Lisbet bor med sin farmor Sambakungen och den bistra piratkatten Sixten i ett vanligt hus på en vanlig gata. Farmor älskar geléhallon, att vinna internationella cykeltävlingar, glassagne, hemliga agentuppdrag och att tantsnuska med sin gamla flickvän, agenten Agatha Fox.
Lisbet älskar att rita. Helst saker som inte finns. För det mesta har hon hur kul som helst med farmor. Men ibland blir farmor lite för mycket. Då skulle det vara skönt med någon som var lite mer som hon själv.
En dag kommer ett vykort. Där hälsas Lisbet välkommen till första klass. Farmor beter sig som om någon har dött: "Sommaren har dött, Lisbet. För i höst börjar skolan. Efter det blir det aldrig mer några somrar. Då blir det sommarlov istället, och dom går jättesnabbt."
Tillsammans bestämmer sig Lisbet och farmor att göra så mycket det bara går av den sista sommaren i hela världen. Men egentligen tycker Lisbet att det ska bli ganska spännande att börja skolan. Hon kanske till och med får en kompis som mest är hennes...
Att få läsa en bok som min inre 7 åring älskar, det är inte fy skam. Alla med 6-7 åringar henma, eller förresten, alla som någon gång varit 6-7- läs denna fantastiska, fantasieggande och äventyrliga bok!
Det är egentligen inga fel på den här boken, den här recensionen är bara högst subjektiv. Jag tycker helt enkelt inte om vuxet barn och barnslig vuxen-tropen. Jag skulle kunna tänka mig att den passar fint för högläsning i lågstadiet, det finns mycket att fnissa åt och fundera över. Den är inte alls svårläst rent textmässigt även om en hel del knasiga uttryck dyker upp eftersom farmor Sambakungen verkar vara bäst på sånt. Det finns nog många som skulle uppskatta den mer än vad jag gör. Jag tröttnade lite på vårdslösheten och egoismen hos den vuxna redan efter första kapitlet.
I boken får vi följa Lisbet som gärna vill vara både sig själv och helt vanlig. Eftersom hennes föräldrar övergav henne vid födseln för att resa världen över så bor hon tillsammans med sin farmor som bjuder på en helgalen vardag där hon ständigt är närvarande för Lisbet. Farmor - som vill kallas Sambakungen - gillar att berätta om sitt agentliv samtidigt som hon ständigt äter geléhallon och surplar lingonsylt med sugrör. Plötsligt kan det vara dags för en cykeltävling, självklart utan hjälm. För inte cyklar man väl med huvudet tycker farmor?
När Lisbet får reda på att det är dags att börja skolan till hösten så sörjer Sambakungen och säger att detta är hennes sista sommar. Kommande år kommer hon bara ha korta sommarlov. Men Lisbet är ändå nyfiken på att börja skolan och att lära känna Hanin som hon träffat utanför konditoriet och som ska gå i samma klass. Kanske kan de bli vänner? Men vad kommer farmor tycka om det? För farmor är van vid att spendera all sin tid med Lisbet och hitta på massor av skoj tillsammans med henne. Bäst att de passar på att ha en riktigt härlig och lång sommar tillsammans först.
Detta är en galen och rolig bok med massor av finurliga detaljer. Men samtidigt finns det också djupare och mer eftertänksamma bitar i berättelsen. Exempelvis att bli sviken av någon som ska älska en men istället ha en annorlunda men väldigt engagerad farmor, längtan efter en vän och att våga vara sig själv.
Boken är full av normkreativa detaljer där det läsande barnet är den som får fundera över vad som känns udda. Att boken är full av farmors fd flickvänner är inget min dotter reagerar på. Detta är heller aldrig något som poängteras utan presenteras enbart som självklart i boken. Däremot det knasiga att de gör GLASSAGNE - alltså lasagne men gjord på glass, maränger, geléhallon osv. Och detta smaskiga är inte efterrätt - utan mat! Åh vad dottern älskade den delen i boken. Härligt nog finns ett recept på denna ”himmelska” rätt (sonens exakta ord) i slutet av boken. Vi var självklart tvungna att göra detta tillsammans samtidigt som vi fnissade med referenser från boken. Exempelvis att kalla marängerna för pastaplattor och glasslagret för göttfärssås. Finns det ett mer perfekt upplägg för att skapa läslust?
För alla som redan har läst denna bok kan jag tipsa om att det till hösten kommer en uppföljare ”Livets hårda skola”. Den ska vi defintivt läsa! Håll utkik! Till er som inte läst ”Lisbet och Sambakungen”: Grattis! Ni har en helgalen och normkreativ högläsningsstund framför er.
Roligt och galen med knasiga vuxna, kloka barn och ett mörkt stråk.
För den som vill läsa själv kanske 6-8 år eller läsa högt tillsammans.
Lisbets farmor Sambakungen är en vuxen som lever ut sina fantasier en idyllisk barndom där lagom är ett fult ord. Sambakungen är fd hemlig agent och gillar kvinnor. Och älskar att läsa manualer.
Jag gillar denna tokroliga bok, och gillar att Lisbet vill va lagom. Kommer att rekommendera den till familjer för högläsning.
Personligen är den kanske inte riktigt min bok, jag vill hellre ha ännu mer skruvat eller allvarligare
Men rekommenderas.
För högläsning: kapitlen och storyn är sammanhängande så man måste vara koncentrerad nog att ha boken i huvudet under lång tid om man är barn
Jag är uppenbart inte så normbrytande i mitt eget tänkande som jag kanske skulle vilja vara. Jag tycker inte att Sambakungen är sådär härligt galen som hon ska uppfattas. Dessutom stör det mig att Lisbets föräldrar lämnar bort henne som liten och sedan fullkomligt skiter i henne. Lisbet har inte på något sätt kunnat vara med och påverka sin uppväxt för hon har inte haft en chans att vara med och välja. Hon är nu sju år, hon har inga vänner, hennes föräldrar har inte träffat henne sedan hon var bebis och vill det inte heller och hennes farmor har inte ens funderat på att låta henne börja skolan. Detta låter säkert superkul för barn men för mig blir det för mycket.
Jag förstår att barnen skrattar högt åt tokroliga vuxna med galna idéer, men det lämnar skrattet i halsen litegrann som vuxen. Passar dock bra som högläsningsbok då man kan samtala om allt det som fattas och övergivna känslor.
ÄLSKADE den! Helt fantastisk och super rolig bok om att faktiskt vilja passa in. Att det kanske inte är så dåligt att inte vara superduper speciell konstant. Tillvaron för Lisbet kryddas dessutom av farmor Sambakungen och hennes flickvän. Kan dock tycka att sambakungen(farmor) va lite väl elak ibland och de hade kunnat problematiseras mer men dem tar ändå upp det. Kommer absolut bokprata om den här boken!