What do you think?
Rate this book
Alvblodstrilogin/The Elvenblood Chronicles #1
Drakviskaren
Hämnd. Kärlek. Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen.
Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in.
När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frostklädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom.
Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn.
Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?
Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in.
När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frostklädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom.
Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn.
Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?
599 pages, Hardcover
Published August 15, 2017
29 people are currently reading
2093 people want to read
About the author
Lovisa Wistrand
84 books168 followersA Swedish author who writes romance in all its forms, especially hot, dark, and adventurous romantasy. Rights sold to the US, Germany, France, Italy, Russia and all other countries where these languages are spoken.
LOVISA WISTRAND was born in Vallentuna in 1991 and now lives in Uppsala with her husband, cat, and two sons. She is an educated art director/graphic designer from Forsbergs skola, but now works as a full-time author. Lovisa has taken several writing courses, including those at Skrivarakademin. Nowadays, she sometimes teaches her own courses in fantasy, world-building, and romance, gives lectures at libraries, and conducts digital workshops.
As a feelgood author, Lovisa is often compared to Sophie Kinsella, while her fantasy novels are said to have a style similar to Sarah J. Maas. Lovisa is passionate about the romance genre and believes that all stories are better if they include love.
Website: www.lovisawistrand.com
Facebook: https://www.facebook.com/lovisawistrand
Instagram: https://www.instagram.com/lovisa_wist...
Bibliography:
Novels and novellas
- Stolthet och vanföreställningar (Saga Egmont, 2025)
- Eldrosor 7: Lejonets tänder (Lind & Co, 2025)
- Eldrosor 6: Svidande sanningar (Lind & Co, 2025)
- Eldrosor 5: Den svarta ryttaren (Lind & Co, 2025)
- Tio orsaker att hata dig (Saga Egmont, 2025)
- Eldrosor 4: Faror från det förflutna (Lind & Co, 2025)
- Eldrosor 3: Motvilliga allianser (Lind & Co, 2025)
- Eldrosor 2: Hisnande hemligheter (Lind & Co, 2025)
- Eldrosor 1: Lågor i natten (Lind & Co, 2025)
- Midnattstörst, together with Åke Qvarfort (Saga Egmont, 2025)
- I hjärtat av Amazonas, together with Åke Qvarfort (Saga Egmont, 2025)
- Stjärnfall av kärlek (Ordberoende förlag, 2025)
- Doppa tårna i ett hav av lögner (Saga Egmont, 2024)
- Skönheten och rövaren (Saga Egmont, 2024)
- I fiendens famn (Saga Egmont, 2024)
- En främling om natten (Saga Egmont, 2023)
- Hur man blir av med en gentleman (Saga Egmont, 2023)
- Djävulen bär kravatt (Saga Egmont, 2023)
- Butlern och betjänten (Saga Egmont, 2023)
- Önskningar i månsken (Ordberoende förlag, 2023)
- Tjänarinnans hemlighet (Saga Egmont, 2023)
- Mohrelda 1: Demondottern (Whip Media, 2023)
- En natt att glömma (Saga Egmont, 2023)
- Passion eller paria (Saga Egmont, 2023)
- Hat vid första ögonkastet (Saga Egmont, 2023)
- Blodskymning (Seraf förlag, 2023)
- Kyssar i regnskog (Ordberoende förlag, 2023)
- Havsfödd (Seraf förlag, 2022)
- Ödets kyss (Ordberoende förlag, 2022)
- Vackra, vita lögner (Ordberoende förlag, 2021)
- Rovmärkt (Seraf förlag, 2021)
- Älskar att hata dig (Ordberoende förlag, 2021)
- 600 mil till dig (Ordberoende förlag, 2020)
- Netraya (Whip Media, 2020)
- Dödsviskaren (Whip Media, 2019)
- OBS: Synd (Hoi förlag, 2019)
- Equidae (Whip Media, 2019)
- OBS: Flirt (Hoi förlag, 2018)
- Demonviskaren (Whip Media, 2018)
- Drakviskaren (Whip Media, 2017)
LOVISA WISTRAND was born in Vallentuna in 1991 and now lives in Uppsala with her husband, cat, and two sons. She is an educated art director/graphic designer from Forsbergs skola, but now works as a full-time author. Lovisa has taken several writing courses, including those at Skrivarakademin. Nowadays, she sometimes teaches her own courses in fantasy, world-building, and romance, gives lectures at libraries, and conducts digital workshops.
As a feelgood author, Lovisa is often compared to Sophie Kinsella, while her fantasy novels are said to have a style similar to Sarah J. Maas. Lovisa is passionate about the romance genre and believes that all stories are better if they include love.
Website: www.lovisawistrand.com
Facebook: https://www.facebook.com/lovisawistrand
Instagram: https://www.instagram.com/lovisa_wist...
Bibliography:
Novels and novellas
- Stolthet och vanföreställningar (Saga Egmont, 2025)
- Eldrosor 7: Lejonets tänder (Lind & Co, 2025)
- Eldrosor 6: Svidande sanningar (Lind & Co, 2025)
- Eldrosor 5: Den svarta ryttaren (Lind & Co, 2025)
- Tio orsaker att hata dig (Saga Egmont, 2025)
- Eldrosor 4: Faror från det förflutna (Lind & Co, 2025)
- Eldrosor 3: Motvilliga allianser (Lind & Co, 2025)
- Eldrosor 2: Hisnande hemligheter (Lind & Co, 2025)
- Eldrosor 1: Lågor i natten (Lind & Co, 2025)
- Midnattstörst, together with Åke Qvarfort (Saga Egmont, 2025)
- I hjärtat av Amazonas, together with Åke Qvarfort (Saga Egmont, 2025)
- Stjärnfall av kärlek (Ordberoende förlag, 2025)
- Doppa tårna i ett hav av lögner (Saga Egmont, 2024)
- Skönheten och rövaren (Saga Egmont, 2024)
- I fiendens famn (Saga Egmont, 2024)
- En främling om natten (Saga Egmont, 2023)
- Hur man blir av med en gentleman (Saga Egmont, 2023)
- Djävulen bär kravatt (Saga Egmont, 2023)
- Butlern och betjänten (Saga Egmont, 2023)
- Önskningar i månsken (Ordberoende förlag, 2023)
- Tjänarinnans hemlighet (Saga Egmont, 2023)
- Mohrelda 1: Demondottern (Whip Media, 2023)
- En natt att glömma (Saga Egmont, 2023)
- Passion eller paria (Saga Egmont, 2023)
- Hat vid första ögonkastet (Saga Egmont, 2023)
- Blodskymning (Seraf förlag, 2023)
- Kyssar i regnskog (Ordberoende förlag, 2023)
- Havsfödd (Seraf förlag, 2022)
- Ödets kyss (Ordberoende förlag, 2022)
- Vackra, vita lögner (Ordberoende förlag, 2021)
- Rovmärkt (Seraf förlag, 2021)
- Älskar att hata dig (Ordberoende förlag, 2021)
- 600 mil till dig (Ordberoende förlag, 2020)
- Netraya (Whip Media, 2020)
- Dödsviskaren (Whip Media, 2019)
- OBS: Synd (Hoi förlag, 2019)
- Equidae (Whip Media, 2019)
- OBS: Flirt (Hoi förlag, 2018)
- Demonviskaren (Whip Media, 2018)
- Drakviskaren (Whip Media, 2017)
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 71 reviews
November 16, 2022
Sagt om boken:
"Nog den bästa svenska fantasy jag läst på senare tid! Kunde inte slita mig."
- Jenny Sehlstedt, läsare
"Det var så spännande, dramatiskt och engagerande att det blev en sån där läsupplevelse som jag bara älskar, när jag är helt fast och lever och andas boken."
- Sofia, Läsfåtöljen
”En fantasy som påminner både om Sagan om Ringen, Harry Potter och Games of Thrones. Debutanten Wistrand gör ett fantastiskt arbete med världsbyggandet som absolut är i klass med Tolkien och Martin!”
- Aradhana Deshnoor, Epiloger
"Sidorna flög förbi och jag kunde inte slita mig från boken."
- Pirjo, Boklysten
”Om det bara är en enda bok du ska läsa, så är det Drakviskaren. Jag kan inte minnas att jag har läst någon bättre bok.”
- Nathalie Sjögren, författare
"Så bra, så spännande, så unik!"
- Lexie, Tusen sidor
”Spännande, fängslande & skickligt skriven!”
- Jennie, Jennies boklista
”Det är hetsigt, aggressivt och poetiskt och jag kom på mig själv att andas med öppen mun. Tempo. Jag sitter som på nålar och har svårt att lägga ifrån mig boken.”
- Anna Pettersson, Fantasy Realm
”Episk och storslagen svensk fantasy som även har en oerhörd känsla för detaljer. Världsbygget är unikt, skulle jag vilja påstå, med klara referenser till 'Sagan om ringen' och 'Game of Thrones'.”
- Åke Qvarfort, läsare
”En klassisk fantasy med imponerande världsbyggnad. Episk och full med känslor. En måste-bok för alla som gillar fantasy.”
- Håkan Carlsson, Håkans Hylla
”Allt det man vill ha av fantasy med drakar, magi och svärd.”
- Josefine, testläsare
”Din bok är enastående!! Gillade Eragon-böckerna av Christopher Paolini och tycker att Drakviskaren påminde om dem men inte alls så segdragen! Kommer ha abstinensbesvär nu när boken är slut.”
- Jimmi Pettersson, läsare
"Enligt mig så håller den lika hög och stark standard som Sagan om ringen."
- Susanne Arvidsson, Lästips
"Only on chapter 3 and I'm stuck."
- Mily, Books of Starlight
”Den absolut i särklass bästa fantasy jag läst.”
- Monie Szabo, lektör
”Jag älskar hur du beskriver miljöer, du får med alla sinnen och man kan lätt se omgivningen framför sig.”
- Alice Ekström, författare
”En fantasybok jag rekommenderar!”
- Frida Hallberg, författare
“Som en blandning av Eragon och Sagan om ringen.”
- Martin Glännhag, författare
”Det här är lätt det bästa svenska fantasymanuset jag har läst på flera år.”
- Caroline Grimwalker, redaktör
”Den börjar bra, man vill inte sluta läsa.”
- Sara Svensson, läsare
”Jag älskar karaktärerna och hur du fått dem att ha egna röster hela vägen till slutet.”
- Minna Nickel, testläsare
”Berättelsen har [...] ett driv och karaktärerna är engagerande på ett sätt som ger berättelsen ett läsvärde [...].”
- Karin Alvehus, lektör på BTJ
”Jag ville inte sluta, utan bara få veta vad som skulle hända.”
- Marie, testläsare
”Väldigt bra bok om en tuff och självständig tjej som inte tar nån skit.”
- Ebmfh på Goodreads, läsare
"Det är en blandning av Harry Potter (om han var kvinnlig) och Stolthet och Fördom, där karaktärerna kämpar med sina känslor."
- Nathalie Sjögren, författare
”En så otroligt fantastisk bok! Storyn var gripande från början till slut.”
- Fredrik Karlén, läsare
”En bok som är svår att lägga ifrån sig.”
- Cecilia Larsson Kostenius, författare
"Jag är helt fast!"
- Alexandra, läsare
"Stundtals i boken är det ett jättevackert språk, där Lovisa verkligen sätter språket top notch."
- Rebecka Johansson, Läsa är att leva
”Älskar den!”
- Marie Bååth, läsare
"Äntligen en seriös fantasybok skriven av en människa som vet vad hon håller på med."
- Katarina Dahlquist Vintrafors, författare
"Toppenbra! När kommer nästa?"
- Carina Blomgren, läsare
"Boken fängslade mig något enormt och jag har redan rekommenderat den till flera. Författarinnans sätt att skriva är fängslande och magiskt. Hon vet hur man fångar en svårflörtad läsare."
- Susanne Arvidsson, Lästips
"Verkligen en fantasy i min smak!"
- Hanna Kronblad, läsare
"Jag har faktiskt inte sett någon annan behandla språket på det sätt Wistrand gör och jag har ändå läst i snart 40 år! Det är en svår konst att sätta sitt eget signum på en genre, men Lovisa Wistrand lyckas."
- Aradhana Deshnoor, Epiloger
"Den är spännande, lättläst och har bra driv i sig. När huvudkaraktären Iszaelda är tuff och modig, när hon vägrar vara som alla andra vill att hon ska vara, då är hon riktigt bra. Draken Nyx som dyker upp blir en favoritkaraktär hos mig."
- Victoria Högman, Vargnatts bokhylla
”Älskar språket och [den] är så spännande!”
- Michaela Larsson, läsare
”Himla bra bok redan från början!”
- Malin Lokrantz, läsare
"Det är ett rejält världsbygge som är väldigt detaljrikt ner till minsta beståndsdel. [...] En imponerande bok på många sätt."
- David Lundgren, Old Adult Reads Young Adult
"Fastnade från första sidan för boken började väldigt spännande och även om boken är över 500 sidor så gick den fort att läsa eftersom den var så händelserik, spännande och jag ville hela tiden veta vad som skulle hända!"
- Jamie, Bokugglor
"Nog den bästa svenska fantasy jag läst på senare tid! Kunde inte slita mig."
- Jenny Sehlstedt, läsare
"Det var så spännande, dramatiskt och engagerande att det blev en sån där läsupplevelse som jag bara älskar, när jag är helt fast och lever och andas boken."
- Sofia, Läsfåtöljen
”En fantasy som påminner både om Sagan om Ringen, Harry Potter och Games of Thrones. Debutanten Wistrand gör ett fantastiskt arbete med världsbyggandet som absolut är i klass med Tolkien och Martin!”
- Aradhana Deshnoor, Epiloger
"Sidorna flög förbi och jag kunde inte slita mig från boken."
- Pirjo, Boklysten
”Om det bara är en enda bok du ska läsa, så är det Drakviskaren. Jag kan inte minnas att jag har läst någon bättre bok.”
- Nathalie Sjögren, författare
"Så bra, så spännande, så unik!"
- Lexie, Tusen sidor
”Spännande, fängslande & skickligt skriven!”
- Jennie, Jennies boklista
”Det är hetsigt, aggressivt och poetiskt och jag kom på mig själv att andas med öppen mun. Tempo. Jag sitter som på nålar och har svårt att lägga ifrån mig boken.”
- Anna Pettersson, Fantasy Realm
”Episk och storslagen svensk fantasy som även har en oerhörd känsla för detaljer. Världsbygget är unikt, skulle jag vilja påstå, med klara referenser till 'Sagan om ringen' och 'Game of Thrones'.”
- Åke Qvarfort, läsare
”En klassisk fantasy med imponerande världsbyggnad. Episk och full med känslor. En måste-bok för alla som gillar fantasy.”
- Håkan Carlsson, Håkans Hylla
”Allt det man vill ha av fantasy med drakar, magi och svärd.”
- Josefine, testläsare
”Din bok är enastående!! Gillade Eragon-böckerna av Christopher Paolini och tycker att Drakviskaren påminde om dem men inte alls så segdragen! Kommer ha abstinensbesvär nu när boken är slut.”
- Jimmi Pettersson, läsare
"Enligt mig så håller den lika hög och stark standard som Sagan om ringen."
- Susanne Arvidsson, Lästips
"Only on chapter 3 and I'm stuck."
- Mily, Books of Starlight
”Den absolut i särklass bästa fantasy jag läst.”
- Monie Szabo, lektör
”Jag älskar hur du beskriver miljöer, du får med alla sinnen och man kan lätt se omgivningen framför sig.”
- Alice Ekström, författare
”En fantasybok jag rekommenderar!”
- Frida Hallberg, författare
“Som en blandning av Eragon och Sagan om ringen.”
- Martin Glännhag, författare
”Det här är lätt det bästa svenska fantasymanuset jag har läst på flera år.”
- Caroline Grimwalker, redaktör
”Den börjar bra, man vill inte sluta läsa.”
- Sara Svensson, läsare
”Jag älskar karaktärerna och hur du fått dem att ha egna röster hela vägen till slutet.”
- Minna Nickel, testläsare
”Berättelsen har [...] ett driv och karaktärerna är engagerande på ett sätt som ger berättelsen ett läsvärde [...].”
- Karin Alvehus, lektör på BTJ
”Jag ville inte sluta, utan bara få veta vad som skulle hända.”
- Marie, testläsare
”Väldigt bra bok om en tuff och självständig tjej som inte tar nån skit.”
- Ebmfh på Goodreads, läsare
"Det är en blandning av Harry Potter (om han var kvinnlig) och Stolthet och Fördom, där karaktärerna kämpar med sina känslor."
- Nathalie Sjögren, författare
”En så otroligt fantastisk bok! Storyn var gripande från början till slut.”
- Fredrik Karlén, läsare
”En bok som är svår att lägga ifrån sig.”
- Cecilia Larsson Kostenius, författare
"Jag är helt fast!"
- Alexandra, läsare
"Stundtals i boken är det ett jättevackert språk, där Lovisa verkligen sätter språket top notch."
- Rebecka Johansson, Läsa är att leva
”Älskar den!”
- Marie Bååth, läsare
"Äntligen en seriös fantasybok skriven av en människa som vet vad hon håller på med."
- Katarina Dahlquist Vintrafors, författare
"Toppenbra! När kommer nästa?"
- Carina Blomgren, läsare
"Boken fängslade mig något enormt och jag har redan rekommenderat den till flera. Författarinnans sätt att skriva är fängslande och magiskt. Hon vet hur man fångar en svårflörtad läsare."
- Susanne Arvidsson, Lästips
"Verkligen en fantasy i min smak!"
- Hanna Kronblad, läsare
"Jag har faktiskt inte sett någon annan behandla språket på det sätt Wistrand gör och jag har ändå läst i snart 40 år! Det är en svår konst att sätta sitt eget signum på en genre, men Lovisa Wistrand lyckas."
- Aradhana Deshnoor, Epiloger
"Den är spännande, lättläst och har bra driv i sig. När huvudkaraktären Iszaelda är tuff och modig, när hon vägrar vara som alla andra vill att hon ska vara, då är hon riktigt bra. Draken Nyx som dyker upp blir en favoritkaraktär hos mig."
- Victoria Högman, Vargnatts bokhylla
”Älskar språket och [den] är så spännande!”
- Michaela Larsson, läsare
”Himla bra bok redan från början!”
- Malin Lokrantz, läsare
"Det är ett rejält världsbygge som är väldigt detaljrikt ner till minsta beståndsdel. [...] En imponerande bok på många sätt."
- David Lundgren, Old Adult Reads Young Adult
"Fastnade från första sidan för boken började väldigt spännande och även om boken är över 500 sidor så gick den fort att läsa eftersom den var så händelserik, spännande och jag ville hela tiden veta vad som skulle hända!"
- Jamie, Bokugglor
September 8, 2021
It's been a long time since I was this hooked on a fantasy book. Didn't think elves was much of my thing but i highly enjoyed them in in this book.very easy to read and i was never bored or confused by the world. Will definitely read the next book!
May 9, 2018
Så magiskt bra bok, längesen jag sträckläste så intensivt. Svårt att sluta när en väl börjat och spänningen om vad som ska hända släpper inte taget om en. En av de bästa fantasyböckerna jag läst på länge!
July 17, 2018
Det tog ett tag innan jag kom in i boken ordentligt, men när jag väl gjorde det så blev det en bra. Starka kvinnliga karaktärer och sista halvan var väldigt spännande. Gillade verkligen relationen mellan huvudpersonen och hennes drake. :-)
Ser fram emot att läsa nästa bok i serien...
Ser fram emot att läsa nästa bok i serien...
June 5, 2018
Den här boken kan utan problem få en fyra i betyg, om man har lite annan smak än mig, så min recension betyder inte på något sätt att det är en dålig bok, utan att vissa delar inte passade min smak.
Om jag börjar någonstans. Vad är det för typ av bok? Jag har sett den beskriven som klassisk fantasy och sett jämförelser med både Tolkien och RR Martin. Jag kan inte hålla med om detta alls. Ja, det är fantasy, men mer åt "paranormal fantasy" än "high fantasy". Relationer och känslor spelar en mycket större roll i den här boken än de brukar göra i traditionell fantasy. Jag förstår att de som gillar detta därmed uppskattar boken, men för mig blev det för mycket. Det är inte den typ av litteratur som jag brukar läsa.
Oavsett vad man gillar så är dock boken för lång. Den första halvan är ganska seg och det fanns tre saker som fick mig att fortsätta läsa trots att jag i början tyckte den var ganska tråkig.
1) Första kapitlet är riktigt bra och griper tag i läsaren. Det fick mig att fortsätta läsa med förhoppningen att framtida kapitel skulle ha samma driv (och det får de, efter ungefär halva boken)
2) Den har fått väldigt många positiva omdömen, och jag ville se om jag hade missat någonting.
3) Det är svensk fantastik och jag tycker det ska uppmuntras.
Vad var det då som störde mig i första halvan? Flera saker faktiskt:
1) Språket. Om jag ska beskriva det på samma sätt som författaren så är det: Ord. Floder av dem. Drunknar. För. Mycket. Interpunktion.
2) Ordval. Författaren har lagt ned ett hästjobb på att skapa egna ord och försöka få rätt typ av stämning, men sedan kommer ord som bryter förtrollning. Exempelvis: date, flirta, tempus, strippa, trosor. Just trosor reagerade jag på för att det är ett modernt påfund. Underkläder hade jag haft lättare att köpa eftersom det inte specifikt pekar ut vilken typ av underkläder det är, och den läsare som ser trosor framför sig kan göra det.
3) Huvudpersonen. Alltså, hon agerar som en bortskämd fjortis halva boken och det är helt omöjligt för mig att känna med henne. Allt jag vill är att be henne att hålla käften och växa upp någon gång. Ok att alver lever längre än människor, men gör det att de mognar mycket senare också?
4) Alla ord. Inte bara är det hundratalet namn som sprutar fram, personer som inte är någon större mening att lära sig namnet på eftersom de snart försvinner, men det är massvis med platsnamn och dessutom alviska. Jag har ingen aning om den alviska är språkligt korrekt, men den känns som hittepå och lyfter inte berättelsen för mig. I andra halvan tillkommer dessutom demoniska som mest ser ut som om någon staplat konsonanter på varandra, men i andra halvan finns så mycket positivt att jag inte reagerar lika hårt på det.
5) Tempot. Alltså det går så oerhört långsamt i början. Den första halvan borde ha skurits ned med minst hälften. Nu kräver visserligen fantastik en hel del världsbygge, och det drar ned tempot i början. Det hade jag räknat med. Men nu är det så mycket utfyllnad.
6) Miljöbeskrivningarna. De fungerar alldeles utmärkt under andra halvan, men i första halvan (särskilt i hembyn) får jag ingen känsla för hur det ser ut. Jag blir bara förvirrad av alla träd som verkar gå kors och tvärs överallt.
Om man uppskattar känslor och romantik mer än vad jag gör så är troligen första halvan bättre, och särskilt om man inte (som jag) mest känner antipati mot huvudpersonen.
Men, sedan i mitten av boken händer någonting. Det kommer karaktärer som jag kan bry mig om. Det blir ett driv i berättelsen. Jag känner hur berättelsen suger tag i mig. Hade första halvan varit hälften så kort som den är så hade jag lätt satt en fyra på den, och hade det varit samma driv i hela boken så hade jag till och med funderat på en femma, men just nu är boken 200 sidor för lång (minst)
Och det är också enda jämförelsen som jag skulle göra med Tolkien. Trilogin om härskarringen är också dödligt tråkig de första 200 sidorna och tar sedan fart. I övrigt skulle jag inte jämföra med Tolkien.
Slutligen så blev jag lite besviken på slutet. Att det är en cliffhanger som öppnar upp för en uppföljare är en sak, men det blir för övertydligt och för mycket "Ha! Nu måste du köpa nästa bok också."
Jag har verkligen ingenting emot cliffhangers, eller att en berättelse inte kan bli 100% avslutad i en bok. Ofta fungerar det riktigt bra, exempelvis i Harry Potter där man inser att det kommer mer, men där känns slutpunkten i varje bok mer naturlig. Här känns den nästan påklistrad.
Sammanfattning då:
Om man gillar fantastik och då särskilt fantastik med mycket romantik/känslor i (exempelvis paranormal romance, Twilight-serien, etc) så är det en bättre bok än om man (som jag) föredrar med klassisk fantasy. Inte för att det är fel med attraktion/romantik/känslor inom fantastik, men det är för mycket för mig.
Sedan blir boken mycket bättre när man kommit halvvägs. Det driv som författaren och berättelsen får då önskar jag hade funnits med hela vägen. Och jag skulle ha uppskattat om huvudpersonen inte varit så extremt omogen och gnällig.
Trots detta, och trots att jag bara satte en trea, så kan jag rekommendera boken. Men, med de reservationer som jag gett ovan.
Om jag börjar någonstans. Vad är det för typ av bok? Jag har sett den beskriven som klassisk fantasy och sett jämförelser med både Tolkien och RR Martin. Jag kan inte hålla med om detta alls. Ja, det är fantasy, men mer åt "paranormal fantasy" än "high fantasy". Relationer och känslor spelar en mycket större roll i den här boken än de brukar göra i traditionell fantasy. Jag förstår att de som gillar detta därmed uppskattar boken, men för mig blev det för mycket. Det är inte den typ av litteratur som jag brukar läsa.
Oavsett vad man gillar så är dock boken för lång. Den första halvan är ganska seg och det fanns tre saker som fick mig att fortsätta läsa trots att jag i början tyckte den var ganska tråkig.
1) Första kapitlet är riktigt bra och griper tag i läsaren. Det fick mig att fortsätta läsa med förhoppningen att framtida kapitel skulle ha samma driv (och det får de, efter ungefär halva boken)
2) Den har fått väldigt många positiva omdömen, och jag ville se om jag hade missat någonting.
3) Det är svensk fantastik och jag tycker det ska uppmuntras.
Vad var det då som störde mig i första halvan? Flera saker faktiskt:
1) Språket. Om jag ska beskriva det på samma sätt som författaren så är det: Ord. Floder av dem. Drunknar. För. Mycket. Interpunktion.
2) Ordval. Författaren har lagt ned ett hästjobb på att skapa egna ord och försöka få rätt typ av stämning, men sedan kommer ord som bryter förtrollning. Exempelvis: date, flirta, tempus, strippa, trosor. Just trosor reagerade jag på för att det är ett modernt påfund. Underkläder hade jag haft lättare att köpa eftersom det inte specifikt pekar ut vilken typ av underkläder det är, och den läsare som ser trosor framför sig kan göra det.
3) Huvudpersonen. Alltså, hon agerar som en bortskämd fjortis halva boken och det är helt omöjligt för mig att känna med henne. Allt jag vill är att be henne att hålla käften och växa upp någon gång. Ok att alver lever längre än människor, men gör det att de mognar mycket senare också?
4) Alla ord. Inte bara är det hundratalet namn som sprutar fram, personer som inte är någon större mening att lära sig namnet på eftersom de snart försvinner, men det är massvis med platsnamn och dessutom alviska. Jag har ingen aning om den alviska är språkligt korrekt, men den känns som hittepå och lyfter inte berättelsen för mig. I andra halvan tillkommer dessutom demoniska som mest ser ut som om någon staplat konsonanter på varandra, men i andra halvan finns så mycket positivt att jag inte reagerar lika hårt på det.
5) Tempot. Alltså det går så oerhört långsamt i början. Den första halvan borde ha skurits ned med minst hälften. Nu kräver visserligen fantastik en hel del världsbygge, och det drar ned tempot i början. Det hade jag räknat med. Men nu är det så mycket utfyllnad.
6) Miljöbeskrivningarna. De fungerar alldeles utmärkt under andra halvan, men i första halvan (särskilt i hembyn) får jag ingen känsla för hur det ser ut. Jag blir bara förvirrad av alla träd som verkar gå kors och tvärs överallt.
Om man uppskattar känslor och romantik mer än vad jag gör så är troligen första halvan bättre, och särskilt om man inte (som jag) mest känner antipati mot huvudpersonen.
Men, sedan i mitten av boken händer någonting. Det kommer karaktärer som jag kan bry mig om. Det blir ett driv i berättelsen. Jag känner hur berättelsen suger tag i mig. Hade första halvan varit hälften så kort som den är så hade jag lätt satt en fyra på den, och hade det varit samma driv i hela boken så hade jag till och med funderat på en femma, men just nu är boken 200 sidor för lång (minst)
Och det är också enda jämförelsen som jag skulle göra med Tolkien. Trilogin om härskarringen är också dödligt tråkig de första 200 sidorna och tar sedan fart. I övrigt skulle jag inte jämföra med Tolkien.
Slutligen så blev jag lite besviken på slutet. Att det är en cliffhanger som öppnar upp för en uppföljare är en sak, men det blir för övertydligt och för mycket "Ha! Nu måste du köpa nästa bok också."
Jag har verkligen ingenting emot cliffhangers, eller att en berättelse inte kan bli 100% avslutad i en bok. Ofta fungerar det riktigt bra, exempelvis i Harry Potter där man inser att det kommer mer, men där känns slutpunkten i varje bok mer naturlig. Här känns den nästan påklistrad.
Sammanfattning då:
Om man gillar fantastik och då särskilt fantastik med mycket romantik/känslor i (exempelvis paranormal romance, Twilight-serien, etc) så är det en bättre bok än om man (som jag) föredrar med klassisk fantasy. Inte för att det är fel med attraktion/romantik/känslor inom fantastik, men det är för mycket för mig.
Sedan blir boken mycket bättre när man kommit halvvägs. Det driv som författaren och berättelsen får då önskar jag hade funnits med hela vägen. Och jag skulle ha uppskattat om huvudpersonen inte varit så extremt omogen och gnällig.
Trots detta, och trots att jag bara satte en trea, så kan jag rekommendera boken. Men, med de reservationer som jag gett ovan.
October 29, 2019
*Riktigt betyg: 1.35 stjärnor.*
Jag började läsa denna bok med intrycket av att det skulle vara "high fantasy", vilket den säkert kan klassas som, men språket är så modernt i vissa fall att jag rycktes ur berättelsen. Samtidigt är språket - speciellt när vissa karaktärer pratar med varandra - lite mer "gammaldags" vilket gör de moderna ord/uttryck som används ännu mer malplacerade. Det störde mig. Detta kan dock också bara vara en smaksak.
Jag fastnade inte för någon av karaktärerna, vilket gjorde att jag inte brann för att ta reda på hur det skulle gå för någon av dem. Bokens bästa del är helt klart början när man blir introducerad till huvudkaraktären, hennes familj och deras dynamik. Synd att det inte varar och utforskas mer.
Ska jag vara ärlig så fastnade jag verkligen inte för romansen mellan huvudkaraktären och hennes love interest. Tyckte den var alldeles för omotiverad.
En bok som innehåller drakar gör alltid att boken blir ett snäpp bättre per automatik för mig. Därav att jag vill uppmärksamma att boken är värd något över Goodreads "did not like it", vilket är vad 1-stjärna innebär enligt dem. Egentligen känner jag nog egentligen mest "meh" över denna bok. Den hade vissa element som jag gillar: drakar, alver, magi. Men då jag inte fastnade för någon av karaktärerna samt inte köpte romansen (som var en big deal i större delar av boken) känner jag personligen att jag inte kan avrunda uppåt till "it was ok" 2-stjärnor.
Dock måste jag medge att Akares Dorne är ett riktigt coolt namn!
Jag började läsa denna bok med intrycket av att det skulle vara "high fantasy", vilket den säkert kan klassas som, men språket är så modernt i vissa fall att jag rycktes ur berättelsen. Samtidigt är språket - speciellt när vissa karaktärer pratar med varandra - lite mer "gammaldags" vilket gör de moderna ord/uttryck som används ännu mer malplacerade. Det störde mig. Detta kan dock också bara vara en smaksak.
Jag fastnade inte för någon av karaktärerna, vilket gjorde att jag inte brann för att ta reda på hur det skulle gå för någon av dem. Bokens bästa del är helt klart början när man blir introducerad till huvudkaraktären, hennes familj och deras dynamik. Synd att det inte varar och utforskas mer.
Ska jag vara ärlig så fastnade jag verkligen inte för romansen mellan huvudkaraktären och hennes love interest. Tyckte den var alldeles för omotiverad.
En bok som innehåller drakar gör alltid att boken blir ett snäpp bättre per automatik för mig. Därav att jag vill uppmärksamma att boken är värd något över Goodreads "did not like it", vilket är vad 1-stjärna innebär enligt dem. Egentligen känner jag nog egentligen mest "meh" över denna bok. Den hade vissa element som jag gillar: drakar, alver, magi. Men då jag inte fastnade för någon av karaktärerna samt inte köpte romansen (som var en big deal i större delar av boken) känner jag personligen att jag inte kan avrunda uppåt till "it was ok" 2-stjärnor.
Dock måste jag medge att Akares Dorne är ett riktigt coolt namn!
May 21, 2025
”Drakviskaren” är första boken i Wistrands serie Alvblodstrilogin och tar med oss läsare på ett långt fantasy äventyr bland alver, drakar och magi i ett krig mellan de goda och de onda.
Hämnd, spänning, vänskap, förbjuden magi och kärlek. - Allt i en fängslande blandning.
Berättelsen är mörk men också varm och inspirerande. Mycket av fokuset i intrigen ligger på huvudpersonen Iszaelda och hennes personutveckling genom boken. Intrigen är händelserik och spännande. Det händer något på varje sida och närsomhelst kan boken ta en ny vändning där vi inte vet hur det ska fortsätta.
Iszaelda drivs av hat och hon utsätts för många prövningar under sim resa. Hon har sina bättre och sämre egenskaper, och den inre kamp som plågar henne gör att hon känns mer levande. Iszaelda är en stark och inspirerade karaktär, hon ser sitt mål framför sig och gör allt för att uppnå det.
Wistrand har skapat fler unika och intressanta karaktärer som känns trovärdiga då de flesta har både positiva och negativa egenskaper.
Boken är intressant och det är mycket att utforska. Wistrand fångar mitt intresse snabbt och får mig att bli engagerad i varenda ord och mening. Alver, drakar och magi, och andra väsen fyller sidorna. Vi får ta del av alvernas egna språk i varje kapitel, vilken jag gillade enormt mycket.
Världen Wistrand byggt upp är magisk och minst sagt enorm. Wistrand får in mycket detaljer och gestaltar en fantastisk, men ibland mörk miljö som är lockande och fängslande. Dock är det lätt att glömma bort många detaljer i all text, vilken gjorde världen lite svår att förstå i dens helhet. Men i slutändan tycker jag att det inte gjorde något då vi läsare får upptäcka och lära oss samtidigt med karaktärerna.
”Drakviskaren” är en spännande bok med ett episkt fantasyäventyr unika karaktärer som lämnar avtryck hos dig. Skräms inte av bokens storlek, det är en tegelsten men jag älskar varenda sida.
Nu vill jag bara läsa uppföljaren!
Hämnd, spänning, vänskap, förbjuden magi och kärlek. - Allt i en fängslande blandning.
Berättelsen är mörk men också varm och inspirerande. Mycket av fokuset i intrigen ligger på huvudpersonen Iszaelda och hennes personutveckling genom boken. Intrigen är händelserik och spännande. Det händer något på varje sida och närsomhelst kan boken ta en ny vändning där vi inte vet hur det ska fortsätta.
Iszaelda drivs av hat och hon utsätts för många prövningar under sim resa. Hon har sina bättre och sämre egenskaper, och den inre kamp som plågar henne gör att hon känns mer levande. Iszaelda är en stark och inspirerade karaktär, hon ser sitt mål framför sig och gör allt för att uppnå det.
Wistrand har skapat fler unika och intressanta karaktärer som känns trovärdiga då de flesta har både positiva och negativa egenskaper.
Boken är intressant och det är mycket att utforska. Wistrand fångar mitt intresse snabbt och får mig att bli engagerad i varenda ord och mening. Alver, drakar och magi, och andra väsen fyller sidorna. Vi får ta del av alvernas egna språk i varje kapitel, vilken jag gillade enormt mycket.
Världen Wistrand byggt upp är magisk och minst sagt enorm. Wistrand får in mycket detaljer och gestaltar en fantastisk, men ibland mörk miljö som är lockande och fängslande. Dock är det lätt att glömma bort många detaljer i all text, vilken gjorde världen lite svår att förstå i dens helhet. Men i slutändan tycker jag att det inte gjorde något då vi läsare får upptäcka och lära oss samtidigt med karaktärerna.
”Drakviskaren” är en spännande bok med ett episkt fantasyäventyr unika karaktärer som lämnar avtryck hos dig. Skräms inte av bokens storlek, det är en tegelsten men jag älskar varenda sida.
Nu vill jag bara läsa uppföljaren!
April 6, 2018
Vilket härligt äventyr! Spänning, romantik och action i en fängslande blandning ❤ Längtar tills jag får uppslukas av nästa del.
January 7, 2018
Handling:
En värld i krig där alverna har delas upp till olika folkslag och stjärnalverna vill utrota de andra alverna för att ta makten över riket. När de kvinnliga solalverna blir 21 väcks deras förmåga men Iszaelda får ingen. Hon har alltid varit intresserad av att lära sig att använda vapen men enligt solalvernas lagar så får inte kvinnor bruka vapen. Hon går emot lagen och blir gripen, samtidigt blir hennes by anfallen. Många dör och byn blir utplånad. Hon överlever och svär att döda ledaren, vilket som tar henne på oväntade öden.
Mina tankar:
Detta är Lovisa Wistrands debutbok och första delen i Alvblodstrilogin. Det är en klassisk fantasybok i den meningen att det finns alver, magi och drakar.
Jag blir med detsamma imponerad på den rika uppbyggnaden av världen som ligger till grunden för berättelsen. Alverna har ett eget språk som skrivs ut i boken för de som vill grotta ner sig det och lära sig meningar på språket. Det finns även egna mått för tid och längd. Detta är inget som stör handlingen utan det är fint invävt och inger en känsla av att det är en egen värld som man befinner sig i.
Det är ett fylligt språk och detaljrikt, men det flyter på lätt ändå. Handlingen rör sig snabbt i den meningen att den är ständigt spännande men ändå så skyndar den sig inte fram utan den stannar kvar i de olika skeendena i berättelsen och låter en uppleva dem ordentligt. Det är en svår balans att hålla och Lovisa klarar det exemplariskt, det blir aldrig långtråkigt och det blir aldrig heller för mycket av det goda på en och samma gång.
Huvudkaraktären är en stark kvinna som inte vill följa de lagar som hennes folkslag har satt upp för henne. Hon får möta motstånd och får stå ut med det ena och det andra men hon viker sig inte och står på sig. Gillar också att allt inte är så enkelt att skilja på rätt och fel, gott och ont, det finns en stor gråzon. Allt är kanske inte helt och hållet som man tror från början.
Jag rekommenderar denna varmt till alla som gillar fantasy och vill ha en gedigen världsbyggnad, starka känslor bland karaktärerna (kärlek som hat) allt i en fin förpackning. Den ger mersmak och jag ser framemot andra boken och att få fortsätta läsa vad mer som kommer hända i denna värld.
http://hakanshylla.blogspot.se/
En värld i krig där alverna har delas upp till olika folkslag och stjärnalverna vill utrota de andra alverna för att ta makten över riket. När de kvinnliga solalverna blir 21 väcks deras förmåga men Iszaelda får ingen. Hon har alltid varit intresserad av att lära sig att använda vapen men enligt solalvernas lagar så får inte kvinnor bruka vapen. Hon går emot lagen och blir gripen, samtidigt blir hennes by anfallen. Många dör och byn blir utplånad. Hon överlever och svär att döda ledaren, vilket som tar henne på oväntade öden.
Mina tankar:
Detta är Lovisa Wistrands debutbok och första delen i Alvblodstrilogin. Det är en klassisk fantasybok i den meningen att det finns alver, magi och drakar.
Jag blir med detsamma imponerad på den rika uppbyggnaden av världen som ligger till grunden för berättelsen. Alverna har ett eget språk som skrivs ut i boken för de som vill grotta ner sig det och lära sig meningar på språket. Det finns även egna mått för tid och längd. Detta är inget som stör handlingen utan det är fint invävt och inger en känsla av att det är en egen värld som man befinner sig i.
Det är ett fylligt språk och detaljrikt, men det flyter på lätt ändå. Handlingen rör sig snabbt i den meningen att den är ständigt spännande men ändå så skyndar den sig inte fram utan den stannar kvar i de olika skeendena i berättelsen och låter en uppleva dem ordentligt. Det är en svår balans att hålla och Lovisa klarar det exemplariskt, det blir aldrig långtråkigt och det blir aldrig heller för mycket av det goda på en och samma gång.
Huvudkaraktären är en stark kvinna som inte vill följa de lagar som hennes folkslag har satt upp för henne. Hon får möta motstånd och får stå ut med det ena och det andra men hon viker sig inte och står på sig. Gillar också att allt inte är så enkelt att skilja på rätt och fel, gott och ont, det finns en stor gråzon. Allt är kanske inte helt och hållet som man tror från början.
Jag rekommenderar denna varmt till alla som gillar fantasy och vill ha en gedigen världsbyggnad, starka känslor bland karaktärerna (kärlek som hat) allt i en fin förpackning. Den ger mersmak och jag ser framemot andra boken och att få fortsätta läsa vad mer som kommer hända i denna värld.
http://hakanshylla.blogspot.se/
June 13, 2025
I love this book. I also wrote it, but hey, that's a minor detail. 😉
August 1, 2018
Solalven Iszaelda har alltid hatat stjärnalvernas ledare. Det räcker att hon hör hans namn - Akares - för att hon ska vilja dräpa honom. När Iszaelda inte får någon förmåga, så som alla andra kvinnliga solalver får vid 21 års ålder, känner hon uppgivenhet. Uppgivenhet leder till desperation. Desperation leder till fängelsehålan.
När hon väl lyckas ta sig ut är det redan för sent. Stjärnalverna, med Akares och hans fruktansvärda drake i spetsen, har bränt ned hennes by till grunden och dödat de hon älskar.
Iszaelda ser sin chans att en gång för alla döda Akares, och hon tar den. Istället är det hon själv som nästan dör. Nästan, om det inte vore för Motståndet - en samling stjärnalver med svart magi, tränade till fysisk perfektion, som inte är allierade med Akares.
Tillsammans med dem påbörjar Iszaelda en resa, och en jakt, som ingen solalv innan henne har gjort. Under resans gång samlar Izsaelda på sig både vänner och fiender, men det är relationen som växer fram mellan Iszaelda och hennes mästare som ska visa sig bli avgörande, för precis allt och alla.
Ja, i vilken ände börjar man? Min egen resa med "Drakviskaren" har varit lång och krokig. Stundtals har bokens 599 sidor avskräckt mig från att läsa; andra gånger har jag inte velat att boken någonsin ska ta slut. När berättelsen väl drar igång är den helt makalöst fantastisk. Jag hade bara lite svårt att komma in i den, och det kan likväl ha berott på mig själv.
Huvudkaraktären Iszaeldas inre (och yttre) styrka, driv och handlingskraftighet gör mig villig att helt bortse från hennes mindre angenäma sidor - hon kan vara lite väl tjurskallig och självisk ibland. Den inre konflikten som plågar henne gör henne levande och relaterbar. Den får mig att förstå, och stå bakom, hennes ibland impulsiva och ogenomtänkta beslut.
"Drakviskaren" har allt. Magi, mystik, spänning, vänskap och kärlek; sagoväsen, drakar (!), och flera distinkta konstspråk. Den klassiska fantasyn viskar med sin ständiga närvaro i språket och världsbygget, medan handlingen känns mer nutida än 1900-tal. Det gör att berättelsen känns både fräsch och modig.
I kokböcker och kockprogram får vi lära oss att fler ingredienser inte alltid är en fördel, men Lovisa rör om i grytan med enorm omsorg. Till en början mysputtrar det. Sedan sjuder allting ihop till nära perfektion, innan det börjar stormkoka. Det märks att Lovisa älskar det hon gör, samtidigt som hennes talang är få förunnad.
När jag efter sista sidan slog ihop pärmarna kände jag den där tomma ensamheten som smyger sig på när något omtyckt, älskat, tar slut. Sen gick det upp för mig att uppföljaren "Demonviskaren" redan står och väntar på mig i min nya, tjusiga bokvagn. Till på köpet är den signerad, något jag kommer att vara väldigt mallig över när Lovisa lägger hela världen under sina drakvingar.
När hon väl lyckas ta sig ut är det redan för sent. Stjärnalverna, med Akares och hans fruktansvärda drake i spetsen, har bränt ned hennes by till grunden och dödat de hon älskar.
Iszaelda ser sin chans att en gång för alla döda Akares, och hon tar den. Istället är det hon själv som nästan dör. Nästan, om det inte vore för Motståndet - en samling stjärnalver med svart magi, tränade till fysisk perfektion, som inte är allierade med Akares.
Tillsammans med dem påbörjar Iszaelda en resa, och en jakt, som ingen solalv innan henne har gjort. Under resans gång samlar Izsaelda på sig både vänner och fiender, men det är relationen som växer fram mellan Iszaelda och hennes mästare som ska visa sig bli avgörande, för precis allt och alla.
Ja, i vilken ände börjar man? Min egen resa med "Drakviskaren" har varit lång och krokig. Stundtals har bokens 599 sidor avskräckt mig från att läsa; andra gånger har jag inte velat att boken någonsin ska ta slut. När berättelsen väl drar igång är den helt makalöst fantastisk. Jag hade bara lite svårt att komma in i den, och det kan likväl ha berott på mig själv.
Huvudkaraktären Iszaeldas inre (och yttre) styrka, driv och handlingskraftighet gör mig villig att helt bortse från hennes mindre angenäma sidor - hon kan vara lite väl tjurskallig och självisk ibland. Den inre konflikten som plågar henne gör henne levande och relaterbar. Den får mig att förstå, och stå bakom, hennes ibland impulsiva och ogenomtänkta beslut.
"Drakviskaren" har allt. Magi, mystik, spänning, vänskap och kärlek; sagoväsen, drakar (!), och flera distinkta konstspråk. Den klassiska fantasyn viskar med sin ständiga närvaro i språket och världsbygget, medan handlingen känns mer nutida än 1900-tal. Det gör att berättelsen känns både fräsch och modig.
I kokböcker och kockprogram får vi lära oss att fler ingredienser inte alltid är en fördel, men Lovisa rör om i grytan med enorm omsorg. Till en början mysputtrar det. Sedan sjuder allting ihop till nära perfektion, innan det börjar stormkoka. Det märks att Lovisa älskar det hon gör, samtidigt som hennes talang är få förunnad.
När jag efter sista sidan slog ihop pärmarna kände jag den där tomma ensamheten som smyger sig på när något omtyckt, älskat, tar slut. Sen gick det upp för mig att uppföljaren "Demonviskaren" redan står och väntar på mig i min nya, tjusiga bokvagn. Till på köpet är den signerad, något jag kommer att vara väldigt mallig över när Lovisa lägger hela världen under sina drakvingar.
June 28, 2018
Det här kan bli en game changer för läsning av svensk fantasy: Drakviskaren har ett rikt världsbygge, en inkännande och samtidigt lättillgänglig karakterisering av huvudpersonen samt en detaljerad värld som både känns unik och väl anknyter till traditionen inom genren. Till det ett överraskande litterärt språk som är konsekvent, moget och ändå väl målgruppsanpassat, inte dåligt för en debut! Visst finns det enstaka moderna ordval som skaver och protagonisten verkar stundtals kanske lite väl upprepat besatt av antagonisten, men det stör inte helhetsintrycket. Omslaget signalerar också kvalitet i hela projektet. Detta är en fantastisk start på en trilogi och ett nytt författarskap inom svensk fantastik.
Want to read
May 25, 2021can i read swedish?
no
do i want to read this anyways?
yes
no
do i want to read this anyways?
yes
January 19, 2020
Tack Whip Media och Lovisa Wistrand för recex!
Drakviskaren är första delen i Wistrand trilogi Alvblodstrilogin. Denna handlar om Iszaela, vars stad bränns ner och folket omkring henne dör av hennes fiende - Akares. När hon får veta att hennes syster blivit kidnappad av den mannen ger hon sig ut för hämnd. Men då händer det ofattbara, hon faller för den person hon minst skulle falla för.
Det här är den fjärde boken jag läser av Lovisa Wistrand och det som gör att jag alltid faller för hennes böcker är hur roliga, unika och fängslande hon lyckas bygga upp sina karaktärer. Det spelar ingen roll om ingenting händer eller om massvis av saker händer, jag vill enbart hänga med dessa karaktärer. Och så är fallet även i Drakviskaren. Iszaelda är en så fantastisk rolig huvudkaraktär, men hon har även ett djup i sig som gör att hon känns trovärdig. Och vem älskar inte starka kvinnliga karaktärer? Den här boken är FYLLD med dem!
Världen som Wistrand har byggt upp är enorm och det är så mycket detaljer kring den som är så lätt att glömmas bort i all text som boken består av. Vissa perioder nämns hur mycket information helst och jag vet inte om jag kommer ihåg ens hälften, och det gör att världen för mig blir svår att till fullo förstå. Och det är så orättvist, för världen hon bygger upp är så så så fantastisk.
Jag skulle varmt rekommendera denna till alla som vill ha ett riktigt bra fantasyäventyr i en värld som är unik och som innehåller karaktärer som du faller för och vill allt gott. Även om du är ute efter ett äventyr som du vill sträckläsa, för tro mig, trots storleken på denna tegelsten så svishar man igenom den på oerhört kort tid.
Nu vill jag enbart dyka ner i nästa del i serien, Demonviskaren!
Drakviskaren är första delen i Wistrand trilogi Alvblodstrilogin. Denna handlar om Iszaela, vars stad bränns ner och folket omkring henne dör av hennes fiende - Akares. När hon får veta att hennes syster blivit kidnappad av den mannen ger hon sig ut för hämnd. Men då händer det ofattbara, hon faller för den person hon minst skulle falla för.
Det här är den fjärde boken jag läser av Lovisa Wistrand och det som gör att jag alltid faller för hennes böcker är hur roliga, unika och fängslande hon lyckas bygga upp sina karaktärer. Det spelar ingen roll om ingenting händer eller om massvis av saker händer, jag vill enbart hänga med dessa karaktärer. Och så är fallet även i Drakviskaren. Iszaelda är en så fantastisk rolig huvudkaraktär, men hon har även ett djup i sig som gör att hon känns trovärdig. Och vem älskar inte starka kvinnliga karaktärer? Den här boken är FYLLD med dem!
Världen som Wistrand har byggt upp är enorm och det är så mycket detaljer kring den som är så lätt att glömmas bort i all text som boken består av. Vissa perioder nämns hur mycket information helst och jag vet inte om jag kommer ihåg ens hälften, och det gör att världen för mig blir svår att till fullo förstå. Och det är så orättvist, för världen hon bygger upp är så så så fantastisk.
Jag skulle varmt rekommendera denna till alla som vill ha ett riktigt bra fantasyäventyr i en värld som är unik och som innehåller karaktärer som du faller för och vill allt gott. Även om du är ute efter ett äventyr som du vill sträckläsa, för tro mig, trots storleken på denna tegelsten så svishar man igenom den på oerhört kort tid.
Nu vill jag enbart dyka ner i nästa del i serien, Demonviskaren!
January 16, 2018
Läs min recension här:
https://lexiekon.blogspot.se/2018/01/...
Drakviskaren är fantastisk. Den är unik, vågad och nytänkande. Världen Wistrand byggt upp är imponerande och i klass med Rowlings magiska England, och jag blir direkt engagerad och medryckt. Det enda problemet är språket som jag aldrig får grepp om, och dessvärre blir det ett ganska stort problemet. Jag älskar dock att språket går i linje med världen och handlingen. Lovisa Wistrand har verkligen tänkt på allt, och jag ser redan fram emot uppföljarna!
* * *
Men vilken bra bok, alltså! Svårläst, men ändå så underbar! Längtar till nästa redan nu!
https://lexiekon.blogspot.se/2018/01/...
Drakviskaren är fantastisk. Den är unik, vågad och nytänkande. Världen Wistrand byggt upp är imponerande och i klass med Rowlings magiska England, och jag blir direkt engagerad och medryckt. Det enda problemet är språket som jag aldrig får grepp om, och dessvärre blir det ett ganska stort problemet. Jag älskar dock att språket går i linje med världen och handlingen. Lovisa Wistrand har verkligen tänkt på allt, och jag ser redan fram emot uppföljarna!
* * *
Men vilken bra bok, alltså! Svårläst, men ändå så underbar! Längtar till nästa redan nu!
June 14, 2018
Det här var en märklig, avig bok. Till stor del tyckte jag om det. Språket tog ett tag att lyssna in sig på, eftersom författaren blandar friskt mellan modernt, gammaldags, högtravande och slang. Efter ett tag började jag tycka riktigt bra om det, och det gav verkligen en särpräglad känsla till boken, men framförallt i början och även då och då under resten av boken pingade det min "något är fel"-radar med uttryck som kändes klumpigt översatta från engelska samt en obekväm känsla av att inte veta om författaren medvetet använt ett ord märkligt, eller om hon inte hade riktig koll på vad det betydde. Så småningom inser jag att det är det förra snarare än det senare (även om "hosor korta som trosor" får medeltidssömmaren i mig att rysa oavsett om det är medvetet eller ej).
Historian är ryckig. Den hoppar fram och tillbaka hela tiden - i geografin, i stämningen, i handlingen, i kärlekshistorien och kanske framförallt i vad jag tycker om den. Det går inte riktigt att slappna av medan jag lyssnar. Huvudpersonen är också avig och ryckig, vilket jag verkligen gillar större delen av tiden. Kärlekshistorien är då och då väldigt berörande, och vid andra tillfällen mest märklig.
Actionscenerna är där boken verkligen lyser, och det märkliga språket kommer som mest till sin rätt. De är närmast poetiska, och drar in mig på ett sätt som actionscener sällan gör.
Det som gjorde mig mest irriterad i boken var karaktären Garalas (stavningen kan vara fel - jag lyssnade på boken, och en snabb googling gav ingen klarhet). Dels var han välskrivet irriterande, gav mig samma krypande känsla av frustration som en blandning mellan Umbridge och Lockhart. Men utöver det beskrivs han hela tiden som feminin, och hela konceptet "feminiserad skurk" känns så utdaterat och rent skadligt att jag bara blir ledsen. Det är också svårt att känna sympati med huvudpersonen när hon beskriver en annan kvinnas skratt som något som skulle ha passat bättre hos en överviktig dvärg (vilket jag tror är enda gången i boken som övervikt nämns).
Inläsningen är bra, jag gillade verkligen de olika rösterna - lagom skilda från varandra utan att kännas som karikatyrer, även när de hade avvikande sätt att prata. Inläsaren har en tendens att avsluta kapitel i ett tonfall som får det att låta som att det inte alls är slut, vilket gör den långa pausen förvirrande tills den följs av en ny kapiteltitel. Ibland blandar hon ihop namn, och betonar ord fel vilket leder till lite roliga meningar.
Historian är ryckig. Den hoppar fram och tillbaka hela tiden - i geografin, i stämningen, i handlingen, i kärlekshistorien och kanske framförallt i vad jag tycker om den. Det går inte riktigt att slappna av medan jag lyssnar. Huvudpersonen är också avig och ryckig, vilket jag verkligen gillar större delen av tiden. Kärlekshistorien är då och då väldigt berörande, och vid andra tillfällen mest märklig.
Actionscenerna är där boken verkligen lyser, och det märkliga språket kommer som mest till sin rätt. De är närmast poetiska, och drar in mig på ett sätt som actionscener sällan gör.
Det som gjorde mig mest irriterad i boken var karaktären Garalas (stavningen kan vara fel - jag lyssnade på boken, och en snabb googling gav ingen klarhet). Dels var han välskrivet irriterande, gav mig samma krypande känsla av frustration som en blandning mellan Umbridge och Lockhart. Men utöver det beskrivs han hela tiden som feminin, och hela konceptet "feminiserad skurk" känns så utdaterat och rent skadligt att jag bara blir ledsen. Det är också svårt att känna sympati med huvudpersonen när hon beskriver en annan kvinnas skratt som något som skulle ha passat bättre hos en överviktig dvärg (vilket jag tror är enda gången i boken som övervikt nämns).
Inläsningen är bra, jag gillade verkligen de olika rösterna - lagom skilda från varandra utan att kännas som karikatyrer, även när de hade avvikande sätt att prata. Inläsaren har en tendens att avsluta kapitel i ett tonfall som får det att låta som att det inte alls är slut, vilket gör den långa pausen förvirrande tills den följs av en ny kapiteltitel. Ibland blandar hon ihop namn, och betonar ord fel vilket leder till lite roliga meningar.
This entire review has been hidden because of spoilers.
October 2, 2017
Väldigt bra bok om en tuff och självständig tjej som inte tar nån skit. Och som dessutom råkar vara en alv.
Jag gillar hur boken hoppar rakt in i handlingen och jag som läsare få erfara nya fakta scen för scen. Bakgrunden framträder ju mer storyn växer fram. Tämligen svårt att lägga bort den här boken. Ser fram mot att det kommer en fortsättning.
Jag gillar hur boken hoppar rakt in i handlingen och jag som läsare få erfara nya fakta scen för scen. Bakgrunden framträder ju mer storyn växer fram. Tämligen svårt att lägga bort den här boken. Ser fram mot att det kommer en fortsättning.
October 3, 2019
Drakviskaren är första boken i Alvblodstrilogin, skriven av Lovisa Wistrand. Iszaelda är en ung solalv som drivs av hat och hämndlystnad mot Akares, den onda stjärnalven som bränner hennes by till grunden och ... Ja, mer vill jag inte avslöja här, inte mer än att hon ger sig ut på en resa för att förgöra honom. Det är bara det att kvinnliga solalver inte får bruka vapen ... Något Iszaelda inte kunde bry sig mindre om, i flera års tid har hon tränat i smyg.
Vi får följa Iszaelda på en resa genom skogar och djungler, underjordiska gångar och i luften. En livsfarlig resa som bjuder på både kärlek, våld, drakar, magi, ambivalens och beslutsamhet. Ända tills hon tvingas ta ett avgörande beslut, ett beslut om liv och död.
Iszaelda är en tuff tjej som inte alltid är särskilt sympatisk, ändå kan jag inte låta bli att gilla henne, för vem är egentligen genomgående god?
Jag ser mycket fram emot att läsa den spännande fortsättningen "Demonviskaren" och hoppas på att få se mer av den fantastiska värld Lovisa byggt upp.
Vi får följa Iszaelda på en resa genom skogar och djungler, underjordiska gångar och i luften. En livsfarlig resa som bjuder på både kärlek, våld, drakar, magi, ambivalens och beslutsamhet. Ända tills hon tvingas ta ett avgörande beslut, ett beslut om liv och död.
Iszaelda är en tuff tjej som inte alltid är särskilt sympatisk, ändå kan jag inte låta bli att gilla henne, för vem är egentligen genomgående god?
Jag ser mycket fram emot att läsa den spännande fortsättningen "Demonviskaren" och hoppas på att få se mer av den fantastiska värld Lovisa byggt upp.
March 25, 2018
Jag är en fantastikläsare. Men har upptäckt att jag lätt tröttnar på klassisk fantasy. Kanske för att det lätt blir för lika och den typiska fantasyberättelsen lockar mig inte längre. Men så läser jag den här och dras med och tröttnar inte en sekund. Storyn är oväntad och Lovisa skriver med ett sånt fantastiskt driv i texten att det inte finns utrymme att tappa intresset. Motstridiga känslor och sexuell spänning är ju sånt som gör en berättelse spännande och dessa förmedlas väldigt bra. Fantasy med mycket fokus på relationer och personlig utveckling . Precis som jag vill ha det.
Rekommenderas varmt.
Rekommenderas varmt.
April 15, 2021
Jag har nu läst ut Drakviskaren av @lovisa_wistrand och jag uppskattade den riktigt mycket. En otroligt välskriven high fantasy med kärlek, drakar, magi, politik samt en hel del normbrytande händelser.
Om du tror att något av detta hade kunnat vara något för dig. Så tveka inte läs den. Nu ska jag köpa fortsättningen och denna bok som vanlig bok. Behöver dem i min bokhylla.
Om du tror att något av detta hade kunnat vara något för dig. Så tveka inte läs den. Nu ska jag köpa fortsättningen och denna bok som vanlig bok. Behöver dem i min bokhylla.
July 9, 2018
Jag tyckte mycket om Drakviskaren. Den var spännande, fängslande och romantisk. Världen var fascinerande, äventyret likaså. Jag ser fram emot nästa del. 😊
August 12, 2019
"Drakviskaren" av Lovisa Wistrand.
Jag har hittat en ny genre och väntar på del två i triologin! Mycket bra!🌟🌟🌟🌟🌟
Jag har hittat en ny genre och väntar på del två i triologin! Mycket bra!🌟🌟🌟🌟🌟
April 22, 2018
Det finns faror med böcker som man har läst mycket om, som man har sett att många läser och tycker om. Den största faran är att man har alldeles för höga förhoppningar på boken.
Jag har sett både höga och låga ord om Drakviskaren. Jag har bland annat läst att boken är banbrytande och helt egen men jag har också läst att det är mer erotik än fantasy.
Jag vet inte om jag håller med någon av dem.
Erotik är det definitivt inte. Den som tror det skulle nog behöva öppna upp den typen av böcker. Visst är det erotiskt på sina platser, men det är inget som tar över boken. Istället skulle jag säga att det är absolut fantasy. Men jag, som inte har läst så mycket andra böcker av den här typen av fantasy än Bilbo, tycker inte att de skiljer sig åt alldeles för mycket i stil.
Drakviskaren är en genomarbetad bok, det märks tydligt att Lovisa Wistrand har haft en klar riktning med sin berättelse och hon gör det snyggt på många ställen. Helt egenskapade språk och tidsbeteckningar. I ärlighetens namn trodde jag i början att jag skulle störa mig oerhört och behöva bläddra tillbaka för att veta hur lång tid saker tar (tack och lov för små definitioner i början av boken) men det behövdes inte alls. Det störde inte berättelsen alls, utan gav den en djupare karaktär, tycker jag. Men samtidigt är det en väldigt lång inledning på en serie, som kanske skulle kunna mått bra av att antingen kortas ner lite, eller delas upp i fler delar än tre, för att få flytet att hållas uppe, men jag förstår varför Wistrand vill ha med allting. Dock är texten ganska liten, vilket säkert kan skrämma bort en del läsare. Själv blev jag lite förskräckt i början men när man väl kommer in i det fungerar det bra. Jag har böcker i bokhyllan som har betydligt mindre textstorlek.
Det är ett stort persongalleri, kanske lite väl stort, men det är många som hamnar i periferin och som bara fladdrar förbi. De personer som är till betydelse för berättelsen är lätta att hålla reda på.
Jag ska vara helt ärlig och säga att det tog stora delar av boken för mig att fatta tycke för huvudpersonen, Izaelda. Från början tyckte jag bara att hon var en förbannat otrevlig gnällspik. Men hon växte på mig. Antagligen har det med hennes resa att göra genom berättelsen. Stark var hon jämt, men i takt med att min förståelse för henne ökade, ökade också mitt tycke för henne.
De sista 150 sidorna fullkomligt slukade jag, oerhört spännande och jag vill verkligen veta hur serien fortsätter. Trots cliffhangerslutet känns det som om boken har haft ett naturligt slut – och det är viktigt. En bok som inte känns avslutad blir inte alls lika bra utan mer som en marknadsföringsstrategi – i Drakviskaren känns de allra sista meningarna bara som en naturlig fortsättning som väntar framöver. Jag väntar med spänning.
Jag har sett både höga och låga ord om Drakviskaren. Jag har bland annat läst att boken är banbrytande och helt egen men jag har också läst att det är mer erotik än fantasy.
Jag vet inte om jag håller med någon av dem.
Erotik är det definitivt inte. Den som tror det skulle nog behöva öppna upp den typen av böcker. Visst är det erotiskt på sina platser, men det är inget som tar över boken. Istället skulle jag säga att det är absolut fantasy. Men jag, som inte har läst så mycket andra böcker av den här typen av fantasy än Bilbo, tycker inte att de skiljer sig åt alldeles för mycket i stil.
Drakviskaren är en genomarbetad bok, det märks tydligt att Lovisa Wistrand har haft en klar riktning med sin berättelse och hon gör det snyggt på många ställen. Helt egenskapade språk och tidsbeteckningar. I ärlighetens namn trodde jag i början att jag skulle störa mig oerhört och behöva bläddra tillbaka för att veta hur lång tid saker tar (tack och lov för små definitioner i början av boken) men det behövdes inte alls. Det störde inte berättelsen alls, utan gav den en djupare karaktär, tycker jag. Men samtidigt är det en väldigt lång inledning på en serie, som kanske skulle kunna mått bra av att antingen kortas ner lite, eller delas upp i fler delar än tre, för att få flytet att hållas uppe, men jag förstår varför Wistrand vill ha med allting. Dock är texten ganska liten, vilket säkert kan skrämma bort en del läsare. Själv blev jag lite förskräckt i början men när man väl kommer in i det fungerar det bra. Jag har böcker i bokhyllan som har betydligt mindre textstorlek.
Det är ett stort persongalleri, kanske lite väl stort, men det är många som hamnar i periferin och som bara fladdrar förbi. De personer som är till betydelse för berättelsen är lätta att hålla reda på.
Jag ska vara helt ärlig och säga att det tog stora delar av boken för mig att fatta tycke för huvudpersonen, Izaelda. Från början tyckte jag bara att hon var en förbannat otrevlig gnällspik. Men hon växte på mig. Antagligen har det med hennes resa att göra genom berättelsen. Stark var hon jämt, men i takt med att min förståelse för henne ökade, ökade också mitt tycke för henne.
De sista 150 sidorna fullkomligt slukade jag, oerhört spännande och jag vill verkligen veta hur serien fortsätter. Trots cliffhangerslutet känns det som om boken har haft ett naturligt slut – och det är viktigt. En bok som inte känns avslutad blir inte alls lika bra utan mer som en marknadsföringsstrategi – i Drakviskaren känns de allra sista meningarna bara som en naturlig fortsättning som väntar framöver. Jag väntar med spänning.
Read
October 17, 2023DNF (2020) - Iszaelda är en solalv, läsaren ska bli medveten om att det finns fler olika raser och olika sorter av alver, hjältinnan här är en solalv som ska innehav en speciell kraft, som blir tilldelad till varje kvinnliga solalv som uppnåt ålder 21. Samt kvinnliga solalver ska vara hemmafruar och vara duktiga i köket och inte utöva något som anses maskulint. Lite likt Mulan i min åsikt, och då vill jag även referera till att Mulan inte vill slåss men ska ut i krig. Iszaelda här dock vill slåss, hon vill hämnas på drakfolket eller liknande som alverna är i krig med. Iszaelda är dock kvinna och får inte slåss, men hon vill och typ har en passion för det - 🌿yeeey för starka kvinnliga karaktärer, men nu börjar berättelsen svalka. För denna stridslystan blir mer av en obsession i min åsikt än en passion. Hon måste träna, hon måste slåss, för vad? Jo för att hon är kvinna och måste uppvisa något för... Så fungerar samhället?
Sedan är romansen värsta twilight liknade. Den är otroligt sexuell men också otroligt fjantig. Någon som sett Youtube videon där man skämtar om att första twilight boken I teori bara handlade om att Bella och Edward bara stirrar på varandra? I teori så vet inte Iszaelda vem hon gillar, hon har nämligen så många alternativ. Men det är bara en som gör att hon pirrar som en katt.
Nej asså... Detta var verkligen synd. För det är så mycket otroligt jobbig romans. Det är hela tiden katt och råtta lek, hon är kåt på honom men hon vet inte riktigt vad denna kåthet är. Hon vill ständigt röra hans horn - känns lite som en referens till en annan kroppsdel 👀
Men om man hade skippat detta + alla karaktärer med jätte jobbiga namn och det ständiga grammatik rättandet av karaktärer. Många Svartalver gillar att rätta Iszaelda för hennes ordsval...herregud...
Så var det relativt spännande. Man ville veta vem Iszaelda var, vad gjorde henne så speciell. Varför hade hon inga naturgåvor? Varför kan hon tala med djur? Ja mm. Men det var liksom 10% av det och resterande fylldes med det som störde mig... So nope... 🙄
Sedan är romansen värsta twilight liknade. Den är otroligt sexuell men också otroligt fjantig. Någon som sett Youtube videon där man skämtar om att första twilight boken I teori bara handlade om att Bella och Edward bara stirrar på varandra? I teori så vet inte Iszaelda vem hon gillar, hon har nämligen så många alternativ. Men det är bara en som gör att hon pirrar som en katt.
Nej asså... Detta var verkligen synd. För det är så mycket otroligt jobbig romans. Det är hela tiden katt och råtta lek, hon är kåt på honom men hon vet inte riktigt vad denna kåthet är. Hon vill ständigt röra hans horn - känns lite som en referens till en annan kroppsdel 👀
Men om man hade skippat detta + alla karaktärer med jätte jobbiga namn och det ständiga grammatik rättandet av karaktärer. Många Svartalver gillar att rätta Iszaelda för hennes ordsval...herregud...
Så var det relativt spännande. Man ville veta vem Iszaelda var, vad gjorde henne så speciell. Varför hade hon inga naturgåvor? Varför kan hon tala med djur? Ja mm. Men det var liksom 10% av det och resterande fylldes med det som störde mig... So nope... 🙄
This entire review has been hidden because of spoilers.
June 3, 2021
Jag
-Lyssnade på Ljudboken
-Har ganska svårt för fantasy på svenska.
Spoilervarning!
Tyvärr kändes det mesta väldigt dumt. Huvudkaraktären, en 21 årig alv kvinna som mest beter sig som en riktigt dryg och uppkäftig 14 åring. Blir tok kå..jag menar kär i sin 3000 år äldre lärare. Som även råkar vara "mörk och mystisk". Hon fantiserar om hans kropp och vill känna på hans horn halva boken. Vart efter boken fortlöper så tycker hon att hornen bara blir större, större och större. Blir tok kåt på bokens Bad guy , trots 2 folkmord och dödandet av 3 av hennes familje medlemmar, men "det gör ingenting, för han är så snygg"
Kändes som det skulle bli en "tant snusk" bok först, men antar det är en Fantasy Chick Lit.
Tyckte inte om skriftspråket som blandade friskt med "gammel svenska" och nutida tal. Mycket dialog kändes ungefär lika bra som ur dubbade avsnitt av -90 tals Sailor moon.
Och dessa upprepningar... Det blir inte mer spännande eller intensivt för att man skriver in onödiga upprepningar som allt som oftast kommer 3 i rad:
Vrålar vrålar vrålar
Skakar skakar skakar
Rulla rulla rulla
Möter möter möter
Backar backar backar
plus många, många, många fler...
Wistrand tycker jag inte riktigt kan skriva action scener. Dom blir aldrig spännande och saknar inlevelse.
Uppläsningen av ljudboken gjorde det hela inte bättre. Uppläsaren passade inte alls att läsa in denna. Syster min hade oxå börjat på denna, men stängde av för att hon inte orkade med Uppläsningen.
Kommer inte fortsätta med nästa del i serien. Vart en nedrans roast det här x)
Plus i kanten för världen i stort och Drakar. Men det räddar inte boken.
-Lyssnade på Ljudboken
-Har ganska svårt för fantasy på svenska.
Spoilervarning!
Tyvärr kändes det mesta väldigt dumt. Huvudkaraktären, en 21 årig alv kvinna som mest beter sig som en riktigt dryg och uppkäftig 14 åring. Blir tok kå..jag menar kär i sin 3000 år äldre lärare. Som även råkar vara "mörk och mystisk". Hon fantiserar om hans kropp och vill känna på hans horn halva boken. Vart efter boken fortlöper så tycker hon att hornen bara blir större, större och större. Blir tok kåt på bokens Bad guy , trots 2 folkmord och dödandet av 3 av hennes familje medlemmar, men "det gör ingenting, för han är så snygg"
Kändes som det skulle bli en "tant snusk" bok först, men antar det är en Fantasy Chick Lit.
Tyckte inte om skriftspråket som blandade friskt med "gammel svenska" och nutida tal. Mycket dialog kändes ungefär lika bra som ur dubbade avsnitt av -90 tals Sailor moon.
Och dessa upprepningar... Det blir inte mer spännande eller intensivt för att man skriver in onödiga upprepningar som allt som oftast kommer 3 i rad:
Vrålar vrålar vrålar
Skakar skakar skakar
Rulla rulla rulla
Möter möter möter
Backar backar backar
plus många, många, många fler...
Wistrand tycker jag inte riktigt kan skriva action scener. Dom blir aldrig spännande och saknar inlevelse.
Uppläsningen av ljudboken gjorde det hela inte bättre. Uppläsaren passade inte alls att läsa in denna. Syster min hade oxå börjat på denna, men stängde av för att hon inte orkade med Uppläsningen.
Kommer inte fortsätta med nästa del i serien. Vart en nedrans roast det här x)
Plus i kanten för världen i stort och Drakar. Men det räddar inte boken.
This entire review has been hidden because of spoilers.
May 25, 2018
personligen så störde jag mig igenom hela boken. och jag hadde verkligen hoppats på denna bok. enda bra jag har att säga är att de är kul att Lovisa har byggt upp en enorm värld - men den behöver mer jobb. mycket mycket mer jobb.
tror de som är nya till fantasy skulle gilla den. och de som inte är lika kräsen på karaktärer - hur de ser ut och beteer sig osv osv. samt som har överseende för mycket i boken som inte makear sense
tror de som är nya till fantasy skulle gilla den. och de som inte är lika kräsen på karaktärer - hur de ser ut och beteer sig osv osv. samt som har överseende för mycket i boken som inte makear sense
April 6, 2018
Har haft vissa förutfattade meningar att svensk fantasy inte är något för mig, men oj, så fel jag hade! Jag får väl erkänna att det inte var total förälskelse från början, även om jag fastnade i den relativt fort. Jag tyckte att Iszaelda betedde sig mer som en 13-åring än en 21-åring i inledningen, och jag störde mig på en del uttryck och författarens förkärlek till läppar...! I det stora hela är det ändå bagateller som jag kan ha överseende med. Jag gillar verkligen världsbygget och karaktärerna är fantastiska! För det mesta vet jag inte vad som kommer att hända härnäst och det är precis så jag vill ha det! Den goda nyheten är att det är första boken i en trilogi. Den dåliga nyheten är att bok 2 inte kommit ut än... Hallå! Jag vill ju läsa fortsättningen NU!!!
November 1, 2019
Att det tog mig nästan två månader att läsa Drakviskaren har absolut ingenting med boken att göra. Tvärtom! Ibland var jag bra sur på livet som kom emellan.
Jag skulle kunna lovorda världsbygget, detaljerna, drakarna(!), tempot, språket men det bästa med denna berättelse är hur Lovisa skildrar känslorna, det djupa hatet, den ändlösa kärleken, konflikten emellan dem. Sättet som Lovisa beskriver det fick det att göra ont i magen, i hjärtat, i själen. Om jag inte vore medveten om att det finns en fortsättning skulle jag förgås.
Storslagen fantasy av den ädlaste sorten!
Jag skulle kunna lovorda världsbygget, detaljerna, drakarna(!), tempot, språket men det bästa med denna berättelse är hur Lovisa skildrar känslorna, det djupa hatet, den ändlösa kärleken, konflikten emellan dem. Sättet som Lovisa beskriver det fick det att göra ont i magen, i hjärtat, i själen. Om jag inte vore medveten om att det finns en fortsättning skulle jag förgås.
Storslagen fantasy av den ädlaste sorten!
June 23, 2025
This is an epic, slow burning , enemies to lovers fantasy that draws you into a fascinating alternative universe from the first page. Written by a new to me author, I found myself immersed in her world where mythical creatures and magical beings make alliances and fight wars.
The landscape is well described, and the characters all have their own unique and intriguing traits. The constructed language adds to the authenticity of the world; however, I did find myself getting lost at times with the numerous names of characters and had to backtrack on a few occasions to check out who was who.
This is the first book in the series so there was a cliffhanger ending that was every bit as devastating as a cliffhanger can be. I can’t wait to see what happens next. This is a great start to what, I’m sure, is going to be an incredible series…I received an early copy of this book to read.
The landscape is well described, and the characters all have their own unique and intriguing traits. The constructed language adds to the authenticity of the world; however, I did find myself getting lost at times with the numerous names of characters and had to backtrack on a few occasions to check out who was who.
This is the first book in the series so there was a cliffhanger ending that was every bit as devastating as a cliffhanger can be. I can’t wait to see what happens next. This is a great start to what, I’m sure, is going to be an incredible series…I received an early copy of this book to read.
October 6, 2017
En fängslande historia om en viljestark tjej som trots att alla säger att hon inte kan/får göra saker i ett konservativt samhälle stålsätter sig och kämpar för vad hon tror på. En coming-of-age berättelse som utspelar sig på krigsfronten med hård träning, svek, mysterier och förbjuden kärlek. Allt det man vill ha av fantasy med drakar, magi och svärd. Älskar boken, kan knappt vänta till nästa!
Displaying 1 - 30 of 71 reviews