What do you think?
Rate this book
Tivoli
Ett annorlunda äldreboende byggs upp på Djurgården i Stockholm efter att Tivoli Gröna Lund gått i konkurs. De kinesiska investerarna vill satsa på kapitalstarka seniorer och erbjuder en gated community med full service, och med karaoke, tango, bingo och andra nöjen. Och som kronan på verket en livförsäkring med 100-årsgaranti! Bland de boende finns två gamla bröder, där den yngre försöker hålla ordning på den äldres eskapader. Anläggningen döps till BlissGardens - Lycksalighetens trädgårdar - men i folkmun får den heta De saligas ängder, eller kort och gott Kalkbrottet.
PC Jersild låter boende och personal berätta om detta experiment, som blir till en absurd skrattspegel för vår syn på åldrande och död.
PC Jersild låter boende och personal berätta om detta experiment, som blir till en absurd skrattspegel för vår syn på åldrande och död.
252 pages, Hardcover
Published August 25, 2017
2 people are currently reading
37 people want to read
About the author
P.C. Jersild
58 books29 followersPer Christian Jersild, better known as P. C. Jersild, is a Swedish author and physician. He also holds an honorary doctorate in medicine from Uppsala University, and another one in engineering from the Royal Institute of Technology.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 15 of 15 reviews
August 7, 2019
Svinkul ide. Bitvis fyndig. Men på det stora hela tråkig tyvärr. Saknar trovärdighet, inte minst (de få) kvinnoporträtten.
Alldeles för lång. Hade passat bra som novell. De första femtio sidorna är bäst.
Alldeles för lång. Hade passat bra som novell. De första femtio sidorna är bäst.
June 25, 2023
En lite knäpp framtidsversion, dystopi i princip, men inte så långt in i framtiden. Roligt att ha seniorer som tema, och mycket ironi över överkonsumtion och lyxtillvaro, reklamens utopia - med dess baksidor, konspirationer och misskötsel. Lite dokumentärisk stil, intervjuer och berättelser från olika inblandade parter. Flest berättelser från två bröder som lever tillsammans. Det blir inte så djupgående men humoristiskt och lite tragiskt, lite Torgny Lindgren-vibbar emellanåt.
July 22, 2023
80 korta kapitel och många olika röster i denna dystopiska spaning in i en nära framtid. Tyvärr inte så rolig och/eller tänkvärd som jag hoppats. Gillar Jersild men det här var inte hans starkaste.
September 15, 2017
A strange story, narrated through some sort of oral history, about Stockholms amusement park turned into a senior citizen complex. Robots, sex dolls, illegal immigrants, lots and lots of old people - only PC Jersild could make something great out of that mess!
May 8, 2019
Jersild gled högt upp på min läselista efter att jag här om månaden läste den underbart nattsvarta dystopin ”Efter floden”. När min bästa boktipsare Linda uppmärksammade mig på att Jersilds senaste bok handlade om ett äldreboende i framtiden, slog peppmätaren i taket. (För den som inte vet, jag är sjuksköterska i kommunal verksamhet, men skriver också själv på en dystopi om vård i framtiden).
I ”Tivoli” har Gröna Lund avvecklats som nöjefält för unga, och istället blivit ett lyxigt seniorboende. Vi följer ett antal olika jagberättare som skildrar sin del av boendet. De båda bröderna som flyttar ihop i åttioårsåldern är den del av narrativet som verkligen letar sig in i mig. Jagberättaren är den introverte brodern som i livets slut börjar leva tätt intill sin mer världsvane storebror. Det blir flera gånger hjärtskärande vackert om ålderdom och ensamhet, och det är i de lägena som Jersild briljerar som författare. Den uppenbara förståelsen för åldrandet, döden och vården lyfter sidorna och läsupplevelsen.
Läkemedelsindustrin får sig en rejäl smocka, en kul gliring till restriktionerna för att få sprida askan efter en avliden skickas iväg genom att kalla det arv från gammal religion och en förvanskad syn på hygien.
Teosoferna och madame Blavatsky får sig lite skit, Katolska kyrkan startar fotbollslag för att desperat försöka fånga in folket igen och Humanisterna har landat som samhällsinstitution. Jag håller inte helt med varken Jersild (aktiv i Humanisterna) eller deras ateistiska projekt, så gillar jag tanken på dem som en uttalad arrangör av livsviktiga ritualer som begravningar och så vidare. Och jag gillar hur Jersild skriver fram en värld som får mig att tänka kring det.
Jag är däremot inte lika förtjust i andra delar av idéerna. Hörläsglasögonen? De etiska problemen kring att en boende skaffar en Barbara och kräver att omsorgspersonalen ska hjälpa honom tvätta den, det är en potentiellt jättebra historia. Men Jersild kan inte låta bli att göra lite buskisfniss av det, istället för att illustrera viktigare saker som konflikten mellan en sjuks rätt till sin sexualitet å ena sidan, och rätten till vettiga/ickekränkande arbetsuppgifter för personalen. Men Jersild fintar mig snyggt i en annan scen, när globetrotterbrorsan köper sex till sin osäkre bror så tror jag att författaren bakat in en rejäl gubbsjuka, men den scenen vrids snyggt och hjärtligt till något bra.
Dialogen skriven utan markeringar eller radbyten. Ett formgrepp som kan vara sjukt snyggt i vissa romaner. Men ”Tivoli” är en lättläst roman i övrigt, och jag tycker Jersild hugger sig i foten genom att spöka ut dialogen på det här viset. Jag som är en van läsare stakar mig, och jag kan tänka mig att den mer ovane läsaren får direkt svårt att förstå samtalen.
Jag får överlag en känsla av att arbetsprocessen kring ”Tivoli” gått för fort. Det är mycket pepp och berättarglädje och finurliga idéer, men helheten haltar. Det skulle behöva kapas i historierna, och jag skulle behövt ett metanarrativ, varför hör vi alla de här olika jagrösterna? Och, varför låter rösterna så lika? Vi får veta att det finns nyspråk, varför berättar inget av jaget på en mer nyspråklig svenska i såfall? Och slutet, det bara händer, lite från ingenstans?
Det är kul att läsa hur kapitalismen nästlar sig in i äldrevården och börjar profitera på mjuka värden. Men, det som blir direkt verklighetsfrånvänt i romanen, är hur vi ska kunna ha gamla pensionärer så rika att de kan köpa in sig i lyxiga komplex, när alla kommer jobba tills de går sönder och sedan inte få några pengar alls? Visst anar vi att de flesta i ”Tivoli” hör till de rikare i samhället, men jag saknar ändå berättelser/blinkningar till de gamla som inte har några pengar. De är många redan, och kommer utgöra den absoluta majoriteten i framtiden.
”Tivoli” är en läsvärd historia som lyfter viktiga ämnen, äldrevården och framtiden, men som missar sin chans att landa som en femma i mitt bibliotek. För även om jag får flera bra idéer till mitt eget skrivande och yrkesliv, så som helhet är tyvärr ”Tivoli” inte i närheten av att vara en lika komplett roman som Jersilds åttiotalsmästerverk ”Efter floden”.
I ”Tivoli” har Gröna Lund avvecklats som nöjefält för unga, och istället blivit ett lyxigt seniorboende. Vi följer ett antal olika jagberättare som skildrar sin del av boendet. De båda bröderna som flyttar ihop i åttioårsåldern är den del av narrativet som verkligen letar sig in i mig. Jagberättaren är den introverte brodern som i livets slut börjar leva tätt intill sin mer världsvane storebror. Det blir flera gånger hjärtskärande vackert om ålderdom och ensamhet, och det är i de lägena som Jersild briljerar som författare. Den uppenbara förståelsen för åldrandet, döden och vården lyfter sidorna och läsupplevelsen.
Läkemedelsindustrin får sig en rejäl smocka, en kul gliring till restriktionerna för att få sprida askan efter en avliden skickas iväg genom att kalla det arv från gammal religion och en förvanskad syn på hygien.
Teosoferna och madame Blavatsky får sig lite skit, Katolska kyrkan startar fotbollslag för att desperat försöka fånga in folket igen och Humanisterna har landat som samhällsinstitution. Jag håller inte helt med varken Jersild (aktiv i Humanisterna) eller deras ateistiska projekt, så gillar jag tanken på dem som en uttalad arrangör av livsviktiga ritualer som begravningar och så vidare. Och jag gillar hur Jersild skriver fram en värld som får mig att tänka kring det.
Jag är däremot inte lika förtjust i andra delar av idéerna. Hörläsglasögonen? De etiska problemen kring att en boende skaffar en Barbara och kräver att omsorgspersonalen ska hjälpa honom tvätta den, det är en potentiellt jättebra historia. Men Jersild kan inte låta bli att göra lite buskisfniss av det, istället för att illustrera viktigare saker som konflikten mellan en sjuks rätt till sin sexualitet å ena sidan, och rätten till vettiga/ickekränkande arbetsuppgifter för personalen. Men Jersild fintar mig snyggt i en annan scen, när globetrotterbrorsan köper sex till sin osäkre bror så tror jag att författaren bakat in en rejäl gubbsjuka, men den scenen vrids snyggt och hjärtligt till något bra.
Dialogen skriven utan markeringar eller radbyten. Ett formgrepp som kan vara sjukt snyggt i vissa romaner. Men ”Tivoli” är en lättläst roman i övrigt, och jag tycker Jersild hugger sig i foten genom att spöka ut dialogen på det här viset. Jag som är en van läsare stakar mig, och jag kan tänka mig att den mer ovane läsaren får direkt svårt att förstå samtalen.
Jag får överlag en känsla av att arbetsprocessen kring ”Tivoli” gått för fort. Det är mycket pepp och berättarglädje och finurliga idéer, men helheten haltar. Det skulle behöva kapas i historierna, och jag skulle behövt ett metanarrativ, varför hör vi alla de här olika jagrösterna? Och, varför låter rösterna så lika? Vi får veta att det finns nyspråk, varför berättar inget av jaget på en mer nyspråklig svenska i såfall? Och slutet, det bara händer, lite från ingenstans?
Det är kul att läsa hur kapitalismen nästlar sig in i äldrevården och börjar profitera på mjuka värden. Men, det som blir direkt verklighetsfrånvänt i romanen, är hur vi ska kunna ha gamla pensionärer så rika att de kan köpa in sig i lyxiga komplex, när alla kommer jobba tills de går sönder och sedan inte få några pengar alls? Visst anar vi att de flesta i ”Tivoli” hör till de rikare i samhället, men jag saknar ändå berättelser/blinkningar till de gamla som inte har några pengar. De är många redan, och kommer utgöra den absoluta majoriteten i framtiden.
”Tivoli” är en läsvärd historia som lyfter viktiga ämnen, äldrevården och framtiden, men som missar sin chans att landa som en femma i mitt bibliotek. För även om jag får flera bra idéer till mitt eget skrivande och yrkesliv, så som helhet är tyvärr ”Tivoli” inte i närheten av att vara en lika komplett roman som Jersilds åttiotalsmästerverk ”Efter floden”.
March 17, 2018
Jag har gillat PC Jersilds böcker i 30 år nu, och den här boken är inget undantag. Gröna Lund är rivet och ersatt med ett all inclusive-äldreboende där det ingår en 100 års livstidsgaranti. Boken utspelar sig några, men inte så många, år in i framtiden, och jag är både imponerad och fascinerad av alla trovärdiga tekniska framtidsdetaljer.
Däremot finns det inte riktigt någon röd tråd i boken. Den har flera parallella historier, och några av dem har varken början eller slut. Ibland känns den mer som en novellsamling eller ett antal scener utan sammanhang. Ett gäng lösryckta nerslag i en nära framtid. Och hur mycket jag än gillar de här nerslagen kan jag inte låta bli att undra om ett förlag skulle ha låtit en okänd författare komma undan med en så spretig bok.
Däremot finns det inte riktigt någon röd tråd i boken. Den har flera parallella historier, och några av dem har varken början eller slut. Ibland känns den mer som en novellsamling eller ett antal scener utan sammanhang. Ett gäng lösryckta nerslag i en nära framtid. Och hur mycket jag än gillar de här nerslagen kan jag inte låta bli att undra om ett förlag skulle ha låtit en okänd författare komma undan med en så spretig bok.
September 22, 2017
En fnissig samling skrönor från ett framtida äldreboende på f.d Gröna Lund. Korta texter i ett rasande tempo om åldrande, ny teknik, mellanmänskliga relationer och andra ämnen som Jersild brukar ägna sig åt. 82 år och still going strong!
July 23, 2022
En udda, men intelligent berättelse. Boken hade mått bättre av ett tydligare narrativ med mer utstuderade karaktärer och färre koncept att stirra sig blind på. De futuristiska känslan var bara närvarande ibland och som mest när samtiden speglades (ironiskt nog).
January 27, 2018
Den var inte så intressant som jag trott. Blev att jag skummade igenom de sista kapitlen. Var lite rörigt skriven. Svårt veta vem som var jag i de olika kapitlen.
June 25, 2018
Något av en ganska trivsam och smålustig tankebok. Inte så dumt. Inte så drastiskt som andra framtidsskildringar.
January 18, 2019
Lite väl ”gubbig” för min smak, men den hade sina höjdpunkter.
March 25, 2019
Jag skulle gärna ha gett en halv stjärna till. Boken hade en dråplig humor och var en positiv skräckvision av framtiden. Det som störde mig litet var den väldigt hackiga berättarstilen. Och slutet.
April 14, 2025
Bitvis riktigt kul men spretig
July 22, 2025
Väldigt annorlunda! Mer som små historier som tillsammans bygger en värld än en roman. Väldigt tankeväckande och intressant
November 6, 2025
Jag är inte ens sur över att min första Jersild mest bara var sådär. Det kan bara gå uppåt nu!
Displaying 1 - 15 of 15 reviews