Du är nog speciell men närmare än så här kommer vi inte

by Emma Asp

Tänk dig att du upptäcker att Strindberg tagit sig hela vägen genom historien och återuppstått mellan dina ben, i ett par svarta bomullstrosor. Då får du idén till en fotosvit som bygger på de vätskor din kropp producerar i form av motiv som för ögat är entydiga. Du behöver inte anstränga dig. Det är han. Den där karaktäristiska pannan, de markanta ögonbrynen, den sammanpressade munnen, den stora mustaschen: August Strindberg.

Novellerna i Emma Asps debutbok tar avstamp i absurda situationer och formuleringar, och vecklar ut sig till mörkt humoristiska episoder och berättelser om bristfälliga relationer och oförmåga att förstå varandra. Märkliga möten, misslyckade äktenskap, begravning samt en flöjtlärare och hans elev.

207 pages, Hardcover

Published September 1, 2017

Reviews

[Jens · Rating 2 out of 5]

Det här är ingen novellsamling, mer en fragmentsamling. Få avsnitt följer någon dramaturgisk kurva och de känns mest märkliga för märklighetens skull. Fragmenten bildar ingen sammanhängande helhet, de är fragment av helt olika saker (utom just två som berättar samma förlopp ur de två huvudpersonernas synvinkel.) Det finns en finurlig humor som genomsyrar allt och det är väldigt välskrivet. Fragmenten behandlar allihop sociala normer på ett eller annat sätt, oftast genom de olika jagens överskridande av dessa. Men det största problemet är att jag inte blir intresserad av karaktärerna. Deras märkligheter borde ju väcka intresse men halvvägs genom boken hade jag tröttnat. Som novelläsare blir jag besviken när det är sådant här som ges ut när ett storförlag ger sig på att ge ut en novellsamling av en debutant. Jag gissar att det är just sällsyntheten som lurade mig att ställa mina förväntningar för högt. Samt det faktum att omslaget säger "Noveller". Till bokens försvar har den ett väldigt tjusigt skyddsomslag.

[Erika · Rating 3 out of 5]

För ett par år sedan gav jag mig på att läsa novellsamlingen Gutshot av Amelia Gray. Jag klarade dock inte av att avsluta den, främst för att berättelserna var för obehagliga, jag började må lite illa av dem trots att de alla var välskrivna - eller kanske just därför. När jag påbörjat Asps debut får jag snabbt upp Grays bok i huvudet. Ett liknande upplägg av korta historier som nästan är som ögonblicksbilder mer än tydliga noveller och som alla har en otäck känsla över sig. Skillnaden är att Du är nog speciell läser jag ut utan problem (även om jag drar mig för att läsa precis innan jag ska sova). Det handlar inte om genren är skräck, för det är det verkligen inte, snarare är det Asps förmåga att mejsla fram en tjock stämning full av ensamhet och hot om våld, hot om mer ensamhet. Novellerna som utspelar sig i en musikmiljö står ut tack vare ett extra matigt och vackert språk. Jag ser fram emot Emma Asps nästa bok, jag hade inte haft något emot att läsa en roman med samma täta känsla.