Claes Eriksssons Alster är en brokig blandning av dikter, pjäser, underfundiga funderingar och sagor om vår omvärld och samtid. Claes Eriksson leker med språket i verser och små berättelser på ett sätt som påminner om Tage Danielssons texter. Här finns den humor som man känner igen från hans arbete i Galenskaparna, men inte utan en allvarlig underton.
En underlig och underbar resa i Claes Erikssons tankevärld. Vissa av texterna är obekväma, andra tankeväckande och ytterligare andra (stora flertalet får man väl säga) duktigt skrattretande. En bra bok att ha att bläddra i under vardagens små väntestunder.
Ytterligare en bok där behållningen blir än större i ljudboksformatet, i ärlighetens namn förstår jag inte ens riktigt tjusningen med att läsa den här på skärm eller papper med tanke på att det är Claes själv som läser in texterna. För några alster är det också scenupptagningar som spelas upp.
Claes Erikssons lek med ord upphör aldrig att förvåna, och den satiriska, politiska undertonen är ibland rätt överväldigande. Här finns klassiker som "Bara ben", "Hattaffären" och "Bilens historia" ihop med ett helt gäng andra texter där jag känner igen de flesta. Kanske hade jag förväntat mig lite fler nya alster som jag förut inte hört, men tjusningen i den här boken är kanske just ändå blandningen av olika slags texter. Några av de äldre politiska poängerna är jag för ung för att förstå, men de har sin charm de också.
För det mesta genialiskt, i andra fall undrar jag ibland om galenskapen slagit till på riktigt. Lite så som det ska vara när man tar del av Claes fantastiska alster.
En rejäl samling av Claes Erikssons bästa texter, både manus och små berättelser. Både sånt som framförts på scen och film/tv och även en del andra outgivna saker.
Claes är en ordets mästare och det är få som kan vränga ord och leverera lustigheter på löpande band utan att bli fånig. Bland några favoriter kan ju nämnas: Mor i Skutan, Hattaffären, Det nakna landet, Nya julevangeliet, Stort, Bara ben, Fagott och Bilens historia.
Allra helst bör man lyssna på inläsningen som är gjord av Claes själv. Han har en så oerhört mysig och behaglig röst och kan läsa med sådan inlevelse att det förhöjer texten. Men det är också roligt att läsa texterna själv och försöka skapa inre bilder av alla roliga sketcher eller scener som man känner igen så lätt.
Lyssnade på den här som ljudbok och det rekommenderas. Ren njutning att lyssna när Eriksson läser upp sina texter om högt och lågt. Från buskis till djupa samtidsbetraktelser och allt däremellan.
Även om de båda inte tycks ha mycket gemensamt så kan jag inte låta bli att jämföra Claes Erikssons skrivande med Jane Austens, i att båda är vitt uppskattade och talangfulla författare, men att jag inte för mitt liv tycks fasta för någon av dem.
Bortsett från de otroligt finurliga texter där han bygger ett verk kring en språklig finurlighet han leker med, eller de där han vill kritisera en specifik sak i politiken eller samhället så känns många av hans berättelser improviserade och utan poäng, om än med charmiga formuleringar. Detta, eller det i hans stil som ger mig intrycket av detta, lämnar mig otillfredställd och konfunderad.
Jag har låtit min fästmö läsa ett par exempel ur boken och hon intygar dock att han faktiskt är jätterolig, vilket bekräftar min jämförelse med Jane Austen. Det är riktigt bra grejer, men rimmar illa med min personliga smak. Jag är inte helt säker på hur eller varför, men det kanske jag inte behöver för att vara lycklig. Jag gillar trots allt hans liveframträdanden skarpt, och kan njuta av dem.
TL;DR - Om du gillar Claes Erikssons texter så ät denna boken för dig, eftersom det är precis vad den innehåller. Är du av annan åsikt så är du nog inte så intresserad av att läsa den från första början. Är du ny till hans verk så kommer du säkert gilla det, ty det tycks de flesta göra.