What do you think?
Rate this book
Livet
Våren 1968 var Åsa Moberg tjugo år gammal. Hon bodde ihop med den sexton år äldre fotografen Tor-Ivan Odulf i ett litet hus i Vita bergen utan rinnande vatten. Gymnasiet hade hon hoppat av, livet kunde inte börja fort nog. Genom vänner hade hon fått praktik på det nystartade klädmärket Mah-Jong. I hemlighet drömde hon om att skriva som Marianne Höök.
I Paris, Rom och Berkeley protesterade ungdomar denna vår mot kapitalism, imperialism och kolonialism i allmänhet, och mot USA:s krig mot Nordvietnam i synnerhet. När Gunnar Myrdal i Dagens Nyheter skrev att ungdomen borde gå ut i strid i Vietnam i stället för att demonstrera hemma, satte sig Åsa Moberg vid skrivmaskinen. "För en sann soldat är det aldrig för sent att dö", var rubriken på hennes debutartikel på Aftonbladets kultursida lördagen den 9 mars 1968. Den var en uppgörelse med äldres självgodhet som omedelbart gjorde henne till en röst för en ny generation.
Inför folkomröstningen om kärnkraften 1980 var Åsa Moberg en av förgrundsgestalterna i nej-sidans Linje 3, på 80-talet blev hon sex- och samlevnadsrådgivare i Vecko-Revyn och tv-kritiker i Aftonbladet. På 90-talet var hon med och översatte Simone de Beauvoirs Det andra könet. Hon har alltsedan sin första publicering haft en närvarande och ständigt nyfiken blick på samhället och kulturen. I Livet berättar hon på sitt eget öppenhjärtiga sätt om åren på Aftonbladet, om kärleken och politiken, och om 1968.
Åsa Moberg är journalist, översättare och författare till ett flertal böcker, bland annat Adams bok (tillsammans med Adam Inczèdy-Gombos), Hon var ingen Florence Nightingale, Kärleken i Julia Anderssons liv och Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten en bok om kärnkraft. Hon är en välkänd debattör i frågor som miljö och psykisk ohälsa.
I Paris, Rom och Berkeley protesterade ungdomar denna vår mot kapitalism, imperialism och kolonialism i allmänhet, och mot USA:s krig mot Nordvietnam i synnerhet. När Gunnar Myrdal i Dagens Nyheter skrev att ungdomen borde gå ut i strid i Vietnam i stället för att demonstrera hemma, satte sig Åsa Moberg vid skrivmaskinen. "För en sann soldat är det aldrig för sent att dö", var rubriken på hennes debutartikel på Aftonbladets kultursida lördagen den 9 mars 1968. Den var en uppgörelse med äldres självgodhet som omedelbart gjorde henne till en röst för en ny generation.
Inför folkomröstningen om kärnkraften 1980 var Åsa Moberg en av förgrundsgestalterna i nej-sidans Linje 3, på 80-talet blev hon sex- och samlevnadsrådgivare i Vecko-Revyn och tv-kritiker i Aftonbladet. På 90-talet var hon med och översatte Simone de Beauvoirs Det andra könet. Hon har alltsedan sin första publicering haft en närvarande och ständigt nyfiken blick på samhället och kulturen. I Livet berättar hon på sitt eget öppenhjärtiga sätt om åren på Aftonbladet, om kärleken och politiken, och om 1968.
Åsa Moberg är journalist, översättare och författare till ett flertal böcker, bland annat Adams bok (tillsammans med Adam Inczèdy-Gombos), Hon var ingen Florence Nightingale, Kärleken i Julia Anderssons liv och Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten en bok om kärnkraft. Hon är en välkänd debattör i frågor som miljö och psykisk ohälsa.
- GenresNonfiction
411 pages, Hardcover
Published August 15, 2017
4 people are currently reading
87 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 11 of 11 reviews
December 27, 2020
”Livet” börjar starkt och slutar superstarkt, men de 250 sidorna i mitten förbryllar mig.
Jag får inte ihop bitarna om den borgerliga uppväxten som hon vill bryta med och därför utvecklar bildningsförakt. Men sen jobbar hon journalistiskt och med konsthantverk och är alltså kollega/vän med och fortfarande en del av borgerligheten och kulturbildning.
Hon tycker inte om sin mamma och de har ingen kontakt under långa perioder. Vi får ingen tydlig förklaring varför. Det kan väl inte bara vara mammans fisförnäma jakt på borgerlig status och ytlighet som är grunden? Det är nämligen främst pappan som är borgerlig. Därför är hon ihop med en äldre tjock man som mamman ogillar och bor i små kalla stugor utan avlopp, samtidigt som hon får pengar av sin pappa.
Alla utom hon själv knarkar, varför gör inte hon det? Hon är väldigt skeptisk till fester och rus, oklart varför. Å ena sidan var målet att bli känd å andra sidan undviker/hatade hon mingel och sammankomster. Men hon hade väldigt roligt när hon deltog.
Det är motsägelsefullt, och alltså också nyanserat men också totalt osentimentalt. Hon skriver om sina olika engagemang, helt oengagerat. Som att hon är alienerad från det liv hon nedtecknar. (Kanske för att hon helt enkelt inte tycker det är så intressant med sitt eget liv. Förståeligt och förmodligen ett sundhetstecken.) Hon är mer generös när det kommer till andras känslor. Jag som läsare får agera detektiv. Exempel: Utifrån informationen att Amelia Adamo grät ofta, och utsagan att de var så olika, kommer jag till slutsatsen att Åsa Moberg inte var gråtmild. Varför berättar hon inte det?
Men sen klarnar bilden av en oerhört känslig person som kanske inte riktigt orka grotta ner sig i de starka jobbiga känslorna. Ju närmare slutet jag kommer där berättelsen kommer allt längre från barn- och ungdomen, ju bättre blir det antagligen för att författaren uppskattar att skriva om denna del av livet. Det är uppenbart att Åsa Moberg föredrar att vara äldre vuxen, framför att vara barn och ung.
Efter att ha läst hela boken till slut är jag upprymd och den torftiga mittendelen är förlåten. Helt underbart att få läsa en gammal och vis kvinnas tillbakablickar och livsråd.
”Den som har 30-40 år kvar på sin mognadsprocess kan nog inte förstå hur främmande man med decenniernas gång blir för sina tidigare gestalter.”
Jag får inte ihop bitarna om den borgerliga uppväxten som hon vill bryta med och därför utvecklar bildningsförakt. Men sen jobbar hon journalistiskt och med konsthantverk och är alltså kollega/vän med och fortfarande en del av borgerligheten och kulturbildning.
Hon tycker inte om sin mamma och de har ingen kontakt under långa perioder. Vi får ingen tydlig förklaring varför. Det kan väl inte bara vara mammans fisförnäma jakt på borgerlig status och ytlighet som är grunden? Det är nämligen främst pappan som är borgerlig. Därför är hon ihop med en äldre tjock man som mamman ogillar och bor i små kalla stugor utan avlopp, samtidigt som hon får pengar av sin pappa.
Alla utom hon själv knarkar, varför gör inte hon det? Hon är väldigt skeptisk till fester och rus, oklart varför. Å ena sidan var målet att bli känd å andra sidan undviker/hatade hon mingel och sammankomster. Men hon hade väldigt roligt när hon deltog.
Det är motsägelsefullt, och alltså också nyanserat men också totalt osentimentalt. Hon skriver om sina olika engagemang, helt oengagerat. Som att hon är alienerad från det liv hon nedtecknar. (Kanske för att hon helt enkelt inte tycker det är så intressant med sitt eget liv. Förståeligt och förmodligen ett sundhetstecken.) Hon är mer generös när det kommer till andras känslor. Jag som läsare får agera detektiv. Exempel: Utifrån informationen att Amelia Adamo grät ofta, och utsagan att de var så olika, kommer jag till slutsatsen att Åsa Moberg inte var gråtmild. Varför berättar hon inte det?
Men sen klarnar bilden av en oerhört känslig person som kanske inte riktigt orka grotta ner sig i de starka jobbiga känslorna. Ju närmare slutet jag kommer där berättelsen kommer allt längre från barn- och ungdomen, ju bättre blir det antagligen för att författaren uppskattar att skriva om denna del av livet. Det är uppenbart att Åsa Moberg föredrar att vara äldre vuxen, framför att vara barn och ung.
Efter att ha läst hela boken till slut är jag upprymd och den torftiga mittendelen är förlåten. Helt underbart att få läsa en gammal och vis kvinnas tillbakablickar och livsråd.
”Den som har 30-40 år kvar på sin mognadsprocess kan nog inte förstå hur främmande man med decenniernas gång blir för sina tidigare gestalter.”
March 15, 2019
Det tog mig ett tag att komma in i boken, och jag tänkte att jag kanske inte skulle orka läsa klart den, men när jag kommit förbi de första kanske 30-40 sidorna så blev jag fast. Otroligt intressant levnadshistoria, med reflektioner om världen, och personlig utveckling parallellt. Instämmer i det författaren skriver i inledning själv, att där inte är mycket om hennes senare år i livet - det går väldigt snabbt från, kanske, mitten av 90-talet till "nu" och där hade jag gärna fått lite mer information, men bortsett från det har jag inte mycket kritik att framföra. Språket är välvalt, vilket är det man förväntar sig, och jag lärde mig saker. Rekommenderas.
April 25, 2019
Det är svårt att falla pladask för memoarer - de känns ju alltid lite distanserade och efterkonstruerade. Mobergs "Livet" är inget undantag. Trots det glimrar den till i vissa passager - framförallt i desperationen över Adams tilltagande sjukdom och i sorgen över barnlösheten. Jag hade gärna läst mer och djupare reflektioner över det liv hon levde i tvåsamhet och vad hon fick försaka i dessa relationer. Vilket pris är man beredd att betala för att slippa ensamheten? Jag fick lite för få sidor om detta - därav blott en trea i betyg.
October 1, 2017
Den første delen av boka er mer reflekterende og interessant synes jeg. Etterhvert blir det mye oppramsing av mennesker, som om det var egne dagboknotater, som om hun ikke orket å ikke bli ferdig med prosjektet snart.
October 4, 2018
Livsbejakelser från senare halvan av 1900-talets Sverige till nutid. En hel kvinnas liv. Älskar sånt! Påminner mig på något sätt om en av mina absoluta favoritböcker som barn Hemligheter av Barbro Lindgren.
April 28, 2022
Till formen klassisk livsberättelse, och väl värd att läsa, men förmodligen intressantare för den som har en relation till hennes författarskap eller journalistik etc. Gillade bäst de delar (ganska få) som utspelar sig i det skrivande nuet, de är mest levande och närvarande.
September 11, 2017
Good day all well this is i faith a story through a splendid person god blees correct go in peace.
November 20, 2017
Läst till sidan 192. Orkade inte längre. Ganska tråkigt
January 8, 2018
Oavslutad läsning. Ointressant och tråkig.
July 10, 2021
“Hur märks den där presenzan, undrade jag, som sällan ens kände mig närvarande i mitt eget liv. Jag brukade befinna mig lite vid sidan av allt, inne i drömmar om något annat.”
March 13, 2023
Bitvis intressant, nära, personlig men delar är träliga, sega och märkliga. Dock spännande att få en inblick i tidsandan 10 år innan min egen livserfarenhet, -68 generationen var speciell.
Displaying 1 - 11 of 11 reviews