Hjärtat är bara en muskel

by Kristofer Ahlström

Det börjar med en bilolycka, då Elisabeth överlever och Isak dör. Men egentligen börjar allt långt tidigare. Med den händelse som får henne att lämna Gotland, platsen där hon hör hemma men som hon aldrig kan återvända till.

Hon söker sig till anonymitetens Stockholm, för att glömma och gömma sig. Efter en tid känns ensamheten ändå för svår, och när hon en dag får syn på Isak blir han hennes utvalda. Han har en blick som vill henne något, den får henne att känna sig verklig och hon bestämmer sig för att kartlägga honom, fånga honom, ta omhand. De inleder ett passionerat förhållande. Snart blir det till en maktkamp, och hon kan inte längre avgöra vem som kontrollerar vem.

Nu ligger hon på sjukhuset, fylld av skuld och av rädsla för att allt hon hoppats på och längtat efter ska tas ifrån henne. Mödosamt försöker hon få ihop de fragmenterade minnena. Vad vet hon innerst inne om Isak? Och vad var det som faktiskt hände?

Genres: Fiction

277 pages, Hardcover

First published August 23, 2017

Reviews

[Annika Kronberg · Rating 4 out of 5]

Det finns så mycket att prata om kring den här boken. Den gör mig så irriterad men samtidigt blev jag helt fast.

Först och främst: berättartekniskt är det en mycket skickligt komponerad roman. Tidsperspektivet är lekfullt och intressant och vittnar om att Ahlström är en mycket kompetent författare (det tvivlar jag inte på). Berättarperspektivet dock!! Jag kan inte sluta fundera på det. Hjärtat är bara en muskel är skriven i första person utifrån Elisabeth, men alltså av en manlig författare. I sig behöver det inte vara problematiskt men det. stör. mig. så. mycket. Inte för att det inte är trovärdigt, eller för att det är osympatiskt skrivet, men det skaver ändå att en man ska skildra den kvinnliga hysterin, sexualiteten och moralen. Det kanske är meningen att det ska vara nyanserat, men för mig känns det snarast forcerat.

Elisabeth, men också Isak, är två hemska karaktärer och de båda är rätt obehagliga. Elisabeth är jobbig, efterhängsen och osjälvständig; Isak är hal, opålitlig och ganska dum. Att Elisabeth arbetar som busschaufför hade kunnat vara en bra touch, men det känns snarare som ett PK-elitistiskt klassperspektiv som ämnar lyfta romanen till något den inte är. På samma sätt känns noteringarna om Isaks vikt så himla onödiga och ointressanta; det är snarare en störig än befriande detalj. Man behöver inte tycka om en boks karaktärer, men det gör att deras gulliga kärlekshistoria känns lite mer äcklig och lite mer tillgjord.

Språket är way too much vilket stör mig eftersom Ahlström skriver bra. Hade det utsmyckade och fina varit ungefär en fjärdedel så mycket som det är hade jag förmodligen gjort markeringar i marginalen (vilket jag brukar göra) men nu orkar jag inte ens göra det. Det måste skalas av några lager för att det ska funka för mig.

Trots sin klassiska hipsterromantiska framtoning är den inte som något jag läst förut. Jag kan tänka mig att folk som tatuerar Håkan-citat tycker om den, och trots all kritik ovan så är det något som gör att även jag ger den fyra stjärnor.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Vågat, att som man skriva fram ett narrativ som fokaliserar en kvinna och hennes kroppsligheter. Men jag tycker nog att han lyckas. Jag tänker dock hela tiden på att det är en man som skrivit om en kvinnlig protagonist vilket för tankarna vidare till det mänskliga. Det som förenar kvinnor och män och där är också Ahlström bäst, menar jag. Att inte känna sig hemma i sin könsroll. Längtan efter att älska och att bli älskad. Var och hur gränsen mellan kärlek och besatthet går. Svartsjuka. Önskan om att kunna halvera sina känslor och vara lite ”skönt” likgiltig. Hur kärlek kan vara både berusande och skrämmande och att kärleken kräver sårbarhet vilket i sin tur kräver sundhet.
Han lyckas skriva fram den tärande och klaustrofobiska känslan av svartsjuka (som Johanna Frid också lyckades med i Nora eller Brinn Oslo brinn).
Trots att jag varken kommer karaktärerna nära eller sympatiserar med någon av dem och att jag mest blir frustrerad. Trots att jag kunde förutse slutet, och att jag aldrig dras in i historien riktigt, tyckte jag det var riktigt bra. Mycket väl skildrade herdestunder. ÄLSKAR språket (även om det är lite överladdat ibland) och det ystra tidsperspektivet.
Sen är det extra roligt att det delvis utspelar sig på Gotland som också är mitt hemma.

[Matilda · Rating 2 out of 5]

Jag trodde att jag skulle få läsa en smäktande kärlekshistoria med tragiskt utfall, men istället var detta en pretentiöst hopkokad historia om två stalkers. Gillade varken protagonisten - Elisabeth, vars synvinkel hela boken är fokaliserad ur - eller hennes kärleksintresse Isak. Elisabeths sätt att hantera situationer på var så märkligt, men skrevs som om det var en självklarhet. Exempelvis det faktum att hon hittar Isaks mobil på en buss och väljer att direkt börja gå igenom all info som finns att tillgå på den. Vem gör så?! Hur visste hon med 100% säkerhet att den var Isaks? Och hur kunde hon bara knalla in under Isaks paraply som om det var världens normalaste flirtigaste grej...? Obehagligt, overkligt och orimligt.

Något annat som var obehagligt var själva stämningen i boken. Relationen känns forcerad, destruktiv och desperat. Jag antar att det är meningen, men det gör också hela boken lite tröttsam. Ett evigt pretentiöst malande om känslor i konflikt och kasst relationshanterande. Ett otroligt fokus läggs på deras sexuella lustar, speciellt Elisabeths, vilket känns smått olustigt eftersom författaren är en man. Ett vågat grepp att som manlig författare skriva så personligt ur en (från och till utsatt) kvinnas perspektiv. Det funkar helt okej, men faktumet att det är en viss Kristofer som skildrat alltihop sticker lite i mig. Kan knappt sätta fingret på varför.

Allt som allt är det inte en så hemsk bok som jag får det att framstå som. Vissa skulle säkert gilla den, och jag kan på ett sätt förstå varför den låg i allas instagramflöden för nåt år sen - omslaget är ju så jäkla snyggt, och språket liksom dekorerat.Jag tror stilen är lite hit or miss, och även om jag vande mig vid att det bitvis kändes lite småtöntigt så hade jag nog tyckt mer om det om jag inte upplevt boken som så otroligt långsam. Slutet var lite utav en twist, antar jag, men samtidigt stod många frågor kvar obesvarade.

Nä, inget för mig. Men så säger jag ju om de flesta relationsromaner.

[Else]

Hm. Har många tankar, men inga vettiga. Tyckte om den, älskar Ahlströms språk, även dess bitvis klichéartade beskrivningar och händelser, men den når inte riktigt fram. Tror helt enkelt jag inte uppskattar män som skriver om kvinnor, jag har svårt att tycka det är på riktigt, även om jag känner igen mig mycket i Elisabeths beteende, känns det stolpigt och överdrivet på många ställen. Men som sagt, språket! är fantastiskt, och lekfullt och liknar på många sätt tankar, snarare än en berättelse, något jag verkligen gillar. Jag gjorde nog ett fel då jag gick direkt från "Ett liv för lite" till "Hjärtat är bara en muskel", då böckerna är snarlika, och det nästan blir en överdosering av Ahlström. Tror jag skulle uppskattat "Hjärtat är bara en muskel" mer om jag enbart läst denna, eller haft en paus mellan de två. (Och sen asså slutet? Övergreppet kändes extremt onödigt, men det är väl typiskt för män som skriver om kvinnor. Att använda övergrepp som något som för handlingen framåt)

Men absolut! En av de starkaste svenska romaner jag läst 2017, dock inte min favorit.

[Evelina · Rating 3 out of 5]

En bog jeg troede skulle handle om kærlighed og sorg, men som mest af alt viste sig at handle om hovedkarakterens fuldstændig sygelige besættelse af en virkelig “toxic” mand. Som flere også skriver, kan det som kvinde føles frusterende at Elisabeth er skrevet af en mand, fordi hun handler så irrationelt og man måske ikke heeeeelt forstår hendes obsession med Isak - på trods af at den bliver penslet ud. For mig virkede det ikke troværdigt. Bogen er dog smuk skrevet og fyldt med gode cliffhangers!

[Lina · Rating 3 out of 5]

En roman om relationer och om hur vår historia skapar vår framtid. Tycker om hans sätt att beskriva karaktärer och känslor. Språket stakar sig dock i mig när jag läser och jag blir uttråkad av de återkommande detaljerade miljöbeskrivningarna.

[Josefin · Rating 4 out of 5]

Fantastiskt välskriven och nyanserad roman om att hitta kärlek och hur den kan inta, såra och omskapa en person. Aj, vad det gör ont. Men vilken historia att kastas med i.

[Louise Strandendahl · Rating 5 out of 5]

4,5. Så himla bra.

[Anna Vikner · Rating 4 out of 5]

Frustrerande. Det är ordet som bäst beskriver denna bok. Frustrerande karaktärer, frustrerande beskrivningar, frustrerande handling. Frustrerande omöjlig att lägga ifrån sig.

[Jennifer · Rating 2 out of 5]

Jag trodde jag skulle få läsa en bok om sorg och sorgbearbetning. Det jag fick i handen var istället en sjuk berättelse om svartsjuka. Mycket besviken, men beror nog mycket på att jag gick in i boken och trodde det handlade om något helt annat.

[Hedvig Lindström · Rating 4 out of 5]

Tyckte denna lutade mot en femma eftersom språket är så himla sprittande och medryckande, helt och håller sitt eget. Dock balanserade det ibland farligt nära klichéer när det blev för packat med metaforer. Ibland haltade det över på fel sida och hela slutet tyckt jag var lite för snyggt ihopsytt. Men allt som allt riktigt bra med en thriller-artad dramaturgi!

[Ebba Gustavsson · Rating 2 out of 5]

Jag hade svårt att känna något för karaktärerna, svårt att förstå motiven till deras handlingar. För mig var delen i slutet där allting skulle falla på plats gällande deras relation en chock. Kanske är jag en ouppmärksam läsare som inte kunde plocka upp på det lilla?

[Denise Löfbom-Tällén · Rating 3 out of 5]

3,5. Upplevde den seg i början men den växte hos mig. Tyckte om språket.

[Clara Dahlgren · Rating 3 out of 5]

Inte så bra som jag minns den? Vackert språk men svag handling. Kändes kanske fräschare när den kom.

[Sandra · Rating 3 out of 5]

Jävlar, jag ville verkligen älska den här boken. Jag kände så starkt för Ahlströms Ett liv för lite, och plockade upp den här i hopp om att få uppleva något liknande. Språket är där--Kristofer Ahlström är verkligen mästerligt bra på att fånga de magiska glimtarna i en vanlig vardag--men själva handlingen faller tyvärr ganska platt för mig. Med det sagt så tycker jag ändå den är väldigt läsvärd, det är någonting med berättartekniken som verkligen snärjer in mig. 3,5/5.

[Liselotte Howard · Rating 2 out of 5]

Jag vet faktiskt inte vad det är. Ahlström skriver snyggt, och det är uppenbart att han har en genomtänkt berättelse, som han dessutom vecklar ut i lagom takt och med rätt växlingar mellan nu- och dåtid. Det var precis samma sak med Ett liv för lite - som var en lite mer fantasifull premiss, men samma coming of age-känsla och "så här kan livet vara/kännas/bli". Jag kunde bara inte ... gilla det. Inte som det kändes att jag borde. Den här gången tänker jag att det är lite "jag har läst det förut". Inte för att jag har läst om psykisk ohälsa i ett tvillingpar eller om en kvinna som ser tillbaka på en relation som slutar i en sjukhussäng, men för att jag läser en hel del "svenska samtidsromaner". Ni vet, de där utanför deckar- och feelgoodfacken. Där det gärna får vara lite grått, lite deppigt, lite utsiktslöst. Jag kanske är mätt på den grejen? Eller, vilket jag har en gnagande misstanke om, så gillar jag inte Ahlströms karaktärer tillräckligt mycket för att engageras. I den här boken imponeras jag visserligen över hur sömlöst en manlig författare kan skriva ur ett kvinnligt perspektiv, men jag tycker helt enkelt aldrig om Elizabeth särskilt mycket. (Och slutet är faktiskt rätt förutsägbart, troligen även om du inte har "läst det förut".)
Men hey, det är välskrivet och sammanhållet, vilket är mer än vad man kan säga om mycket som dyker upp i bibliotekslistorna nuförtiden.

[Mindy Svenlin · Rating 3 out of 5]

Det började starkt men mattades av mot slutet. Jag hade av någon anledning tänkt att det skulle vara en utomordentligt vacker kärleksberättelse med ett dystert slut, men i verkligheten var det en högst ordinär nästan trivial skildring av två vanliga människors ganska vanliga kärlek. Svartsjuka, tandborstning, misstänksamhet. Men kanske det är hjärtslitande just på grund av det, att de var så vanliga. Det var läsvärt men den gripande inledningen till trots räckte det inte till mer än tre stjärnor för mig.

[Lina Palm · Rating 3 out of 5]

Den går snabbt att läsa, en vill hela tiden veta, lösa upp trasslet och se om huvudpersonerna kommer lösa det, lösa sig. Bli hela. Men karaktärerna är så ocharmiga att det är svårt att ta till sig berättelsen, även om den är intressant ur ett ägandeperspektiv, men utnyttjar vem och hur bryter man sig loss? Vad är sant och vad är min sanning och vad är någon annans sanning? Är sanningar alltid sanna?

[Eva Forslund · Rating 3 out of 5]

Jag köpte boken för jag tycker att Kristofer ahlström skriver fint i DN och titeln var vacker. Språket var stundtals för påkostat och upplösningen lite för kort. Samtidigt var boken fängslande och vacker. Men också obehaglig, och ibland var det svårt att köpa att en man skrivit så intimt om en kvinna i förstaperson om ni förstår. Rekommenderar den men varning för mkt obehagskänslor

[Elina Gleisner · Rating 3 out of 5]

3,5 och slutet gör att det nästan tippar över till en 4a🌟 men störde mig i början på att han skrev ur en kvinnas perspektiv och speciellt kring väldigt kroppsliga och intima delar, dock vande jag mig och det kändes väl helt ok på slutet. Det bästa med boken är vändningarna och det som sägs mellan raderna.

[Gabriella · Rating 2 out of 5]

One third through and I cannot get myself to finish it. It is well written and I hope it gets the critique it deserves from the right audience, but I’ll just have to accept that this isn’t my kind of book.

[Linnea Ekman · Rating 5 out of 5]

Språket<3333

[Pernilla Lindholm · Rating 3 out of 5]

En STARK trea, gränsandes till en fyra. Språket i sig är värt mer än så, men det är ändå något i handlingen som inte riktigt griper tag... Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, men något är det.

[Erika · Rating 3 out of 5]

Med 70 sodor kvar av boken att läsa var det en solklar 4/5. Den sista delen förstörde det dock för mig, så slutar på 3/5.

[Hanna Hasselqvist · Rating 4 out of 5]

Fin, oförutsägbar och nära. Gillar språket och karaktärerna med alla sina brister och fel så att man blir galen på dem. Svårt att säga vad som är sant och inte. Fin ihopvävnad av då- och nutid.

[Erica · Rating 4 out of 5]

helvete vad ont denna gjorde.

[Malin Gabrielsson · Rating 4 out of 5]

Språket fantastiskt handlingen sådär.

[Ebba · Rating 3 out of 5]

Smärtsam skildring av det livsfarliga i kärlek. Extra plus för poetiskt språk och träffsäker titel.

[Laura Lind · Rating 2 out of 5]

Kanske egentligen 2,5/5. Stundtals så träffande om kärlekens besatthet att det isade till i magen. Språket! Wow. Men lite seg i handlingen så det var svårt att läsa med 100% närvaro på nåt sätt?

[Lydia · Rating 3 out of 5]

3,5 ⭐