli.

Genom Sigrids ögon får vi en bild av livet på denna plats, som för många av de sjuka blir deras för alltid hem tills sjukdom eller ålder tar dem. Det är väldigt få som faktiskt tar sig ifrån dessa institutioner, och de bildar en slags familj under isoleringen som blir.

En väldigt gripande berättelse om hanterandet av sjuka kvinnor under sent 1800-tal och en bra bit in på 1900-talet. Alla typer av sjukdomar eller "avvikande" beteende straffades på samma sätt. Alla människor buntades ihop, utan någon egentlig behandling eller tanke på att de skulle kunna ta sig tillbaka in i samhället igen.

Jag blir verkligen fast i Kristinas berättelse och lider verkligen med henne när hon "vaknar upp" efter ett antal år på dårhuset. Den relation som man ser växer fram mellan Sigrid och Kristina är också väldigt fin. Jag hade gärna befunnit mig mer i Kristinas värld och fått följa henne längre, för när det sker ett perspektivbyte så får man bara några småglimtar av henne.

När Elli kommer in i bilden blir jag inte riktigt lika tagen av hennes berättelse. Hennes "brott" är i många fall inget brott, förutom när hon i desperation tar vissa beslut innan hon faktiskt åker dit. Vilket gör hennes vistelse på ön tragisk i en annan bemärkelse än Kristinas.

Jag gillar att följa Sigrids berättelse, eftersom hon är en person som brinner för sitt jobb och verkar vilja göra så gott hon bara kan för de människor hon ska ta hand om.

För mig är detta en bok som går lite i vågor, den börjar väldigt starkt, tappar lite på mitten för mig för att sedan ta sig igen.

[Mai Laakso · Rating 5 out of 5]

Johanna Holmströmin Sielujen saari kertoi kolmen naisen tarinan. Kristinan, Ellin ja Sigridin elämät kietoutuivat yhteen Seilin saarella Turun saaristossa. Kristina ja Elli olivat mielenterveyspotilaita, joita Sigrid hoiti työkseen. Kristina viihtyi saarella, eikä olisi halunnut lähteä sieltä pois. Tosin saarelta ei ollut kukaan mielenterveytensä menettänyt päässyt aiemmin lähisaaria kauemmas pois, mutta Ellin vanhemmat olivat päättäväisiä ja hankkivat tyttärensä pois. Hehän hänet alunperin sinne hommasivatkin.

Kristina oli menettänyt järkensä synnytyksen jälkeen. Sen lisäksi mies lähti merille moneksi vuodeksi, ja jätti hänet ilman minkäänlaisia tukiverkkoja kotiin. Kristina kulki töissä ja maksoi palkastaan lasten hoidon ja päivittäisen ruoan. Mihinkään muuhun eivät rahat riittäneet. Syvä masennus paheni ja Kristina teki järjettömyyden vallassa synkän teon.

Elli oli yrittänyt itsemurhaa. Sen jälkeen tohtori Almqvist vei hänet Hedvig Sofia-kotiin. Lievästi mielenvikaisille tarkoitettu koti sijaitsi Paraisilla. Kodista ei ollut apua Ellille, eikä hän viihtynyt siellä. Elli ei halunnut samaa kuin muut naiset - mies, lapset ja koti. Elli halusi elää ilman kahleita.

Sigrid oli esimerkillinen hoitaja, joka kuitenkin itsekin koki maailmansa ja mielensä romahtavan. Se voi tapahtua meille jokaiselle. Sielujen saari on hieno historiallinen romaani.

[Mare · Rating 4 out of 5]

Radnja romana se odigrava na otočiću Sjalo koji je dio finskog arhipelaga, a protagonistice romana su žene kojima je psihijatrijska bolnica na tom otočiću bila zadnja postaja iliti umiralište. Autorica romana je inspririrana dokumentima o sudbinama stvarnih žena na koje je naišla i koji su je ujedno i potaknuli da napiše ovaj roman. Pitak stil, brzo se čita, drži pažnju.

[Sebastian · Rating 3 out of 5]

En väldigt bra bok för mig att läsa för att kunna få ord på hur andra kan tänka och hur olika saker kan kännas. Inte en bok jag i vanliga fall läser men nyttig. Tyckte bäst om Ellis berättelse, Kristinas berättelse var nästan för mörk för mig.

[Tiina · Rating 4 out of 5]

Olisipa kirjan alun tenho jatkunut loppuun asti! Kelpo teos kuitenkin. Suomennos on kaunis ja saa miettimään, olisiko kirja alkukielellä koskettanut vielä enemmän.

[Leggere in Silenzio · Rating 5 out of 5]

Recensione completa: https://www.leggereinsilenzio.com/201...

«Quando ho deciso di leggere L'Isola delle anime di Johanna Holmstrom sapevo di trovarmi davanti ad una lettura non facile, ma devo confessarvi di essermi trovata impreparata davanti al suo profondo impatto emotivo che non rimane mai fine a se stesso, ma cresce d'intensità pagina dopo pagina. Non amo particolarmente sbilanciarmi su una nuova lettura prima del tempo, ma - con mia evidente soddisfazione - mi sono trovata a consigliarvi la lettura di L'isola delle anime ancora prima di toccare le cento pagine. Non è stato azzardato, ora posso dirvelo con assoluta certezza. Perchè il romanzo della Holmström vi si attaccherà addosso come una seconda pelle, una morsa dolorosa e irresistibile che non lascerà facilmente la presa. Sono ombre silenziose e abbandonate a sè stesse che rispondono a nomi femminili come Kristina, Elli, Karin e Martha a lasciarsi trasportare da una storia in grado di colpire il lettore alla bocca dello stomaco, in modo diretto e repentino, senza fiato. Donne condannate alle antiche e sterili mura di Själö senza possibilità di appello da una società incapace di accettare o giustificare i loro errori, le loro eccentriche personalità o semplicemente la loro esistenza. Sono esseri umani essenzialmente rifiutati da chi li avrebbe dovuti proteggere in principio e che troveranno proprio in quell'isola dolorante ed isolata il vero senso di casa e di famiglia, fino all'inevitabile fine. »

[Mary · Rating 5 out of 5]

E’ un libro molto forte che parla soprattutto di donne. Inizia con la storia di Kristine che dopo aver ucciso i suoi due figli, viene internata e considerata pericolosa. Intorno a lei poi ci sono le storie di altre donne disperate rinchiuse in un ospedale su un’isola deserta. Rifiutate senza protezione trovano qui la loro casa e famiglia. Sono donne indistruttibili che però alla fine crollano . Sono come candele che alla fine si spengono. Sono vittime delle loro azioni che il mondo le ha spinte a commettere. Commovente e folle allo stesso tempo, si legge con molta attenzione portando l’attenzione ad ogni personaggio. E’ un romanzo molto significativo. Di impatto emotivo e psicologico che non può lasciare indifferente il lettore. Ingiustizia, dolore e solitudine sono i temi centrali che portano le protagoniste a combattere per non essere dimenticate. Nonostante la scrittrice sia molto giovane, l’ho trovata molto brava. Ci ha regalato una storia intensa e coinvolgente, ci aiuta a riflettere sul vero significato della follia e sulle ragioni nascoste dietro ogni colpa.

[Tuike · Rating 4 out of 5]

Samaan aikaan kirpaiseva ja lohdullinen kuvaus naisten kokemista hirveyksistä. Holmström kirjoittaa käsittämättömän elävästi. Lukisessani tiesin tasan miten väsymys sumentaa pään, miten ihanalta kuuma puuro voisilmineen maistuu, miten huoneisiinsa viikoiksi lukittujen naisten kehot löyhkäävät ja miltä lohduton vaikerrus kuulostaa. Aika moneen kertaan myös itketti.

[Riitta · Rating 4 out of 5]

Kvinnoöden på ett sinnessjukhus på en avlägsen ö, 1889-1944, då man tog emot enbart kvinnor. Hur hospitalet kunde vara ett helvete för somliga och en fristad för andra och hur inte ens på den gudsförgätna ön kunde de slippa patriarkatets förtryck. Holmström skriver vackert och med sådan empati att trots den tunga tematiken är boken lättläst och hoppingivande. En mycket positiv överraskning.

[Linda · Rating 2 out of 5]

Jag har läst denna bok, med pauser då och då, i ungefär tre års tid. Jag ville verkligen tycka mer om den än vad jag gjorde.
Språket i boken är vackert, träffande och målande i sina skildringar av kvinnorna och deras relationer ute på Själö. Hela boken präglas av en sorg som jag kände av hela tiden medan jag läste, förutom slutet som kändes som ett brinnande ljus efter ett långt, kompakt mörker.
Kanske det målande språket även var det som gjorde att det tog länge för mig att läsa ut den. Ibland kändes det som att beskrivningarna fick ta utrymme på bekostnad av berättelsens takt.
Patienternas liv ute på Själö var väldigt enformiga och den tradiga vardagen får läsaren ta del av. Eftersom det här är en bok grundad i verkligheten förstår jag att den aspekten av berättelsen måste få ta plats, men just på grund av det blev det emellanåt svårt att hålla uppe intresset för att fortsätta läsa.
Trots att det var en lång process och jag inte älskade boken så är jag ändå väldigt glad att jag läste den, det är en viktig berättelse där olika sorts kvinnor får synas, ta plats och vara sig själva.

[Mintti · Rating 4 out of 5]

Huh, mikä kuuntelukokemus! Ihan ekat jutut oli tosi puistattavia mutta niiden jälkeen siirryttiin kertomaan Seilin saaren mielisairaalan tarinaa. Kirjassa kerrotaan muutaman ihmisen tarina siitä miten ja miksi he päätyivät hulluinhuoneelle, on potilasta ja hoitajaa. Ajankuva on loistavaa ja kirjoittaja on osannut uppoutua sairaskertomusten taakse, ihmisten elämään. Kirja on kuvaus mielen hauraudesta ja siitä mikä sitä voi parantaa tai korjata, mikä saa mielen sijoiltaan. Kuka on hullu ja kuka terve. Perspektiiviä siihen myös miten nykyään 'hoidetaan' eli jätetään hoitamatta, lääkkeet vain käteen ja tervemenoa. Ennen taas suljettiin laitoksiin ja kylvetettiin ja eristettiin, mutta kun voi vähän paremmpin, sai olla luonnossa ja tehdä järkeviä hommia, turvallisessa paikassa, mikä lienee parasta terapiaa mielelle ja keholle. Ja kuten kirjasta käy ilmi, myös mielen sairauksista voi toipua.

[Nea Juntunen · Rating 4 out of 5]

+ kaunista tekstiä
+ syvällisiä hahmoja ja erilaisia elämänkohtaloita
+ tarina etenee sujuvasti ja asiat on nidottu hyvin yhteen
+ kuvaukset sodasta, surusta, naiseudesta, mielenterveysongelmista ja jaksamisesta olivat liikuttavia ja todentuntuisia. itkin
+ sateenkaarirepresentaatio oli ilonen yllätys
+ vaikeita asioita käsitellään kaunistelematta muttei kuitenkaan mässäillä. Kirjassa on paljon traumaattisia tapahtumia jotka voivat järkyttää, mutta järkyttäminen itsessään ei vaikuta olevan kirjan tavoitteena

- hidastempoisuus tuntui välillä raskaalta. Toisaalta sai nauttia kauniisti kirjoitetusta tekstistä ja hyvästä lukijasta (Anna Kuusamo), mutta välillä olisin halunnut edetä jo seuraavaan asiaan.

Hienoa pohdintaa myös esim. hoitajamitoituksesta ja hoitajien oloista, sekä siitä, kuka resursseista päättää. Äärimmäisen hieno kirja!

[Sanna · Rating 4 out of 5]

Jag tycker det är imponerande hur Holmström så trovärdigt och finstämt skriver fram dessa svunna tider och miljöer, hur hon iscensätter frågeställningarna om vad som är frihet, trygghet, galenskap och norm. Olika tider och människor ger olika svar.

Riktigt jämn är romanen dock inte, det är när berättelsen börjar kretsa kring Elli och hennes tid som läsningen blir innerlig. Den andra huvudpersonen, Kristina, vars perspektiv inleder boken förblir liksom avlägsen och ofullbordad.

[Ulrica Kulturladyn · Rating 4 out of 5]

Det här är en drabbande berättelse som bygger på verkliga händelser. En roman om priset som tre kvinnor får betala för sin svaghet, om längtan, kärlek, sorg och vänskap.

En mörk, gripande, välskriven och tankeväckande läsupplevelse.

[Ellen Sundström · Rating 5 out of 5]

Tänkte först att jag skulle ge den 4/5, men så kom jag inte på något jag inte gillade. Boken väckte mycke känslor, både frustation och glädje. Hur absurt är det att kvinnor stängts in för resten av sitt liv pga av vansinnescykler som korrelerar med deras menstruation? Dvs har kvinnorna antagligen t.ex. haft grov PMS, och stängts in för livet. Man blir riktigt arg på hur dumma människorna varit, speciellt män som skickat bort sina jobbiga fruar.

En fin bok, fina historier och ett vackert slut. Definitivt läsvärd. Blev definitivt ännu mer sugen på att läsa mer om Själös historia.