Dalagatan 14, Stockholm. 1 december, 1922. En pojke har smugit in i tvättstugan där han inväntar sin mor. När hon kommer in räcker hon över ett bylte till honom. Han vill inte göra det hans mamma begär av honom, men hur skulle han kunna säga nej.
1954: När poliskommissarie Olof Brandt vaknar upp i en främmande säng efter en blöt kväll på krogen inser han att han har hoppat över skaklarna ännu en gång. Han lämnar Harriet, servitris på hans favorithak, i hennes lägenhet på Dalagatan och lovar sig själv att det är sista gången. Nu ska han bli en bättre make och far.
2017: Privatdetektiven Jessica Bolton har fått ett nytt uppdrag och övernattar i bilen i väntan på att Henrik Skytte ska dyka upp hos en kvinna på Dalagatan 14. Hans fru misstänker att han är otrogen och Jessica ska ta reda på om det är sant. Allt tyder på att det handlar om ett vanligt sjaskigt otrohetsärende, men hon måste förstås kunna presentera bevis.
Storytels julkalender 2017. För korta avsnitt eftersom det är mycket att hålla reda på men nu när alla avsnitt är släppta och man kan lyssna på flera åt gången är det bättre. Intressanta karaktärer och småspännande.
På Dalagatan 14 händer det en hel del. Två mord sker med cirka 60 års mellanrum. 2017 försvinner åter igen en liten flicka och snart står det klart att det förflutna påverkar händelsen.
En spännande bok med tre parallella spår som utspelar sig under tre årtal, 1922, 1954 och 2017. Det gör historien väldigt speciell, men ibland blir det också förvillande...
Storytels julkalender 2017 med en ny del (ljudbok och E-bok) varje dag fram till jul. 326 sidor allt som allt om min ihopräkning stämmer.
Jag upplevde serien alldeles för plottrig för att kunna ge ett högre betyg. Vissa plot lines hade författarna helt kunnat strunta i, för att få en mer tät berättelse. Till exempel: Allt mystiskt om Jessicas partners död, särskilt som detta inte ens behandlades som ett riktigt fall eller knöts ihop i slutet. De hade även kunnat ta bort en hel del av alla andra mystiska dödsfall och spökligheter i fastigheten, då det till slut blev alldeles för många trådar... och de flesta av dem inte ens hade någon som helst koppling till 1954 eller 2017. Särskilt när berättelsen är uppdelad i smådelar, där varje har någon slags cliff hanger så blir det av större vikt att hålla det koncist och lätt att hänga med i.
Så, för plottrigt för min smak. Bättre lycka nästa gång.
This wasn't very good. Its a Storytel original, written in Swedish but most likely machine translated without any checks. There are a lot of mistakes and weird translations. But even the story isn't very good. It seems to be written as a TV script rather than a novel. Way too many characters and plot points that are not tied up at the end. And none of the characters are good. It is supposed to be some sort of ghost story but nah. The performer is quite good but her Swedish pronunciation is really bad. It couldn't have been that hard for Storytel to find an English performer, living in Sweden who could speak Swedish(?)
Riktigt spännande och småkuslig. Inte så att att man sitter med andan i halsen och hoppar till av ljud som inte finns. Men pga korta avsnitt blir denna otroligt beroendeframkallande. Bara lite till, bara lite till! Jag var helt enkelt onåbar i två dagar. Jag håller dock med om att det kan vara lite förvirrande med de olika tidsperioderna som berättas lite om vartannat men med tungan rätt i mun får man snart till det. En mer annorlunda upplevelse än vad jag förväntat mig.
A really enjoyable ghost story with a twist. This is about being comfortable living with the dead, accepting their help to solve decades old cases in the hopes it will shed light on a similar murder in the present day.
This book is also a pretty standard whodunnit, but well constructed, so that each potential suspect receives no undue attention or overt signposts trying to force the concept of their guilt. You can flex your analytical muscles, or you can just enjoy watching Julie and Olaf do the same. Your choice.
4,8 - Hlustaði á ensku útgáfuna - The Echoing darkness. Ótrúlega spennandi gamaldags draugasaga, eða hvað? Eina sem dregur hana niður fyrir mig er ofboðslega mikið flakk á milli tíma, en hins vegar þá er það líka það sem gerir hana að því sem hún er.