Amanda Serner gjuter svarta betongsuggor i en ateljé i Berlin. Hennes morfar vadar genom taggtråd i helvetet. En gyllene skalbagge klättrar upp mot taket i Hauptbahnhof. Och någonstans i den stora staden öppnar sig ett torg mellan grustäckta ruinberg. Döden är bara början är en skräckroman om konst och fallande murar, baserad i världen från det klassiska rollspelet KULT och skriven av författarna till spelet.
Kult är en av de världsbyggen som jag gillat mest under bra många år nu. Speciellt sedan man börjat nosa på gnosticismen, en av de grejer som det norpades friskt ifrån. Så nu har det till slut skrivits några riktiga böcker i det universumet. Anders Fager skrev en LSD-tripp av sällan skådat slag som trots att de två huvudkaraktärerna var högt inblandade i hela Illusionen lämnade det hela med en passande känsla av mystik och skala. Tyvärr uppnår inte skaparna själva samma effekt, förståeligt med tanke på att det är deras debutroman. Hela aspekten med Illusionen, Metropolis etc känns alldeles för alldaglig - men med tanke på att det är de som ursprungligen skapade rollspelet som skrivit boken kan jag egentligen inte hålla det emot dem att deras uppfattning skaver sig mot min. Jag hade bara föredragit att de lagt an än mindre klinisk ton, det hoppas hej vilt mellan olika världar och stöts på väsen utan att det registreras som något riktigt märkvärdigt. Det tar bort en hel del av upplevelsen.
Det märks att de inte riktigt har prövat vingarna på skönlitteratur innan. Språket är ganska träigt och utan några större poetiska utsvävningar eller andra försköningar, ofta ganska klumpigt med. De jonglerar samtidigt en stor grupp karaktärer som hade mått bra av att skäras ned ordentligt. Ambitionerna finns där men tyvärr så räckte det inte till, vilket är synd. Jag kommer nog i vilket fall att lägga vantarna på uppföljarna för helt åt helvete var den inte. Världsbygget är fortfarande i grunden bra - trots mina ovanstående invändningar - och relationerna mellan i all fall några av karaktärerna lyckades engagera.
Jag hoppade på Kult-kulten där i början av 90-talet när spelet först kom. Äntligen ett modernt skräckrollspel som alternativ till ett Drakar och Demoner som hade börjat kännas been-there-done-that och ett Mutant som jag aldrig lyckades förstå mig på (men som jag börjat återupptäcka på gamla dar). Vi fick dock aldrig igång något egentligt spel. Reglerna var bökiga att hålla reda på och världsbygget var otydligare än vad illustrationerna antydde. Min bristande erfarenhet - såväl som spelledare som i livet - spelade nog också in. (Kanske är även Kult möjligt att återupptäcka på gamla dar?) Ett par försök till kampanjande av Den Svarta Madonnan vilket mest kom att centreras kring en lång biljakt från Tyskland till Sovjetunionen ledde så småningom till att Kult-boxarna ställdes undan och började samla damm. Fast forward till nu och Kickstartern för Döden är bara början. En skräckroman i Kult-universumet. Kunde det här kanske vara lösningen på dilemmat? Nej tyvärr, nej tyvärr... Detta är en berättelse med rörig och ganska otydlig intrig och med bristfälligt tecknade karaktärer som slutar i ett antiklimax - eller i en anticliffhanger, sett till att det här är första delen av två. Kult-världen tas för given. Metropolis är en plats som alla andra (om än lite vanskligare att promenera omkring i - påstås det i alla fall) och folk vänjer sig vid att se genom illusionen och använda magi på samma sätt som man vänjer sig vid att gå från Gevalia till Zoegas. Jag hade önskat en bättre story. En tydligare intrig med tydligare karaktärer. Personer man kunde bry sig om - åtminstone lite grand. Jag hade också önskat en bättre behandling av Kult-världen. En skildring där magiska betongsuggor, liktorer i mänsklig skepnad, dödsänglar och ritualer omfattande människooffer inte avhandlas som vardagsmat, utan som något hisnande obehagligt, tarmvredsskrämmande och farligt. Jag tror fortfarande att Kult - som ett slags grundförutsättning - skulle kunna bli något riktigt bra. Men då måste de kreativa krafterna bakom världsbygget hitta det som skaver och eliminera det. Jag tror en lösning är att förpassa det till kulisserna. Att inse att det är karaktärerna som lever i den här världen som också gör den levande - inte tvärtom.
Men - för att avsluta med en parafras - det är bara början.
Gillade den, lättläst, kuslig och surrealistisk, det slafsiga skrivs en inte påstå näsan utan lämnas granska mycket till egen visualisering. Kanske kom slutet lite abrupt men samtidigt är det uppenbarligen inte över och det finns även en del två i ”Mauerfall II”.
Detta är första boken i en serie av hitintills två böcker, den andra heter De levande döda. Det är en skräckroman som utgår från rollspelet KULT. Boken är skriven av de som skapade rollspelet. Denna bok kom ut 2018.
KULT kom ut för första gången 1991, jag spelade inte det själv utan jag spelade Drakar & Demoner och Mutant. Detta rollspel gick mig helt förbi men av vad jag förstår så väckte det en hel del känslor. Det sågs tydligen inte med blida ögon att det innehöll former ockultism samt även en hel del våld, sex och droger. Till den gränsen tydligen att det tog bort från hyllorna från vissa kedjor.
Så med det i tanke att jag inte har spelat spelet och har några bakgrundskunskaper om denna värld så visste jag inte helt vad jag hade att vänta mig när jag började läsa denna bok.
Det jag märkte med detsamma när jag började med boken var att författarna överförklarade inte sin värld. Detta är positivt på ett sätt, man kan se det så att antingen så litar författarna på sina läsare att de antingen redan vet tillräckligt mycket om KULT och dess världs bakgrund att man kan lätt hänga med eller att de som inte har bakgrunden blir tillräckligt intresserade så de läser vidare utan all förklaring. Jag tillhör den andra gruppen och fick upp ett intresse som gjorde att jag fortsatte läsa. Ibland är det bra att inte förklara allt, vissa handlingar fungerar bättre med att ha händelser som osar av mystik och det okända.
Språket är mustigt men ändå inte överväldigande så att man inte kan ta till sig det, det är lite mera tuggmotstånd än något som man snabbläser. Det ligger ändå på en sådan nivå att det inte blir tungläst och handlingen flyter på med intressanta karaktärer och händelser.
Jag har redan nämnt att rollspelet har spår av ockultism och då boken utgår från spelet är det inte konstigt att även denna innehåller sådant. Vi möter här fallna änglar, demoner och andra varelser och ritualer som nog skulle kallas för satanistiska. Har man svårt för detta så kanske inte boken är något för en.
En annan sak som är väldigt i centrum är konst och det märks att det är något som författarna har ett intresse för. De beskriver verkligen känslan och stilen i hur de olika karaktärerna formar sina konstverk och vad de utstrålar. De knyter an konsten med det ockultistiska på ett smidigt sätt och man känner verkligen att det går hand in hand.
Även det övernaturliga med fallna änglar och andra varelser flyter elegant ihop med den så säga normala världen. Det blir intressant när man inte tar det övernaturliga till det extrema och håller den så lång bort från verkligheten att det inte känns trovärdigt. I denna bok känns det på ett sätt trovärdigt fast man såklart vet att det inte är det.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräckberättelse som, kanske inte skrämmer dig, men är välskriven med intressanta karaktärer och en intressant värld och bjuder på en härlig stämning. Får säga att detta är skräck i högkvalitativ form. Skall bli intressant att läsa även andra boken i denna serie.
Disclosure: I read the translated version of this novel which I got from the kickstarter for it, so this review applies primarily to the english version.
KULT... A great rpg setting, really weird and wonderful. Being a long-time fan, the kickstarter for the novel was an easy choice - not enough reading material in this great, mysterious universe.
Unfortunately, this book leaves a feeling of being... lackluster. For a mysterious background, everyone either seems to know the whole basic premise of the setting or accepts it quite easily. It feels like "The whole damn universe is a lie... Ok. What's for dinner?" Metropololis is not portrayed as something meaningfull, mysterious, horrible, etc. (all at once), but simple as another place where people come and go basically without problems and without worries. Even the guy from hell is only feared because he's super-strong and not because he's literally from HELL. Hell exists and nobody cares (except that it produces good killers). Even the intrigues of quasi-immortal beings is reduced to the level of "extremly obvious". The jailers and torturers of humanity are being treated as cops with an appearence problem.
So, the whole novel lacks... finesse... elegance. It treats the whole setting as something obvious, with people using magic like it's nothing. Compared to, for example, Lovecraft, who probably would have made the realization that hell exists (and the protagonist will end up there) something for the last paragraph, this novel basically states that at the beginning and the only problem becomes a practical one:
Quite disappointing, since the authors wrote the original sourcebooks for the settings. I had hoped for something far more... elegant, with slowly creeping horror. But this book makes the whole premise of KULT almost seem... banal or, as another reviewer put it, clinical. All in all, the book shows you TOO MUCH, TOO EARLY and leaves pretty much nothing to the imagination, which is not good in a horror novel. Hinting at darker truths, etc. is a very important part of such a setting. Showing the dark truth makes it... boring. Keep that for the last paragraph, if you need to do so at all.
Doesn't help that there are slighly too many characters in the novel, most of them never getting really well presented as 3-dimensional characters. Still, three stars, because at least it's KULT, just not its best side.
I would love to see more novels there, but unfortunately, this wasn't a good start and not even really horror for me. A shame, because KULT has such a great setting...
Problemet med att skriva böcker i en fantastisk gammal rollspelsvärld som KULT är att jag upplevde den under mina tonår. Innan vi faktiskt började gå på nattklubbar var det fiktiva ditos som gällde. Min bild av den världen var en härligt rämnande illusion med helvetet väntandes bakom.
Så för mig är boken en resa tillbaka dit, till de minnena. Men jag är ju mer än dubbelt så gammal nu. Referenser ändras. Jag vill att det skall vara som jag kom ihåg det i KULT världen. Men det är det inte.
Det är fortfarande bra, men något saknas. Det är lite för ... mekaniskt? Lite för enkelt? Kanske är det som att en skräckfilm är bäst innan man ser monstret. Isbergsfenomenet. Det är fortfarande bra men det håller inte hela vägen.
En detalj som tar bort från boken är att författarna uppenbarligen har detaljstuderat en karta över Berlin och specificerar nitiskt exakt vilken gata karaktärerna befinner sig på. Det är inte nödvändigt. Vidare är det lite för många karaktärer. Några hade nog kunnat slås ihop.
Boken, som är del 1 i en serie, är fortfarande läsvärd. Jag har absolut ingen aning om hur den uppfattas om man inte är bekant med världen. Kanske är den bättre? Kanske är den obegriplig? Svårt att avgöra. Gillar man KULT så tycker jag att ni behöver läsa Döden är bara början.
Det kan vara lite svårt att hänga med när det hoppar mellan olika personers perspektiv och det blir ganska många beskrivningar av olika platser i Berlin (vilket iofs är kul om man har bott där) men storyn är bra och har högt tempo. Mer spänning än skräck, fast framförallt väldigt Kult. Även om det är ganska många termer och uppslag som är hämtade direkt från rollspelet så bör det fungera bra för någon som aldrig läst eller spelat det heller.
Jag blev sugen på att börja med konst. Inte akvarell eller blyertsteckningar, nej tredimensionellt. Jobba med taggtråd och armeringsjärn. Vad det gäller storyn så var den okej den med. Lite för många olika berättar jag men det vävs ihop så det är lätt att hålla tråden men svårt skapa någon relation till någon av dom.
Intressant historia i Kults värld. Boken är lättläst och välskriven. Jag tror boken är för "tunn" ifall man inte känner till "kult-världen" sedan tidigare.
Det bästa med boken/historien är beskrivningarna om hur minne försvinner och att man glömmer bort dem man älskar.
Det sämta med boken är de inkrystade sex-scenerna.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Riktigt trevlig svensk skräck/urban fantasy med väldigt bra Kult-feeling, vilket antagligen inte är så konstigt med tanke på vilka som skrivit den. Bra tempo, intressanta karaktärer, väntar med spänning på fortsättningen.
If you have ever played the RPG Kult; this should be right up your alley! It manages to create the same mystical/gothic feel that the original game did. And makes me want to play again.
If you are new to Kult; this might read like trashy weird pulp. ;)
Jag fick en introduktion till den mörka världen i rollspelet KULT via Anders Fagers roman För gudinnan. Nu romandebuterar upphovsmakarna bakom rollspelet med Döden är bara början, en roman som utspelar sig i KULT-världen. Läsaren förs med till ett Berlin där Illusionen är tunn, där vägarna in till Metropolis är lätta att finna för den som vill hitta dem. Jag tycker om den här uppblandningen mellan tid och rum, hur det historiska existerar samtidigt som det nutida, då det ger en unik världsuppbyggnad.