Mina smala axlars längtan är en berättelse om att vara sig själv, och att förbli sig själv, samtidigt som man är galet förälskad. Med mycket humor, fingertoppskänsla och knivskarp blick skriver Maria Frensborg om kärlek, vänskap, svek och identitetssökande så att sidorna glöder.
Magda går på gymnasiet och önskar sig mer av det mesta: mer av livet, mer poesi, roligare vänner, mer av Jens. Framför allt mer av Jens, som är två meter lång och en vandrande dröm. Med oxblodsröda Dr Martens, perfekt långt hår och svarta kläder är han solen i Magdas universum. Hon vet allt om honom, kysser marken där han går.
”Jag: ett Jensrelaterat uppslagsverk. En Jenscyklopedi. Som kan scheman, lärare, skåpnummer, telefonnummer och allt annat som är googlebart. Jag vet till och med var han bor. Tio minuter på cykel härifrån, i ett hus med sex våningar och porttelefon.”
Bästisen Petra förstår ingenting, men det har hon å andra sidan inte gjort på ganska länge. Magda är redo för förändring, och den kommer i form av en hemlig inbjudan till KG, Kvinnliga Gymnasieföreningen. De säger sig syssla med litteratur, konst och musik och Magda, som själv skriver, är inte sen att tacka ja. Samtidigt går hon med i skoltidningen där Jens är chefredaktör. Han verkar vara intresserad tillbaka … eller? En sak är i alla fall säker: han tycker att KG är korkade och pretentiösa, och hatar dem lika mycket som han älskar sin elgitarr. Det pirrar i Magda av hopp och allt det nya, men samtidigt slits hon mellan Jens, KG och sig själv. För hur mycket kan man anpassa sig innan man förvandlas till en våt fläck? Och hur mycket är man beredd att ge upp för känslan av att vara utvald, älskad, sedd?
Hade jag läst denna som 15-16-nånting hade jag äääälskat den. Bra språk och klyschig på ett bra sätt. Känner igen mig, och känner igen Magdas tankesätt så himla mycket. Gillar verkligen det okonstlade sättet Magda inser hur hon blivit utnyttjad för utsidan istället för insidan.
Klart underhållande, fint skriven och inte så lite inkännande bok. Att det tog mig lite mer än ett dygn att läsa klart boken säger en hel del om vilket ypperligt flöde det är i den här boken och hur svårt det är att lägga den ifrån sig. Klart plus för titeln också!
Magda går i ettan på gymnasiet. Hon är jättekär i den ocharmige Jens och bästis med Petra. Men så börjar det hända massa i Magdas liv: hon blir inbjuden till den ena hemliga klubben efter den andra, samtidigt som hon tar hand om den deprimenade mamman. Fin utvecklingsroman som började starkt men blev lite för lång och babblig. Bra språk!
Så jävla klyschig och jag vet att jag hade älskat den här boken för några år sedan. Nu var den lite för förutsägbar och enkel för min smak. Men ett stort plus för slutet som fick mig att sitta och le rakt ut som ett fån. Fuck all bastards istället för ett lika förutsägbart slut. Mer 3,5 i betyg.
Helt okej, men retade mig ibland på huvudpersonen. Det beror nog på att kan känner sig som kompisen som står och tittar på att hon kärar ner sig mer och mer i helt fel kille. 🙂
Åhh så fin bok och beskrivningarna va så söta! Störde mig lite på en del namn och att det inte helt kändes som att den utspelades på 200-talet. Men over all bra! Lyssnade på den!
2.5. Det fanns mycket jag inte gillade med den här boken, exempelvis hur huvudpersonen sällan stod upp för sig själv och tycktes kräla vid fötterna på den pretentiösa killen hon var ohälsosamt förälskad i. Dessutom hade hon en väldig avsky för sin "bästa vän" som egentligen aldrig gjorde något fel, men hon äcklades väl av henne eftersom att hon var "mainstream" och faktiskt var passionerad om den aktivitet (orientering) hon utövade. Det var mycket som triggade mina reflexer att himla med ögonen eller klökas, men eftersom jag tror att detta var avsiktligt och att det var själva poängen att huvudkaraktären är BESATT av en osympatisk kille och har svårt för att stå upp för sig själv och att det är det som hon lär sig mot slutet gör väl det okej, kanske?
Det var inte en dåligt skriven bok, det fanns målande beskrivningar och jag gillade vissa aspekter av den men det var mycket som fick mig att vilja elda upp boken, kanske för att jag störde mig så mycket på karaktärerna.
Den här var mysig! Gick snabbt att läsa pga korta kapitel och händer ändå en hel del. Den känns väl kanske inte superrealistisk och det finns en massa saker jag hade velat ha FÖRKLARINGAR på. Blev rätt irriterad på Magda, och det finns en massa saker som skaver överallt men ingenting grävs det liksom i. Samtidigt är det väl realistiskt att en hel del blir osagt.
Förhållandet mellan Jens och Magda är rätt obehagligt att läsa om, så så jobbigt men tror tyvärr rätt vanligt. Tycker ändå om grejen med hemliga sällskap osv! Det gör den annorlunda från vanliga svenska ungdomsböcker. Förväntade mig dock att den skulle vara mer feel good och romantisk, VILKET DEN INTE ÄR. Men den är fin ändå, och det finns rätt mycket man skulle kunna diskutera, liksom. Tycker också det finns lite väl många karaktärer, typ ingen får något djup. Men språket är lätt och fint! Och Magda känns äkta trots att hon är rätt irriterande. Så himla naiv liksom! Men är ju just det som gör henne äkta. Och hon genomgår ju en tydlig utveckling!
Jag har väldigt svårt att betygsätta denna boken. Borde jag ge den två stjärnor? Eller är den kanske ändå värd 5? Tre stjärnor blir kanske bra, som en kompromiss? Mina smala axlars längtan var fylld av underliggande humor, och i nuläget så vad jag verkligen sugen på en sån bok vilket jag tror gjorde att jag uppskattade den mer än vad jag vanligtvis hade gjort. Jag läste ut boken på bara 2 dagar så det säger ju i alla fall en hel del om hur bra flytet i berättelsen är.
Ja, alltså nja. Boken känns okej rent objektivt men jag hyser sånt hat mot i stort sett alla karaktärer att jag liksom bara inte orkar. Det blir för mycket av allting helt enkelt, inte min typ av story.
Ännu en bok om en spinkig tjej som blir kär i en rökande, dr martensbärande, cobain-dyrkande hipster-badboy. Jag kanske bara var för gammal för den, men den är fruktansvärt klyschig. Dock lever man sig lätt in i den, och stort plus för slutet.
3,5/5. Väldigt fint skriven, bra karaktärer. Igenkänningsbar på flera faktorer, bland annat den "stora kärleken" som man skulle göra vad som helst för och mamman med utmattningssyndrom.
Mina smala axlars längtanär ingen ny favoritbok, men i sin genre sticker den ut tack vare speciella inslag, ett kvickt och härligt språk, och karaktärer det är tydligt att man jobbat hårt med. Resultatet blir en unik bok som tydligt för fram sitt fina budskap, men på ett humoristiskt och lättsamt sätt. Jag är dock osäker på om längden är en för- eller nackdel, för med färre sidor skulle det vara den perfekta "läsa-bara-för-att-koppla-av"-boken, men nu blir den något slags mellanting.