Täcket hängde över Angies kropp, antydde höft och bröst. Mörkret dolde hennes ansikte. "Hörde att du blev inlagd", sa jag. Det liksom bara föll ur mig, med ett klunk. Någonting vedervärdigt som vred sig på golvet mellan oss. Angie låg tyst en stund. Sedan sa hon, "Mamma och pappa tror jag mår dåligt. Att jag är sjuk." Hon la händerna under huvudet. "De har fel. Visst, ibland gråter jag, ibland är jag skräckslagen, men det hör till, eller hur?"
Med den suggestiva novellen Syrinx tar Anton Hildingsson hem förstaplatsen i Novellix novelltävling 2017. Syrinx är berättelsen om My, som återvänder till sin hemstad efter en misslyckad konsert på musikskolan i Piteå. Hemma finns Angie, den älskade barndomsvännen, som inte har hörts av på flera år. De två vännerna hittar varandra på nytt och i en ålder präglad av osäkerhet och ängslan börjar de vandra tillbaka mot barndomens lekar och mörka fantasier.
Ur motiveringen: Skickligt gestaltat, med ett stilsäkert bildspråk och en fingertoppskänsla för dialog, låter Hildingsson karaktärerna komma läsaren nära inpå i denna nyanserade novell. Syrinx är en elegant komponerad, mångbottnad berättelse som både fängslar och öppnar upp för egna tolkningar.
I've said it many times before, but that won't stop me saying it again: I really enjoy these short stories. This one is by a young author, winner of the Novellix competition for writers under the age of 26, who - if he so chooses - has a long career as a writer ahead of him. It tells in a few short pages a story of young people's insecurity with their own identity, uncertainty about the present, anxiety about the future, but also a story of friendship. Good reading!