En excentrisk familj med stora personligheter tvingas samman en sommar när släktens matriark kallad Faster, dör vid 107 års ålder.
Berättaren i boken är 33 år och hyggligt framgångsrik copywriter. Hon anländer till föräldrarnas sommarhus för att hjälpa till med begravningen och för att hon fått ärva gammelfasterns lilla stuga på föräldrarnas tomt. Stugan är sliten och i stort behov av renovering.
Annat som Faster lämnar efter sig har inget större ekonomiskt värde men skapar ändå konflikter mellan mamma och moster, fast det egentligen handlar om gammalt outrett gnissel som byggts upp genom åren, ända från barndomen. Gnissel finns också mellan mamman och pappan, sånt som puttrar under ytan hela tiden men istället för att det kokar över så stannar det just med att ligga och puttra med bitska kommentarer och igenkänningsfaktorn är stor. 40-talisternas småbittra sätt att hantera konflikter och krävande av uppmärksamhet för varandras tillkortakommanden.
Paborn beskriver karaktärerna och min generations föräldrar galant, några lite missunnsamma, andra gnälliga eller till och med lite smålöjliga. Jag blir rent av imponerad. Jag älskar den här lilla boken och kommer kanske till och med att läsa den igen just för att den är charmig och underhållande, den är fylld av härliga dialoger och smarta formuleringar.