What do you think?
Rate this book
Stjärnklart #1
Tähtikirkas
Ympäri Ruotsia älypuhelimet alkavat yhtäkkiä temppuilla. Sitten autojen mikrosiruissa ilmenee valmistusvirhe, joka muuttaa tiet autonromujen hautausmaaksi. Juniin tulee teknisiä häiriöitä, kauppojen hyllyt ammottavat tyhjyyttään, ja sähkökatkokset alkavat olla jokapäiväisiä.
Majuri Gustaf Silverbane on valmistelemassa erikoisjoukkoaan ulkomaantehtävään, kun kaikki menee kammottavasti pieleen. Survivalisti Filip Stenvik huomaa, että hänen pilkattu harrastuksensa muuttuu äkkiä haudanvakavaksi. Levottomuuden yltyessä poliisi Peter Ragnhell tarttuu kyseenalaisiin keinoihin. Ja ohjelmoija Anna Ljungberg tekee löydön, joka uhkaa muuttaa ihmiselämän edellytykset koko maapallolla.
Erään sähkökatkon jälkeen kaikki muuttuu lopullisesti. Elektroniikalla ei ole immuunijärjestelmää, eivätkä ihmiset ole valmistautuneet. Synkkä syksy muuttuu tähtikirkkaaksi talveksi, jossa kaaos voittaa. Mitä yhteiskunnasta – ja ihmisistä – jää jäljelle?
Majuri Gustaf Silverbane on valmistelemassa erikoisjoukkoaan ulkomaantehtävään, kun kaikki menee kammottavasti pieleen. Survivalisti Filip Stenvik huomaa, että hänen pilkattu harrastuksensa muuttuu äkkiä haudanvakavaksi. Levottomuuden yltyessä poliisi Peter Ragnhell tarttuu kyseenalaisiin keinoihin. Ja ohjelmoija Anna Ljungberg tekee löydön, joka uhkaa muuttaa ihmiselämän edellytykset koko maapallolla.
Erään sähkökatkon jälkeen kaikki muuttuu lopullisesti. Elektroniikalla ei ole immuunijärjestelmää, eivätkä ihmiset ole valmistautuneet. Synkkä syksy muuttuu tähtikirkkaaksi talveksi, jossa kaaos voittaa. Mitä yhteiskunnasta – ja ihmisistä – jää jäljelle?
488 pages, Hardcover
First published August 1, 2014
58 people are currently reading
971 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 246 reviews
Currently reading
October 5, 2014Är på sidan 228. Funderar på att börja odla potatis.
October 15, 2017
LIVSTIPS: Läs inte den här boken. Jag tog en för laget och gjorde det, ni slipper.
Jag är så sjukt besviken. Jag gick på den här direkt efter Virus-serien (Virus - Del 1), som också är en (visserligen annan) typ av apokalypsberättelse, men också är apokalyps, utspelar sig i modern nutid, och utspelar sig i Sverige. Virus-serien är skitspännande med bra karaktärer, den här boken är skräp.
Den består av så många ord. Så vansinnigt många ONÖDIGA ORD. Några av de bästa berättelser jag har läst uppnår till ett par tusen ord, knappt; jag är ett fan av att säga mycket med lite. Wilderäng gör raka motsatsen? Så mycket upprepningar, så mycket utläggningar som är helt irrelevanta och inte tillför berättelsen eller karaktärsbyggandet nånting alls. Så mycket vapenporr! (Obs inte sexuell porr utan bara självgod "jag kan alla dom här vapensorterna kolla hur smart jag är"-porr.) Hur många läsare kan skillnaden på alla vapen han rabblar? Vad tillför det? Jag skiter i modellbeteckning när vapnet ändå används för att ha ihjäl oskyldiga människor.
Och alla kvinnliga karaktärer. My god. Systemvetaren Anna som efter att aldrig lagat mat i hela sitt liv plötsligt upptäcker att "det är roligt att diska och städa". Yeah, sure. Alla kvinnor (utom en, typ) bara är mähän som lagar mat och är gravida och på sin HÖJD är utkiksperson i den militära styrkan (absolut inte prickskytt eller förare). Det är bara män som gör kroppsligt arbete.
Jag förstår inte vad polis-Peters genuina vidrighet är menad att tillföra berättelsen. Jag har läst böcker med vidriga karaktärer förr; Voldemort och Umbridge, och nu senast (betydligt mer relevant), Gustav i Virus. Han var vidrig. Men inte ens mot slutet av Virus suckade jag högt så fort Gustav kom på tal eller syntes, för han var på något sätt en rimlig karaktär. Peter var 100% genomvidrig och exakt 0% intressant.
Alla karaktärer (ALLA!) är jättesvenska och superheterosexuella. Mitt i boken blir jag attackerad av en grafiskt beskriven heterosexscen? 1) Hur kan ni ha så hög sexdrift när världen håller på att gå under och 2) VAD TILLFÖR EN GRAFISKT BESKRIVEN SEXSCEN TILL DEN HÄR BERÄTTELSEN?! INGENTING! Och den grafiskt beskrivna slaktscenen? Och kattmördarscenen? Liksom, okej Lasse, jag fattar att du vet hur man slaktar en ko/har sex/dödar en katt, men du måste inte berätta det för mig när jag läser en bok om apokalypsen. Faktiskt.
Den här boken hade verkligen så mycket potential som bara plopp, plopp, plopp, dog, alla plotlines en efter en utefter historiens gång.
Läs den inte.
Jag är så sjukt besviken. Jag gick på den här direkt efter Virus-serien (Virus - Del 1), som också är en (visserligen annan) typ av apokalypsberättelse, men också är apokalyps, utspelar sig i modern nutid, och utspelar sig i Sverige. Virus-serien är skitspännande med bra karaktärer, den här boken är skräp.
Den består av så många ord. Så vansinnigt många ONÖDIGA ORD. Några av de bästa berättelser jag har läst uppnår till ett par tusen ord, knappt; jag är ett fan av att säga mycket med lite. Wilderäng gör raka motsatsen? Så mycket upprepningar, så mycket utläggningar som är helt irrelevanta och inte tillför berättelsen eller karaktärsbyggandet nånting alls. Så mycket vapenporr! (Obs inte sexuell porr utan bara självgod "jag kan alla dom här vapensorterna kolla hur smart jag är"-porr.) Hur många läsare kan skillnaden på alla vapen han rabblar? Vad tillför det? Jag skiter i modellbeteckning när vapnet ändå används för att ha ihjäl oskyldiga människor.
Och alla kvinnliga karaktärer. My god. Systemvetaren Anna som efter att aldrig lagat mat i hela sitt liv plötsligt upptäcker att "det är roligt att diska och städa". Yeah, sure. Alla kvinnor (utom en, typ) bara är mähän som lagar mat och är gravida och på sin HÖJD är utkiksperson i den militära styrkan (absolut inte prickskytt eller förare). Det är bara män som gör kroppsligt arbete.
Jag förstår inte vad polis-Peters genuina vidrighet är menad att tillföra berättelsen. Jag har läst böcker med vidriga karaktärer förr; Voldemort och Umbridge, och nu senast (betydligt mer relevant), Gustav i Virus. Han var vidrig. Men inte ens mot slutet av Virus suckade jag högt så fort Gustav kom på tal eller syntes, för han var på något sätt en rimlig karaktär. Peter var 100% genomvidrig och exakt 0% intressant.
Alla karaktärer (ALLA!) är jättesvenska och superheterosexuella. Mitt i boken blir jag attackerad av en grafiskt beskriven heterosexscen? 1) Hur kan ni ha så hög sexdrift när världen håller på att gå under och 2) VAD TILLFÖR EN GRAFISKT BESKRIVEN SEXSCEN TILL DEN HÄR BERÄTTELSEN?! INGENTING! Och den grafiskt beskrivna slaktscenen? Och kattmördarscenen? Liksom, okej Lasse, jag fattar att du vet hur man slaktar en ko/har sex/dödar en katt, men du måste inte berätta det för mig när jag läser en bok om apokalypsen. Faktiskt.
Den här boken hade verkligen så mycket potential som bara plopp, plopp, plopp, dog, alla plotlines en efter en utefter historiens gång.
Läs den inte.
February 3, 2016
Det började ju så bra. Så spännande. Okej, några irritationsmoment fanns där. Lite knäckebrödsaktigt språk, lite skevt persongalleri. Men det blir väl bättre så småningom? Med ett så genialt grundkoncept och en så välkomponerad uppbyggnad har vi ju uppenbarligen att göra med någon som vet vad han håller på med.
Fast alltså… den här enformiga prosan, ska han aldrig bli lite mer kreativ i formuleringarna, rensa bort lite upprepningar, kanske till och med våga sig på en originell metafor här och där? Den research han har gjort i mängder med ämnen, ska han aldrig förklara lite grann, eller kanske bara hejda sig en stund i namedroppandet av skjutvapen? Och med alla dessa människor på alla dessa platser, ska det verkligen bara vara män som driver allting? Och måste de göra det genom att döda folk över minsta oenighet?
Om författare försöker säga något med sina böcker gillar jag egentligen inte spekulera i, men känslan jag får av Stjärnfall är att Wilderäng vaggar med pekfingret och säger ”såhär kommer det gå, om inte den moderna tekniken håller våra brutala böjelser i schack.” En inställning som känns ungefär lika unken som berättelsens könsroller. Det som börjar som ett fantastiskt obehagligt och fantasieggande scenario slutar som en uttjatad hyllning till den mest konservativa, manscentrerade darwinism, och all trovärdighet har blåsts bort i en skur av grovkalibrigt hagel.
Fast alltså… den här enformiga prosan, ska han aldrig bli lite mer kreativ i formuleringarna, rensa bort lite upprepningar, kanske till och med våga sig på en originell metafor här och där? Den research han har gjort i mängder med ämnen, ska han aldrig förklara lite grann, eller kanske bara hejda sig en stund i namedroppandet av skjutvapen? Och med alla dessa människor på alla dessa platser, ska det verkligen bara vara män som driver allting? Och måste de göra det genom att döda folk över minsta oenighet?
Om författare försöker säga något med sina böcker gillar jag egentligen inte spekulera i, men känslan jag får av Stjärnfall är att Wilderäng vaggar med pekfingret och säger ”såhär kommer det gå, om inte den moderna tekniken håller våra brutala böjelser i schack.” En inställning som känns ungefär lika unken som berättelsens könsroller. Det som börjar som ett fantastiskt obehagligt och fantasieggande scenario slutar som en uttjatad hyllning till den mest konservativa, manscentrerade darwinism, och all trovärdighet har blåsts bort i en skur av grovkalibrigt hagel.
March 1, 2023
Det är något med svenska katastrofromaner som gör att jag går i gång. Superspännande, kan inte vänta tills jag får tid att läsa nästa bok i serien.
January 27, 2018
Kun luin Tähtikirkkaan kuvauksen, olin varma, että tulisin pitämään siitä. Ennakkoaavistus piti paikkansa, vaikka menikin pieni hetki tottua teoksen runsaaseen hahmogalleriaan ja hitaaseen alkuun. Kun tarina lähtee rullaamaan, se ei enää hidastele, vaan heittää hahmot ja lukijansa sellaiseen pyöritykseen, että suorastaan huimaa. Välillä jopa oksettaakin, sillä Wilderäng ei pidättele inhorealistisissa kuvauksissaan ja tälle genrelle sellainen siloittelemattomuus sopiikin hyvin.
On kiinnostavaa lukea Ruotsiin sijoittuvaa maailmanlopun visiota, sillä niin monet asiat tuntuvat kotoisilta. Ihmisillä on vanhoja nokialaisia kaappien perällä, monet tuotemerkit ja yritykset ovat samoja kuin täällä ja yksi hahmo jopa syö suomalaista hyvin säilyvää tummaa leipää. Puhumattakaan infrasturkuutin ja ihmisten mieltenlaadun samankaltaisuuksista. On helppoa kuvitella kaikki tämä tapahtuvaksi Suomen lintukodossa.
Ensin hajoavat puhelimet ja tietokoneet, sitten autot ja lentokoneet. Väliaikaiset sähkökatkot ja satunnaiselta vaikuttavat maksupäätteiden ja ottoautomaattien hajoamiset muutuvat pysyväksi tilanteeksi. Nykyihmiselle tilanne on outo, sillä mitä voi tehdä, kun puhelin, netti ja elektroninen raha otetaan pois: kuinka saada yhteys ystäviin ja sukulaisiin, kuulla uutisia maailmalta ja maksaa ruoasta. Ainoita toimivia kulkuneuvoja ovat omat jalat ja polkupyörä. Kaiken lisäksi talvi on tulossa. Yhteiskunta syöksyy kaaokseen.
Teos on jaettu neljään osaan: Kieltäminen, Raivo ja käsitteleminen, Masentuminen ja Hyväksyminen. Kolme ensimmäistä osaa avaa sitä, miten ihmiset joutuvat oppimaan kantapään kautta selviytymista urbaanissa miljöössä ja sen jälkeen pohtimaan pidempiaikaisia ratkaisuja, sillä apua ei ole tulossa. Tilannetta seurataan monien hahmojen näkökulmasta, esimerkiksi Filip Stenvik on prepperi, joka on valmistautunut tämänkaltaisia tilanteita varten ja selviää siksi paljon muita paremmin. Kaikkein kiinnostavin hahmo on mielestäni koodaaja Anna Ljungberg. Gustaf Silverbanen kautta puolestaan nähdään, kuinka armeija reagoi tilanteeseen.
Tähtikirkkaan ja muiden saman genren edustajien lukeminen synnyttää aina paljon ajatuksia. Mitä jos vastaava tilanne tapahtuisi oikeasi? Mitä olisi hyvä olla kaapeissa kaiken varalta? Minne mennä, jos kaupungissa ei ole enää turvallista? Puhumattakaan siitä, millainen vaikutus nykyisen kaltaisen maailman päättymisellä on ihmisen psyykelle.
Teos päättyy ilahduttavan ennalta-arvaamattomalla tavalla ja jään odottamaan todella kiinnostuneena jatkoa. Seuraavat kaksi osaa on ilmoitettu ilmestyväksi tämän vuoden aikana. Sirpa Parviaisen käännös oli todella hyvä ja välillä jopa unohdin, että teos on alunperin ilmestynyt ruotsiksi.
On kiinnostavaa lukea Ruotsiin sijoittuvaa maailmanlopun visiota, sillä niin monet asiat tuntuvat kotoisilta. Ihmisillä on vanhoja nokialaisia kaappien perällä, monet tuotemerkit ja yritykset ovat samoja kuin täällä ja yksi hahmo jopa syö suomalaista hyvin säilyvää tummaa leipää. Puhumattakaan infrasturkuutin ja ihmisten mieltenlaadun samankaltaisuuksista. On helppoa kuvitella kaikki tämä tapahtuvaksi Suomen lintukodossa.
Ensin hajoavat puhelimet ja tietokoneet, sitten autot ja lentokoneet. Väliaikaiset sähkökatkot ja satunnaiselta vaikuttavat maksupäätteiden ja ottoautomaattien hajoamiset muutuvat pysyväksi tilanteeksi. Nykyihmiselle tilanne on outo, sillä mitä voi tehdä, kun puhelin, netti ja elektroninen raha otetaan pois: kuinka saada yhteys ystäviin ja sukulaisiin, kuulla uutisia maailmalta ja maksaa ruoasta. Ainoita toimivia kulkuneuvoja ovat omat jalat ja polkupyörä. Kaiken lisäksi talvi on tulossa. Yhteiskunta syöksyy kaaokseen.
Teos on jaettu neljään osaan: Kieltäminen, Raivo ja käsitteleminen, Masentuminen ja Hyväksyminen. Kolme ensimmäistä osaa avaa sitä, miten ihmiset joutuvat oppimaan kantapään kautta selviytymista urbaanissa miljöössä ja sen jälkeen pohtimaan pidempiaikaisia ratkaisuja, sillä apua ei ole tulossa. Tilannetta seurataan monien hahmojen näkökulmasta, esimerkiksi Filip Stenvik on prepperi, joka on valmistautunut tämänkaltaisia tilanteita varten ja selviää siksi paljon muita paremmin. Kaikkein kiinnostavin hahmo on mielestäni koodaaja Anna Ljungberg. Gustaf Silverbanen kautta puolestaan nähdään, kuinka armeija reagoi tilanteeseen.
Tähtikirkkaan ja muiden saman genren edustajien lukeminen synnyttää aina paljon ajatuksia. Mitä jos vastaava tilanne tapahtuisi oikeasi? Mitä olisi hyvä olla kaapeissa kaiken varalta? Minne mennä, jos kaupungissa ei ole enää turvallista? Puhumattakaan siitä, millainen vaikutus nykyisen kaltaisen maailman päättymisellä on ihmisen psyykelle.
Teos päättyy ilahduttavan ennalta-arvaamattomalla tavalla ja jään odottamaan todella kiinnostuneena jatkoa. Seuraavat kaksi osaa on ilmoitettu ilmestyväksi tämän vuoden aikana. Sirpa Parviaisen käännös oli todella hyvä ja välillä jopa unohdin, että teos on alunperin ilmestynyt ruotsiksi.
January 10, 2017
En tänkvärd, inspirerande och skrämmande bok som omedelbart får en att fundera över hur man själv skulle agerat om den egna situationen varit densamma. En del finner den säkerligen aningens överdriven men jag kan inte låta bli att tänka att det finns mer sanning i scenariot än man skulle önska. Rekommenderas varmt!
July 22, 2021
All technology gets infected and dies, because technology has no immune system.
Like everything even slightly technological gets infected by something that turns their insides to dust. People are affected too with stubborn throat infections. The book follow a handful of perspectives and it was interesting to see how everyone dealt with the loss of basically everything, because in today's society we are way too depended on technology.
I was going to pick up book two as well (since the whole series is available on my audiobook app) but reading reviews I decided not. I'm gonna stop while this is still good and going on the reviews it kinda goes downhill and chooses a path I don't like. Reason hidden under spoiler tag .
Like everything even slightly technological gets infected by something that turns their insides to dust. People are affected too with stubborn throat infections. The book follow a handful of perspectives and it was interesting to see how everyone dealt with the loss of basically everything, because in today's society we are way too depended on technology.
I was going to pick up book two as well (since the whole series is available on my audiobook app) but reading reviews I decided not. I'm gonna stop while this is still good and going on the reviews it kinda goes downhill and chooses a path I don't like. Reason hidden under spoiler tag .
August 22, 2014
I dag går din mobil sönder. Imorgon dör din dator och TV. I övermorgon dör allt du tagit för givet. Allt du känner är lite lätt ont i halsen. Lite som en seg förkylning som inte riktigt vill ge sig. Det är då det börjar och det är stjärnklart.
Berättelsen ligger åter igen helt rätt i tiden med tanke på hur världsläget ser ut. Symptomen på scenariot är inte heller omöjligt, även om kanske själva orsaken är mer eller mindre smått omöjligt. Men man skall aldrig säga aldrig. Wilderäng pekar ändå med stor säkerhet ut det mest sårbara i dagens samhälle. Wilderäng presenterar sina karaktärer enkelt och naket. De flesta är starka och/eller intelligent människor som kan ta för sig av det de behöver eller, redan har de resurser som krävs, för att överleva. Är det uppenbart att många i periferin inte är fullt lika kapabla. Deras historia är kanske heller inte lika intressant, vare sig att berätta eller att läsa.
Berättelsen ligger åter igen helt rätt i tiden med tanke på hur världsläget ser ut. Symptomen på scenariot är inte heller omöjligt, även om kanske själva orsaken är mer eller mindre smått omöjligt. Men man skall aldrig säga aldrig. Wilderäng pekar ändå med stor säkerhet ut det mest sårbara i dagens samhälle. Wilderäng presenterar sina karaktärer enkelt och naket. De flesta är starka och/eller intelligent människor som kan ta för sig av det de behöver eller, redan har de resurser som krävs, för att överleva. Är det uppenbart att många i periferin inte är fullt lika kapabla. Deras historia är kanske heller inte lika intressant, vare sig att berätta eller att läsa.
June 28, 2018
Den här boken har stått och samlat damm i bokhyllan i nästan exakt tre år, vilket ju torde vara en osannolik möjlighet. Mycket teknik (i alla fall i början), dystopisk science fiction och utspelar sig, mestadels, i mina hemtrakter. Vad kunde gå fel med det, liksom? Ingenting, visar det sig. Läs mer på min blogg
November 26, 2022
En så olitterär bok!
May 10, 2018
En ganska realistisk skildring över slutet av världen som vi känner. Strömmen går över hela världen och all elektronik slutar att fungera. Problemet är den stora mängden karaktärer som det blir svårt att hålla ordning på.
February 10, 2020
Detta är den värsta litterära smörja jag vadat mig igenom på länge. Idén är intressant och lockar till läsning. Det är ovanligt med post-apokalyps som skildrar själva apokalypsen från början, det är kul att den utspelar sig i Sverige och att det inte är den klassiska kärnvapen eller zombieapokalypsen. Spr��ket är inget vidare, inte för att jag förväntade mig något litterärt mästerverk men upprepningarna och de rena korrekturfelen ger ett rätt trist intryck. Värst är dock hur urbota korkade karaktärerna är. Jag förstår att Wilderängs poäng är att Sverige är oförberett men alla hans karaktärer är mer än lovligt dumma på ett sätt som får en att tänka att Wilderäng självgod sitter där hemma och tror att han är den enda i Sverige som förstår någonting. Lika korkad tror Wilderäng att hans läsare är och skriver konstant läsaren på näsan. Boken har vidare fler oprovocerade meningslösa sexscener än din mammas tantsnusk som dessutom är ungefär lika välskrivna och mängder med våldsporr som – vilket är oförsvarligt – dessutom lyckas vara ointressant samt helt utan emotionell utdelning. Den enda Wilderäng kan lyckas imponera på med detta är hormonstinna femtonåringar. Könsrollerna är som flera påpekat sunkiga men i och med att alla karaktärer är fullkomligt lobotomerade är det svårt att veta vad som bara är människosynen och vad som är kvinnosynen. Bokens enda halvkompetenta kvinna blir tyvärr gravid och ägnar halva boken åt att spontant brista ut i gråt och fundera på vad man egentligen kan göra när man är gravid. Enda anledningen till att jag läste färdigt boken var att jag hoppades att han skulle döda av fler av sina urblåsta karaktärer.
June 4, 2018
Not your average doomsday Armageddon kind of story: this one is so purely Swedish it had me laughing in all the wrong places.
"All electricity has died, all cars have stopped working, there is no running water or communication. Honey, I think something is wrong."
"I agree. Looks I'll have to walk the kids to daycare".
Even in the most horrendous scenes, everyone behaves like silent rodents scurrying away from lights and crowds. Terrifyingly realistic actually, although I would've liked to see someone leave an angry note on a laundry room door for full stereotypical authenticity.
My biggest criticism is the low key vibe that even though the bad guys were somehow all men, women throughout the whole book came across as somewhat mindless, docile, ...how do I put this? ... less human than men.
There was the exception of the woman who * spoiler alert! * kicked the dirty cop out of Gothenburg, but everyone else just seemed so inferior to every man in the book. Was it intentional to display how rotten the state of civilization had stooped to, or was it just a shadow of the authors personal views and opinion? Did anyone else get this vibe?
"All electricity has died, all cars have stopped working, there is no running water or communication. Honey, I think something is wrong."
"I agree. Looks I'll have to walk the kids to daycare".
Even in the most horrendous scenes, everyone behaves like silent rodents scurrying away from lights and crowds. Terrifyingly realistic actually, although I would've liked to see someone leave an angry note on a laundry room door for full stereotypical authenticity.
My biggest criticism is the low key vibe that even though the bad guys were somehow all men, women throughout the whole book came across as somewhat mindless, docile, ...how do I put this? ... less human than men.
There was the exception of the woman who * spoiler alert! * kicked the dirty cop out of Gothenburg, but everyone else just seemed so inferior to every man in the book. Was it intentional to display how rotten the state of civilization had stooped to, or was it just a shadow of the authors personal views and opinion? Did anyone else get this vibe?
October 21, 2015
En svag trea. Hade önskat att det var mindre militär- och vapenbeskrivningar och mer djupgående personporträtt, bl.a. Tyckte dock att själva berättelsen var spännande och tankeväckande, och det drar upp betyget. Kom på mig själv med att bli förvånad över att min mobil fungerade när jag vaknade en morgon, så jag blev nog lite påverkad av att läsa boken... :)
December 2, 2014
Ännu en gång har Lars Wilderäng lyckats skrämma mig och göra mig sömnlös med en av sina böcker. Han är en mästare på att gripa tag om läsaren och få mig att tro att allt det han beskriver verkligen är sant och händer just då i det ögonblicket.
Jag kom på mig själv med att fundera över vad jag hade för konserver hemma, om jag hade några kontanter etc. Jag är en överlevare och har tänkt i samma banor som Wilderäng, långt innan jag läste boken, även om jag inte sett en lika skrämmande framtid som han har gjort i sin bok.
Jag är förberedd, är du? Kanske inte ännu, men du kommer att vara det när du har läst Stjärnklart!
Personporträtten är mästerliga, många skilda livsöden länkas ihop och visar på hur liten världen trots allt är. Jag gråter när någon dör och Lars ska ha en eloge eftersom han inte tvekar att döda huvudpersonerna, det gör berättelsen mycket trovärdig, för det är just så livet är, vem som helst kan dö, när som helst, ingen är förskonad från döden.
När de sista orden hade förklingat, undrade jag inom mig om det skulle komma en uppföljare. När jag lade in fotot på boken såg jag del min glädje att det stod FÖRSTA DELEN. Det gjorde mig jätteglad för jag vill veta mer om alla personer i boken Stjärnklart som har blivit en del av mitt liv sedan jag har läst boken. Läs den!
Blev så exalterad när jag skrev den här recensionen att jag höll på att glömma att berätta vad den handlar om.
Stjärnklart handlar om helt vanliga människor, i deras vardag där allt plötsligt ställs på ända när elektroniken slutar att fungera. Först händer det vissa produkter och på vissa platser, men problemen sprider sig och får ödesdigra konsekvenser. Storstäderna är uppbyggda runt teknik och allt stannar av när inte elektroniken fungerar.
I boken får du möta allt från enskilda personer till hela familjers öden och följa deras kamp för ett drägligt liv när allt det normala upphör att fungera.
Jag kom på mig själv med att fundera över vad jag hade för konserver hemma, om jag hade några kontanter etc. Jag är en överlevare och har tänkt i samma banor som Wilderäng, långt innan jag läste boken, även om jag inte sett en lika skrämmande framtid som han har gjort i sin bok.
Jag är förberedd, är du? Kanske inte ännu, men du kommer att vara det när du har läst Stjärnklart!
Personporträtten är mästerliga, många skilda livsöden länkas ihop och visar på hur liten världen trots allt är. Jag gråter när någon dör och Lars ska ha en eloge eftersom han inte tvekar att döda huvudpersonerna, det gör berättelsen mycket trovärdig, för det är just så livet är, vem som helst kan dö, när som helst, ingen är förskonad från döden.
När de sista orden hade förklingat, undrade jag inom mig om det skulle komma en uppföljare. När jag lade in fotot på boken såg jag del min glädje att det stod FÖRSTA DELEN. Det gjorde mig jätteglad för jag vill veta mer om alla personer i boken Stjärnklart som har blivit en del av mitt liv sedan jag har läst boken. Läs den!
Blev så exalterad när jag skrev den här recensionen att jag höll på att glömma att berätta vad den handlar om.
Stjärnklart handlar om helt vanliga människor, i deras vardag där allt plötsligt ställs på ända när elektroniken slutar att fungera. Först händer det vissa produkter och på vissa platser, men problemen sprider sig och får ödesdigra konsekvenser. Storstäderna är uppbyggda runt teknik och allt stannar av när inte elektroniken fungerar.
I boken får du möta allt från enskilda personer till hela familjers öden och följa deras kamp för ett drägligt liv när allt det normala upphör att fungera.
May 28, 2017
En riktig dystopi, på min ära!
All elektronik dör mystiskt och sedan får vi följa ett antal personer vars liv ställs på ända av bristen på ström. Ja, hela världen ställs ju på ända.
Det är en lättläst och tydligt skriven bok, utan krumbukter eller särskilt utsvävande språk.
Det som skär sig en rätt stor smula för mig är när författaren blir extremt detaljerad kring vapen, högteknologi och militära termer. Så väldans grabbigt och inte min kopp te.
Men idén om en strömlös värld är väldigt spännande och jag rusar genom boken (och skummar där det blir för mycket av olika sorters automatvapen.) Stannar upp och läser lagom långsamt där intressanta relationer får träda fram och ger bilder av livet efter att katastrofen är ett faktum.
Dessutom är det oerhört filmiskt upplagt, hade författaren bott i USA så hade Roland Emmerich lagt vantarna på rättigheterna direkt och skapat ännu en spektakulär katastroffilm.
All elektronik dör mystiskt och sedan får vi följa ett antal personer vars liv ställs på ända av bristen på ström. Ja, hela världen ställs ju på ända.
Det är en lättläst och tydligt skriven bok, utan krumbukter eller särskilt utsvävande språk.
Det som skär sig en rätt stor smula för mig är när författaren blir extremt detaljerad kring vapen, högteknologi och militära termer. Så väldans grabbigt och inte min kopp te.
Men idén om en strömlös värld är väldigt spännande och jag rusar genom boken (och skummar där det blir för mycket av olika sorters automatvapen.) Stannar upp och läser lagom långsamt där intressanta relationer får träda fram och ger bilder av livet efter att katastrofen är ett faktum.
Dessutom är det oerhört filmiskt upplagt, hade författaren bott i USA så hade Roland Emmerich lagt vantarna på rättigheterna direkt och skapat ännu en spektakulär katastroffilm.
September 6, 2018
Valvoin pari yötä tämän kirjan kanssa, sen verran kiehtovasti tässä oli kerrottu yhteiskunnan täydellisestä romahtamisesta. Teksti oli paikoitellen ehkä liiankin pikkutarkkaa ja henkilöitä oli tosi paljon. Muutama hahmo esiteltiin tarkasti vain jotta hänet voitaisiin seuraavassa luvussa tappaa jossain katastrofissa. Sotateknologiasta höpistiin turhankin laajasti, eivätkä kaupunkien jengisodatkaan minua kiinnostaneet, välillä hyppäsin tylsän kohdan yli päästäkseni taas käsiksi niihin mielenkiintoisempiin ihmiskohtaloihin. Vaikka olin sitä mieltä että teksti olisi hyötynyt tiivistämisestä (sen verran usein katseeni alko harhailla seuraavalle sivulle), niin kirjan idea maailman kaiken elektroniikan yhtäaikaisesta hajoamisesta oli niin kiehtova, että pakkohan tätä oli yöunien kustannuksella lukea. Lopussa oli sellainen twisti että taidanpa lainata kirjastosta kakkososan heti tänään.
February 4, 2018
No huh mikä lukusukkula! Kahdessa päivässä taputeltu tämä melkein 500-sivuinen dystopia. Mitä modernille yhteiskunnalle ja sen ihmisille tapahtuu, kun elektroniikka lakkaa toimimasta? Sen kertoo Tähtikirkas melkoisen raa'alla ja uskottavalla tavalla. Ja tämähän ON vasta alkua...
Henkilöhahmoja ja siten näkökulmia on paljon ja tarinassa useampia vähän päällelimatun tuntuisia seksikohtauksia, mutta viihdyin tämän parissa niin hyvin, että anteliaat tähdet ovat kyllä paikallaan. Jatkoa odotan.
Ja sitä odotellessa täytän ehkä yhden vesikanisterin vaatekomeroon – ihan vain varmuuden vuoksi...
Henkilöhahmoja ja siten näkökulmia on paljon ja tarinassa useampia vähän päällelimatun tuntuisia seksikohtauksia, mutta viihdyin tämän parissa niin hyvin, että anteliaat tähdet ovat kyllä paikallaan. Jatkoa odotan.
Ja sitä odotellessa täytän ehkä yhden vesikanisterin vaatekomeroon – ihan vain varmuuden vuoksi...
February 14, 2015
Decent post civ scenario. Wilderäng is killing off protagonists like there's no tomorrow, which is cool. I like the fires and disease, which would be major killers for big cities. The prepper focus is kind of silly, but what have you.
Weak characters, you don't really care for them and they perish like flies. Alpha males rule, basically.
Could use better editing. Lot's of repeats and redundancies.
Weak characters, you don't really care for them and they perish like flies. Alpha males rule, basically.
Could use better editing. Lot's of repeats and redundancies.
June 7, 2017
Stjärnklart av Lars Wilderäng är en berättelse som leker med tanken på ett Sverige i kris. Diverse elektriska apparater och maskiner börjar en sensommar att på ett frustrerande sätt krångla, något som förvärras allteftersom tiden går. Vad som orsakar problemen är okänt, men självklart är att stora delar av samhället börjat haverera och att situationen inte kommer lösa sig av sig själv. Med den stundande vintern måste folk börja ta saker i egna händer. I boken får man följa en handfull vitt skilda individer och hur de påverkas av, och väljer att agera i, situationen. Bland dessa finns en familjefar tillhörande medelklassen, en barista i 30-årsåldern som ägnat mycket av fritiden åt så kallad "prepping" och en sociopat som lyckats ta sig in i poliskåren, m.fl.
Jag var smått uttråkad under bokens inledande 180 sidor. Mycket, jag vet, men jag hade tyvärr blivit spoilad på stora delar av bokens innehåll, men valde att fortsätta då skildringen av ett krisscenario i Sverige fascinerade mig. Det gjorde jag helt rätt i. Boken visade sig vara ytterst intressant, men också mysig, utan att tyvärr innehålla alltför intressanta personrelationer.
En läsvärd bok för alla som inte lyckats undgå den pågående vattenbristen i landet.
Jag var smått uttråkad under bokens inledande 180 sidor. Mycket, jag vet, men jag hade tyvärr blivit spoilad på stora delar av bokens innehåll, men valde att fortsätta då skildringen av ett krisscenario i Sverige fascinerade mig. Det gjorde jag helt rätt i. Boken visade sig vara ytterst intressant, men också mysig, utan att tyvärr innehålla alltför intressanta personrelationer.
En läsvärd bok för alla som inte lyckats undgå den pågående vattenbristen i landet.
July 29, 2018
Hyytävä dystopia sähköttömästä Ruotsista sai vakavasti miettimään omaa varustautumista vastaavassa tilanteessa. Kirjan visio ihmisistä kriisin alla on erittäin synkkä, jopa inhorealistinen, eikä lukukokemus ollut siksi kovinkaan nautittava. Ahmittava kylläkin, se on myönnettävä.
May 26, 2018
I think I liked the idea of this book - all technology shutting down and turning to dust - a lot more than I liked the execution. There were so many characters that keeping up with them let alone caring for them was difficult at times. And the set up took forever, with day to day descriptions. I mean, I liked it when people struggled with life without electricity and all the daily necessities, and some descriptions like that of the nuclear power plant melting down were almost chilling, but so many things seemed to be there just to fill the story with details. Also, did not expect so much brutal violence. The story got better towards the end when people had learnt to live with the new circumstances, but the final pages swept the rug under my feet with things happening with no explanation. (I mean, the whole electricity doesn't work anymore and everything with batteries is dying -thing wasn't explained very well to begin with, so I guess the ending is in line with that.)
March 4, 2018
A very interesting and well written story, although this was just a premise for the bigger story apparently happening in next books, this type of building of the story kind of reminded me of The Passage by Justin Cronin, just with less vampire creatures. I really liked this one, and hopefully the sequels are translated soon, can't wait to continue!
August 25, 2015
Sträckläste boken på 5 timmar, riktigt spännande.
Handlingen startar lite tamt i jämförelse med andra snarlika böcker i genren, som t.ex. "Dies the fire", men vartefter tiden går blir den allt bättre. Fokus ligger tungt på Göteborg och de södra delarna av Sverige även om Stockholm också förekommer, det hade varit intressant att få med övriga landet, vad sker exempelvis i det glesbefolkade Norrland.
Jag ser fram emot att få läsa fortsättningen.
Handlingen startar lite tamt i jämförelse med andra snarlika böcker i genren, som t.ex. "Dies the fire", men vartefter tiden går blir den allt bättre. Fokus ligger tungt på Göteborg och de södra delarna av Sverige även om Stockholm också förekommer, det hade varit intressant att få med övriga landet, vad sker exempelvis i det glesbefolkade Norrland.
Jag ser fram emot att få läsa fortsättningen.
November 9, 2014
Ifall det värsta skulle hända ska man vara glad att man läst den här boken. En resa i mänsklig natur, kaos och tragedi på resan mot en bättre värld och verklighet för alla när katastrofen hänt och allt som finns kvar av vår civilisation är spillror... Läs!!
September 6, 2017
Niezła, sprawnie napisana postapokaliptyczna fantastyka. W pierwszej części dominuje fabuła survivalowa, ale jest kilka równorzędnych postaci i nie ma nudy. Do tego zgrabne (ale nie odkrywcze) wyjaśnienie co spowodowało kryzys, "apokalipsę". A jednocześnie sporo pozostaje do odkrycia.
November 30, 2020
Den får två ☆☆ för den un7ka idén. Men minus tre ☆☆☆ för platta karaktärer och onödiga långa redogörelser om till exempel hur en automatkarbin fungerar, eller hur en styckar en ko. Det känns som att författaren inte redigerat bort all research och bakgrundsfakta. Det sänkte bokens betyg ordentligt.
March 29, 2019
Sammanfattning: Det finns ingen el och det luktar urin och avföring
August 7, 2019
Rather good books but points off for describing EVERY WOMAN'S BOOBS. Why? It's so annoying and irrelevant. He also describes all women's sex life for some reason.
Displaying 1 - 30 of 246 reviews