Nu är de vuxna, med fruar, karriärer, barn. Men de träffas fortfarande och håller ihop, killarna som en gång utgjorde Gänget. Så försvinner en av dem, och advokat Shirin Nouri blir plötsligt indragen i en historia där det förflutna gör sig påmint med brutal kraft.
Vad hände den där kvällen på Fåfängan för nästan tjugo år sedan?
Katarina Wennstam är en av Sveriges mest lästa författare med en bakgrund som kriminaljournalist i SVT. Som frontfigur i den svenska debatten om kvinnors rättigheter och lika villkor har Wennstam varit avgörande för flera viktiga lagändringar, bland annat den nya samtyckeslagen som trädde i kraft 2018. Sekelskiftesmorden innebär en vändning i Wennstams författarskap, utan att skifta fokus från kvinnofrågorna.
Efter två decennier som journalist, författare och debattör i feministiska och kriminalpolitiska frågor har Katarina idag en hög trovärdighet och en stor plattform på sociala medier. Hennes böcker har älskats av läsare och litteraturkritiker och hennes första bok, Flickan och skulden, betraktas idag som en kultbok.
Katarina Wennstam är verkligen en av mina absoluta favoritförfattare. Det här är den tolfte boken som jag har läst av henne. Det är den åttonde spänningsromanen. Sen har jag dessutom läst en ungdomsbok och tre stycken dokumentära faktaböcker.
Jag har tyckt väldigt mycket både om ungdomsboken och om hennes dokumentära böcker. Men det är ändå hennes spänningsromaner som jag tycker allra bäst om.
Hon har ett fantastiskt sätt att skriva romaner på, som inte liknar många andras. För det är alltid en lättläst, spännande och oförutsägbar spänningshistoria i böckerna. Men det är också väldigt mycket sanning i böckerna, som nästan alltid handlar om mäns våld mot kvinnor. Böckerna speglar alltid verkligheten, och det är det som gör dom så otroligt bra.
Och hennes nya bok, Gänget, är inget undantag, för den är precis lika bra som dom tidigare böckerna. Även den handlar om mäns våld mot kvinnor. Och om män i grupp.
Gänget är en fristående fortsättning på serien med Shirin Nouri och Charlotta Lugn i huvudrollerna. Boken innan denna är Skymningsflickan.
Rekommenderar absolut boken, precis som jag gör med Katarina Wennstams alla tidigare böcker.
Detta är ju inte min genre. Det krävs enormt mycket för att jag ska ge en deckare högre betyg. Jag tror att de som gillar genren skulle uppskatta denna bok mycket mer. Och jag vill även belysa det viktiga Katarina Wennstam gör i att i sina böcker belysa mäns våld mot kvinnor.
Jag fortsätter läsa Katarina Wennstams spänningsromaner, nu som inbundna böcker. ”Gänget” har jag haft i bokhyllan ett bra tag. Den här gången handlar det om skuld och skam, och om gruppens livsfarliga inverkan på individen.
Katarina Wennstam har skrivit ännu en mycket spännande, samhällsaktuell, skrämmande deckare som det var helt omöjligt att lägga ifrån sig. Det handlar om rasism, synen på kvinnor och hur kraftfullt grupptrycket kan vara. En gruppvåldtäkt begås och här skriver Katarina med fokus på gärningsmännen och hur killar i en grupp hetsas till att begå övergrepp.
Hon får mig som läsare att se flera sidor av händelserna och ger mig nya perspektiv. Det gillar jag. Nu läser jag vidare. Två ytterligare böcker i serien väntar.
"Vad vet man egentligen om folk?" Det här är en tuff bok, ämnet gör ont att läsa om, just för att det är ständigt lika aktuellt och tyvärr, åtminstone vad gäller attityder, på vissa sätt tycks stampa på samma fläck än idag. För den som har läst Flickan och skulden eller En riktig våldtäktsman är det tydligt vartåt det leder, men det är inte mindre förkrossande för det. Det är en viktig sanning att människor som gör monstruösa saker fortfarande är människor. Ska vi göra dem till monster passar praktiskt taget ingen in på den bilden - och voila, vi har vår våldtäktskultur, där förövaren kan ursäktas för att han är full medan offret ska lastas för samma sak. Jag uppskattade bokens skiftande framställningar av vad förövare kan leva (eller inte leva) med, hur de hanterar sin egen skuld, vilka de väljer att bli. Och just för att den är fiktiv finns någon slags bitterljuv känsla av om inte upprättelse, så åtminstone förlösande hämnd där i slutet. Liten känsla av att bli skriven på näsan finns där ibland, men den uppvägs av bokens rättspatos.
Jag har sett fram emot att läsa Katarina Wennstams nya bok sedan jag någon gång på senvintern fick veta vad den skulle komma att handla om. En bok om gruppens inverkan på individen, om normer och om konsekvenser av de val man gör. Och detta vävs in i en mordhistoria om skuld och skam som börjar med att en numera vuxen man från det gamla ungdomsgänget tar sitt liv. Det låter ju onekligen både intressant och spännande. Och det är det.
Det här är en lättläst och lagom spännande roman med en intrig som håller ihop, men som kanske är litet av det enklare slaget i mitt tycke. Alla delar i intrigen är inte självklara från början, men det är ganska uppenbart hur det hänger ihop och ungefär vad som kommer att hända. Författaren har själv sagt i intervjuer att hennes mål med romanerna är att få ut sitt budskap genom att skapa så kallade bladvändare. Det är enklare att påverka genom romaner än genom mer svårtillgängliga facktexter. Det är också väldigt tydligt att det är just det som är Katarina Wennstams syfte. Det fungerar, boken sätter igång tankar om det som sker såväl i romanformen som i verkligheten. Men ibland blir det litet för mycket information om mäns övergrepp mot kvinnor och om näthat i generella termer kring lagändringar och juridisk praxis, utan att det har någon direkt relevans för handlingen.
Katarina Wennstam har uppnått precis det hon själv uttalat att hon vill uppnå med sina romaner, vilket innebär att jag läser ut boken i ett enda svep och jag funderar en hel del på det som sker i boken och diskuterar det med både min man och våra snart tonåriga tjejer. Ett tips till författaren, om hon vill nå ut även till män med sina böcker, är att skriva spänningsromaner med en manlig huvudperson. Män läser helst böcker om män, och den här typen av romaner skulle verkligen behöva läsas inte bara av kvinnor utan även av män.
Jag gillar Katarina Wennstams böcker. Det är skrivna med ett bra språk, är lättlästa, spännande och blandar fiktion med viktiga fakta. Mycket fokus är på mäns våld mot kvinnor och hur det påverkar inte bara individen utan även rättssamhället. Gänget är inget undantag, förutom mäns våld mot kvinnor tas också frågan om rasism upp och hur gruppen påverkar individen.
Som alltid mycket angeläget ämne, drivet skrivet, intressant att historien utspelar sig nästan i mitt kvarter, men lite väl skissartad i några delar, t ex upplösningen
Väldigt aktuell dena #metoo-höst. Gillar alltid Wennstam, men här kändes det som att tematiken blev skriven oss på näsan med repliker fyllda av fakta, på ett sätt som helt enkelt inte kändes trovärdigt.
Älskar Katarina Wennstam som person, och hennes feministiska och antirasistiska politik får ta stor plats i denna spänningsroman. Klassiska deckare är verkligen inte min favorit, men den var välskriven, intressant och ganska spännande och jag förutsåg inte vem mördaren var. Lyssnade på den som ljudbok och Alexandra Rapaport är en riktigt bra uppläsare! Kommer definitivt rekommendera Wennstam till personer som gillar deckare.
Tyvärr blev jag besviken på denna bok. Wennstam skriver bra (ack så skönt med få eller inga språkfel!) och är kunnig om området, särskilt vad gäller våld mot kvinnor, men nu känns det som att hon kanske har uttömt sin fantasi vad gäller "kreativa mord" etc. Det här blir förutsägbart blandat med alltför orealistiskt för att vara intressant. Man får inte veta hur slutet blir, faktiskt, även om man kan ana.
Deckare som bygger på "någon som blev illa behandlad som barn och som 30 år senare hämnas" har det blivit alltför många av. Jag kan inte tro att det är något vanligt förekommande och Wennstam får mig inte att känna att det är ett troligt scenario.
Snabbläst, lättläst och hyfsat underhållande även om man irriteras av innehållet till en del. Men läs hellre någon annan av Wennstams mycket bättre böcker!
Det kändes som att Sanna nyheter inte helt hade lika mycket att göra med fallet, som jag hade hoppats på. Det kändes lite onödvendigt, och som ett c-plot som kanske skulle ha varit i en annan bok. Jag vet inte.
Men älskade slutet. Hur Martina fortfarande inte vet, man känner verkligen inte folk. Att beatrice slapp… Eller kanske inte, man vet ju inte. Men det kändes inte rätt om hon skulle dömas.
Så sjukt snyggt skriven och vilken plot twist att det inte var Jerker. Tyckte också det hade vart lite tråkigt.
Uuuuh Wennstam is a master of putting the finger on current problems and sharply turning them into a compelling story. Almost too good. It's too real, I want to read to escape uninformed racist newssites and gang rapes, not read more about them.
Wennstam makes believable suburban dads and rapists, in the same character, and overall it's just a really well-constructed read. But oh boy, is the world depressing.
Katarina Wennstam är alltid välformulerad, alltid aktuell och har alltid samma fokus. Hon har dessutom alltid kvinnor som huvudpersoner, och jag uppskattar verkligen konsekvensen (som aldrig blir förutsägbar eller tråkig). Detta är en habil spänningsroman som jag skulle rekommendera till vem som helst.
Jag gillade storyn, den var om angelägna ämnen, kvinnors rätt att inte bli offer för övergrepp och hotet från en spirande rasism. Tyvärr tycker jag att boken var övertydlig med vad som är rätt och fel. Även om jag håller med författaren i sak så hade det inte skadat att lägga in buskapet hacket mer subtilt, jag tror att både story och budskap hade vunnit på det.
Som vanligt av Wennstam så är det en väl underbyggd bok. Jag förstår att hon väljer romanformatet istället för fakta/repotageformat. Dock är det mest den fakta hon skriver om som intresserar mig. Den juridiska biten, statistik, journalistik etc. Romanfigurerna är inte helt lyckade men hennes ansträngningar att informera om våld mot kvinnor är beundransvärda, verkligen. Ljudbok.
Kaveriporukan törkeä teko paljastuu vuosikymmenten kuluttua, eikä yksikään osallisista voi enää väistää vastuuta. Miehet ovat nyt aikuisia, nousseet asemiin, heillä on urat, vaimot ja lapset. Mutta he tapaavat toisiaan yhä, saman lähiön kaverit, jotka aikoinaan muodostivat Jengin. Sitten yksi heistä katoaa. Mitä tapahtui ravintola Fåfängassa kauniina kesäiltana, melkein kaksikymmentä vuotta sitten? Asianajaja Shirin Nouri joutuu silmittömän someraivon kohteeksi tutkiessaan miehisen ryhmäpaineen ja häpeän sävyttämää tapausta rikoskomisario Charlotta Lugnin kanssa, joka on palannut töihin sairauslomansa jälkeen. Wennstam iskee jälleen suoraan miehisen vallankäytön ytimeen.
Lika bra och skrämmande som hennes tidigare böcker. Hon belyser händelser i samhället som man mycket väl kan tänka sig händer i verkligheten. Tänk vad mycket som påverkar ens handlingar i en gängrelation. Här visas att hela liv förstörs. Och kvinnor som blir utsatta. Jag lider med dem och inser hur lyckligt lottad jag är själv.
Denne 5. del i Wennstam sin krimserie holder seg innen temaet om vold mot kvinner, men mangler de store overraskelsene. En forvokst gutte gjeng treffes for innebandy spilling, men det som egentlig binder den sammen er ikke like uskyldig. Hva gjorde de til Anneli den gangen og klarer de å leve med det?
Ännu en stark spänningsroman från Katarina Wennstam. Karaktärerna känns igen från tidigare böcker, precis som temat som rör sexuell våld, manlighetsnormer och mäns våld mot kvinnor. En bra historia med oväntade vändningar och ett medryckande tempo. LB
Liknande tema om sexuellt utnyttjande och våldtäkt men även fokus på den ryktesspridning via olika skvaller sidor på nätet i denna femte bok om Charlotta Lugn. Älskar hur Katarina Wennstam tar denna debatt samtidigt som hon håller spänningen vid liv. Längtar redan efter nästa.
Välskriven och läsvärd om mäns våld mot kvinnor. Hon passar även på att ge en rejäl känga åt högerpopulismen och dess kvinnohat. Men boken tillför inte direkt något nytt till debatten. Inga nya infallsvinklar ges direkt. Men slutet är något oväntat och frustrerande. På ett bra sätt :-)
Gillar hur varje kapitel är skrivet ut de olika karaktärernas perspektiv. Spännande och ofta en riktig bladvändare. Plot twist i slutet som kanske blir lite platt men tycker fokus hamnar mer på kvinnorna i boken, i relation till det samhälle vi lever i.
Spännande men tyckte slutet gick lite för snabbt för att man skulle få någon riktig sympati för mördaren som jag fattar ändå var meningen. Storylinen om nyhetssidan tillförde också väldigt lite och hängde inte ihop med resten på något bra sätt i slutet, naahh
This entire review has been hidden because of spoilers.
Wennstams karaktärer fortsätter att vara mänskligt felbara oxh vanliga och en del av dem är hjältar och andra brottslingar. Alla är dock med som enliten pusselbit i samhällspusslet Wennstam lägger, bok för bok, och vi läsare tackar henne verkligen för det!