What do you think?
Rate this book
Turboneger sagaen om denimfolket
- GenresMusic
535 pages, hardcover
First published January 1, 2007
3 people are currently reading
65 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 8 of 8 reviews
April 5, 2020
Gives great insight into the band/phenomenon, as well as context to the importance but also the hardships of working with Hank von Helvete.
July 5, 2022
It would benefit about being edited more tightly. Otherwise no complaints. A definite recommendation to anybody interested in Turbonegro.
July 23, 2017
Jag är så svag för musikbiografier, och hittade den här boken för 40 kronor i Grebbestad, om ett band jag älskat mycket och som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat, Turbonegro! Läser du ända till slutet lovar jag avslöja vilken av dem jag alltid varit smygförälskad i..
Turbonegro är det norska band som, bortsett black metal, gjort störst avtryck på internationell punkrock. Med sin urspårade blandning av bredbent rock, böganspelningar, jeans och provokationer har de älskats och hatats sedan starten. Med en genomtänkt, visuell och stöddig liveakt snuddande nära performancekonst. Exempelvis valde de homovibben utifrån tanken ”Vad är punkare och hårdrockare mest rädda för?”
Boken är uppkäftigt skriven, av en norsk musikjournalist som inte anstränger sig för att dölja att han är en stor turbofan. Det är fantastiskt skönt med en rockjournalist som inte framhäver sig själv, men i den här boken lyser han väl mycket med sin frånvaro. Akademikern i mig undrar var källorna är? Uppenbarligen har han kommit dem in på livet på ett sätt inte många har, Tubronegro har gjort sport av att inte svara allvarligt på intervjuer och bygger hela tiden på myterna om sig själva.
Vi bjuds på anekdot på anekdot på anekdot. Allt roar mer än oroar. Vi bjuds också grundliga genomgångar av varje studioalbum, på det nördiga fanets vis. Emellanåt blir det tyvärr fånigt okritiskt hyllande, det staplas livebeskrivningar som om inga spelningar följde några mönster utan det alltid var ett kreativ utlopp av känslor. Och visst, Turbonegro är ett underbart liveband, men till och med lilla jag har sett dem tillräckligt många gånger för att exempelvis känna igen Påls inövade skutt upp på keyboarden. Inget fel i det, men nyansen saknas i boken, och då kan man fundera över vad mer som utelämnas i hyllningen.
Boken marknadsförs som ”Nordens The Dirt”, men innehåller inte alls lika mycket sex som The Dirt. Däremot en del rent fåniga kommentarer om ”erövringar” bandmedlemmar gjort, och jag blir provocerad (på ett dåligt sätt) av hur en så fin bok med bilder och illustrationer kan få gå i tryck med så många stav- och syftningsfel. Men det är nog översättarens fel snarare än författarens.
Rocknörden i mig gottar sig åt detaljer som exempelvis att Turbo gjorde en turné på nittiotalet med parollen ”Free Burzum!”, och att Necrobutcher från Mayhem och Happy-Tom är barndomskompisar, att Mastodon trots sin egen storhet frivilligt var förband till Turbonegro. Mer besviket konstaterar jag i slutet att boken kom redan 2007, och sångaren Hank Von Helvetes slutgiltiga uppbrott med gruppen finns därför inte med. Mycket av Hanks demoner och drogproblem hanteras i boken, men jag saknar djup om hans ångest, och jag skulle gärna läst mer om hur han hittade Gud. Eller om Happy-Toms depressioner. Och så vidare. Men djup är inte Tubronegro. Intelligent med genomtänkt ytlighet, men utan djup.
Och det slår mig med full kraft vilken hycklare jag är, som älskar Turbonegro, men dissat Eddie Meduza för hans barnslighet. För Turbonegro är otroligt barnsliga, kompromisslösa och krångliga. Barnsligt och genialt behöver inte vara motsatser.
Turbonegro är det norska band som, bortsett black metal, gjort störst avtryck på internationell punkrock. Med sin urspårade blandning av bredbent rock, böganspelningar, jeans och provokationer har de älskats och hatats sedan starten. Med en genomtänkt, visuell och stöddig liveakt snuddande nära performancekonst. Exempelvis valde de homovibben utifrån tanken ”Vad är punkare och hårdrockare mest rädda för?”
Boken är uppkäftigt skriven, av en norsk musikjournalist som inte anstränger sig för att dölja att han är en stor turbofan. Det är fantastiskt skönt med en rockjournalist som inte framhäver sig själv, men i den här boken lyser han väl mycket med sin frånvaro. Akademikern i mig undrar var källorna är? Uppenbarligen har han kommit dem in på livet på ett sätt inte många har, Tubronegro har gjort sport av att inte svara allvarligt på intervjuer och bygger hela tiden på myterna om sig själva.
Vi bjuds på anekdot på anekdot på anekdot. Allt roar mer än oroar. Vi bjuds också grundliga genomgångar av varje studioalbum, på det nördiga fanets vis. Emellanåt blir det tyvärr fånigt okritiskt hyllande, det staplas livebeskrivningar som om inga spelningar följde några mönster utan det alltid var ett kreativ utlopp av känslor. Och visst, Turbonegro är ett underbart liveband, men till och med lilla jag har sett dem tillräckligt många gånger för att exempelvis känna igen Påls inövade skutt upp på keyboarden. Inget fel i det, men nyansen saknas i boken, och då kan man fundera över vad mer som utelämnas i hyllningen.
Boken marknadsförs som ”Nordens The Dirt”, men innehåller inte alls lika mycket sex som The Dirt. Däremot en del rent fåniga kommentarer om ”erövringar” bandmedlemmar gjort, och jag blir provocerad (på ett dåligt sätt) av hur en så fin bok med bilder och illustrationer kan få gå i tryck med så många stav- och syftningsfel. Men det är nog översättarens fel snarare än författarens.
Rocknörden i mig gottar sig åt detaljer som exempelvis att Turbo gjorde en turné på nittiotalet med parollen ”Free Burzum!”, och att Necrobutcher från Mayhem och Happy-Tom är barndomskompisar, att Mastodon trots sin egen storhet frivilligt var förband till Turbonegro. Mer besviket konstaterar jag i slutet att boken kom redan 2007, och sångaren Hank Von Helvetes slutgiltiga uppbrott med gruppen finns därför inte med. Mycket av Hanks demoner och drogproblem hanteras i boken, men jag saknar djup om hans ångest, och jag skulle gärna läst mer om hur han hittade Gud. Eller om Happy-Toms depressioner. Och så vidare. Men djup är inte Tubronegro. Intelligent med genomtänkt ytlighet, men utan djup.
Och det slår mig med full kraft vilken hycklare jag är, som älskar Turbonegro, men dissat Eddie Meduza för hans barnslighet. För Turbonegro är otroligt barnsliga, kompromisslösa och krångliga. Barnsligt och genialt behöver inte vara motsatser.
October 22, 2019
Hela den sanslösa historien om ett av mina absoluta favoritband. Absolut inget idolporträtt då i princip samtliga negativa karaktärsdrag som medlemmarna har kommer upp till ytan. Förutom inblick i bandets historia får vi också lite allmän norsk rockhistoria, vilket inte skadar alls!
Enda minuset är att jag skulle vilja veta mer om vad som egentligen hände när Hank von Helvete flydde bandet 2010, men boken tar slut runt 07-08... men man kan inte få allt!
Enda minuset är att jag skulle vilja veta mer om vad som egentligen hände när Hank von Helvete flydde bandet 2010, men boken tar slut runt 07-08... men man kan inte få allt!
January 19, 2022
Väldigt bra när det handlar om medlemmarnas bakgrund, hur de träffade varandra, arbete och händelser under åren. Men när det går in i detalj på vem som knarkade vad och vem som hånglade med vem på den och den festen, så blir det lite för mycket skvallerblaska. Dessutom var författarens ordbajsrecensioner av albumlåtarna ett sömnpiller.
May 4, 2021
Underhållande som fan men jag skulle inte ge mycket för sanningshalten. Låter som det skarvas en del. Översättningen till svenska suger. Stavfel står som spön i backen, men som sagt, det är jäkligt underhållande läsning
July 13, 2014
Very entertaining biography. A Good read.
Read
June 5, 2017Turbo Negro or turbojugend as its known in Norway is the most Hardcore metal band I can think of. It's one of those bands that their humor comes from them singing about how they are, "The Greatest Band Of All Time" but they're actually just singing about farts and partying... If you're a fan of Turbojugend or a fan of rock in general the humor and stories that come from this book will make you love it.
Displaying 1 - 8 of 8 reviews