Denna ingår som kurslitteratur för min hundinstruktörsutbildning och på det stora hela gillar jag innehållet. Jag gillar att författaren menar att man ska använda sig av trygghet, samarbete men även ledarroll, att det är okej att säga nej till hunden osv. Det som drar ner betyget är att han får ledarrollen att framstå som något nödvändigt ont. Dvs något negativt, men ändå behövligt. Det är lite trist, ledarskap är inget negativt och tråkigt. Jag börjar bli trött på att alla försöker få ledarskap att framstå som något "usch fy och blä" istället för något positivt, man guidar, man fostrar, man hjälper, man skyddar osv. Det är ledarskap och det är inget som ska ses som negativt eller skadande för relationen.