Hjälpen är här! Landets roligaste forskare berättar om hur du ska begripa om du möts av rena påhitt och om vetenskapliga rön ens är vetenskapliga.
Vet du egentligen hur man bedömer en så kallad vetenskaplig rapport som säger att kaffe ger dig cancer? Eller att snus kan vara bra för konditionen? Eller att klimatförändringarna är en bluff? I dessa tider av "alternativa fakta", fejknyheter och halvsanningar kommer forskaren och vetenskapsevangelisten Emma Frans med en välbehövlig hjälpreda för de som inte riktigt vet vad de ska tro när de tar del av nyhetsflödet eller påståenden från bekanta. Larmrapporten -att skilja vetenskap från trams är en bok som lär dig mycket om hur fakta och påstådda fakta ska tolkas och bedömas. Den riktar sig lika mycket till ungdomar som till vuxna och pensionärer - till alla som behöver förbättra sin vetenskapskoll.
Emma Frans är doktor i medicinsk epidemiologi. Hon är forskare vid Karolinska institutet och University of Oxford, dessutom vetenskapsskribent och har kallats för en av de roligaste svenskarna på Twitter. Hon har även dragit igång twitterkontot Alternativa flashar där hon lyfter fram viktiga och positiva nyheter, inte sällan på vetenskapsområdet, som försvinner i mediebruset.
Frans skriver med en effektiv och tillgänglig prosa. Hon förklarar vetenskap på ett föredömligt sätt. En bok som alla borde läsa i dessa tider av alternativa fakta, påverkanskampanjer och konspirationsteorier som formligen exploderar i styrka.
Få saker gör mig så fly förbannad som när skrupellösa människor försöker profitera på andra människors hälsa och vår okunskap om densamma. Det må vara snake oil-försäljare, homeopater, livsstilsgurus eller vaccinmotståndare.
Emma Frans gör en grundlig genomgång om vad som krävs av en vetenskaplig studie, hur olika studier tolkas och vilka fallgropar som en lekman kan falla i. Hon gör det bra, tycker jag, men ibland blir det kanske lite för avancerat för den målgrupp som allra helst borde läsa denna bok.
Jag önskar verkligen att jag hade läst denna under gymnasietiden! Eller i alla fall innan jag började universitetet. Den förklarar väl hur forskning fungerar och vad vetenskap är, något jag känner att skolsystemet har missat att lära ut. Många bra begrepp på fenomen en kan känna igen sig i. Vissa intressanta anekdoter. Måste-läsning för alla under 20 år!
Det är väl inget som är direkt fel, men det är inte jättebra heller. En hel del resonemang är bra och tydliga. Men i stort sett alla exempel på trams som tas upp stryker den standardmässiga, "politiskt korrekta" (notera mina ironiska citattecken) åsiktsriktningen medhårs. Det kunde ha funnits en poäng att ta med ett längre resonemang om trams som många råkar hålla med om, exempelvis att GMO är farligt. Hennes resonemang om vad vetenskap är utgår från ett ganska snävt naturvetenskapligt kvantitativt synsätt. Statistik är viktigt, men vetenskap kan också bestå i klara, logiska resonemang som är i grunden kvalitativa. Det finns heller inte mycket om vetenskapliga fiaskon. Författaren är forskare vid KI och det borde ha varit naturligt att diskutera Macchiarini-skandalen. Trams finns även inom vetenskapen ibland.
Jag läser inte facklitteratur. Punkt. Emma Frans har alltså kallats för Sveriges roligaste tjej, trots att hon definitivt inte är en tjej, och jag skrattade inte en ända gång. MEN, fan vilket bra bok? Asså verkligen, för en person som sätter största tilltron till vetenskapen typ är denna fantastisk, men jag tror även andra skulle tycka det. Så mycket bra redskap för att kunna förhålla sig till samhällets alla LARMRAPPORTER, läs för din egen skull, asså verkligen din egen skull! Aldrig varit mer viktigt att lära sig om hur man ska förhålla sig av denna flodvåg av information man möter varje dag. Man lär sig mycket om att vara lite lagom sval mot det i skolan men här har vi de äkta riktiga verktygen för att faktiskt veta när det är läge att spring och när det är läge att klättra upp i en palm.
En bok som man borde sätta i händerna på alla gymnasister. Verkligen viktig kunskap att få ut men för mig personligen så var boken inte direkt som handen i handsken.
Plus för att det är ett relevant ämne, boken är bra skriven och den håller sig kortfattad. Jag såg tyvärr inte syftet med boken dock. Såklart skulle det vara bra om all fakta vi delar och läser online vore vetenskapligt korrekt och sådär. Men jag vet inte hur denna bok skulle förbättra läget. Jag känner inte riktigt att min förmåga att identifiera dåliga källor har förbättras något enormt. Någonstans därute kanske det finns personer som inte vet vad de ska lita på online. Kul för dem. Läs denna boken då. Den är kort.
En del information och exempel var bekant sen tidigare, en del fick mig att fundera och en del var helt nytt. Jag tyckte om checklistan på slutet som även fungerar som en kortare sammanfattning av det som behandlas. Det är definitivt en bok som alla bör läsa i denna "post-sannings-samhälle" som vi tycks leva i.
Populärvetenskapligt om vetenskapsteori och -etik. Och väldigt mycket om det sunda bondförnuftet som vi är sena med att tillämpa på dagens medier. Vilket jättejobb av Frans att få något så till synes knastertorrt ämne bli högaktuellt och framför allt roligt! Det mesta var bekant för mig men jag tar med mig Frans sätt att popularisera vetenskap, hon gör det så bra. Borde vara obligatorisk läsning för i princip alla 🤗
Jag vet inte riktigt hur jag ska klassificera denna bok. Det är inte psykologi. Inte forskningsmetodik. Inte journalistik. Någon slags salig blandning av vad man bör tänka på då man inhämtar, bedömer och delar information.
Välskriven, full av pointer men stundvis långrandig och mycket repetition.
Ändå läsvärd för de som har svårt att bedöma relevans i information och statistik.
Det är en viktig bok med ett samtida, relevant budskap. Inledningen är stark och rolig, men i den senare delen av boken blir det torrt och tråkigt. Man hade klarat sig väl med halva. Dock tar jag med mig flera goda insikter och en hel del exempel att implementera i min undervisning.
Bra info på ett lättillgängligt sätt för de som inte har så bra koll på området. Hade önskat lite mer variation bland exemplen för att hålla boken mer opartisk och objektiv. Det hade gjort den lättare att implementera hos de som kanske allra mest behöver läsa den.
Mycket viktig information om hur vetenskap fungerar. Passar som vetenskapsintroduktion både för lekmän och de som ska skriva sitt första examensarbete, men även en bra påminnelse för de mer erfarna.
mycket informativ utan att vara elitistisk!!! lätt och rolig men har lärt mig massor. svinviktig om källkritik, kunskap, vetenskap, studier och hur dessa kan manipuleras. läs!
4.5-5 stjärnor Jag är så glad över denna bok! Länge har jag känt att det behövs något verktyg jag kan referera till när saker och ting börja bli lite pseudo-vetenskapliga/falska i omgivningen. Jag har alltid haft relativt lätt att se igenom alla dessa larmrapporter, förmodligen kanske för att jag också studerat epidemiologi. Denna bok var enkel, pedagogisk, intressant och rolig. Den tar upp många av de fällorna som görs när saker utan vetenskaplig grund börjar bli ”allmänna sanningar” och de olika begreppen som leder till dessa tankefällor. Jag rekommenderar den verkligen.
Det är svårt att skilja vetenskap och trams. Och den största lärdomen från Frans bok är att det inte finns någon kungsväg till kunskap.
"Larmrapporten" är en kort bok vars mål är att ge människor som inte arbetar inom det vetenskapliga fältet verktyg för att skilja på vad som bygger på gedigen vetenskap och trams, men även att förstå skillnader i säkerhet mellan olika former av studier. Boken utgår från de naturvetenskapliga metoderna och det finns ingen diskussion om metoder inom humaniora och mycket liten om samhällsvetenskap (och då främst kvalitativa, statistiska undersökningar). En inte alls orimlig avgränsning, men som kan vara bra för läsare att känna till innan de tar sig an boken.
Som många andra skriver här är det en välbehövlig bok. Men problemet är att den troligen missar sin tänkta målgrupp. Jag har svårt att se att människor ointresserade av vetenskap läser denna bok. I den mån de läser den är det stor risk att begreppsapparaten är tung (även om jag tycker Frans har gjort sitt bästa för att minimera den). Så boken lär främst predika för de redan övertygade.
Den som önskar supertydliga svar och verktyg för att förstå vad som är vetenskap och vad som är trams lär nog bli besvikna. Checklistan i slutet av boken är bra. Men många punkter kan tolkas och diskuteras och är i andra fall kan det vara svårt att hitta den information författaren påpekar att en ska leta efter. När Frans i checklistan och boken påpekar att det är värt att undersöka vilka som betalar för studier för de ofta har ett intresse i resultatet kan jag se framför mig hur anti-vaxxare och människor som misstror "medicinetablissemanget" hoppa upp och ner och skrika att "ja, exakt, läkemedelsföretagen vill bara sälja sina produkter och tjäna pengar! Precis som tobaksbolagen!" vilket Frans, med rätta, inte skulle hålla med om. Men i boken diskuteras inte riktigt utan de två fenomenen (de som köper forskning för att den ska passa sin agenda och de som hävdar att all forskning inom medicin är köpt av läkemedelsföretagen) skiljer sig åt. Idag är det ju också väldigt vanligt att skylla på att forskare har ekonomiska intressen som gör att de når sina resultat. Det påstås att klimatforskare har intresse av att överdriva effekterna av klimatförändringarna för att få mer forskningsanslag, att medicinska forskare är köpta av läkemedelsindustrin, att forskare inom oljeindustrin har ekonomiska intressen i att hävda att klimatförändringarna inte är så stora, etc. Själv är jag av åsikten att de två första påståendena bara är försök att misstänkliggöra forskare, medan det finns ett korn av sanning i det sistnämna (men jag något partisk här). Genomgången av vilket bevisvärde olika former av studier har är bra. Men där är problemet att det sällan står i de tidningsartiklar människor läser. Där sammanfattas resultatet till "chips ökar risken för cancer", "choklad är bra för att gå ner i vikt", etc. För att veta hur studien är gjord måste personen leta upp artikeln och läsa den (om den kan då de flesta artiklar är bakom betalväggar) och förstå det tekniska språket som använts och kunna uttolka hur studien har gjorts. Det är många steg som väldigt få kommer att orka ta.
För att kunna skilja vetenskap från trams räcker det inte med att läsa en bok eller två. För att göra det behöver du helt enkelt skaffa dig erfarenhet av att läsa om forskning och vetenskap. Det behöver inte vara forskningsartiklar, men det behöver vara texter som förmedlar forskningsresultat och som inte har en politiska agenda eller en bloggare som argumenterar för en viss diet. Efter att ha gjort det ett tag bygger en upp en intuition för vad som är välbelagt inom ett fält och vad som är mer kontroversiellt. Men det behöver ju inte nödvändigtvis betyda att det är korrekt, replikationskrisen inom speciellt socialpsykologin gjorde att mycket tidigare fastslagna slutsatser fick revideras. Som sagt, det finns ingen kungsväg till kunskap. Men "Larmrapporten" är åtminstone en hjälp på vägen.
Essentiellt är det en handbok i källkritiskt tänkande — en suverän sådan med väldigt bra exempel som målar upp resonemangen varvat med humor. Boken är också förvånansvärd pedagogisk. Det märks att Emma Frans är kunnig när det kommer till vetenskaplig metod, och jag som pluggar på högskola och läst en del metod finner många bitar självklara, men jag tror verkligen inte att det behövs någon högre utbildning för att finna boken självklar.
Det är många aspekter som tas upp — som läsare får man en tydlig överblick mycket konkret att kunna gå tillbaka till. Ett minus från mitt håll är att hon inte tar upp samtliga risker med att lita blint på experter. Vissa risker tas upp, vilket är bra, men jag önskar att hon hade tryckt lite mer på vad som faktiskt sägs/vad det faktiskt innebär när experter uttalar sig om sådant som ligger utanför deras expertområde. Något jag sett en hel del av under pandemin är trots allt debattartiklar från nationalekonomer som ska förklara hur smittan ter sig.
Men i korthet en väldigt bra handbok som jag verkligen kan rekommendera.
Ännu en faktabok som inte kommer få några stjärnor, då det känns orättvist.
Jag gillar Emma Frans och hennes sätt att förklara saker. Efter att ha lyssnat på hennes sommarprat i p1 blev jag sugen på att plocka upp denna. Och jag läste den på någon timme.
Boken är bra. Den går igenom vad som är bra på att tänka och titta på när det kommer till vetenskap för att se om studier är trovärdiga. Hur en ska prata med människor om vetenskap när en tycker att den andre har fel t.ex. Väldigt basic och det ska den vara så att alla kan ta till sig den. Inte för inte att Emma har blivit utnämnd till årets folkbildare.
Men.. Jag har nyligen gått en kurs på universitet som vetenskapliga förhållningssätt så nästan allt som tas upp i boken har jag läst om mer djupgående. Och dessutom klarat kursen med högsta betyg. Det är en bra repetition men lite för tätt inpå.
Läs den dock. Du kan knäcka den på en dag och den är tänkvärd.
Till att börja med var boken väldigt intressant, med en blandning av både igenkännande och ögonöppnare. Dessutom riktigt lättläst, med både humor och allvar. Men när Emma Frans börjar förklara hur olika vetenskapliga studier görs så tappar hon mig lite. Inte för att det är speciellt svårt att förstå, tvärtom förklarar hon på ett bra och enkelt sätt, men det blir för mycket. Jag har varken ork eller intresse för att lära mig skillnader i bevisvärde mellan olika studier, eller hur allt bör genomföras för att få ett så bra resultat som möjligt. Det jag tar med mig är att det inte alltid går att lita på studier gjorda av experter. Att jag först ska ta reda på vem/vilka som ligger bakom studien, vem har finansierat, finns intressekonflikter, kan det finns en dold agenda? Helt enkelt vara misstänksam och skeptisk till ALLT, innan jag har mer information!
Lättläst och roligt om hur kunskap och vetenskap fungerar. Den tar dessutom upp "cognitive biases", hur man är källkristisk, hur vetenskapliga experiment kan utföras, hur statistik kan vilseleda, samt hur man bäst ändrar någons (felaktiga) uppfattning. Ganska stort överlapp med boken Alternativa fakta av Åsa Wikforss. Den går mera på djupet, medans Larmrapporten är kortare och betydligt mera lättläst.
Bra exempel på att korrelation inte måste betyda orsakssamband: antalet drunkningsolyckor ökar när glassförsäljningen ökar. Men det ena orsakar inte det andra - både ökar när det är varmt väder (sommar).
Ett citat som jag gillade: "Jorden är rund och den snurrar, sägs det. Känns det så? Nej, det gör inte riktigt det, va? Nej, det känns som om jorden är platt och stilla men denna känsla överensstämmer inte med verkligheten."
Den som älskar statistik och vetenskap kommer säkert tycka att denna bok är jättebra.
Jag förstår nyttan med källgranskning innan man själv sprider vidare sådant som inte visar sig stämma. Men Jesus, enligt Emma Frans gäller detta så gott som allt man stöter på i livet och man ska gå djuupt i sina efterforskningar och hela tiden ställa följdfrågor till sig själv och andra för att få fram sanningen. På det hela blev allt så tröttsamt trots att jag höll med om mycket som sades.
Det absolut bästa med boken är citatet från en liten pojke, " Alla andra fyller år jämt, utom jag. Det är orättvist"
Ja, vad kan man säga? En del av faktan är väl av intresse för den som ännu inte lyckats få grepp om vad det innebär att vara kritiskt tänkande. Men samtidigt sker det inte särskilt mycket kritiskt tänkande av Emma Frans, som kontinuerligt bestrider sina egna argument och visdomsord genom att illvilligt måla ut vissa personer, grupper och ideologiska tankesätt som skadliga för den "fakta" som allmänheten bestämmer.
Beklagligt att något så viktigt som de ämnen som tas upp i denna bok besudlas av ett förorenat perspektiv.
This was part of the literature to a course I’m participating in about fake news, conspiracy theories and fact resistancd. I was very pleased with this since the book was interesting and entertaining at the same time. I learned that much of the information we receive is biased or flawed, that persistent myths still exist, that health research is often done on such a small base that it is not reliable, and that it can be almost impossible to turn someone who believes in disinformation. Good book about the time we live in now, the post-truth period.
Här förklarar Emma Frans på ett bra och tydligt sätt hur forskning går till och hur man förhåller sig källkritiskt till allt man läser.
Gillar att boken är en motpol mot samtiden som vimlar av tvärsäkra sanningssägare från den politiska höger- såväl som vänsterkanten och historie- och vetenskapsförnekare.
Helt klart en viktig bok som får en att förstå att sanningen sällan uttrycks 100% klickvänligt...
Inte riktigt skriven för mig som forskare, men jag kunde ändå få ut en del av den. Gör en del viktiga poänger som borde läsas av de som får sina nyheter via sociala medier och skumma hemsidor. Vissa ämnen dras igenom lite väl snabbt då, som avsnittet om statistik och data som gott hade kunnat utökas utan att göra boken för lång och oläslig.
En viktig bok om källkritik i en tid där vi ständigt utsätts för olika ”fakta” som inte går att kontrollera sanningen bakom.
Skriven på ett sätt som bör tilltala de flesta, såväl yngre läsare som den som redan tycker sig vara källkritisk (som jag) kan gynnas av att läsa den och påminna sig om olika möjliga fallgropar.
Mycket bra. Liksom, kort och koncist, med oftast väldigt tydliga exempel, och bra förklaringar av olika vetenskapliga begrepp och metoder. Definitivt en bok jag önskar att jag läst innan jag pluggade klart, men den är bra att ha med sig även i sitt vanliga liv.
Jag var lite besviken på den här boken. Den var lite väl enkel. Dock ger jag den en fyra, eftersom jag tycker att är en sån där bok som ingår i baskunskaperna och den är faktiskt väldigt enkel och lättillgänglig.