Karismasamhället

by Elis Burrau

"Jag vill vattna ur mitt persongalleri, jag älskar det jag äger, och humor. Trä plastpåsen över huvudet som en nervös akt av koncentrerad vördnad. Det här måste få bli tråkigt."

Elis Burraus splittrade roman består av scener som avlöser varandra, om konst, kärlek och poesi. Om unga vuxna i Stockholm och internhumorns dovt dunkande smärta. Om sociala situationer och karisma. Om Sasha, Alicia och Elis, om att spotta på gosedjursfåglar, chatta, kanalisera Bellman och ockupera Studentpalatset från höften. Det är lika osäkert och elektriskt som en hierarkisk fest.

Genres: Swedish Literature, Scandinavian Literature, Fiction

240 pages, Hardcover

Published January 4, 2018

Reviews

[Julia Eriksson · Rating 3 out of 5]

Betyg: 3,5

Först, ett sidospår:
Jag skrev en kort (ganska kritisk) reflektion kring Monteverde Burraus andra bok ”De äter ur din hand, baby” här på Goodreads, för att senare finna mig citerad av en journalist i hennes recension av boken (Note to self: det du skriver här kan tydligen läsas av alla). Detta fick då Monteverde Burrau se, varpå han, via Twitter, uttalade en ”liten ödmjuk fatwa” mot personen bakom citatet. Jag gav mig tillkänna, men lovade att ge hans bok Karismasamhället en chans. Sommarens klenaste kulturdebatt var därmed över.

Nu har jag alltså läst Karismasamhället och den föll mig mycket mer i smaken. Den är rapp och kul, en vass inblick i en kompisbubbla, skriven med intern finess. Här möter skarpa formuleringar ordlekar och känslor. Jag läser i ett svep och när jag är klar är jag sugen på mer. Det är nästan så att jag ska ge ”De äter ur din hand, baby” en chans igen...

[Emma Widstrand · Rating 2 out of 5]

Jag har liksom ingen aning om vad det är jag har läst.

[Vilhelmina · Rating 2 out of 5]

Enbart yta - om man sedan tycker det är bra eller dåligt måste man själv avgöra.

[Felicia Bengtsson · Rating 4 out of 5]

Mycket rolig, gav mig otroligt mycket hemlängtan till Stockholm och kulturen där bland mina kära vänsterblivna vänner. Sista året av gymnasiet aura.

[Rebecka Häggström · Rating 4 out of 5]

Älskar att läsa boken när jag har två vänner att fangirl-a med. Det är inte rimligt att tycka om en främmande mäniska men det är kul så jag tänker fortsätta med det. Jag tyckte jätte mycket om vissa delar. Och det jag gillade med dem var väll hur det fick mig att gilla läget. Och kanske våga utmana tillvaron, vilja se vardagen lite mer poetiskt och därmed meningsfullt. Litteratur är som bäst när den flödar av storhetsvansinne och obrydhet inför det meningslösa och jag tycker denhär samtidsromanen gjorde det på ett underbart sett.

Emellanåt är den inget vidare, vissa sidor känns tomma, men vilken bok är bra hela tiden? Den får inte en 5:a för mycket av läsningens lycka låg i massa personliga förutsättningar (som att jag i små mängder interagerat med författaren och att romanen beskrivit ett liv jag värderar och idealiserar) men boken gav och ger mig mycket glädje till stor del baserad på samhörighet och bekräftelse, så jag tänker inte prata illa om boken och jag vill gärna lyfta den till skyarna bara för att det är kul att vara konsekvent och konkret.

Jag har massor av noteringar i min pocket bok (med Elis autograf!) och därför känns det som jag äger hela världen med den i handen. Boken är min kompis och jag lånar gärna ut den till mina vänner i gengäld. Så det är bara att hojta till.

[wilma · Rating 4 out of 5]

Rolig bok uppskattade mycket

[A. · Rating 5 out of 5]

Sjukt att faktiskt gilla något.

[Hjortronhyllan · Rating 3 out of 5]

Låt oss föreställa oss en exklusiv klubb, en sådan som kräver ett hemligt lösenord och något extra av dig för att få medlemskap. Du lyckas knyta ihop trådarna och tar dig in i denna klubb (i verkligheten bara genom att köpa boken). Väl inne inser du att det är ett slutet sällskap som diskuterar verk de gemensamt har upplevt, och som nu bildar ett slags meta-narrativ. Du försöker hänga med, men du var inte där när det hände. Så är det att läsa "Karismasamhället" av Elis Monteverde Burrau, född -92, nu med dubbelt efternamn när boken skrevs.

Mixen av tankar, berättande och meta-förklaringar får mig att avsky den nya skygga kultureliten som på något sätt ska navigera oss dödliga med låg i tak genom frågeställningen om en jeansjacka på ett hönsnät ska betraktas som god kultur. Total aversion uppstår, men jag kan inte sluta läsa. Formuleringarna lyser med finess och de eviga referenserna, som man till slut ger upp på att googla, bildar en substans som till slut "makes sense" i Monteverde Burraus oavbrutna malande. Flera pikar som leder till näsfnysningar och uttalad dekadens gör komposittexten njutbar och ger en bekant känsla av vad som kunde ha varit pladdret från killen med solglasögon mitt i natten på puben, han man bjuder på en cigg och husets rödpang för fortsatt underhållning.

Det är en roman om ett umgänge som cirkulerar på diverse evenemang, ger uttryck för sina uppfattningar om deras bidrag till samhället. "Oändligt tråkigt" men ändå fängslande tack vare de insprängda kommentarerna av blixtsnabba idéer som bryts av med romantexten, som i sin tur bryts av med en upprepning man själv trodde sig ha glömt bort. Det är intimt, det är ytligt, och en bra spegel av det nutida (2018) karismasamhället som idag knappast har blivit bättre.

[Emma French · Rating 3 out of 5]

Vad som är mitt och vad som är Elis ord får ni själva avgöra, eller läs "Karismasamhället - en roman"

Inte ens Dramaten är en evig plats längre,
sa du (du: Elis Monteverde Burreau). Det går att ifrågasätta om det ens är en roman, karismasamhället? Om du pratar kanske jag lyssnar, kanske förstår jag ingenting alls. Att ligga och kräkas i en sjukhussäng i ett år istället för högstadiet var väldigt formativt, så nu sitter vi på gräsmattan utanför Kungliga Konsthögskolan och röker cigaretter. Läste det i en intervju, kanske med hon jag brukade äta middag hos. Oftast pasta sent på kvällen. Även arkitekter dör, även Frank Lloyd Wright. Jag drack fem koppar kaffe. Jag gillar att utnyttja påtårsprincipen. Baserat på en nästan sann historia: Läste din pappas namn i en diktsamling (eller var det en roman?). Hade varit skönt att slippa. Därför ska jag nu skriva mitt namn överallt, mitt namn ska stå skrivet på vartenda elskåp du passerar. Bredvid Deki på en och annan papperskorg. Sasha jobbade som publikvärd på Dramaten. Jag brukar alltid hänvisa till publikvärdarna i alla frågor jag inte har svar på. Om det står always on my mind, forever in my heart på ett vin kommer jag köpa det. Förut var allt enkelt: magnetröntgen sen sushi. Hon sa att hon älskade mig, men att hon inte var kär i mig. En dag ska jag bli snygg det är mitt mantra.

[Ebba H. · Rating 5 out of 5]

Icke-handling. Tankebanor som flyger från alla håll och glider runt på ett experimentellt framkastat språk.

[Lars Jonsson · Rating 4 out of 5]

Som att ta del av en internhumor på bästa sätt. Jag är med och inte, jag fattar, men skrattar ibland. En känsla, eller bara ett humör.

[Nellie Jonsson · Rating 4 out of 5]

Jag önskar att en ung lågmält/ödmjukt deprimerad konstnär insyltad i oslos ”unga konstscen” hade skrivit en liknande bok som hade kunnat utspela sig på Konsthögskolan i Oslo

[Claes Nyqvist · Rating 5 out of 5]

Fin bok! Mycket humor och fin i sitt sätt att ge känslouttryck. För att få en mer sammanhållande uppfattning om vad vissa delar handlar om måste nog texten läsas mer noggrant än vad jag gjorde. Roligt med ”knasprosa” (som min bror så fint kallade den) och definitivt den sista jag ska läsa, efter att jag läst några fler, ”knasprosor”, dvs.

[Greta Gustafsson · Rating 5 out of 5]

Så rolig? Läs!