En hemmelighed, som de har bevaret i generationer. Og en hemmelighed, som ingen af dem kender til. Endnu.
Ordet ’ordbrodøse’ står ikke i nogen ordbog. Derimod kan man finde ‘brodøse’, som betyder en kvinde, der broderer. Men en ordbrodøse arbejder ikke med nål og tråd. Hendes redskab er en pen. Hun skriver ord. Med det skrevne ord kan hun styre andres tanker og handlinger. Man mærker ikke, at man bliver hendes marionet.
Den dag Alba fylder 18, er det hendes tur til at træde ind i rækken af ordbrodøser. Det er bare en formalitet. Der er aldrig nogen unge kvinder, der ikke har bestået optagelsesprøven. Ikke før nu.
Ojoj, vilken debut alltså. Jag hade höga förväntningar på denna men boken lyckades till och med överträffa dem. Älskar mysteriet, krafterna och stämningen. Är så glad över att det har kommit ut så många bra svenska ungdomsfantasy-romaner under de senaste åren.
Det här är en magisk historia, så välskriven och medryckande att jag inte kan slita mig från den. Karaktärerna fastnar hos mig, djupt mänskliga och lätta att tycka om. Alba som hela livet förberett sig för något som sedan inte händer, som måste ifrågasätta allt i sin skyddade uppväxt, och sedan snabbt utvecklas för att skydda dem hon älskar. Och Klara som på många sätt är mer självklar, som vet sitt värde, men som ändå bryr sig om och engagerar sig.
Historien växer fram med skarpa spännande toppar men med gott om tid att bygga karaktärer och gestalta känslor. Språket är poetiskt men inte pretentiöst och miljöerna vackert novembervåta. Det är en bok att sluka för spänningen, och sedan läsa om för språket.
Spännande (ungdoms)roman där s k ordbrodöser verkar i det fördolda och kan styra människor med sina skrivna ord.
För en mer vuxen och riktigt spännande variant på temat ord som manipulerar, rekommenderar jag varmt Max Berrys "Lexicon" där vi får följa flera människors öden i en välskriven och fartfylld jakt på tecknet som dödar alla som råkar se det, och som måste förstöras innan det förgör mänskligheten.
så otroligt bra alltså! något fattades för att det skulle bli full pott men det var inte mycket alltså. detta är alltså en 4.5. älskar ordbrodöserna, älskar vissa av karaktärerna, älskar spänningen, stämningen, fotointresset som syns här och var, Lo och Klaras relation, mormor och morfar, Irland ... allt. SÅ SNYGGT SKRIVET OCKSÅ. vet egentligen inte vad som är problemet, men kände aldrig att det lyfte helt och hade kanske velat ha mer av x antal saker. summan av kardemumman: megasuperjättebra. LÄS!!!!
Först av allt så älskar jag det faktum att Anna skapade sitt alldeles egna ord och byggde upp en hel historia och värld runt det. Ordbrodöser känns nu lika självklara för mig som trollkarlar och häxor, och de är definitivt lika magiska Karaktärerna är fantastiskt välskrivna och så kreativt skapade. De kändes alla så verkliga och fina. Min absoluta favorit var Klara, jag behöver min egna Klara i mitt liv! Vad jag älskade absolut mest med denna boken dock, var den underliggande meningen som fanns där genom hela boken. Ord är magi, och med ord kan du styra människor. Det låter superläskigt när man skriver det så, men det är också så sant och faktiskt helt fantastiskt. Och det är därför böcker är så enormt viktiga! Vi influeras av allt vi läser och därför är böcker, i alla dess färger, magiska i mina ögon. Och författare har ett enormt stort ansvar för att skapa historier och karaktärer som kan inspirera, utmana, lära och ge trygghet till alla olika typer av själar. Alla böcker kan såklart inte falla alla i smaken, och jag tycker det är kul att vi faktiskt tycker olika i vad som inspirerar oss, men Anna har iallafall lyckats skapa en bok och en värld som är öppensinnad, mångfaldig, mänsklig och magisk. Och bara det i sig självt gör att jag vill rekommendera denna boken till alla! Resten är bara en fantastisk bonus! Ser enormt mycket fram emot att läsa fler av Annas böcker i framtiden!
Gud vilken härlig bok! Det tog ett litet tag för mig att fastna, men när jag väl gjorde det, fastnade jag ordentligt. Det blev en sträckläsning. Berättelsen var spännande och fin och jag vill bara läsa mer av den här författaren. Jag älskade mystiken, samt alla historier om ordbrodöser man får reda på genom historiens gång.
Den här boken... jag var helt inne på att ge den en fyra eller en femma. Den är fantastiskt välskriven och spännande. Flertalet kapitel slutar med sådana cliff hangers att man bara. Måste. Fortsätta. Läsa. Berättelsen vänder på flera ställen. Insatsten höjs hela tiden.
Så varför bara en tvåa? För att slutet suger. Alla de goda - precis alla! - får leva lyckliga ever after och ingen av dem behöver göra någon uppoffring trots att de fram till de sista 20 sidorna är fullt beredda att göra det. Och allting liksom bara *poff* löser sig helt magiskt. Suck...
Avslutar boken med tårar i ögonen och tänker tillbaka på vad jag just läst. En himla fin historia om familj, vänskap och att hitta sig själv. Jag gillar sällan huvudpersoner i böcker men Alba är amazing ! Även om solklara favoriten är Klara med sin humor och snabba käft. Gillar också att Ordbrodösen är en stand alone (för det är den väl?), det känns fräscht.
3.5 stjärnorOrdbrodösen är helt klart unik med sin tvist på det skrivna ordet. Galleriet med karaktärer är färgstarkt och det var flera stycken jag gärna skulle vilja ha sett mer av (kanske i kommande böcker? *hoppas*).
Odrbrodösen. Det är konstigt hur ett helt nytt, påhittat och lite småunderligt ord kan komma att bli så otroligt självklart för en på mindre än ett dygn. Ordbrodöser. Det känns som om jag alltid känt till dem. Som om jag alltid vetat att det finns till precis som häxor eller varulvar eller vampyrer. Anna Arvidsson har skapat ett helt nytt fenomen, och hon gör det så självklart och så snyggt att jag accepterar det utan att tveka.
Det bästa ordet för att beskriva Ordbrodösen skulle jag dock säga är levande. Miljön och karaktärerna var så verkliga, så närvarande att man nästan själv hamnade i historien. När Alba sitter och dricker te med Klara och Lo känns det som om jag också är där. Det känns som om jag också sitter med dem runt köksbordet i Los lägenhet, eller halvligger med dem uppkrupen i soffan medan Lo kollar på Idol och Klara surfar på datorn. Jag är liksom där - rakt igenom hela berättelsen. När Alba sedan kämpar mot klockan för att rädda de hon älskar, känner jag samma krypande panik som hon gör. Genom hela hennes sökande känner jag samma förvirring, samma rädsla och samma glädje. Jag sugs verkligen in i historien, är där med karaktärerna och det är så fint.
Anna Arvidsson har gjort ett riktigt bra jobb med den här debutromanen. Det är fantasy när den är som bäst, spännande, men vändningar som man anar, men ändå inte riktigt ser komma. Hennes språk är träffande och karaktärerna levande och lätta att genast fatta tycke för. Alba, Lo, Klara, Jack och Albas mamma är alla karaktärer jag med lätthet föll för och som jag inte skulle ha något emot att få läsa mer om. Odrbrodösen gör sig dock extremt bra som standalone, vilket inte är allt för vanligt inom fantasy och det får mig bara att tycka bättre om boken.
Och språket! Nu har jag inte ens gått in på språket än, men det är bra! Det är bra och träffande. Det sticker kanske inte ut, men det binder samman allt så väldigt smidigt att jag knappt ens tänker på själva språket, knappt ens märker orden. Jag bara läser och upplever alltsammans. Så skickligt skriven är boken.
Ordbrodösen är utan tvekan en lyckad debut och jag ser helt klart fram emot att läsa mer av Anna Arvidsson i framtiden.
Jag är en stor ”fan” av fantasy och Arvidssons koncept med ”ordbrodöser” är tilltalande samt fascinerande. Jag hoppas verkligen att det blir en serie då krafterna skiljer sig från de fantasy-stereotyper som jag har stött på innan.
Jag tycker om Arvidssons stil och språk. Även hennes karaktärer är tilltalande trots att de inte är för komplexa. Enkla men charmiga.
Det blev lite rörigt mot slutet av boken med hur allt hängde ihop och karaktärernas bakgrund.
Jag tror hårt på denna värmländska debutant och jag tror att hon kommer att bli framgångsrik. Jag ser fram emot att få läsa hennes andra verk.
Jesus. Den här boken var lite för spännande, jag ville hålla händerna för ögonen när jag läste (det är en bra grej). Till skillnad från boken jag läste precis innan (Isola) så FATTAR JAG vad som hände här. Det är tacksamt. Take note, vuxenboksförfattare, det går att skriva sjukt spännande utan att göra det obegripligt. Jag suckade inte ens på sidan 264! Aja jag drabbades nyss av insikten att mina recensioner förmodligen är ganska värdelösa för alla utom mig men hey, treat yourself, osv. DET HÄR VAR EN BRA BOK.
Jag älskade den här boken! Allt från det unika påfundet med ordbrodöser till karaktärer, de roliga popkulturella referenserna, det långsamma sättet man sugs in i berättelsen för att sedan vara okontaktbar på slutet (hände mig), den komplicerade släktsagan fylld av starka kvinnor och hur homo/bi relationer bara nämns i förbifarten utan att vara något som viftas med utan bara är helt vardagligt (vilket det ju såklart är!).
En oerhört fängslande berättelse med ett nytt grepp på magiska förmågor. Tankeväckande, då man som läsare får fundera på var gränsen går för vad man har rätt att göra mot en annan människa, och om man över huvud taget har rätt att använda sin makt över en annan. Rekommenderas varmt för alla oavsett ålder.
Herregud vad bra den här boken var!!! Sträckläste den på fyra timmar och den lämnar mig överväldigad, trött och förstummad. (Och hungrig, klockan är 04.13 på morgonen... 🙈) Älskar allt i den här historien och det enda jag ångrar är att jag inte läst den tidigare! Och så är det en debut också. Helt fantastiskt jobbat! Ser framemot fler mästerverk av Anna Arvidsson. Bravo! 🙌🏽
Skulle bara läsa ett kapitel innan jag skulle lägga mig. Det blev hela boken Fantastiskt bra! :-) #ordbrodösen #urbanfantasy #förstördnattsömn #boktips
Det här var en bok som handlade om kvinnor med en väldigt speciell magisk kraft, nämligen det skrivna ordet. Det är en bok om 18-åriga Alba som av någon underlig anledning inte får sin kraft på 18-årsdagen. Det blir början på en jakt efter varför, en jakt efter hemligheter. Jag gillade boken även om den inte gav mig riktig den där wowkänslan som jag vill ha. Men berättelsen är ändå spännande och jag gillar även språket.
Välkommen till mitt nya projekt där jag försöker läsa svenska böcker skrivna av svenska författare! Det var verkligen år och dar sedan, och nu har jag fått lite av en spark i röven i form av högskoleprovet - min svenska, det vill säga mitt modersmål, är helt enkelt väldigt ringrostig. Jag föredrar att läsa böcker på deras originalspråk om jag kan och då blir det bara inte mycket svenskt. Men när jag fick låna 'Ordbrodösen' av min kollega som talade mycket varmt om den så blev jag till och med lite taggad. Och inte blev jag besviken!
Själva premissen är väldigt intressant till att börja med - en familj där bara kvinnorna föds med kraften att kontrollera andra genom ord. Själva kraften är så mäktigt, så unikt och väldigt komplicerat med allt ansvar som tillkommer. Alba, vår huvudperson, är senaste dottern som ska bli till en ordbrodös på hennes 18-årsdag. Saker går inte riktigt som de ska dock, och vi blir kastade rakt in i familjedrama, hemligheter och mysterier.
Jisses vad jag flög igenom denna boken. Det var nog en kombination av det svenska och bara hur jävla svår Arvidssons bok var att lägga ifrån sig - de flesta kapitlen var väldigt korta och slutade vartenda gång med en cliffhanger. No joke, denna boken är plottwist efter plottwist och språket är så flytande och lätt att en inte riktigt kunde låta bli att sträckläsa. Det enda som var lite segt var dock att runt trettio procent av boken utspelade sig i en lägenhet, men miljön utbyts som tur är efter ett litet tag och det blir fart igen.
Karaktärsvis så var det väldigt blandat. Dessvärre så var Alba, som skulle vara den fängslande huvudrollen, väldigt tråkig. Jag upplevde att hon inte riktigt hade en personlighet, något som antagligen till stor del var på grund av hennes uppväxt och därför inte helt oförståeligt - men hon var fortfarande inte den roligaste att läsa om. Karaktärerna runt om henne var dock betydligt intressantare. Trillingsystrarna, fina Jack med hans nördreferenser, färgglada Klara och Iris med hennes mörka hemlighet och tårar. Arvidsson kan absolut skapa fängslande karaktärer men tyvärr så var det inte dem som var i fokus här.
Slutet var väldigt tillfredsställande och gjorde mig väldigt sugen på att läsa fortsättningen, om det blir någon. Överlag, en bra början tillbaka in i den svenska litteraturen.
Jag tyckte verkligen om denna bok och dess worldbuilding. Själva krafterna och de uppoffringar som de innebär ( i form av att döda söner) var intressant. Det gjorde att all påverkan som skedde genom orden hade ett tydligt pris. Att Alba direkt kände sig beskyddande over sin tvillingbror istället för att vara okej med hans död innebar då en uppoffring. Hon skulle aldrig bli det hon blivit uppfostrad till och lämna den gemenskap hon dittills existerat i.
Och sen så kom slutet. Suprise! Alba kan både ha en levande bror och krafter! Klara kanske också kan bli kraftfull! Det var inte (främst) Alba's släkt som försökte mörda hennes tvillingbror.
Allt det kändes tvärt emot vad som berättats innan.Lo och Klaras åsikter om att Albas släkt var som en sekt eller en "brukortsmaffia", hintarna om att ordbrodöser rutinmässigt dödar sina söner (Sarah's kommentar kan tolkas som att den svenska släkten haft tur och inte fött eller behövd döda söner). Att kraften, ordbroderiet, krävde så stora uppoffringar var en intresssant permiss.
Och sen så löser sig allt bara. Med ganska dåliga förklaringar. Jag förstår inte varför Alba inte hade sina krafter på 18 års dagen om de nu inte blockerades av hennes tvillingbror.
Relationen till jack är också något jag tycker var lite squicky och ganska onödigt. Det känns också orelistiskt att han skulle vara okej med att utsätta sig för all den fara som Alba försätter honom i.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det här var den perfekta boken att plocka upp efter att jag tänkt att jag förmodligen inte kommer hinna läsa en enda skönlitterär bok det här året nu när jag har börjat plugga. En intressant, snabbläst, välskriven, spännande och intelligent upplagd ungdomsfantasy som jag slukade på två dagar!
Jag gillade speciellt hur detaljrik den var, både språkmässigt och plot-mässigt. Många till synes obetydliga detaljer som nämndes i förbifart återkom senare för att spela en roll i utvecklingen av berättelsen. Jag älskar verkligen genomtänka historier, det visar på en skicklighet hos författaren som jag uppskattar. Den innehöll få plotholes, eller det värsta jag vet inom litteraturen (och speciellt i fantasy/YA/spänningsromaner: helt orimliga händelseförlopp/hemligheter som hålls/beslut som tas enbart för att få historien att gå framåt. Kräks på detta fenomen och det slapp jag helt, mycket glad över detta.
Jag tyckte att kärleksaspekten var lite onödig och att upplösningen gärna hade kunnat vara lite mer dramatisk och mer utvecklad, liksom större. Annars - sjukt bra debut, speciellt författarmässigt! Ser framemot att läsa mer av Anna Arvidsson i framtiden.
Vet inte var jag ska börja. Men titel och baksidestext drar ju redan in en i boken på något sätt. Ordbrodösen är vackert skriven och ger en slags stämning av en gammal era, när den egentligen spelas i modern tid. Den originella handlingen och idén om ordbrodösernas kraft ger läsaren mycket att fundera över. Den ena gåtan följer den andra i Albas sökande efter svar på frågan varför hon inte får sin kraft. Sökandet blir både farligt och nervpirrande: Vem är så desperat i att Alba ska få sin kraft? Och vad är hen villig att göra?
Jag älskar bokens vändningar. I slutet av flera kapitel sitter jag för mig själv och flämtar högt. Det är ett tecken på en bra, oväntad bok med en originell idé som griper tag i en. Handlingen är också kantad av vackra detaljer; som att Alba ofta föreställer sig scenarion i bilder och bildsekvenser, det är mycket tal om fotografier, medaljongen med moderns foto i och inskriptionen i den, som är skriven på engelska. Varför?
Så himla bra bok, vill jag avsluta med att säga. Jag hoppas på uppföljare!!!
Alba fyller snart arton. Då skall hon göra sitt prov för att bli en Ordbrodös. Som sin mamma, som sin mormor och alla andra kvinnor i släktena. En ordbrodös kan få andra människor att göra det de skriver.
Men det går inte riktigt som Alba tänkt sig och hon lär känna Lo (?) och hennes dotter Klara som lever ett liv långt från de övriga i familjen. Vad var det som hände på provet och vilka hemligheter bär familjen och släktena på?
Detta är en fantasy som utspelar sig i vår tid och i vår verklighet. Jag kan inte skriva för mycket om förutsättningarna men Arvidsson har gjort en snygg mytologi kring Ordbrödesarna. Jag tycker mycket om att läsa den. Jag blir intresserad av Alba och de människor hon möter, det är spännande men inte otäckt. Kanske att boken sackar lite i kapitlen innan slutet, men det tar sig igen inför upplösningen.
Jag skulle vara nöjd om detta är första och sista boken om Alba, men jag skulle gärna läsa en fortsättning om Alba. Det finns tillräckligt att bygga vidare på.
Ordspråket "Pennan är mäktigare än svärdet" är det första som jag tänker på. Jag tyckte om boken. Den var intressant och jag tycker att den var nyskapande i hur magi finns i världen. Samtidigt är den skrämmande, i alla fall tycker jag det, någon annan kan bara genom det skrivna ordet ta kontroll över en annan människa. Att bli fråntagen sin egen vilja UTAN att veta om det..hemskt!
I övrigt känns den övertygande. Karaktärerna är bra tecknade, miljöerna är bra beskrivna. Som läsare får du verkligen en känsla både för historien och karaktärerna. Detta är helt klart ett författarskap som jag kommer ha under uppsikt.
Ordbrodösen är en jättefin bok! Inte lika magisk som jag väntat mig men så fort jag kom in i handlingen gjorde det ingenting. Språket är vackert, karaktärerna realistiska och hela idén känns unik och spännande. Och upplösningen! Helt jäkla amazing! Rekommenderas!
Den här boken börjar som fantasy, är en fantasy men med tydlig deckare-känsla. Redan efter några kapitel kastas allt om & historien tar en otippad vändning. Och så fortsätter det. I kapitel efter kapitel. Tempot är högt, personerna få & man har ingen aning alls om hur det ska sluta. Läs den!!
En spännande bok som drog mig med sig framåt. De korta kapitlen var som Netflix för mig — "Bara ETT kapitel till...". Språket var väldigt enkelt och det var något störande. Där hade jag önskat mer.
Jag har svårt att egentligen säga mer om denna bok. Måste låta det gå några dagar, tror jag.