Malin bär ett nytt barn under sitt hjärta, men den här gången vet hon inte om det är ett kärleksbarn. Det kan vara Haralds barn - men det kan lika gärna vara Torgrims. Arvsynd ekade det inne i hennes huvud. Arvsynd. Gud kunne inte nöja sig med att straffa henne. Hennes synd måste även drabba de andra. Hon sträckte långsamt ut handen och famlade över nattduksbordet tills hennes fingrar fann farmors kors. Hon drog det till sig och lade munnen mot den kalla metallen och slöt ögonen. - Hjälp mig, farmor, viskade hon ut i det tysta rummet. Låt honom få leva! Hon lade försiktigt korset på det lilla huvudet som vilade mot hennes bröst och höll det där medan hennes hjärta grät om nåd. Sedan slöt hon handen om det igen och höll det mot munnen medan hon lutade huvudet bakåt på kudden och gav efter för gråten.
Anne-Lise Boge (f. 1939) er født og oppvokst på Grünerløkka i Oslo. Etter å ha bodd på Bogerud i mange år, flyttet hun til Holmlia. Hun er utdannet lærer, og arbeidet i osloskolen i 25 år. Anne-Lise bruker mye tid på å skrive, men også på å lese. Hennes yndlingsforfatter er Sigrid Undseth. Skrivingen fungerer til tider som terapi, sier Anne-Lise, og hun har ingen planer om å «legge inn årene». Familien betyr mye for Anne-Lise Boge, som har to voksne barn og seks barnebarn.
Nu pallar jag inte mer! 7 delar av 25.. Man blir ju nyfiken på vad som lockar läsare. +För att serien skildrar kvinnors roll i historien. Men när personligheterna i en serie inte utvecklas eller agerar på ett inte trovärdigt sätt så tappar man intresset. Men bra böcker att somna till...
The lion, the witch and the audacity of this bitch. Malin börjar serien som stark och osjälvisk och åtminstone halvintressant men är i skrivande stund (och har jobbat sig dit sen del 2) en social climbing, narcissistisk, självupptagen skank. Tvingar på sin stackars oäkting en gård han inte vill ha eller har behov av. Noll respekt för en karaktär som lustat över ett one night stand i typ sju år för att sedan pissa på sin underbare man för att ligga med engångskn*llets brorsa, 4 barn med 4 pappor. Heja dig skit-Malin. Men tur att hon är ”vacker” iaf. Och gud så fint hon väver. Orkar fan inte mer nu. Färdigläst.
Nu känns det som det blivit lite väl många mellanböcker på raken. Inte heller den här är någon höjdare, även om den har några episoder som är fina. Det som handlar om lille Harald är till exempel fint skrivet. Sexscenerna känns många gånger krystade och som att de finns med för att skapa uppmärksamhet. Jag tror att det blivit bättre om de scenerna varit mer subtila och låtit mig som läsare själv tänka mig dem. Nu känns det som att man använder Sagan om Isfolket som förlaga för just de delarna, men det är ju redan gjort.