Efter flera hundra år av översvämningar, orkaner, epidemier och krig tvingas återstoden av mänskligheten att hålla hårt i sina resurser för att inte gå under. Befolkningen är inordnad i ett hierarkiskt system, där bara den som fötts som Alfa kan göra sin röst hörd. En värld, fyra zoner, tio rang. Detta är Imperiet.
I rang åtta lever Adeline Theta – en sarkastisk och upprorisk tjej som vägrar acceptera sitt öde. Runt halsen bär hon det enda hon har kvar efter sin bortgångna mor: en amulett i silver. Smycket är hennes mest värdefulla ägodel, men det drar snart in henne i ett livsfarligt dubbelspel. Hon tvingas ta upp kampen mot Imperiet, som visar sig vila på mörkare och blodigare hemligheter än hon någonsin kunnat ana.
För att överleva måste hon ge upp allt hon håller kärt – kanske till och med sig själv…
LIZETTE EDFELDT är född 1993 i Stockholm och uppvuxen i Jönköping. Numera bor hon återigen i Stockholm och arbetar som journalist. Brännmärkt är hennes debutroman och den första boken i serien om Imperiet.
Ville så gärna gilla denna men mina förväntningar ställde till det igen. Jag uppskattar verkligen att författaren har skapat en värld där kärlek inte begränsas av kön (fast av rang) och det är förmodligen en av de få sci-fi-böckerna jag har läst där huvudrollen får mens. Vissa delar är väldigt spännande och tvisten i slutet hade jag inte räknat med.
Dock hade jag väldigt svårt med trovärdigheten ang. hur det dystopiska samhället är uppbyggt samt problem med att knyta an till huvudpersonen. Handlingen känns inte heller unikt utan som en blandning mellan The Selection och Diabolic (samt några andra böcker inom samma genre).
Wow. Det tog inte många dagar att läsa ut den när jag väl hade börjat. Jag var fastnaglad och när jag väl lyckades slita mig (vilket inte var ofta), stannade tankarna kvar i Imperiet. Enligt mig är boken en blandning mellan The Selection, The Hunger Games, Vampire Academy, Divergent och ... Drakviskaren!? Det är en klassisk dystopi som även innehåller romance (woho!), och en kärlekstriangel.
Jag gillar inte kärlekstrianglar.
Å andra sidan är det dramaturgiskt genialt. Aldrig annars blir jag så investerad i paret jag "hejar på" när det finns ett hot på det sättet, så i egenskap av författare tycker jag om att den finns med, men i egenskap av läsare blir jag frustrerad, för jag vill ju utplåna Samuel från jordens yta. ;)
Även om rangsystemet känns bekant efter alla dystopier jag läst, har Brännmärkt någonting nytt. Genustänk, feminism, mens (!!) som nämns i boken, och dessutom en fantastisk vändande händelse i början som kanske inte känns ny i sig, men som jag åtminstone inte sett i någon dystopi förut. Jag vill undvika att spoila, men tänk det klassiska att någon ska låtsas vara någon annan, med allt vad det innebär - och jag bara älskar sådana historier.
Varför är den lik Drakviskaren då? Jo, till att börja med tror jag att Adeline (från Brännmärkt) och Iszaelda (från Drakviskaren) skulle komma himla bra överens. Eller slita håret av varandra. Jag kan inte bestämma mig för vem som är mest "elak" och sarkastisk mot andra, samtidigt som båda är rätt badass. :D Och bryr sig väldigt mycket om sina familjer, särskilt en syster som de båda känner att de måste beskydda. Utöver det, har de syskon som ser annorlunda ut än de själva och förstår inte riktigt varför, bådas mor dör, båda får ett viktigt halsband av sin mor i nära anslutning till att hon dör, och sedan ... Ja, jag kan ju inte spoila twisten i slutet. Men jag kan avslöja att twisten är likadan i båda böckerna, haha. Verkligen. Likadan. Det var nästan lite läskigt, men roligt också. Jag vill tillägga att böckerna släpptes ungefär samtidigt så ingen av oss kan ha härmat den andra. ;)
Både Iszaelda och Adeline vill hämnas på någon som har dött, och döda dennes mördare. De ska också lära sig att slåss av en lite mystisk man som de munhugger med som sjutton i början, som är snygg, som de stör sig på, som de samtidigt tycker om, som till slut blir en vän, som blir mer än en vän, som inte KAN vara mer än en vän ... O.s.v. Båda dessa män har också en mörk sida i sig.
Så om ni gillar dystopier (eller Drakviskaren, för den delen) tycker jag absolut att ni ska läsa Brännmärkt - nu! Man blir helt fast. Det skulle inte förvåna mig om den översattes till en massa olika språk inom en väldigt snar framtid.
Det är inte varje dag man får läsa en svensk dystopi och Brännmärkt hade verkligen potentialen att hamna i samma grupp som alla de böcker på engelska som jag läst i genren. Den är riktigt bra skriven, men jag känner inte att den är tillräckligt unik för att den ska stå ut från mängden. Det som jag hade svårt för var en av grundstenarna i boken, att alla i de olika fraktionerna har samma efternamn och att alla kallar varandra för sina efternamn. Det blir alfa hit och alfa dit, theta, omega, omega, omega... tills jag inte vet vem som är vem och det blir bara tjatigt. Det tog även väldigt lång tid att komma in i boken, det var först när huvudkaraktären blir förväxlad som historien tar sig. Slutet kom inte som någon överraskning heller då meningen bakom huvudpersonens förnamn avslöjade lite väl mycket redan i början av boken. Jag hoppas givetvis ändå på en fortsättning (klart jag vill veta bakgrundshistorien nu!) och att den blir bättre nu när vi kommit förbi startsträckan. Och kanske att Lizette skalar ner lite på upprepningar - de flesta läsare är inte dementa utan kommer ihåg saker utan att de behöver påminnas flera gånger om - plus minskar på användningen av efternamnen och använder sig av förnamnen eller andra passande artighetstitlar mellan karaktärer som faktiskt känner varandra.
Brännmärkt är en riktig bladvändare och jag fastnade direkt! Så otroligt bra beskrivningar om miljön, vilket gör att man verkligen sugs in och själv får känslan av att vara där. Älskar hur det utspelar sig om en tid i framtiden då världen inte längre är uppdelad i världsdelar utan zoner och människorna i olika ranger. En rang med föds i och blir fast vid livet ut. Otroligt spännande, önskar andra boken redan var ute!
Kommer prata mer om boken på min yt-kanal så snart jag får tid, så missa inte det ~
Brännmärkt dök upp som en överraskning här, för ett bra tag sedan. Den har inte varit högprioriterad, av olika anledningar. En av dem är att beskrivningen lät som något jag har läst många gånger tidigare, men det är ju trots allt så att svensk dystopi, det är man inte direkt bortskämd med. Så i år åkte den upp på Boktolvan. Nu är den äntligen läst och jo, den är väldigt lik andra dystopier.
Det här känns lite som en blandning av Hungerspelen, Divergent och Diabolic (de enda moderna YA-dystopier jag har läst). Personligen så tycker jag att den följer dystopimallen till punkt och pricka (inklusive triangeldramat, och oj, vad jag är less på det), men det är ingen nackdel. Det är också mycket tydligt att den är riktad till en yngre publik. Det jag är säker på att jag hade älskat i min ungdom blir jag bara trött på nu. Så mycket drama...
Potentialen på Brännmärkt är väldigt hög och jag vill kalla detta för bra svensk dystopi. Fortsättningen verkar dröja, men när den kommer så tror jag minsann att jag vill läsa den. Jag tror att den kan vara mycket bättre.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
This gets dragged up from one star to two only because of the gender angle. I have never read a book who succeeds to make the characters or plot driven without gender binary stereotypes and gender roles. It was extremely comfortable to read a book where the characters are soldiers, lovers or parents without being woman/man. Also the comfortable use of the gender neutral pronoun "hen" is commendable. All this the author manages without rubbing the reader's nose in it, the fact that the only division that matters are whether you're Alfa, Beta or etc. It just, works, and I like it!
With that said... The book is quite terrible. For a number of reasons.
I've read The Hunger Games and Divergent so I don't need another implausible division of the world. Okay, so Theta is all store personnel? All service, but not cleaning because that's Iota? The ridiculousness of strict classes with such finely precised duties just seems over-and-done-with. It's so obviously constructed afterwards, I cannot possibly see the events leading up to the government saying "okay, let's make sure carpenters only are allowed to befriend other carpenters. Also doctors aren't a service but medicine and I guess there are no nurses anymore?"
I've read The Hunger Games and (actually haven't read but my brother forced me to watch the movies because no one wanted to watch them with him) Twilight so I don't really want to read another forced triangle drama. Since the author managed the gender issues so smoothly (for example, the main character has hooked up with two boys and a girl in the past, and no big deal), what is up with the blushing at the sight of muscles? At least the main character is aware of her own ridiculousness in this aspect.
I've read Red Rising so I don't need another story where the poor kid gets to infiltrate the rich and try to damage them from within. Also, her plan is so thin! She's like "okay, I gotta find the killer of my best friend but I'm easily distracted by weird drawings and clues." Come to think of it, that whole thing with the diary didn't really go anywhere. After she just leaves it? Amabelle clearly knew something you didn't, maybe follow her clues? But noo, I'm too busy glaring.
I've read this far in "Brännmärkt" and really don't need more repetitive nonsense. There's a whole gaggle of rhymes that keeps getting repeated and I really don't see why. "Kött och ben, maskiner bla bla bla" how the Gammas are marionettes following orders gets refluxed everytime a Gamma soldier comes into view. And then the constant "My name is Adeline Theta. Amabelle is dead" like a freaking movie tag line, it's just a very annoying interruption of whatever flow you could get while reading this.
I've read books before, so I am not in the least bit surprised by the "shock twist" at the end. I was more surprised by her strong reaction to the oak situation. Seriously, oaks grow for hundreds of years, no one you know is in the cupboards.
So in short, this book is terrible. It's the world of Divergent and the love triangle from Hunger Games, written poorly and with an implausible plot. BUT! The gender aspect is refreshing!
Det är alltså en väldigt klassisk dystopi vi får och en strikt mallad värld. Och det kunde ha stannat där, vid en trevlig liten dystopi som inte skiljer sig direkt från mängden. Nu råkar författaren visa sig vara av den normbrytande sorten och därför får vi mer. Det konsekventa användandet av ordet hen, samkönade relationer, och en hjältinna som både gillar att ligga och får mens lyfter hela berättelsen till en ny nivå. Tanken att Katniss skulle få mens mitt i hungerspelen och börja leta mensskydd ute i skogen är liksom skrattretande för amerikanska ya-författare, trots att det är vardag för halva jordens befolkning att få mens. Allt det här är oväntat upplyftande och författaren gör det bra. Hon lyckas få in allt detta helt naturligt i berättelsen utan att det känns påtvingat eller tillgjort, berättelsen flyter på som den ska och manar till sträckläsning.
En berättelse som jag kom och uppskatta mycket. Unik men som påminner om både hungerspelen och andra liknade dystopiska unga vuxna böcker. Ser fram emot att få läsa fortsättningen.
En intressant och oerhört spännande dystopi med en värld som är uppdelad i olika delar och klasser där vissa är rika och privilegierade och andra extremt fattiga. Intressanta miljöer och karaktärer. Hade en aningen seg start av boken, men sedan blev den bara mer och mer spännande.
Jag förstår egentligen inte riktigt varför jag tyckte så mycket om denna boken, för rent tekniskt sett borde jag inte ha gjort det. Den innehåller mycket som jag personligen inte tycker om att läsa, men... det funkade. Och det funkade bra. Jag hade definitivt tillfällen som jag inte ville sluta läsa.
Efter flera hundra år av epidemier och krig tvingas återstoden av mänskligheten att hålla hårt i sina resurser för att inte gå under. Befolkningen är inordnad i ett hierarkiskt system med tio ranger, där bara den som fötts som Alfa kan göra sin röst hörd. Detta är Imperiet. I rang åtta lever Adeline Theta – en sarkastisk och upprorisk tjej som har svårt att hålla in med vad hon tycker. Hon vägrar acceptera sitt öde att sälja kött och vill något mer. Runt halsen bär hon det enda hon har kvar efter sin bortgångna mor: en amulett i silver. Smycket är hennes mest värdefulla ägodel, men det drar snart in henne i ett livsfarligt dubbelspel som hon inte väntat sig. Hon tvingas ta upp kampen mot Imperiet, som visar sig ha mörkare hemligheter än hon någonsin kunnat ana i sitt liv. För att överleva måste hon ge upp allt – kanske till och med sig själv. Kommer hon klara det eller gå under i sitt försök att ändra på hur saker är. En bra debut med många bra karaktärer som jag både gillar och ogillar, de är bra skrivna och jag tycker väldigt mycket om hur man får följa hur de tänker och vilka olika svårigheter de brottas med. Jag gillar också hur historien utvecklas genom boken och ibland även förvånar mig. Slutet gör att jag genast vill veta hur det ska gå och jag vill genast läsa fortsättningen för att veta hur det ska gå. Men nästa del är inte klar än, så jag får vänta tills dess.
Dystopier på svenska brukar inte tillhöra vanligheterna, så jag var ganska sugen på att läsa den här, första delen om Imperiet, då dystopier alltid gör mig nyfiken. Det finns flera bra saker med Brännmärkt - ett bra driv och hög spänningshalt - men också en hel del som jag tycker att jag stör mig på.
Världbyggandet hade inte tagit skada av ett mer utförligt beskrivande. Jag tycker alltid att om du skriver dystopier så lägg lite extra tid på att skapa och beskriv världen ganska tydligt. I Brännmärkt känner jag att jag skulle vilja ha haft lite mer av den varan.
Det, ibland nästan tvångsartade, beskrivningen av Gamma (Kött och ben, redo att följa order) som jag fattade redan efter tredje gången det användes.
Dessa ständiga romantiska/sexuella relationer. Här är Adeline/Amabelle rejält intresserad av både Davian och Samuel. Samtidigt som hon försöker föra en upprorskamp och överleva. Kanske är det bara jag som är rejält trött på dessa relationstrianglar som är så uttjatade?
Jag fick också en känsla att boken skulle ha kunnat vara lite bättre än vad den nu är. En gnagande känsla av otillfredsställelse följde mig genom hela läsningen.
Detta sagt - Brännmärkt kommer att hitta sina läsare som kommer att gilla den mer än vad jag gör - och jag läste trots allt hela boken. Men det ska till mer för att jag ska läsa de kommande delarna.
Vilken fantastisk bok! Det första jag kommer att tänka på är att den här historien känns så levande. Författaren har fått till en otrolig detaljrikedom och jag kan verkligen se de olika miljöerna framför mig.
Bra personporträtt och blandning av etniciteter och kön. Uppfriskande att slippa heteronormen. Modern och på riktigt utan att göra en grej av det.
Historien utspelar sig i en intressant värld som man vill veta mer om. Som skapats till följd av hur vi människor lever just nu, en konsekvens av vår miljöförstöring. Man får som läsare följa med i intensiva tankar, känslor och situationer, många gånger känns det som att jag är där, mitt i kaoset
Den känns aktuell, har lagom långa kapitel och är riktigt spännande. Tempo från första sidan! Det är riktigt hög kvalité på språket och berättandet och jag vill verkligen rekommendera den här boken.
Boken började starkt! Jag kände lite av en brinnande känsla av att läsa och kämpa mig igenom historien. Men det konstanta upprepandet om vissa meningar och ord gjorde att jag till slut tröttnade och när den typiska romansen uppkom... då tappade jag det helt. Strö läste till slutet och det hände väldigt mycket där emellan.
Vet ej om jag orkar läsa bok 2 som kommer ut typ nästa år eller så. Men vem vet... kanske orkar. Blev något tröttsam av huvudpersonens personlighet, hon var modig och häftig ibland, men ofta var hon bara gnällig och begränsad.
Konceptet av denna dystopiska värld var intressant men det finns vissa saker som försvagar magin.
Storyn i sig var superbra och jätteintressant, men det jag tyckte var mindre bra var att boken var trög att läsa ibland, speciellt i början. I början var jag nära på att ge upp på boken, men sen efter några tiotals sidor fick den min uppmärksamhet såå... det slutade med att jag inte kunde lägga ifrån mig den tills jag hade läst ut den. Även om jag bara gav den 3 stjärnor (egentligen skulle jag säga 3,5 stjärnor men det kan man inte göra på Goodreads!?) så tycker jag att den förtjänas att läsas åtminstone en gång i livet c;
Snabb och underhållande läsning. Eftersom det finns så många dystopiska böcker är det svårt att skriva något som känns helt nytt och fräscht, men denna författaren hade ändå lyckats hitta några intressanta byggstenar som jag inte sett så ofta. Världen hade ibland lite oklara regler kring de olika rangerna, så önskar att detta hade utvecklats mer. Sammantaget är att boken var en helt okej dystopi som var extra spännande i början och med ett bra slut som man kan bygga vidare på i nästa bok.
Så spännande och uppfriskande med en svenskt skriven dystopi! Jag älskar att författaren valde att använda ordet hen och att huvudkaraktären är bisexuell, det kändes verkligen nytt och uppfriskande! Har aldrig stött på det tidigare i YA böcker jag läst. Ibland kunde det vara lite många upprepningar av en viss mening (Dumt, Adeline) som jag störde mig på men det är nog mer en personlig åsikt än en faktiskt sak som stör. Jag kan knappt bärga mig till tvåan!
Så himla bra bok. När jag började läsa var de svårt att lägga ned boken, och resulterade i 8 timmars sträckläsning & försumande av pojkvännen. Handlingen har en hög spänning genom hela boken, en och annan tvist svänger hela handlingen. Personporträtten blir djupare ju längre du läser. Längtar så till nästa bok för att få reda på vart handlingen tar vägen & för att lära känna karaktärerna ännu mer. Kan inget annat än att ge 5/5 i betyg.
Vid första stunden som jag började läsa boken var jag fast. Jag fortsatte att läsa tills jag kom till slutet och då var jag arg för att det inte finns en uppföljare än! Brännmärkt är första delen i en serie och jag kan lätt säga att det var en superbra introduktion till världen i Imperiet.
Boken tar upp viktiga ämnen som är aktuella inom vårt nuvarande samhälle, exempelvis miljöförstörelse och sexualitet, på ett naturligt sätt utan att det känns för påtvingat eller påklistrat. Karaktärerna är underbart beskrivna och jag kan säga att det finns personer jag både älskar och hatar i boken. Huvudkaraktären Adeline är även någon som man empatiserar starkt med. Man kommer att känna sig starkt engagerad till att följa med på hennes resa. En resa som gör att man kommer att känna sig glad vid en stund medan man är ledsen och arg en annan. Man kommer inte ångra att ha läst den här boken!
I loved this book, it’s one of my favourite!!! From the first page I was stuck! It actually reminds me a little from my all time favourite book - “Everlife” by Gena Showalter!<3
And the last page. Omg. Can we just take a moment and think about the last page… Wow. I was speechless and had to read it for five times before I understood what actually happened! I had NO idea.
Spänning, sci-fi, framtid, ifrågasättning av strukturer, fylld med självklarheter som inte skrivs på näsan på en, snyggt gjort! Jag vill gärna läsa fortsättning om Alforna, Gammorna, Thetarna och de andra.
Alltså på grund av författarens ständiga upprepanden och haltiga språket så orkade jag inte läsa klart den fullständigt. Bläddrade fram till slutet för att mest bli ”klar” och höjde knappt på ögonbrynen åt själva ”twisten”
Denna boken hade mig fast - från början till slut. Handlingen är en underbar blandning mellan flera olika böcker, men samtidigt något helt nytt. Sättet den är skriven på är så fångande och karaktärerna är sådana man kan relatera till 100 gånger om. Rekommenderas stort!