Olematon maa sisältää Edith Södergranin (1892–1923) kuoleman jälkeen kokoelmassa Landet som icke är (1925) julkaistut runot uusina suomennoksina ja ensimmäistä kertaa yhden suomentajan tulkintana.
Kuolema ja surumielisyys yhdistyvät kauniisiin kuviin ja taitavaan sanankäyttöön. Eikä kokoelmasta puutu myöskään uhmaa lähestyvän kuoleman edessä. Klassikon aseman saavuttaneen Södergranin runot ovat avoimia tulkinnoille, ja ajattomat aiheet puhuttelevat nykylukijaakin.
Edith Irene Södergran was a Swedish-speaking Finnish poet.
Södergran was born in St Petersburg in 1892. In 1907 Edith's father died from tuberculosis, and in the following year Edith was also diagnosed with the disease. She was sent to a sanatorium, but did not feel at ease there. The feelings of captivity caused by the disease and the sanatorium are a recurring theme in her poetry.
In October 1911, Edith and her mother traveled to Arosa in Switzerland where Edith was examined by different doctors. After a few months, she was transferred to the Davos-Dorf sanatorium. In May 1912, her condition had improved enough for her to return home. Eventually, the disease returned and Edith Södergran died in 1923 in her home in Raivola. She was 31 years old.
دوستانِ گرانقدر، این کتاب گزیدۀ اشعارِ «ادیت سودرگران» از میانِ 4 دفترِ شعر اوست و از 38 شعر تشکیل شده است به انتخاب ابیاتی از این کتاب را در زیر برایِ شما بزرگواران مینویسم -------------------------------------------- ترس بی سبب، درد بی سبب دنیا کوچکتر از هیچ است حلقۀ ابدیت از انگشتِ عشق به ژرفایِ نیستی فرو می لغزد ************************** من مردی را دوست داشتم که به هیچ چیز باور نداشت روزی سرد با نگاهی تهی آمد روزی سنگین با ردّی از فراموشی بر پیشانی اش رفت فرزندم که زاده نشد، از اوست ************************** زیبا هستم چونکه در باغِ دلداده ام روئیده ام زیرِ بارانِ بهاری ایستاده ام و دلتنگی نوشیدم زیرِ آفتاب ایستادم و شراره کشیدم شکفته ام اینک و در انتظارم ************************** عشقِ تو بر ستارۀ من سایه می افکند ماه در زندگی ام طلوع می کند دستِ من در دستِ تو نمی گنجد دستِ تو هوس است دستِ من دلتنگی ************************** من آخرین گلِ پاییزی ام جوانترین جوانۀ بهار در گذشته ام پژمردن همچو آخرین گل، دشوار نیست من دریاچه را افسانه ای و آبی دیده ام تپشِ قلبِ تابستانِ مُرده را شنیده ام گیاهدانۀ من جز تخمِ مرگ را باردار نیست من آخرین گلِ پاییزی ام ----------------------------------------- امیدوارم این انتخاب ها را پسندیده باشید <پیروز باشید و ایرانی>
به نظرم اشعار متوسطی بودند، با دلالت های عموما اندوهگینانه. گاهی ابهام هایی هم در اشعار بود. من دلالت های مسیحی ای هم در اشعار حس می کردم - مثلا تأکید بر اینکه به جای خوشبختی باید به دنیال رنج بود. همچنین در مورد زن ها مثلا این حرف را زده که زن بودن گویی لباسی است که زن ها نزد مردها می پوشند - یعنی نه چیزی جبلی و ضروری بلکه حاصل یک انتخاب است؛ انتخابی شاید برای رهایی از تنهایی ها و رنج ها. البته در نهایت نمیشه بار راهبه گون برخی حرف هایش را هم نادیده گرفت. البته اینها همه چیزهایی است که من حس کردم
مثلا در شعر "ما زنها" می گه
من مردی را دوست داشتم که به هیچ چیز باور نداشت روزی سرد با نگاهی تهی آمد روزی سنگین با ردی از فراموشی بر پیشانی اش رفت فرزندم که زاده نشد، از اوست...
آنهایی که بیشتر پسنیدم: من، خواب های ناآرام، خواهران ما و واژه ها
Postum samling av diverse dikter från flera år före debuten 1916 fram till 1922. Intrycket blir lite splittrat, de var inte menade att hamna i samma bok, men visst finns här pärlor. Intressant, när jag läst allt annat, ville jag läsa även dessa. Titelnovellen är mycket suggestiv och hamnar näst sist.
I really enjoyed this little volume of Edith Södergran’s poetry. I consider it a great loss that she died so young but a great great gain that she wrote such beautiful poetry in her short life.
توصیفات زیبایی داشت اما نمیتونست واسه من به شخصه خوب باشه. روان و ساده بودن از ویژگیهاشه. در این کتاب بیشتر در مورد ناامیدی حرف زده. نظر شخصیم در موردش چیزی بالاتر از معمولی بودن هست. از اون ساختار نوشتههایی هست که باید با علاقه خوند و درک خیلی زیادی از موقعیتش کرد. به شخصه از این شعرش خیلی خوشم اومد.
عشق تو بر ستارهی من سایه میافکند ماه در زندگیام طلوع میکند دست من در دست تو نمیگنجد دست تو هوس است دست من دلتنگی
Fascinerande dikter om liv, död, andlighet och nostalgi skrivna av en döende ung kvinna. Jag kan nästan känna hennes konfliktfyllda känslor inför hennes nära förestående död. En längtan att slippa vara sjuk men även en djup kärlek till varandet som är livet.
En skarp kontrast mot tidigare dikter, det är som om författaren åldras i förtid och genomgår den förändring åldringar gör. Mycket vackert och starkt!
Maa jota ei ole oli ensimmäinen Edith Södergranilta lukemani teos. Luin sitä ystäväni kanssa odotellessamme jonkin alkua paikallisessa kirjastossa. Nyt kymmenisen vuotta myöhemmin ja ruotsin kielellä luettuna sama teos edelleen kolahtaa kenties vain voimakkaammin. Etenkin nimikkorunossa on sitä je ne sais quoi.
En ole mikään runouden asiantuntija, mutta Södergranista pidän kovasti ja odotan, että hänkin pääsisi joskus enemmän esille historiallisten romaanien tai suomalaisia naistaiteilijoita käsittelevien sarjakuvien sankarittarena!
Lukuhaasteet: Pori: Kirja on julkaistu postuumisti
Rakastuin Edith Södergraniin mutta nää suomennokset ei ollu aina niin hyviä ku esim Uuno Kailaan… En oo aikasemmin osannu oikeen lukea runokokoelmia niinku kirjoja yleensä luen mut tässä se tuntu luonnolliselta! Ja ihanalta, runot on hyvin mahdollisesti paras asia maailmassa
oon pitkään halunu lukee Södergranin runoutta ja haluun ehottomasti lukee hänen muitakin teoksiaan. hänen tyylinsä on kyllä kaunis, mutta tästä kokoelmasta pakko sanoo, että vaan muutama runo nousi ittelle sillee oikeesti hyväks ja osa oli sillee ihan ok ja osa vähän sillee njaah. luin tän kyllä myös aika nopeesti, joten ens kerralla pitää kyllä antaa varmaan myös enemmän aikaa. näen sen miks hänestä pidetään ja just sillee voi olla, että just tässä kokoelmassa ei vaan ollu niin paljoo runoi jotka ois päässy mun ihon alle, mutta jossain muussa kokoelmassa niitä ois enemmän. aijon siis ehottomasti antaa Södergranille uusia mahdollisuuksia.