I Processen får vi bland annat möta den förtvivlade mannen som skulle få rätt dos antidepressiv medicin, kvinnan som äntligen vågade berätta och mannen som inte kunde styra sin tunga.
Boken är en professionell självbiografi där psykiatern Åsa Nilsonne berättar om mänskliga möten som hjälpt henne att växa i sitt yrke.
Det är en spännande, rörande och tankeväckande bok om människans utsatthet och styrka, psykiatrins komplexitet och det egna professionella ansvaret.
Intressant att läsa om psykiatrins nutidshistoria genom personliga erfarenheter. Känslor kring patienter och deras situation är också intressant; den avtrubbadeokänsligeläkaren-fördomen bekräftas i detta fall som en fördom. Jag tyckte sista kapitlet var mest givande. Det handlar om problematiken diagnoser - mediciner - underliggande faktorer - terapeutisk behandling. Vad är vad? Vad kan lösas med terapi? Är diagnoser ett hinder? Medicinering, hjälper eller stjälper? Många givande resonemang.
Åsa Nilsonne är psykiater och psykoterapeut och skriver om sitt yrkesliv och de upptäckter hon gjort. Ödmjukt och intressant beskrivet om hur hon omprövar vissa sanningar som tidigare kändes självklara och om de människor hon mött.
Detta är en otroligt intressant bok från ett liv som psykiater i samhällets tjänst. Nilsonne reflekterar över de val hon gjort, hur hon har resonerat vid olika tillfällen i arbetet, både som AT-läkare, underläkare och erfaren psykiater, och över hur dessa val har påverkat patienter och henne själv.
Oavsett medicinska kunskaper är det lätt att följa Nilsonnes tankar och hur hon tänkte (eller tror att hon tänkte, för 30-40 år sedan!) och intressant att fundera själv över hur man skulle ha resonerat i samma situation. Hennes uppmaning i slutet, att fler som jobbar i samhällets tjänst borde skriva om sina val och hur de har tänkt hoppas jag att fler med liknande yrken lyssnar till. Jag skulle väldigt gärna läsa en liknande bok om hur en kurator, rektor, lärare, sjuksköterska har tänkt och gjort.
Utöver faktainnehållet är Nilsonne är en mycket god stilist som det är en fröjd att läsa. Rekommenderas varmt.
Snabbläst och medryckande! Tycker att upplägget funkade väl med att Nilsonne gör nedslag i några viktiga patientfall under sin långa karriär. Jag fastnade särskilt vid följande stycke i slutet av boken:
"För varje psykiater i utveckling gäller det att finna en plats där de egna värderingarna och professionens krav kan existera sida vid sida. Inom ramarna för de möjligheter och begränsningar som verkligheten erbjuder, kan vi då dra våra individuella stå till stacken efter bästa förmåga."
Just att hitta balansen mellan de egna värderingarna och professionens krav är en process som kräver regelbunden reflektion, och jag tycker att Nilsonne på ett ärligt och fint sätt beskriver hur hon tacklat svåra dilemman under sitt yrkesliv.
Kom till sidan 90 innan jag insåg att jag inte vill fortsätta. Boken är bra, men är nog mest intressant för de som jobbar inom psykiatrin eller vården generellt. Välskrivet som alltid med Nilsonne, men kändes ändå inte riktigt relevant för mig som inte jobbar i vården.