Tage Erlander är den svenska statsminister som suttit längst vid makten 23 år. Trots detta har ingen skrivit någon större biografi över hans liv och gärning. Hans dagböcker och hans egna memoarer är de enda skildringar som funnits att tillgå för den som önskat lära känna Sveriges främste politiker under efterkrigstiden.
Dick Harrison har skrivit ett rikt illustrerat standardverk över Erlander som ger en bild av en mycket sammansatt person. Han var obrottsligt lojal mot människor han tyckte om och delade politiska ståndpunkter med, samtidigt som han kunde drivas av ett nästan oförsonligt hat mot vissa politiska motståndare. Han insåg till fullo begåvningen hos yngre manliga kolleger, som Olof Palme, men var märkligt oförmögen att inse styrkan hos kvinnorna i partiet. Han förenade kärleken till politiken med ett brinnande intresse för naturvetenskap, litteratur och scendramatik.
Tage Erlander var statsministern som inte ville ha makten men som likväl var makten personifierad under nästan ett kvarts sekel. Han plågades ideligen av dåligt självförtroende men lyckades genomdriva i princip alla reformer han föresatte sig, mycket tack vare sitt älskade Harpsund och stödet från familjen.
En mästerlig biografi. Välskriven och välbeforskad. Harrison lyckas förena historisk korrekthet och effektivt berättande på ett mycket bra sätt. Väl i klass med de anglosaxiska mästarna i genren.
Erlander från födelse till död blir en fantastisk skildring av svensk nutidshistoria. Om något blir Harrison lite väl personlig i sina omdömen ibland. Erlanders val att inte ställa upp för omval 1969 lämnas också ganska outrett. Hade gärna läst mer om Erlanders religiösa/ideologiska tankar men då kanske man får gå till hans egen biografi.
800 sidor om Erlander av Dick Harrison. Ganska bra semesterläsning. Till stor del är det utdrag från hans dagböcker, där han ganska ofiltrerat skrev om händelser o personer, matchat med lite pedagogiska kontexter.
Funkar bra, en lagom resa, (ganska lång), som försöker pussla ihop sossarna / Sverige / Erlander hela vägen från Per Albin till åttiotal.
Bra fördjupningar o en slags ”grundkurs” i svensk historia, med nerslag ex i Catalina affär, Wennerström, ATP, Harpsund o alla statsbesök, tidningarna under dessa år, talen o debatterna, utlandsresor, vardag i departementen o en lång resa, till stor del parallell med ex Gustav VI Adolf, Marcus Wallenberg , Gunnar Sträng o andra gamla stötar.
( Och: 25 år - en lång tid - Men Mycket var nog otroligt mycket enklare förr, i den till viss del oskyldiga folkhems-byggartiden.)
Kompletteras gärna med Henrik Berggrens svit om Sverige i WW2, samt Henrik B om Palme, samt ex Sverker Åströms självbiografi.
Bra strandläsning även 2025 på Koh Lanta
This entire review has been hidden because of spoilers.
En fantastisk läsning. Som tar sin lilla tid. En tegelsten som lättar upp och öppnar upp för reflektioner. Om en tid jag inte minns men som format Sverige. Att få ta del av såväl historisk forskning kring ett skeende och samtidigt läsa Erlanders egna reflektioner är fascinerande. Han tvivlade så mycket och det är på något sätt det jag mest tar med mig. En insikt om att vi människor tvivlar och ofta kan känna att vår kunskap eller förmåga inte räcker till, men att vi ändå kan uträtta något. Att möta sina egna tvivel krävs för ett gott liv, det utmanar och kan göra dig såväl lycklig som till statsminister i 23 år. Även om det sistnämnda kräver något särskilt, som denna bok väl illustrerar.
Intressant läsning och historia om svensk politik ur en mans ögon som stod i dess mitt i så många år. Fantastiskt att få möjlighet att följa och få det berättat med avstamp i Tage Erlanders egna dagboksanteckningar.
Att läsa Harrisons nästan tusen sidor långa bok kan kännas lika lång som Erlanders statsministerår, men det är värt mödan. Bilden av Tage har psykologiskt djup, och historikern har ett stark analytisk grepp om hans gärning som politiker och statsman. Biografin är inte menad som en bok om Sveriges politiska historia under rekordåren, och kräver en hel del förkunskaper.