När allt gick under: brev från den romerska republikens sista år / Marcus Tullius Cicero; översättning och inledning av Eric Cullhed

by Marcus Tullius Cicero, Eric Cullhed (Translator)

Genres: History, Biography, Nonfiction, Classics

223 pages, Hardcover

Published January 1, 2017

About the author

Born 3 January 106 BC, Arpinum, Italy
Died 7 December 43 BC (aged 63), Formia, Italy

Marcus Tullius Cicero was a Roman philosopher, statesman, lawyer, political theorist, and Roman constitutionalist. Cicero is widely considered one of Rome's greatest orators and prose stylists.

Alternate profiles:
Cicéron
Marco Tullio Cicerone
Cicerone

Note: All editions should have Marcus Tullius Cicero as primary author. Editions with another name on the cover should have that name added as secondary author.

Reviews

[Michael Eklund · Rating 4 out of 5]

Fascinerande och svindlande känsla att läsa Ciceros brev (man förstår Petrarca!). När Cicero skriver ner en dialog han haft med Gajus Julius Ceasar känner man hur pulsen går upp och hjärtat slår hastigare. Vilken direktförnimmelse.
Och man får en inblick i ett samhälle och ett liv när respekten för lagarna försvinner, när korruptionen ökar, när marken försvinner under deras fötter.

Även med förklaringar till breven saknar jag både ett person- och ett ortsregister. Och gärna en karta eller två.

[Hanna]

“Jag har omfamnat min ledighet så häftigt att jag inte längre kan skiljas från den. Så jag ägnar mig åt nöjesläsning. Böcker har jag gott om här i Antium. Eller så räknar jag vågorna. Vädret hindrar nämligen makrillfiske.” (59 f.v.t)

“Jag har levt, jag har blomstrat; det var inte någon förbrytelse som fick mig på fall, bara min förträfflighet.” (58 f.v.t)

“Brev kan ju inte rodna.” (57 f.v.t)

“Det finns nämligen ingenting som skänker läsaren större njutning än växlande omständigheter och skiftande öden. Även om jag knappast ville genomleva det där ska det bli underbart att läsa om dem.” (55 f.v.t)

“Säkert har du ägnat morgnarna åt ströläsning i sängkammaren med dess utsikt över Stabiaebukten.” (55 f.v.t)

“Spelen var enormt påkostade, om du nu undrar, men knappast i din smak. (...) Din favorit, min vän Aisopos, bjöd på en föreställning som alla ivrigt önskade skulle ta slut. (...) Varför ens berätta resten? Du vet hur det brukar vara. Men det var ännu tråkigare än vad blygsamma skådespel annars brukar vara, eftersom det pampiga spektaklet tog bort allt roligt. Du är nog glad att du missade det här överdådet. Vilken nytta gör sex hundra mulåsnor i Klytaimnestra, tre tusen vinkrus i Trojanska hästen eller prålig rustning på otaliga ryttare och fotsoldater i något fälttåg?” (55 f.v.t)

“De atletiska tävlingarna är jag säker på att du inte hade velat se. Du har ju sagt att du avskyr gladiatorer. Till och med Pompeius medger att de var ett slöseri på arbetskraft och olja! Sedan kvarstod uppvisningar med vilda djur, två om dagen under fem dagar. Storslagna! Det förnekar ingen. Men vilken njutning kan en kultiverad människa få av någon klen stackare som slits i stycken av ett mäktigt vilddjur, eller av ett vackert vilddjur som genomborras av ett jaktspjut? Om det nu finns någon poäng med det har du ändå sett det förr flera gånger, det vi såg var inget nytt. Den sista dagen var elefanternas. Folkmassan greps av stor förundran men knappast av njutning. Nej, snarare då av en gnutta medlidande och insikt om att det finns något gemensamt mellan dessa vidunder och människosläktet.” (55 f.v.t)

“Ta bara hand om din sköra hälsa, så att du kan besöka mina gårdar på landsbygden och färdas omkring med mig i bärstol.” (55 f.v.t)

“Du ber mig skriva vers. Men kära du, inte har väl jag tid till det? Och ärligt talet: ämnet du vill att jag ska besjunga är inte direkt inspirerande. Varför ber du mig skriva om tidvatten i Britannien och annat som jag inte ens kan föreställa mig?” (54 f.v.t)

“Söla inte, och gå inte och tro att de berömda orden ‘Känn dig själv’ enbart uppmuntrar till minskat högmod utan även till kännedom om våra goda sidor.” (54 f.v.t)

“Just nu förbereder han storslagna idrottstävlingar, de mest påkostade någonsin. Vilken jubelidiot! För det första: ingen har bett om sådana. För det andra: han har redan ordnat magnifika spel. För det tredje: han har inte råd.” (54 f.v.t)

“Av ditt brev förstår jag att vår vän Caesar betraktar dig som en expert på juridik. Tur för dig att du rest till en plats där man över huvud taget tillskriver dig någon kunskap. Om du bara hade följt med till Britannien skulle du ha varit den lärdaste mannen på hela ön”. (54 f.v.t)

“Men jag hade önskat att de inte bara brytt sig om min överlevnad på läkares manér, utan även min styrka och mina uppenbarelser, som idrottstränare gör.” (54 f.v.t)

“Jag är inte heller den som envisas med att stå fast vid en viss åsikt trots att omständigheterna och alla hederliga människors vilja förändras. Tvärtom måste man ge vika för nya tider. Att framhärda med en och samma inställning har aldrig varit en särskilt beundransvärd egenskap hos framstående politiker. Nej, det är precis som på havet: en god seglare följer väderleken om han inte kan nå hamn. Om han däremot kan nå hamn genom att vända seglen är det bara idiotiskt att hålla kursen och riskera allt i stället för att förändra den men ändå nå dit man ville. På samma sätt måste vi alla i politiken sträva efter det mål som jag så ofta framhållit: frid med värdighet. Vi måste inte alltid säga detsamma men däremot alltid sträva efter detsamma.” (54 f.v.t)

“Mitt uppe i alla dessa beryktade rättsfall och nya lagstiftningar är jag så upptagen att jag dagligen ber till gudarna att det inte blir skottmånad, så att jag får träffa dig så snart som möjligt.” (51 f.v.t)

“Jag hade lagt mig till bords kring tvåtiden när jag skrev utkastet till detta brev. ‘Var?’ undrar du. Hos Volumnius Eutrapelus. På min ena sida ligger Atticus, på min andra Verrius, dina kära vänner. Om jag känner dig rätt kanske du förvånas över att slavar som vi har det så festligt. Men vad ska jag göra då? Min fråga är uppriktig! Du som går och lyssnar på filosofer och allt: ska jag plåga och tortera mig själv? Vinner jag något på det? Och i så fall, hur länge bör jag hålla på?” (46 f.v.t)

“Middagar struntar jag egentligen i (...) Men jag har svårt att komma på någonting bättre att göra mellan den stund jag lägger ifrån mig pennan och sängdags.” (46 f.v.t)

“Äsch, sådant är livet! Varje dag lite läsande och skrivande. Därefter är jag skyldig mina vänner lite tid och då äter vi middag tillsammans. Vi bryter inte mot lagen (ärligt talat vet jag inte om det finns några lagar längre.)” (46 f.v.t)

“Ett alternativ skulle förstås kunna vara att dö i sängen. Det vore inte så dumt, men den önskan verkar aldrig infrias.” (46 f.v.t)

“Min hälsa förbättras. Den förlorade jag när jag slutade med min träning.” (46 f.v.t)

“Sist men inte minst (enligt dig kanske främst): jag har redan tagit död på fler påfåglar här än du på späda små duvor. Du sitter där och njuter av Haterius lag och rätt, men jag sitter här och njuter av rätt efter rätt som Hirtius dukar upp.” (46 f.v.t)

“Det är bättre att dö av matsmältningsbesvär här än av svält där borta. (...) Om du inte tänker på framtiden är det ute med dig! Du kan fortfarande hoppa upp på den där mulåsnan, som du säger är allt du har kvar efter att du ätit upp din häst. Rid till Rom! Jag ska se till att du får en liten bänk i mitt klassrum där du kan tjäna som min assistent. Du ska till och med få en liten dyna.” (46 f.v.t)

“Först översvämmades ju vår stad av invandrare, och nu har även de byxbärande folken bortom Alperna anslutit sig.” (46 f.v.t)

“Då så, precis som augurer och astrologer har jag nu etablerat mina politiska spådomars trovärdighet genom exempel på tidigare profetior. Mina förutsägelser förtjänar tilltro, för de grundar sig inte på flyttfåglars flykt eller sångfåglars läten från ett visst väderstreck, som vår lärdom föreskriver. Mina profetior utgår inte från kycklingarnas lyckobringande och ljudliga ätande, utan det är andra tecken jag observerar. Kanske är de inte mycket säkrare, men de är åtminstone inte lika dunkla och mindre lätta att ta miste på. De järtecken jag observerat faller in i två olika kategorier: vissa utläser jag i Caesar själv, andra i den politiska situationens natur och bevekelsegrunder.” (46 f.v.t)

“I hela tio dagar har jag plågats av svår magsjuka (...) Det var nämligen förordningen om slöseri som orsakade den. Poängen var ju att den skulle ge upphov till sparsamhet! Men dina njutningslystna vänner strävar nu efter att höja statusen på grödor som inte inbegrips av lagen och piffar upp alla möjliga slags svampar, örter och grässlag så de överträffar allt anant. Jag fick stifta bekantskap med sådana läckerheter vid en augurbankett hos Lentulus. (...) Tänka sig att jag, som utan problem avstår från ostron och ål, föll offer för betor och malva! Hädanefter ska jag vara försiktigare.” (64-45 f.v.t)

“Du önskar att jag ska återhämta mig från min sorg. Men du vet precis hur mycket jag har ansträngt mig för min egen skull. Hemma hos dig har jag läst vartenda verk om lindring av sorg som någon någonsin skrivit. Men min smärta besegrar all tröst. Jag har till och med gjort något som säkert ingen gjort förut: Jag har skrivit en bok för att trösta mig själv.” (45 f.v.t)

“Och glöm inte att du är Cicero! Du brukar ge order och råd till andra. Bete dig inte som dåliga läkare, som gör anspråk på medicinsk kunskap om andra människors sjukdomar men är oförmögna att bota sig själva. Nej, den behandling du vanligtvis föreskriver för andra ska du själv underkasta dig.” (Servius, 45 f.v.t)

“Men jag måste fråga: allt det här med akuta och grava accenter, vad hjälper det när det kommer till meningen med livet?” (45 f.v.t)

“I utbyte för den stund i solen du åtnjöt på min lilla gräsmatta ska jag få sola mig i lugn och ro hos dig, och det med sololja.” (45 f.v.t)

“Brutus var hos mig. Han ville innerligt att jag skulle hålla ett tal till Caesar. Jag sade ja, men processionen avskräcker mig.” (45 f.v.t)

“Han blev insmord och slog sig ner till bords. Han gick på kräkmedel, så han åt och drack med aptit och glädje.” (45 f.v.t)

“I det läget lånade jag lite av din vältalighet. Det vill säga, jag teg.” (45 f.v.t)

“Inte läge att bita i vitlöken.” (45 f.v.t)

“Jaha? Var det här allt som vår käre Brutus ville åstadkomma - att hamna i Lanuvium? (...) Att Caesars alla dåd, skrifter, utsagor, löften och tankar skulle ha större kraft än om han fortfarande varit vid liv?” (44 f.v.t)

“Å, käre Atticus, jag är rädd att den femtonde mars inte gav oss någonting förutom glädje över att vårt hat stillats och vår smärta hämnats.” (44 f.v.t)

“Han kan inte ett dugg om dialektik men är inte så dålig på aritmetik…” (44 f.v.t)

“Men allt är underkastat slumpen, som har större makt än förnuftet i situationer som dessa. Låt oss fokusera på det vi har kontroll över, nämligen att utstå allt som sker med styrka och visdom, och komma ihåg att vi är människor. Och låt oss finna glädje inte bara i läsande och skrivande, utan även i vad som hände den femtonde mars.” (44 f.v.t)

“Marcus Antonius skrev till mig (...) Du kommer också att se att han skriver med sådan fräckhet, skamlöshet och ondska att jag rätt ofta önskar att Caesar var tillbaka.” (44 f.v.t)

[Jon · Rating 3 out of 5]

Helt okej om man gillar att läsa gamla brev. Cicero verkar dock ha varit ganska störig.

[Henning · Rating 2 out of 5]

Boken innehåller extremt lite bakgrundsinformation och inga förklarande noter, så om du är okunnig om romersk historia blir det till att googla en hel del. Språket är så pass förenklat och anpassat till en modern svensk läsare schvungen och elegansen ofta går om intet. Jag hajade exempelvis till över det uppenbarligen (?) latinska uttrycket "vara okej".