Hauptmanns andra roman, utgiven 1912, har kallats han första 'populärroman'. Jag är nog alltför blasé för att uppleva katastrof-temat så thrillerartat. Men filmatiserades redan 1913! (Som dansk stumfilm.) Att den slog an så pass hänger antagligen ihop med parallellerna till att Titanic förliste samma år (14 april). Boken tilldrar sig dock 1892 - och hänvisar till 400-talsjubiléet av Columbus landstigning i Amerika. Romanens tema rör en oceanångares undergång, ur symbolisk och psykologisk synvinkel. Rent Symboliskt är det en hel kulturepoks undergång. Så när skrevs boken? Före eller efter Titanic? Förordet till en tidig svensk upplaga menar att Hauptmann skrev den före skeppsbrottet. Men det är inte säkert att texten var färdigredigerad, även om den symboliska idén fanns redan före Titanic.
En intressant blinkning från författaren, är en replik direkt efter oceanångarens skeppsbrott, när några av de chockade överlevarnas tankar kretsar kring 'om' respektive 'om inte': "You can't undo what has been done. The event is too general, too titanic, to be thought of in such a way, it is too fearful" (p.162) Obs! 'too titanic = alltför gigantiskt. En ledtråd som syftar på fartyget Titanic?
1912 är också året då Hauptmann fick nobelpriset, men han fick det för sin dramatik, även om hans poesi respekterats mer. Sedan skrev han alltså romaner, oavsett om de var populära eller inte. Ett socialt tema som dröjer kvar från hans kollektiva dramatik, är vardagen ombord på ångaren (i romanen kallad Roland) skildrat genom olika samhällsklasser, från lyxen i första klass, betjänter imigranter på mellandeck, ochd e sotiga eldarnas riskfyllda arbete i skeppets mörka innandöme.
Jag har alltså läst denna roman i engelsk översättning, men språket känns så trögflytande, att jag undrar om översättningen påverkats av tyskan, som om översättningen inte är perfekt. I synnerhet som Hauptmanns dramatik har ett lätt flytande språk, och han är ansedd som poet.
Andra delen är något kortare, och intressantare för mig. Den rör vad som händer det lilla antal överlevare från skeppsbrottet, som plockas upp av en liten båt och för dem till New York i ett lugnare tempo. Väl framme chockas de av larmet, stressen, teknikhetsen, komersialismen, enorma skrivmaskinsslamrande advokatkontor, köpta politiker, hyckleri och spel för gallerierna. Allt vi idag ser som USA:s kulturella baksida - fanns alltså redan här. Och här är ännu en skildring av skillnader Amerika vs Europa. Mängder av intressanta symboliska bilder skapas.
Hauptmann använder inga pekpinnar, läsaren får själv avgöra hur texten ska tolkas. Paranormalt elle psykologiskt. Skeppsbrottets 900 drunknade passagerare och några få överlevare som alla exploateras i pressen och på annat sätt, väcker frågor kring meningen med livet. Fann det förutsägelser vi borde ha lyssnat till? Är hela vårt samhälle på väg mot en katastrof? Finns det något vi borde lyssna till och försöka ändra?
Hur än trög min första läsning av första delen var, så känns detta som en roman som akn vinna på att läsas flera gånger. När jag väl läst hela boken blir även första delen av boken mer begriplig.