What do you think?
Rate this book
Tjockdrottningen
Annie Ek väger över 200 kilo och tillbringar sina dagar med att äta och drömma sig bort i andras liv på Facebook och Instagram. Så blir hon kontaktad av tv-redaktören Camilla Willdow som lyckas övertala henne att medverka i bantningsserien Du är vad du väger. Annie blir Tjockdrottningen med hela svenska folket. Programmet leds av Johanna Broman som desperat vill slå igenom och gör allt för att hålla uppe bilden av framgång fast hon sitter djupt i skuldfällan. Hon dövar sin ångest med sms-lån och shopping på nätet.
Annie dras med i mediehypen och kändiseriet. Plötsligt vill alla vara hennes vänner. Inuti känner hon sig fortfarande som en 200-kilosklump som världen ser på med avsmak, men så småningom hittar hon sig själv och den stora kärleken visar sig där hon minst anar det.
Tjockdrottningen är en svart komedi om jakten på lycka, status och kärlek i dokusåpornas värld som präglas av cynism och människoförakt. Moa Herngrens roman landar rätt i samtiden där alla kämpar med sitt förflutna, sina fasader och den ständiga jakten på bekräftelse.
Annie dras med i mediehypen och kändiseriet. Plötsligt vill alla vara hennes vänner. Inuti känner hon sig fortfarande som en 200-kilosklump som världen ser på med avsmak, men så småningom hittar hon sig själv och den stora kärleken visar sig där hon minst anar det.
Tjockdrottningen är en svart komedi om jakten på lycka, status och kärlek i dokusåpornas värld som präglas av cynism och människoförakt. Moa Herngrens roman landar rätt i samtiden där alla kämpar med sitt förflutna, sina fasader och den ständiga jakten på bekräftelse.
ebook
2 people are currently reading
124 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 27 of 27 reviews
October 19, 2017
Ingen omvälvande läsupplevelse precis, men intressant kritik mot ett viktfixerat sensationssamhälle.
January 5, 2018
Årets första bok! Intressant om hets och besatthet i en liten grupp människor som alla har olika problem och beroenden.
August 30, 2017
Kanske inte det djupaste konceptet någonsin, men just nu gick den rakt in i hjärtat.
January 12, 2018
När jag började lyssna på den här boken tänkte "Nej, vad är det här för något..." Men jag gav den en chans och lyssnade vidare. De starka personporträtten fängslade mig och jag ville veta mer om personerna boken handlade om. Inte bara huvudpersonen Annie, utan alla personerna runt henne.
Det slutade med att jag tyckte riktigt bra om boken och kände saknad när den var slut. Hur gick det sedan för Annie? tänkte jag. Men det får jag förmodligen aldrig svar på. Jag hoppas att hon "levde lycklig i alla sina dar med sin prins".
En bok som inte bara handlar om bantning, hetsätning och anorexi, utan om känslor och om att allt inte är som det ser ut som på ytan. Läs den!
Det slutade med att jag tyckte riktigt bra om boken och kände saknad när den var slut. Hur gick det sedan för Annie? tänkte jag. Men det får jag förmodligen aldrig svar på. Jag hoppas att hon "levde lycklig i alla sina dar med sin prins".
En bok som inte bara handlar om bantning, hetsätning och anorexi, utan om känslor och om att allt inte är som det ser ut som på ytan. Läs den!
June 18, 2019
Enkelt och bra språk, suveräna beskrivningar av de olika karaktärerna och ett ämne som är mycket intressant.
Man kan tro att det här kommer att bli en rolig läsning men smärtan finns där hos dem alla.
Annie som alltid varit tjock och knappt går ut för att slippa alla glåpord, Björne som skämtar för att dölja sin sårbara sida, Johanna som har ätstörningar och svårigheter att bonda med sin son och Camilla som manipulerar och kör över människor för sin egen karriär.
En bok som börjar lättsamt blir mer och mer minnesvärd ju mer jag tänker på det.
4,5 stjärnor av 5 möjliga.
Man kan tro att det här kommer att bli en rolig läsning men smärtan finns där hos dem alla.
Annie som alltid varit tjock och knappt går ut för att slippa alla glåpord, Björne som skämtar för att dölja sin sårbara sida, Johanna som har ätstörningar och svårigheter att bonda med sin son och Camilla som manipulerar och kör över människor för sin egen karriär.
En bok som börjar lättsamt blir mer och mer minnesvärd ju mer jag tänker på det.
4,5 stjärnor av 5 möjliga.
April 29, 2018
Jag tycker om hur Moa Herngren skriver. Sträckläste nästan den här. Nu, när jag läst färdigt och tänker efter så tror jag dock inte att jag tycker om den... Det är alltför stereotypa karaktärer, förutsägbar handling och, egentligen, ganska ytligt. Förmodligen värd en eller två stjärnor men den får tre bara för att jag sträckläste den. För något måste ju det betyda. ;-)
February 12, 2024
Min bättre hälft har länge gillar författaren Moa Herngren och när jag tittade lite på hennes bok Tjockdrottningen blev jag sugen på att läsa.
Annie Ek är runt trettiofem år gammal, sjukpensionär och spenderar sina dagar hemma i lägenheten i Årsta. Att gå ut är fruktansvärt! Alla blickar, alla viskningar eller de som rent öppet äcklas över hennes 200kg tunga kropp. Hemma kan hon titta på Instagram och Facebook och leva en smula genom andra. Andra som verkar ha det så mysigt. Så härliga liv.
Annies hela liv ställs på ända när hon blir kontaktad av Camilla Willdow, TV-redaktör, som är ute efter deltagare till såpan Du är vad du väger. På inspelningen finns programledaren Johanna Broman, smalast i stan, som är skuldsatt upp över öronen. Där finns producenten Jarmo Fäldt som är bäst på det han gör men dör av sorg varje gång han pratar med sin dotter som mobbas i skolan och så andra tjockisar som kanske, kanske kan förstå Annies situation. Även om hon utan tvekan är störst av alla.
Vi följer Annie, Camilla, Johanna och Jarmo i närmare ett år. Från mars till nyårsafton och fokus är på Annie. Den röda tråden för alla karaktärer är att det är beroende av något. Av mat, av shopping, av jobbet och att det inte går att ha ett fullgott liv fast i något destruktivt. Annie är det som kliver fram tydligast och ifrågasätter att utseendet avgör allt i hennes liv. Är hon inte den samma? 65kg eller 200kg? Ska hon verkligen hålla med och hata det hon var? Det hon kanske fortfarande är på insidan och det hon kanske blir igen?
Jag gillade Tjockisdrottningen. Det är kanske inte en chock att det kan vara sådär att fläka ut sig i TV, eller att folk manipulerar för att få som de vill (Camilla känns som en riktigt genomvidrig person). Det finns en logik i att boken slutar där den slutar, men jag skänker ändå ett tanke till ungdomsböckerna Dumplin' av Julie Murphy och Blendas bekännelser av Anita Eklund Lykull. I de böckerna är huvudpersonerna tjocka och fortsätter att vara tjocka men genomgår ändå en utveckling/resa. Hade Tjockisdrottningen kunnat vara skriven så? Vet ej.
Nu kanske det är trovärdigt, men inte en enda person i boken kommer tillrätta med sina problematiska handlingar. Ingen blir frisk eller är ens på gång att nosa på hur man kan komma tillrätta med ett beroende, oavsett om det är mat, shopping eller jobb. Annie har kanske blivit lite klokare och Jarmo har till sist gått för långt, men annars... de fortsätter bara i samla gamla, DÅLIGA, hjulspår! För att summera boken får jag kanske ta till mitt favoritcitat av Strindberg: "Det är synd om människorna".
Annie Ek är runt trettiofem år gammal, sjukpensionär och spenderar sina dagar hemma i lägenheten i Årsta. Att gå ut är fruktansvärt! Alla blickar, alla viskningar eller de som rent öppet äcklas över hennes 200kg tunga kropp. Hemma kan hon titta på Instagram och Facebook och leva en smula genom andra. Andra som verkar ha det så mysigt. Så härliga liv.
Annies hela liv ställs på ända när hon blir kontaktad av Camilla Willdow, TV-redaktör, som är ute efter deltagare till såpan Du är vad du väger. På inspelningen finns programledaren Johanna Broman, smalast i stan, som är skuldsatt upp över öronen. Där finns producenten Jarmo Fäldt som är bäst på det han gör men dör av sorg varje gång han pratar med sin dotter som mobbas i skolan och så andra tjockisar som kanske, kanske kan förstå Annies situation. Även om hon utan tvekan är störst av alla.
Vi följer Annie, Camilla, Johanna och Jarmo i närmare ett år. Från mars till nyårsafton och fokus är på Annie. Den röda tråden för alla karaktärer är att det är beroende av något. Av mat, av shopping, av jobbet och att det inte går att ha ett fullgott liv fast i något destruktivt. Annie är det som kliver fram tydligast och ifrågasätter att utseendet avgör allt i hennes liv. Är hon inte den samma? 65kg eller 200kg? Ska hon verkligen hålla med och hata det hon var? Det hon kanske fortfarande är på insidan och det hon kanske blir igen?
Jag gillade Tjockisdrottningen. Det är kanske inte en chock att det kan vara sådär att fläka ut sig i TV, eller att folk manipulerar för att få som de vill (Camilla känns som en riktigt genomvidrig person). Det finns en logik i att boken slutar där den slutar, men jag skänker ändå ett tanke till ungdomsböckerna Dumplin' av Julie Murphy och Blendas bekännelser av Anita Eklund Lykull. I de böckerna är huvudpersonerna tjocka och fortsätter att vara tjocka men genomgår ändå en utveckling/resa. Hade Tjockisdrottningen kunnat vara skriven så? Vet ej.
Nu kanske det är trovärdigt, men inte en enda person i boken kommer tillrätta med sina problematiska handlingar. Ingen blir frisk eller är ens på gång att nosa på hur man kan komma tillrätta med ett beroende, oavsett om det är mat, shopping eller jobb. Annie har kanske blivit lite klokare och Jarmo har till sist gått för långt, men annars... de fortsätter bara i samla gamla, DÅLIGA, hjulspår! För att summera boken får jag kanske ta till mitt favoritcitat av Strindberg: "Det är synd om människorna".
September 12, 2017
Den här boken gjorde mig nyfiken. Dels hade jag inte tidigare läst något av Moa Herngren, dels lät det intressant med en historia som tycktes fånga en del av vår samtid. Nämligen den ganska självcentrerade gruppen människor som är fullt upptagna med att fokusera på sitt eget (och andras) utseende och på sin egen karriär, även om det går ut över andra. Det är precis vad i princip alla ägnar sig åt i den här boken nämligen, med något enstaka undantag. Till och med huvudpersonen, Tjockdrottningen, ramlar dit, trots att hon är medveten om att det är insidan som räknas och själv mår dåligt av att bli behandlad efter sin utsida.
Ungefär samtidigt som den här boken landade i brevlådan började det dyka upp artiklar på nätet om en dokusåpa som skulle visas under hösten, på ett väldigt likartat tema som Tjockdrottningen. I boken kallas programmet Du är vad du äter. Den serie som visas på teve heter Biggest loser VIP. Jag såg de två första programmen för att kunna jämföra boken med programserien, som verkar ha varit inspirationskälla. Nu när jag läst ut boken kan jag bara konstatera att det är makalöst så många likheter det finns mellan boken och dokusåpan. Träningsmetoderna, deltagare som smygäter på nätterna, frustrationen och tårarna, men även glädjen över framsteg och tappade kilon.
I boken får vi följa flera i teveteamet och deltagarna i bantningsserien Du är vad du äter. Moa Herngren beskriver en cynisk och iskall del av vårt samhälle där yta och bekräftelse är allt för vissa, och hon skildrar det på ett sätt som gör att jag tror på det. Det handlar om att oavbrutet prestera även om det sker på bekostnad av någon annan, och om att få bekräftelse i antal likes och uppmuntrande kommentarer på Instagram. Det är skrämmande att läsa hur överviktiga människor blir behandlade som om de är lata och dumma, till skillnad från väldigt smala människor som får uppskattning utifrån sitt yttre och behandlas som om de är aktiva och smarta. I boken sätter Moa Herngren fingret på hur det i många fall ligger till i verkligheten. Att vara överviktig och att vara underviktig är två sidor av samma mynt, det handlar ofta om ätstörningar i båda fallen, och i grund och botten om dålig självkänsla.
Tjockdrottningen är en lättläst roman som engagerar, det märker ni ju. Författaren skildrar skarpsinnigt en del av vår samtid, visserligen på ett ganska humoristiskt och lättsamt sätt, men med en mörk underton.
Ungefär samtidigt som den här boken landade i brevlådan började det dyka upp artiklar på nätet om en dokusåpa som skulle visas under hösten, på ett väldigt likartat tema som Tjockdrottningen. I boken kallas programmet Du är vad du äter. Den serie som visas på teve heter Biggest loser VIP. Jag såg de två första programmen för att kunna jämföra boken med programserien, som verkar ha varit inspirationskälla. Nu när jag läst ut boken kan jag bara konstatera att det är makalöst så många likheter det finns mellan boken och dokusåpan. Träningsmetoderna, deltagare som smygäter på nätterna, frustrationen och tårarna, men även glädjen över framsteg och tappade kilon.
I boken får vi följa flera i teveteamet och deltagarna i bantningsserien Du är vad du äter. Moa Herngren beskriver en cynisk och iskall del av vårt samhälle där yta och bekräftelse är allt för vissa, och hon skildrar det på ett sätt som gör att jag tror på det. Det handlar om att oavbrutet prestera även om det sker på bekostnad av någon annan, och om att få bekräftelse i antal likes och uppmuntrande kommentarer på Instagram. Det är skrämmande att läsa hur överviktiga människor blir behandlade som om de är lata och dumma, till skillnad från väldigt smala människor som får uppskattning utifrån sitt yttre och behandlas som om de är aktiva och smarta. I boken sätter Moa Herngren fingret på hur det i många fall ligger till i verkligheten. Att vara överviktig och att vara underviktig är två sidor av samma mynt, det handlar ofta om ätstörningar i båda fallen, och i grund och botten om dålig självkänsla.
Tjockdrottningen är en lättläst roman som engagerar, det märker ni ju. Författaren skildrar skarpsinnigt en del av vår samtid, visserligen på ett ganska humoristiskt och lättsamt sätt, men med en mörk underton.
March 16, 2022
Denna bok var svår att sätta betyg på.
Fick ingen känsla riktigt för vad författaren vill med boken.
Viktigt ämne om moral och etik men det kändes som det blev för många klyschor.
Hur långt kan människan gå för att få bekräftelse och bli sedd. På vems bekostnad.
Fick ingen känsla riktigt för vad författaren vill med boken.
Viktigt ämne om moral och etik men det kändes som det blev för många klyschor.
Hur långt kan människan gå för att få bekräftelse och bli sedd. På vems bekostnad.
August 13, 2021
Helt okej bok.
Tänkvärt hur vi är mot varandra och vad vi baserar vårt bemötande av andra på.
Tänkvärt hur vi är mot varandra och vad vi baserar vårt bemötande av andra på.
March 20, 2023
Alla är vi beroende av nånting
October 17, 2025
Tänkvärd
September 19, 2017
Betyg: 4,5 av 5.
Tjockdrottningen är Moa Herngrens sjunde roman. Jag har läst alla hennes sex tidigare böcker, och tyckt mycket om dom alla. Tycker att hon skriver väldigt bra. Böckerna är alltid lättlästa, men ändå djupa, och handlar alltid mycket om känslor och relationer. Här är länkar till mina recensioner av hennes tidigare böcker: Allt är bara bra, tack. Jag ska bara fixa en grej i köket. Jag skulle aldrig ljuga för dig. Homecoming Queen. Hon hette Jennie. Ni kommer sakna mig.
Och Moas nya bok, Tjockdrottningen, gjorde mig absolut inte besviken, för den var precis lika bra som hennes tidigare böcker.
Jag tycker att den här beskrivningen på boken, från bokförlaget, är så bra: ”Tjockdrottningen är en svart komedi om jakten på lycka, status och kärlek i dokusåpornas värld som präglas av cynism och människoförakt. Moa Herngrens roman landar rätt i samtiden där alla kämpar med sitt förflutna, sina fasader och den ständiga jakten på bekräftelse.”
Rekommenderar verkligen boken, som är mycket, mycket läsvärd. Och jag rekommenderar också alla Moas tidigare böcker. Ser även fram mot hennes kommande produktion.
Tjockdrottningen är Moa Herngrens sjunde roman. Jag har läst alla hennes sex tidigare böcker, och tyckt mycket om dom alla. Tycker att hon skriver väldigt bra. Böckerna är alltid lättlästa, men ändå djupa, och handlar alltid mycket om känslor och relationer. Här är länkar till mina recensioner av hennes tidigare böcker: Allt är bara bra, tack. Jag ska bara fixa en grej i köket. Jag skulle aldrig ljuga för dig. Homecoming Queen. Hon hette Jennie. Ni kommer sakna mig.
Och Moas nya bok, Tjockdrottningen, gjorde mig absolut inte besviken, för den var precis lika bra som hennes tidigare böcker.
Jag tycker att den här beskrivningen på boken, från bokförlaget, är så bra: ”Tjockdrottningen är en svart komedi om jakten på lycka, status och kärlek i dokusåpornas värld som präglas av cynism och människoförakt. Moa Herngrens roman landar rätt i samtiden där alla kämpar med sitt förflutna, sina fasader och den ständiga jakten på bekräftelse.”
Rekommenderar verkligen boken, som är mycket, mycket läsvärd. Och jag rekommenderar också alla Moas tidigare böcker. Ser även fram mot hennes kommande produktion.
August 26, 2024
Ma oleksin väga tahtnud, et see raamat mulle rohkem meeldiks. Aga no ma ei saa anda maksimumpunkte kui ma leian mingi liiga suure ebaloogilisuse, sest mis mõttes on võimalik 3 kuuga 150 kg alla võtta?! Ei ole ju! Kokku oli salvestuste periood lõpuks 4 kuud, aga arvestades, et Annie esimesel kuul üldse alla ei võtnud ja salvestusperioodi pikendati, siis kokku oli dieedi ja treeningute aeg 3 kuud ja isegi kui oled 200-kilone, siis puht füüsiliselt ei ole võimalik nii suur kaalulangus nii lühikese aja jooksul. Ma imestan, et keegi siin oma retsensioonis seda kordagi ei maini. Tegelikult kokku oli vist alguses -138 kg, mis teeb -11,5 kg nädalas ja no sellist muinasjuttu ma lihtsalt ei saa uskuda.
Lisaks oli mul raske uskuda Annie ja Alexi suhet, see kuidagi ei mõjunud usutavalt.
Ja siis see esikaas, mis minu arvates (sorry) on ülinõme.
Iseenesest muidugi oluline teema ja palju äratundmisi samuti, nii et ega mul igav ei olnud. Samas arvan samuti nagu siin mõni rootslane, et karakterid polnud lõpuni kirjutatud - üks sõltuvus siin ja teine seal, ühiskonna pressing ja tahtmine keegi olla ja edeneda jne, paljud sellised elud jäid siin kuidagi pooleli.
Sellele vaatamata on Moa Herngren üks minu uutest lemmikutest, selles pole kahtlustki.
Lisaks oli mul raske uskuda Annie ja Alexi suhet, see kuidagi ei mõjunud usutavalt.
Ja siis see esikaas, mis minu arvates (sorry) on ülinõme.
Iseenesest muidugi oluline teema ja palju äratundmisi samuti, nii et ega mul igav ei olnud. Samas arvan samuti nagu siin mõni rootslane, et karakterid polnud lõpuni kirjutatud - üks sõltuvus siin ja teine seal, ühiskonna pressing ja tahtmine keegi olla ja edeneda jne, paljud sellised elud jäid siin kuidagi pooleli.
Sellele vaatamata on Moa Herngren üks minu uutest lemmikutest, selles pole kahtlustki.
October 29, 2022
3/5
Boken får av mig 3 i betyg av mig. För mig var det för mycket med fyra personers perspektiv och berättelser, det blev svårt att vara intresserad av alla karaktärernas liv. Dock tyckte jag att det ändå gav boken mycket att få läsa både om Annie, Camilla och Johanna, och att se samma historia genom olika personer.
Men personligen för mig blev det för mycket med fyra personer, även om jag tyckte att det gjorde handlingen bra. Det är en intressant och udda historia, och inte som något jag läst innan, så därför får den 3 stjärnor av mig.
Boken får av mig 3 i betyg av mig. För mig var det för mycket med fyra personers perspektiv och berättelser, det blev svårt att vara intresserad av alla karaktärernas liv. Dock tyckte jag att det ändå gav boken mycket att få läsa både om Annie, Camilla och Johanna, och att se samma historia genom olika personer.
Men personligen för mig blev det för mycket med fyra personer, även om jag tyckte att det gjorde handlingen bra. Det är en intressant och udda historia, och inte som något jag läst innan, så därför får den 3 stjärnor av mig.
April 4, 2023
En bok som framförallt handlar om hur vi människor utnyttjar och och också låter oss utnyttjas baserat på våra osäkerheter. Vi får förutom Annie även följa programledaren Johanna, producenten Jarmo och redaktören Camilla. Även om Annie är den som utåt sett ser ut att må sämst kämpar de alla fyra för att må bra och hålla fasaden uppe. Boken är enkel att läsa och även om de är förutsägbart så gillar jag den. Det känns som att väldigt många trådar lämnas lösa i slutet, man undrar hur det skall gå för dem.
November 24, 2017
En underbar berättelse som rör sig runt ett tv-program Du är vad du väger, inspirerad från Biggest Loser naturligtvis. Det är mycket som pågår bakom kulisserna och en produktion som ska få tittarsiffror osv.. Herngren är expert på karaktärer tycker jag, hon lyckas plocka fram alla möjliga olika typer som man kan känna igen. Mycket underhållande, tänkvärd på sina ställen och bra.
May 26, 2020
Inte Herngrens bästa. Ganska många teman som klämts in (ett per karaktär liksom), och det blir mer som ett nedslag i dessa liv än direkt uppklarade eller ens omnämnda eventuella lösningar (eller katastrofer när sanningen kommer fram).
March 16, 2021
Intressant att få läsa om filmindustrin och de olika rollerna som finns. i boken får man följa med olika karaktärer med problem de försöker handskas med. Det är en riktig bergochdalbana och hade ett realistiskt slut.
This entire review has been hidden because of spoilers.
May 26, 2021
Ledsamt på många vis och inte så förutsägbart som jag först befarade. Många moderna dilemman gällande relationer, förväntningar, bekräftelse och yta behandlas ur trovärdiga karaktärers perspektiv. Lättläst.
May 23, 2022
Otroligt lättläst och medryckande. Som överviktig känner jag igen mig i otrolig mycket. Det gör lite ont att läsa ibland. Och det är väl inte nån munter bok direkt. Stör mig förövrigt otroligt mycket på omslaget. Kroppen på bilden är knappast så fet som huvudpersonen.
March 21, 2024
En bok som sätter ljuset på samtidens syn på vad som betyder något i livet; vissa gör vad som helst för sin egen karriärplanering och man blir inte en bättre människa av att se ut på ett speciellt sätt. Lättläst, kritisk och initierad.
September 22, 2017
My review in swedish ---> Romeoandjuliet
November 24, 2018
Läs! Så bra bok, en historia som inte är för komplicerad men med bra beskrivningar och trovärdiga karaktärer. Slukade den på bara några dagar!
January 20, 2023
En snabbläst bok. Tänkvärd men inte nån fullpoängare direkt. Har nog läst klart Moa Herngren nu.
May 16, 2019
Ännu en”feel bad bok” tänkte jag efter att ha lyssnat på de första kapitlen. Hade det inte varit för baksidestexten som intygade att saker och ting skulle ordna upp sig så småningom, hade jag inte orkat fortsätta. För det här var smärtsam läsning. Särskilt som någon som kämpat med övervikt och mobbing... Boken borde förses med triggervarning, men det skulle förta dess värde. För det här är en träffsäker bok om beroende på alla nivåer. Allt ifrån matberoende till drogberoende, medberoende, shoppingberoende till beroende av sociala medier.
Det är också en bok om mobbning, både bland barn och vuxna. Hur dokusåpan legitimerar utnyttjande och mobbning i namnet av ”god underhållning” till tittarna! En genomgående mycket trovärdig beskrivning av de inblandade karaktärerna, och deras drivkrafter. Ingen karaktär är allt igenom ond eller god. Alla har en anledning till sitt missbruk. Vi få veta varför ”Jeppe super” så att säga, men frågan är om det är en anledning god nog? Det lämnar en bitter eftersmak trots allt. Och kanske är det därför jag sitter här och skriver en recension (Jag som inte brukar skriva recensioner) För att jag inte kan bestämma mig för om Jarmo som driver en ung flicka till självmord med sin kommande dokumentär, är den egentliga skurken. Eller om det egentligen är systemfel i samhället någonstans? När han inte kan se parallellen mellan mobbningen av hans dotter till den storskaliga mobbning som sker i samhället och dokusåpor dagligen. Hur han med lätthet använder sig av en måttstock för sin egen familj och en annan för dokusåpa deltagarna.
Men frågan är ändå inte om knarklangaren i detta drama är den egentliga skurken? De falska och ytliga människa som med lätthet manipulerar sin omgivning allt för god dramaturgi i medierna och framförallt tv?
Den enda riktigt ”goda” blir till slut Tjockdrottningen. När hon inte sviker sina inre ideal. När, hon väljer insida över utsida trots allt, men först efter att ha fått den socialt accepterade utsidan. Men det är trots allt inte något ”lyckligt” slut i den bemärkelsen vi är vana vid. Fast jag hade inte velat ha det på något annat vis. Det här var en bok som på ytan ser ut att vara en chicklit feelgood bok, men som visade sig vara en stundom ganska obehaglig bok med många nivåer och djupa tänkvärda karaktärer. Rekommenderar den varmt, men med en liten triggervarning för högkänsliga tjockisar som mig själv.
Är övertygad om att man kan diskutera den här boken och dess budskap och karaktärer i det oändliga på bokklubben! Eller var det något budskap egentligen...? Hmm...
Det är också en bok om mobbning, både bland barn och vuxna. Hur dokusåpan legitimerar utnyttjande och mobbning i namnet av ”god underhållning” till tittarna! En genomgående mycket trovärdig beskrivning av de inblandade karaktärerna, och deras drivkrafter. Ingen karaktär är allt igenom ond eller god. Alla har en anledning till sitt missbruk. Vi få veta varför ”Jeppe super” så att säga, men frågan är om det är en anledning god nog? Det lämnar en bitter eftersmak trots allt. Och kanske är det därför jag sitter här och skriver en recension (Jag som inte brukar skriva recensioner) För att jag inte kan bestämma mig för om Jarmo som driver en ung flicka till självmord med sin kommande dokumentär, är den egentliga skurken. Eller om det egentligen är systemfel i samhället någonstans? När han inte kan se parallellen mellan mobbningen av hans dotter till den storskaliga mobbning som sker i samhället och dokusåpor dagligen. Hur han med lätthet använder sig av en måttstock för sin egen familj och en annan för dokusåpa deltagarna.
Men frågan är ändå inte om knarklangaren i detta drama är den egentliga skurken? De falska och ytliga människa som med lätthet manipulerar sin omgivning allt för god dramaturgi i medierna och framförallt tv?
Den enda riktigt ”goda” blir till slut Tjockdrottningen. När hon inte sviker sina inre ideal. När, hon väljer insida över utsida trots allt, men först efter att ha fått den socialt accepterade utsidan. Men det är trots allt inte något ”lyckligt” slut i den bemärkelsen vi är vana vid. Fast jag hade inte velat ha det på något annat vis. Det här var en bok som på ytan ser ut att vara en chicklit feelgood bok, men som visade sig vara en stundom ganska obehaglig bok med många nivåer och djupa tänkvärda karaktärer. Rekommenderar den varmt, men med en liten triggervarning för högkänsliga tjockisar som mig själv.
Är övertygad om att man kan diskutera den här boken och dess budskap och karaktärer i det oändliga på bokklubben! Eller var det något budskap egentligen...? Hmm...
This entire review has been hidden because of spoilers.
August 20, 2018
Text på bloggen: http://annzah.com/2017/september/tjoc...
Displaying 1 - 27 of 27 reviews