"Jag försöker följa den flicka som kunde vara jag för att få grepp om vem hon var och vad som fick henne att fatta de beslut hon tog. Har jag lyckats eller har minnet korrigerat hennes berättelse? Eller ljuger hon för mig nu så här i efterhand?"
En familjetragedi gör tonåringen Mona desperat. När skolkuratorn tvingar henne att fylla i ett frågeformulär där hon ska definiera sin situation, ger hon samma svar på alla frågor: Mick Jagger. Kuratorn rycker uppgivet på axlarna och mamma rasar: Vem faan är Mick Jagger?
Den odyssé genom Europa som följer får Mona att inse hur ensam hon är och hur svårt hon har att tolka andra människor; att män när som helst och var som helst vill åt hennes kropp och att Mick Jagger inte blir den räddare i nöden som hon hoppats.
Väldigt välskriven - fantastiskt gestaltad med närvaro, starka scener och väl valda detaljer. Lite episodisk ett tag, men landar på 4.5. Ser verkligen fram emot uppföljaren!
tyckte mycket om. fastnade framför allt för lindberg de geers språk, många formuleringar som kommer att stanna hos mig! kommer absolut att läsa resten av serien
Denna tyckte jag tyvärr inte om. Plockade upp på biblioteket för tyckte det var kul att vi hade samma efternamn haha. Men det är stolpigt skrivet och fastnar inte riktigt för de berättelser som berättas, inget känns i mig. Känns stundtals som att läsa en fakta text. Kanske passar bättre nån som känner sig nostalgisk över 60 talet. Såg att det fanns fler böcker om huvudkaraktären Mona, men har ingen lust att läsa de.
Anteckningar jag skrev medan jag läste boken (OBS SPOILERS):
”Valde bok på svenska nu efter den skotska Bara läst en sida men oj vad det rullar på ahhha lagom skillnad att lösa på modersmål än fonetisk dialektal skotska
Mona, pappan och mamma bråkar. Pappan kan inte spela fiol mer, är på lp skivor. Mamman otrogen med hugo
Gör avstickare från avstickare, sånt gillar jag. Förklara sånt som är i en redan förklaring. Bekvämligt för en ADHD hjärna :)
Lillebror Olle
N-ordet, men använt smakligt skulle jag säga.
Är pappan musiker eller läkare? Nyfiken
Uhhhh pappan verkar bad news
Skit föräldrarna skiljer sig inte utan är fortfarande tillsammans
Tror den utspelar sig runt 1956
Okej kanske mer 1959 Pappan 55, mamman 41
Gillar att den är skriven i tredje person men som om det var första person. Det är typ mitt favorit narrativ! Vet dock inte vad det heter, när det känns som det ska vara jag men författaren använder hon/han/hen
Har en dålig känsla över 26åriga steffan med 17 åriga mona
Omg är billie trans??
Väldigt stalpigt skriven, nu händer det här och sen hände det här och nu det här. Känner inte riktigt att jag hinner stanna upp och känna orden. Kanske kommer mer in i det desto mer jag läser.
Haha what vad kommer mick Jagger grejen ifrån
Det är tydligen en trilogi, som jag känner nu är jag inte speciellt intresserad att läsa mer
Den här per svanborg uh ??? Ingen plantering bara detta hände förut så det förklarar varför detta händer nu
Nu har jag väl typ kommit in i boken, men jövlsr det tog ett bra tag, 150 sidor
Jag säger bara wow över det faktum att konstnären Marianne Lindberg De Geer debuterar vid 71 års ålder (!) som romanförfattare. Det betyder nämligen att det aldrig är för sent att förverkliga sina egna författardrömmar! Berättelsen bygger till stor del på hennes egen borgerliga, men trasiga, uppväxt i femtiotalets Sverige. Men romanen handlar även om den darriga resan ut i världen och vidare in i vuxenlivet. Så boken kan väl klassas vara en "coming of age"-roman eller autofiktiv berättelse.
Intressant för mig är de teman som tas upp i romanen bland annat om hur Sverige efter kriget (guldåldern för Sverige) tog in unga, kvinnor som hembiträden från krigshärjade områden som Tyskland, Finland och Norge. Dessa unga kvinnor fick sedan jobba dygnet runt under flera årds tid, oavlönade och med hotet att skickas tillbaka hem om de klagade över sina förhållanden hos den nya värdfamiljen. En del av Sveriges historia man inte så gärna pratar om. Lindberg De Geer skriver också om samma problematik i England, där britterna importerade unga kvinnor som au pairs men i verkligheten jobbade de som städhjälp och hade lite att göra med familjens barn. Om vi ska fortsätta på temat tabu behandlar boken även lobotomi, avhumaniserande mentalvård samt olagligt utförda aborter. Sen skadar det ju aldrig att boken utspelar sig under det fria 1960-talet! Jag kan aldrig få nog av dessa skildringar.
Den här romanen ryckte verkligen med mig från första sidan och jag hade svårt att släppa boken. Den fängslade mig totalt. Ser framemot att läsa uppföljningen "Under Belägring" så snabbt som möjligt. Hoppas att den är lika bra. Jag vill iallafall veta vad som händer Mona.
Livet händer runt Mona och hon forslas med i det. Oftast är det något slags elände hon lever i på olika sätt, smärtsamma relationer och utsatthet. Avsaknad av egenmakt blir som ett genomgående tema. Berättandet är nästan hetsigt och samtidigt väldigt avskalat. Händelser utan känslor. Vi pratade om i bokklubben att det kanske är en del i hennes uppväxt att inte ha fått hjälp och utrymme att lära sig att kunna hantera, bearbeta och förstå sina känslor på ett bra sätt och därför blir händelserna inte präglade av hur det kändes utan bara vad som skedde, och då är det ju ett rimligt sätt att berätta på.
Jag tycker det är en berättelse som är värd att berättas, en intressant och gripande historia men jag tror det kanske känslolösa och samtidigt stressade berättandet gjorde det svårt för mig att komma nära.
Den här romanen känns ärlig och rättfram. Den verkar självupplevd, även om jag inte vet att det är just så. Mona i romanen har svårt att knyta an till människor och söker sig fram i livet samtidigt som hon får ta många smällar. Tidsbilden från 60-talets Tyskland och England är trovärdig, liksom beskrivningen av hennes utbildning och jobb inom psykvården. Konsten ligger hela tiden i bakgrunden och väntar på att få komma fram. Det som berör mig mest är barnets födelse och hur hon äntligen kan knyta an till en människa.
Gillade denna bok mycket. Vet inte riktigt varför, handlingen består i princip bara av en beskrivning av en ung kvinnas uppväxt. Hennes liv är i och för sig på många sätt både spännande och intressant, men det är liksom inte så mycket mer än så. Möjligtvis har jag missförstått boken, men förstår inte riktigt vad författaren hade för syfte och budskap med den, förutom att kanske berätta om sitt liv som ung.