Mamman såg sig själv stå framför en massiv stenmur. Hon måste över till andra sidan. Men det fanns ingen öppning, eller det minsta lilla hål att ta sig igenom. Hon slog på muren med sina bara händer. Hon klöste och rev. Det enda hon åstadkom med sina hopplösa försök var att hon rev sina händer blodiga. Hon kunde inte göra hål i muren. Och hon kunde inte komma över den. Det fanns ingen väg framåt.
Mamman är en självbiografisk bok, skriven av Gerd Snellman. Läsaren tas med på en dramatisk färd genom ett innehållsrikt liv. När drogmissbruk, sorg och död tränger sig på, sätts moderskärleken på prov. Kan den trots allt bestå?
Gerd Snellman är hustru, sjubarnsmor och teologie doktor. Hon är bosatt i Jakobstad.
En otrolig bok. Jag blir först lite förundrad över tredje-personperspektivet, men efter en stund så vänjer jag mig, och det funkar riktigt bra. Det gör att det blir en objektivitet i berättelsen som faktiskt ger lite tyngd. Historien som helhet är otroligt fängslande och detta är en bok man läser nästan från pärm till pärm. Hon skriver enkelt men djupt och man kan riktigt känna hur känslorna kryper från boken till mig.