Nu vågar jag bära den stjärnströdda hatten som kommer med musiken, glittret och skratten...
Så sjöng sångerskan Jessica Andersson i rollen som den goda schlagerfén i öppningsnumret till Melodifestivalen åren 2009. Orden kunde handla om henne själv, för Jessicas liv och karriär är en riktig Askungesaga. Det finns goda skäl till att Jessica Andersson aldrig har riktigt glada ögon. Hon och hennes syskon växte upp med en missbrukande mamma och med mammans mer eller mindre våldsamma män. Med tiden splittrades syskonskaran på flera olika fosterhem. En enda sak har Jessica Andersson alltid varit säker på. Att hon kan och vill sjunga. Att hon ska sjunga. Så blev det också.
Lena Katarina Swanberg har skrivit Jessica Anderssons berättelse fram till idag. Jessica beskriver sin svåra väg mot balans i livet. Men boken handlar även om hennes artistkarriär: Hur gick det till när Jessica hamnade i tv-serien Fame Factory? Hur kändes det när hon som nybliven mamma bildade duon Fame tillsammans med Magnus Bäcklund och otippat vann Melodifestivalen? Och hur var det egentligen med de där Jessica-shortsen som gjorde skandal i Melodifestivalen några år senare?
Lyssnade på ljudboken. Tycker det är synd att Jessica inte läste boken. Men kan samtidigt förstå det. Den hoppar väldigt mycket fram och tillbaka i tiden. Man hänger med men får ingen riktig tidslinje. Tycker det är en viktig bok. Så många barn som växer upp på detta sätt och saknar den grundtrygghet vi andra tar för given.
Den var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Den fängslade mig inte. Lättläst och var nog därför jag läste ut den. Ingen bok för mig. Många gånger ville jag lägga den ifrån mig.