Grisfesten dök ner som en komet på den svenska deckarhimlen. Här kom en vädrig arvtagare till Sjöwall-Wahlöö, som inte bara kunde teckna personer och fläta en infernalisk intrig utan också hade en egen erfarenhet som brottsexpert att falla tillbaka på. Boken börjar med ett vanligt postrån: gamla Stockholm 6 på Dalagatan 13 bir av med 295 000. Detta sker i maj. I juli blir en småtjuv bildödad utanför Enskede T-banestation. På julafton hittas en gammal lodis död i en redskapslår på Skogskyrkogården. Dokumentation av en grisfest spelar en roll i handlingen. Mer bör inte sägas, läs själv!
Leif Gustav Willy Persson - better known as Leif GW Persson - is a Swedish criminologist and novelist. He was a professor in criminology at the Swedish National Police Board from 1992 to 2008.
He is known for his crime fiction novels and for his regular appearances as an expert commentator on notable crime cases in television and newspapers. Between 1999 and 2009 he participated as an expert commentator on the television show Efterlyst (Swedish TV program, equivalent of America's Most Wanted) on TV3. Since 2010, he is the expert commentator of Veckans Brott - roughly translated into Weekly Crimes or Crimes of the Week - on SVT.
Förmodligen en av de tråkigare böcker jag läst. Ett gäng efternamn harvar runt utan att man kan skilja på vem som är vem. Helt personlighetslösa. Jag vet inte om det är jag som tillslut läste för slarvigt men fick man ens reda på vem rånaren och mördaren var?
”Nu såg Andersson ut som ett levande frågetecken. Utseendet var ett uttryck för hans känslor.”
Tack Herr GW jag förstod inte att den frågeteckenformade mannen också kände sig fundersam.
Sen så var boken full av förkortningar vilket också störde enormt. Om man ändå skriver en roman kan man ju kosta på sig att skriva ut hela orden.
Det känns nästan som en hädelse att ge GW så lågt betyg eftersom jag älskade Gustavs grabb och gillade Wille Vingmutter. Och så tycker jag GW verkar så skön som person.
Jag fattade absolut ingenting när jag lyssnade på den här boken. Alla karaktärer flöt ihop i en klump och jag förstod inte handlingen. Vilket brott är det som håller på att lösas? Hur sitter alla trådarna ihop?
Jag ska ge GW:s deckare nåt försök till, kanske nästa bok i serien är bättre när han fått öva upp sig lite med den här första boken.
Grisfesten var en ny sorts upplevelse för mig. Det var egentligen inte en tydlig handling utan mer en verklighetstrogen beskrivning av tre brott och hur de är sammankopplade. Den behandlar också problematiken i att att alla människor inte står lika inför lagen. Boken var inte den mest lättsmälta jag läst, men jag rekommenderar den ändå till den som vill läsa en väldigt annorlunda men också en verklighetstrogen roman.
GW skriver med en knviskarp och elektrisk penna i denna 70-talsskildring av ett brott. Hans spydighet mot hela systemet efter Geijeraffären lyser igenom och gör boken mycket underhållande. Här ligger dock problemet, boken är mer intressant mellan raderna är vad som faktiskt sägs, och slutet är rumphugget. Men läsvärd, även om någon känsla för samtiden säkerligen gått förlorat sedan den släpptes för 45 år sen.
Visst skrattade jag till flera gånger, och visst säger det något att jag inte kunde lägga den ifrån mig, utan läste ut den under en dag. Men författaren här är ung, han är osäker och litar inte på sin läsare. Innan den hinner bli riktigt spännande, talar författaren om vad som håller på att hända och håller så att säga läsaren krampaktigt i handen.
Sen tycker jag boken är berättartekniskt knepig. Den hoppar för mycket mellan olika skeenden och karaktärer och hade eventuellt varit ännu knepigare för mig att hänga med i om jag hade delat upp min läsning på flera dagar?
Äntligen klar med den här dåliga boken. Överpretentiös och tråkig. Försöken till ironi var misslyckade och man ville bara komma vidare i berättelsen. I efterhand känns hela storyn också väldigt platt.
GW lyckas måla upp en värld där du som läsare inte sveps med utan hela tiden observerar utifrån. Samtidigt lyckas han med att få dig att sympatisera med samtliga karaktärer genom de små detaljer som gör karaktärerna trovärdiga. Exempelvis beskrivs samma person flera gånger på samma sätt av olika karaktärer med något olika detaljer vilket både målar upp en bild av karaktären som beskriver och beskrivs.
Historien känns som den är verklig eller åtminstone baserad på en verklig historia. Både innan och mot slutet av historien vänder sig GW till läsaren direkt och påminner om dens påhittade natur. Boken ger överlag en känsla av att GW berättar den för en snarare än att men tar del av något.
Detta är min första GW bok vilket gör vissa delar av min analys bristande då jag varken läser författaren eller genren. Jag vill säga att boken ibland känns som den listar namn och deras känslor istället för att visa dem, och vissa karaktärer blev för mig reducerade till ett namn i förbifarten.
Jag har svårt att ge den något annat betyg från pga min svala inställning till genren och brist på jämförelseobjekt. Den var överlag okej och jag skulle kunna tänka mig att plocka upp en fortsättning samt gav den mig en (osäker hur verklighetstrogen) inblick i en ny värld i for av polisväsendets insida åtminstone från bokens egna tid.
En spännande kriminalhistoria med författarens omisskännliga raljans och sarkasmer. Ta en skopa kriminalfall, en skopa samhällskritik och blanda med en nypa svart humor. Det är oväntat lite dramatiska skeenden, utan fokus ligger på det polisiära hantverket och gnetandet med detaljer och händelseförlopp.
Eftersom den inte är uppbyggd riktigt som de flesta krim/deckare post McBain/Sjöwall-Wahlöö så har den åldrats relativt väl även om det är tydligt att Leif GW Persson utvecklats som författare sedan denna debut.
Gw:s debutroman knyter ihop ett bankrån med två mord och det är inte svårt att se att "inspirationen" kommit från Geijeraffären som var aktuell åren innan romanen kom ut.
Jag kan absolut förstå att detta räknas som en klassiker. Men det är en ganska ocharmig prosa och ett platt berättande man får ta del av här. Greppet med en berättarröst som kommer in och förklarar saker för läsaren har gjorts bättre - här känns det bara störande och övertydligt. Nåja, lär väl läsa mer GW, den andra boken jag läst av honom bör ha varit mer läsvänlig.
Första boken av GW som jag läser och den funkade inte riktigt. I slutet känns det som om GW tröttnade på att skriva eller inte visste hur han skulle knyta ihop säcken. Jag älskar filmen Mannen från Mallorca där Bo Widerberg har lyckats göra en mer sammanhängande historia med tydliga karaktärer. Jag är heller inte förtjust i författarens löpande kommentarer, ungefär som en berättarröst. Hoppas verkligen inte att det kommer att vara ett fast inslag i GW:s böcker.
Hade faktiskt högre förväntningar på den här boken. Det blev aldrig riktigt spännande och det kändes som att alla side-stories hade så mycket mer potential än vad läsaren fick ta del av. Kanske var boken för kort? 100 sidor till och man hade kunnat bygga på allting mer och skapa lite mer spänning. Det bästa man kan säga om den är väl att herr GW har ett väldigt vackert språk och att den skiljde sig från alla andra deckare jag har läst i uppbyggnad och avslutning.
Brukar kallas den elfte boken i Sjövall Wahlöös romanserie om ett brott. Inte alldeles oförtjänt. Sättet att beskriva karaktärerna känns igen och samhällsbygget börjar krackelera. Och visst ser man skådespelarna från Widerbergs film framför sig. Filmen är också mer renodlad än boken och det har filmen vunnit på.
The only thing interesting about this book is the structures it is describing, and they are outdated by some 50 years. What’s left is repetitive language, an unnecessarily complicated way of linking together events, a heap of prejudices (though they are lacking authorial endorsement so that’s nice), and a lackluster ending. Not my cup of tea at all.
Ensimmäinen "GW":ni. Olipas hyvä dekkari. Kerrontatyyli asiallista ja kuivaa, mutta selvästi hieman sarkastista. Poliisien yksityiselämä pysyi tiukasti taustalla. Eli ei todellakaan mitään "fjällbacka"/Sarenbrandt saippuaooppera-dekkaria. Kirja on kirjoitettu 70-luvun lopulla ja siinä on nyttemmin freshin oloista epä-"politically correctness":ia.
Stark trea. Kul att läsa GW:s debutroman. Har inte läst nåt av honom tidigare men kan förstå om han fick ett starkt genombrott med denna. Den är originellt berättad och har en del postmodernt distanserande stilgrepp. Blev spännande mot slutet. Mest är jag förtjust i att läsa den som ett dokument av Stockholm sent 70-tal. Ska genast se om Mannen från Mallorca nu!
Helt jävla värdelös asså must-not-read ass bok denna var. Ingen manusstruktur alls. Jag läste läste läste i hopp om att den skulle leda någonstans men den ledde ärligt INGENSTANS. VAD VAR DE FÖR AVSLUTNING??? VARFÖR HÄNDE INGET?? OTROLIGT dålig roman asså hans andra verk är iaf bättre än detta. Är besviken frustrerad u name it walla läs inte. 3/10
Min första lästa bok av G W Persson. Annorlunda än jag är van vid. Läser knappt deckare och tror GW dessutom sticker ut i hans sätt att skriva. Gillar hans humor. Blir intressant att följa honom genom att läsa fler. Denna utkom 1978 så den har ju ett antal år på nacken.
En skönlitterär take på en (eller 3) polisutredning(ar). Nja. Tycker inte om hur berättaren kommenterar handlingen. Tycker heller inte om detaljrikedomen i berättandet. Bokens bästa var väl att själva historien i sig egentligen var spännande.
2,5 stjärnor skulle jag ge! Okej bra bok! Bra innehåll blandat med fakta. Men boken är väldigt rörig, extremt hoppig och mycket som händer så man blir lite förvirrad. Men kommer läsa nästa bok av serien ändå.
Great crime novel. Ever though quite funny at times, quite realistic. I really enjoy Persson's dry and somehow sarcastic style, definitely recommended for fans of crime drama!
A really good Swedish police roman from 1978. It's written by a Swedish most famous professor in crimes. He's still active and have written a couple of so near the truth it can be Romans.
Gws debutroman. Inte direkt en pusseldeckare utan snarare en inblick i polisarbetet under 70talet i Stockholm. Rekommenderar att man läser på lite om Geijjerhärvan innan man börjar med boken.