Förändringens vindar viner över Rosengädda. När Farbod öppnar en läkarstation i byn utlöser det en kedjereaktion av nybyggaranda. Handelsboden renoveras, en förskola startas och plötsligt är det fler som gifter sig än begravs i Rosengädda. Halleluja – det var verkligen på tiden! Farbods passioneradetro på byn smittar alla. Eller nästan alla. Tessan känner sig snarare övergiven. Hennes restaurang är tillfälligt stängd efter att det regnat in vatten i stationshuset, Farbod är mer uppslukad av sitt läkarhus än av Tessan samtidigt som dottern Marta helst av allt vill sitta i Smörkullas bibliotek tillsammans med godsägarinnan Charlotte. Att Bror och Flatan flyttar in i stationshuset med hjärtesorg i bagaget skulle kanske ha kunnat mildra Tessans övergivenhetskänslor. Om det inte vore så att de hjärtekrossade tu mest ligger instängda på sitt rum och smider egna planer. Det är inte förrän Tessan hittar ett allt för välbekant namn i en restaurangguide som hon får något nytt att tänka på. En tanke som blir en handling som förändrar hennes liv i grunden. Hjärtslaget i Rosengädda är den fjärde och sista delen om Tessan, Rosengädda och dess invånare. Det är en varm berättelse om vikten av att översätta franska visor, laga krossade hjärtan, söka sitt ursprung och om att äntligen hitta hem trots allt.
Den sämsta av det fyra böckern, hon skulle verkligen ha slutat efter tre böcker som det var tänkt från början. Jag älskar karaktärerna och Rosengädda så jag fortsatte läsa även om jag bara var frustrerad, hela handlingen och uppgyggnade som en dålig fars där ingen pratar med varandra! Underbart att få träffa Bror igen men blev bara frustrerad på alla handlingar som bara vejade undan för varandra och byggde upp stämningen, det är kanske bra att bygga upp stämningen men det här var bara olidligt jobbigt och onödigt.
Älskar Emma som uppläsare men den här boken kunde jag ha vairit utan....
Men... är så obekvämt att läsa om en karaktär som har ett skällsord som namn. Karaktärerna i boken kan rätta varandra om de säger dagis istället för förskola, men inte om folk slänger skällsord hit och dit. Hm.
Nåväl. Kunde inte somna så läste halva igår, och vaknade för tidigt så läste ut den nu. Så kan det gå!
Hjärtslaget i Rosengädda är den fjärde och avslutande delen i serien om Tessan och dom andra i Rosengädda. Jag har läst dom tre tidigare böckerna, och tyckt mycket om dom alla tre. Här är länkar till mina recensioner av dom, i den ordning som dom har kommit ut: Rosengädda, nästa!, Larma, släcka, rädda i Rosengädda, och Vårjakt i Rosengädda.
Och den sista boken i serien gjorde mig inte heller besviken, för den var lika bra som dom tidigare böckerna.
Jag tycker verkligen om Emma Hambergs sätt att skriva. Böckerna är lättlästa feelgood-böcker, och dom känns lite naiva, fast då menar jag på ett bra sätt. Dom är charmiga och med härliga karaktärer. Roliga, mysiga, och berörande är dom också.
Lite trist förstås att det här är sista boken om Rosengädda. Men jag hoppas på att Emma Hamberg skriver lika bra böcker i framtiden, om någonting annat.
Jag rekommenderar absolut böckerna, som ska läsas i rätt ordning för störst behållning.
Myspys. Ni som känner till min boksmak vet att det här inte alls är min typ av bok, men att Emma Hamberg har en speciell plats i mitt hjärta.
En mer deppig bok med mycket hjärtesorger. Och matlagning, som vanligt. Väldigt förutsägbart såklart, men mysigt medan det varade. Det här är sista delen i kvartetten om Rosengädda, vad ska Hamberg skriva till näst, månntro?
Åh vilket kärt återseende det var, visst inte hur mycket jag saknat Rosengädda. Hade önskat lite mer av Jonny dock. Skulle gääärna läsa en fortsättning, men det känns ändå ganska avslutat, så det är okej om det inte blir nån.
Det här är 4:e och sista boken i serien om Tessan i Rosengädda och innan jag började läsa hade jag väldigt höga förväntningar. Och tyvärr är det alltid lite farligt för de levde inte upp till boken och det är ju trist. Denna bok är inte på något sätt dålig utan jag gillar den jättemycket, men den är nog den av dem 4 böckerna som jag tycker minst om.
I boken handlar Tessans delar om att hon söker upp sin pappa men inte berättar det för varken Farbod , sin bästa vän eller någon annan i Rosengädda utan hon försvinner bort mystiskt på nätterna vilket såklart orsakar misstankar hos pojkvännen Farbod och bästa vännen Camilla. Då det är en vattenläcka i restaurangen får Tessan arbeta med att laga mat på förskolan i Rosengädda tills allt är renoverat. Jag saknade verkligen den biten, Tessans matmani i sitt eget stationshus.
Farbod tror att Tessan är otrogen och isolerar sig. Camilla gör slut med Flatan och även hon tror att Tessan är otrogen och det med Flatan och ALLT blir kaos - tills det såklart löser sig i slutet.
Anledningen till att jag inte är stormförtjust i just den här boken är för att jag bara blev arg och irriterad på alla karaktärer som höll allting inom sig och vägrade berätta vad de tänkte till varandra. När boken är på 400 sidor och dessa missförstånd pågår i 350 sidor blir det tillslut lite långtråkigt och jag tyckte in att det kändes särskilt inspirerande. Det är svårt att förklara, för boken är bra och fin och rolig bitvis ändå men det blev lite för segt för min del. I sista boken om Tessa hade jag velat få gotta ner mig i Tessan och Farbods förhållande och framtid, veta mer hur det går för stationshuset och Tessans restaurang, relationen till pappan osv. Den sistnämnda redde ut sig de sista sidorna i boken och även om det var URMYSIGT att de fann varandra var det lite bittert att få så lite. Jag tror det hade med mina förväntningar och göra men jag förväntade mig mer helt enkelt.
Välskriven och lättläst bok som jag såklart rekommenderar, men framför allt de 3 första böckerna i serien!
Det är få feelgood-böcker jag fastnar så för. Jag älskar beskrivningarna av miljön och jag älskar hur karaktärerna är så vanliga dödliga. Ibland är de "lite för bra" men samtidigt är det väl det som gör en riktigt bra feelgood? Hela serien inspirerar mig till att leva ett enklare liv och njuta mer av små saker, framför allt att utforska allt naturen har att ge oss i matväg, och sista boken i serien håller måttet lika bra som de tidigare. Det enda jag blir besviken på är att det inte kommer någon uppföljare och att jag tvingas lämna Tessan, Farbod, Marta och Bror här. Jag hade gärna följt dem många böcker till.
#4 Rosengädda Avslutande boken i rosengäddaserien och det kändes som en fint avslut och den här boken var lika mysig som de andra. Att Emma Hamberg läser upp boken själv ger ett extra plus för hon läser superbra! Hög mysfaktor och småfnissig.
Sista delen i serien. I denna blir det många förvecklingar och missförstånd, jakt på kärlek och längtan efter att bli sedd... Förändringarnas vindar i Rosengädda.
Lyssnat på boken, Emma Hamberg borde läsa in massvis med böcker - hon är en fantastisk uppläsare 👌🏼
Jag har inte tidigare läst någon bok av Emma Hamberg, men har förstås sett de färgglada och detaljrika omslagen designade av proffsiga Sofia Scheutz Design. Som ambassadör för Sigtuna litteraturfestival får jag möjlighet att läsa de medverkandes böcker, och Emma Hamberg är en av de som kommer till Sigtuna den 5 maj.
Hjärtslaget i Rosengädda är den fjärde och avslutande delen om Tessan, Marta, Farbod, Flatan och de andra i det lilla samhället Rosengädda. Det går alldeles utmärkt att läsa den utan att ha läst de andra delarna i serien, men det är uppenbart att Emma Hamberg vill knyta ihop säcken och ge invånarna i Rosengädda, och läsarna, ett fint avslut. Och det blir det.
Jag läste en två år gammal intervju med Emma Hamberg där hon berättar att den första boken i serien handlar om vänskap, den andra om passion och den tredje om kärlek, och att hon då hade vardagstristessen kvar till den fjärde delen. Vardagstristess tycker jag inte präglar den fjärde delen, snarare vardagspusslet. Att hinna med att vara en bra mamma, sambo, vän och matte, samtidigt som man skall hinna sköta sitt arbete och det plötsligt också dyker upp oväntade möjligheter och hinder som måste tas itu med. Det är högt tempo i berättelsen och livet i Rosengädda blir ganska kaosartat.
Det är inte konstigt att så många älskar den här serien. Det är mysigt och vardagligt kryddat med en rejäl dos av okonventionell livsstil, charm och humor. Tessan är en varmhjärtad och livfull person som öppnar famnen för den som behöver den. Både hon och de flesta av de övriga vuxna karaktärerna i boken är ovanligt okomplicerade, naturliga och frigjorda. Men det som framförallt gör Hjärtslaget i Rosengädda till en bok man mår bra av att läsa, är att alla karaktärerna i Rosengädda är godhjärtade. Visst, det blir missförstånd och förvecklingar, men innerst inne är alla hyggliga och omtänksamma. Här ställer man upp för varandra. Vem vill inte vistas i en sådan miljö med sådana människor. Det har varit en riktigt trevlig verklighetsflykt att vistas i Rosengädda.
Emma Hamberg skriver romaner, och ger ut böcker om mat, hon är programledare och gör filmmanus, hon har varit chefredaktör för Veckorevyn och håller föredrag. Och alltsammans med började med att hon vann en serietecknartävling i Dagens Nyheter när hon var fjorton år.
Dags att ta farväl av Tessan och alla andra i Rosengädda. Ett fint slut. Skönt att lämna dem med allt trassel utrett. Oj, vad trassel det är i den här boken! Jag har varit irriterad mest hela tiden på huvudrollsinnehavarna. Jag har velat skrika: MEN PRATA MED VARANDRA! I verkliga livet störs jag fruktansvärt av människor som pratar om varandra, istället för med varandra; människor som viskar bakom stängda dörrar och gör hönor av fjädrar. Detta gjorde boken till en utmaning för mig. Men, en adrenalinkick är ju aldrig fel och hade personerna i boken gjort det "normala" och pratat med varandra hade det blivit en rätt kort bok. 😉 Nu reser jag från Rosengädda vidare till andra platser. Men, nästa gång jag är på Kinnekulle kommer jag nog leta reda på byggnaden som är förebilden för Rosengäddas stationshus. Kanske står Tessan på trappan i fläckiga och för små kockkläder. 😊
This entire review has been hidden because of spoilers.
📖 Nu var det ett tag sedan jag läste om Tessan, Flatan, Camilla och de andra i Rosengädda, men i fjärde boken #hjärtslagetirosengädda kommer man direkt tillbaka till byn. Kärlek varvas med avundsjuka, vänskap, missförstånd, attraktion och sökandet efter något mer, någon djupare samhörighet. ���� En sån underbar epilog på 400 sidor 💗 Jag har suckat åt karaktärernas tafatthet, jag har skrattat åt tokerier och jag har gråtit åt känsloyttringar. Älskade boken, liksom jag älskade de tre första. 📒📕📗📘📙 av 5📚 Och tänk va roligt det skulle vara att få komma tillbaka till Rosengädda om 10 - 15 år. #boknummerfem? @emmahambergskan @piratforlaget @alskapocket #caritasläsning2018 #älskarattläsasvenskt @arvidsbokhandel @akademibokhandeln #sommarläsning2018 #akademibokhandeln
Vilken härlig avslutning på en riktigt bra serie! Jag har ju lyssnat på alla 4 böckerna och måste säga att författaren Emma läser dem riktigt bra. Hon gör röster och dialekter, varenda karaktär får en levande personlighet och de minsta detaljerna blir viktiga budskap. Jag tror inte att de hade varit lika bra om jag läst dem själv faktiskt. I den här avslutande delen är alla karaktärer från tidigare böcker med, och det svänger rejält mellan glädje och sorg. Ibland blir det nästan farsartad svängdörrsbuskis som jag då gillar :) Jag kommer sakna serien och Rosengädda. Tack Emma!
Ledsamt att nu ta adjö av Tessan och hela gänget i Rosengädda. Har varit så mysigt och glädjande att få hänga med dem och följa dem i med och motvind. Älskar hur Emma beskriver och arbetar med sina karaktärer. Låter dem växa, våga och frodas genom böckerna. Tycker hon avslutar fint och värdigt. Och även fastän det är en feelgood är det inte tramsigt, för gulligt och rosa fluff. Men man får uppfyllas av mycket värme och glädje.
nu var rosengädda slut (antagligen) Ingen mer läsning om Tessan, tokiga Bella och det fina stationshuset. Det gör lite ont i mig men tack och lov har jag böckerna hemma så att jag kan läsa om dem när som helst.
Humor, kärlek och en massa tokigheter gör dessa böcker riktigt härliga och man mår bra av att läsa trots att det ständigt förekommer problem och missförstånd.
Ingen värdig avslutning på den trevliga serien om Rosengädda, tyvärr (utom de sista typ fem sidorna). Allt kretsar kring missförstånd och att karaktärerna inte pratar ut med varann, och det hela är väldigt långrandigt och utdraget vilket blev långtråkigt. .
Jag känner att berättelsen känns alldeles för långtråkig för att jag ska orka läsa mer av den (218 sidor = 53 %).
Det är bara en massa missförstånd och ingen som pratar med varandra vilket då orsakar än mer missförstånd. Det är detta som gör berättelsen långtråkig, tyvärr. Jag hade så gärna velat att denna serie skulle få en fin avslutning, men istället ger jag upp sista boken. ☹️
Man märker att detta är sista boken i serien. Hon knyter ihop det bra men den var trögare än de andra kanske har man större förväntningar. Jag började även lyssna på ljudbok och det är inte lika bra som att läsa själv. På nått sätt hade inte uppläsaren (författaren själv) samma inlevelse som jag har kring personerna.
Jag måste nog tillstå att det här var den svagaste av böckerna om Rosengädda. Därmed inte sagt att den var dålig, verkligen inte. Den var väldigt bra. Har du läst de tre böckerna innan vill du läsa den här, definitivt.
Jeg er stadig begejstret for miljøet i Rosengädda, men kunne bedre lide de to første i serien. Jeg kunne nok bedre li' Tessan og hendes ged, da der ikke var så meget 'børn og mand' over det - men stadig en god serie.
Den avslutande delen i Rosengädda-serien hade ett perfekt avslut! Precis lika lustig, glädjefylld och mysig som serien började avslutades serien. Det här är en bokserie jag kommer läsa om många gånger!
Nu blev det för mycket av det goda tror jag. Jag läste ut den snabbt men mest för att jag ville se hur det slutade för alla och sedan läsa något annat. Fint slut, men förutsägbart. Kanske är det som är meningen dock? Fina livsöden som var mysiga att läsa om ändå.
Underbar feelbook-bok och avslutning på serien om Rosengädda. Man kan inte annat än tycka om alla dessa karaktärer och både skrattar och lider med dem. Verkligen bra och mysig att läsa.
3.75 Denna berättelse hade kunnat göras på ett annat sätt som passade karaktärernas personlighet mer. Ja tyckte vissa stunder att det blev för långrandigt.