Antiken är så mycket mer än bara Athen och Rom. Till antikens värld hör också Mesopotamien och Mykene, egyptier och etrusker, Hatshepsut och Hannibal. Många måste få en plats för att vi ska kunna förstå vad som förenar den antika världen med vår egen, liksom vad som skiljer den från vår. Detta är utgångspunkten för denna bok om antikens kultur och samhällsliv. Vi möter en ganska främmande värld där slavar var ständigt närvarande, där religionen genomsyrade alla aspekter av tillvaron, och där tiden oftast uppfattades som cyklisk. Men vi möter också en värld som vi är väl förtrogna med, där vetenskap och politik får former som behållits till våra dagar, där storstäder och internationella kontaktnät var vanligt, och där krig och naturkatastrofer förstört mycket av vad människor försökt bygga upp.
Vissa av de 40 tusen miljarder namn och årtal som nämns har jag faktiskt redan glömt men boken är ändå en mycket bra och, när man väl kom i i den, RAPP sammanfattning av vad som hände vissa delar av den här världen under ett antal år för ett tag sedan
En mycket intresseväckande bok men som dock innehåller flera brister. I vissa delar av boken hoppar man fram och tillbaka några år i tidslinjen mellan varje stycke. Detta försämrar läsupplevelsen och hade enkelt kunnat undvikits. Delen som fokuserar på "övergången" mellan Julius Caesar och Octavianus (Augustus) är otydlig beträffande hur denna komplicerade historiska period återges. Författaren ger här otillräcklig kontext genom att inte förklara det (svårtolkade) bakomliggande strategiska maktspelet, någonting som är väsentligt för att begripa denna historiska process. Flera viktiga aspekter rörande hur man bör tolka historian som boken berör tycks överblickas av författarna. Men detta är mer eller mindre förståeligt då boken är ett sammanfattande verk. Därutöver uteblir sammanfattande avslutningar (särskilt i slutet av boken), vilket försvårar för läsaren som inte är bekant med antikens historia att förstå vad man ska lägga vikt vid av det som förmedlas. Flera romerska kejsare gavs alldeles för lite utrymme. Exempelvis fick Antoninus Pius hela en mening i hela boken...