En källnära och perspektivrik genomgång av Roms politiska och litterära historia. Wistrand behandlar allt från välkända politiker, såsom Ceasar och Cicero, till betydelsefulla poeter, såsom Catullus och Vergilius. Läsaren bör dock inte förvänta sig en historisk översikt utan fokus är alltjämt på den antika litteraturen.
Flertalet dikter citeras och diskuteras i bokens senare kapitel. För en kärlekskrank som mig var Catullus Lesbiadikter mest tilltalande:
”Älskar gör jag och hatar. Varför, kanske du frågar. Vej ej. Men att det sker vet jag, och är en tortyr.” (Ebbe Lindes översättning)
Den romerska politiken nådde sin kulmen under den senrepublikanska eran och Wistrand förklarar ingående hur politiska idéer och begrepp används samt utvecklas med tiden. Det är romarnas moral och karaktär, virtus, som ska ha lett till de väldiga framgångarna, men det är samtidigt folkets moraliska förfall som åberopas som undergångens järtecken, från Kartagos fall till Augustus konsolidering av makten – som den förste kejsaren av det väldiga riket. Vi har än idag mycket att lära av antikens Rom, där politiker formades av ständiga maktkamper på liv och död. Kunskap om dåtidens politiska vokabulär – virtus, libertas, res publica, imperium, pietas, clientela, amicitia, gratia, clementia och humanitas – krävs för att förstå vår tids politik samt för att undvika de misstag som begåtts om och om igen genom historien.