Miira saa vihdoin jättää taakseen peruskoulun ja ruotsinsuomalaisten luokan ja nauttia vapaudesta. Aloittaa lukion, tulla ammattilaiseksi. Aivokirurgiassa. Muuttaa lähiöstä, lemmiskellä silloin kun tahtoo. Päästä rappusiivoojan työstä. Mutta tie on mutkainen, elämä kiharainen ja Miira saa törmäyksissä mustelmia. Hän kieltäytyy silti antamasta periksi. Villin palavalla halulla hän etenee läpi esteiden ankarasti luokittelevassa järjestelmässä.Miira kertoo Göteborgissa asuvan, juuriltaan suomalaisen nuoren tarinan. Miira elää 80-luvun loppua, kätkeytyy pakkelin taakse ja kantaa linkkuveistä taskussaan. Kirja kertoo köyhyydestä, mutta myös siitä, että luokkayhteiskunnassa voi kivuta korkeammalle, tai ainakin yrittää.Miira on itsenäinen jatko-osa Eija Hetekivi Olssonin palkitulle esikoisromaanille Tämä ei ole lasten maa. Sen omintakeinen ja intensiivinen kieli ei päästä lukijaa otteestaan.
3.5 Fortsättningen på Ingenbarnsland. Miira har äntligen slutat 9an och ska börja gymnasiet. Men trots hennes höga betyg är luckorna och glappet för stort och proffsöverlevaren Miira tvingas lösa sina problem på annat sätt. Kanske inte lika stor käftsmäll som debuten men ändå bra. Synnerligen en ögonöppnar-bok om samhällets orättvisor. Hoppas verkligen på en tredje (och avslutande del?) om Miira.
Härligt rivigt språk! Det är svårt att inte känna ömhet för huvudpersonen Miira som långsamt och alldeles själv lär sig att orientera sig i ett samhälle som är främmande för henne. Berättelsen håller en fast.
Här fortsätter berättelsen om Miira från boken Ingenbarnsland. Det är en mustig berättelse utan försköning - helt enkelt rårealism. Ett intressant dokument över livet och uppväxten i förortens Angered och Bergsjön. Jag kan inte låta bli att imponeras över Miira, så stark och en framåtanda trots det torftiga sammanhanget hon kommer ifrån. Det är inte lätt att slå sig fri från ett grått sammanhang där det inte egentligen finns någon uppmuntran i att utbilda sig, att utvecklas som människa osv. Miira står på helt egna ben, hon tar det hon behöver och tar ingen skit. En lika spännande läsupplevelse som första boken.